Don Juholte fäktar vilt med armarna, anfaller väderkvarnar och försvarar självklarheter som ingen är emot.

Don Juholte är aldrig konkret. Frågar man vad han vill kommer ett ”Det kommer vi att återkomma till!”. Fair enough, han har inte haft så mycket tid på sig, men varför så hög svansföring? Skulle det inte vara smart att lägga mer krut på att bli färdig med hemläxan, dvs en skuggbudget, än att fäkta och ryta i tills man blir röd i ansiktet.

Exempel:

• Om man i opposition tycker regeringens anslag till SJ är för låga kan man visst säga det, men att skriva långa debattartiklar i ämnet utan att ha en enda egen siffra att komma med är smått fånigt.
• Om man tycker det är dumt med utförsäkringar måste man väl kunna hosta fram ett enda förslag på hur det ska vara istället, eftersom man samtidigt deklarerar att en återgång till det gamla systemet inte är aktuell.
• Om man vill premiera kulturpolitiken är det väl veritabel väderkvarnsfäktning att säga att man är emot bibliotek där bara böcker från ett förlag lånas ut, eftersom ingen uppenbarligen är för heller, vilket Madeleine Sjöstedt påpekade.  

Samtidigt som dessa uppblåsta fluffartiklar publiceras på löpande band står en ivrig vänsterbloggarkår och är så lyckliga över det tydliga alternativ han företräder. Jag hittar oerhört lite kritik mot bristen på reell politik, och det förvånar, för många verkar faktiskt anstränga sig för att vara pålästa och göra genomtänkta analyser.

Heh.

Sancho var också impad.

DN, SvD