Tonårsmorsan Fatou kommenterar SDs kategorisering av individer, och inspirerar mig att göra likadant.

Vi är nämligen en av tre saker:

• Infödda svenskar
• De invandrare som är assimilerade
• De invandrare som inte är assimilerade

För den som försöker gå en smal balansgång på gränsen till rasism och nedläggande av all religionsfrihet är det nog nödvändigt med denna indelning, som för oss övriga svenskar bara känns bisarr.

Det SD liksom inte ser utifrån sitt grodperspektiv är att flyttandet till andra länder är en helt normal företeelse. Massor av svenskar har lämnat landet, och en del kommer tillbaka.

När vi flyttar till Dubai, Shanghai eller Rio de Janeiro väljer vi själva hur länge vi ska umgås med andra svenskar och fira helsvensk jul. Vi väljer hur vi ska klä oss och vad vi äter till lunch. Vi bestämmer hur snabbt vi ska lära oss arabiska, kinesiska eller portugisiska.

Ingen tycker det är konstigt. Expats är expats så länge de vill.

Men i Sverige ska man inte kunna bo utan att klippa alla band med sitt hemland.

SvD, SvD, SvD

Jag har aldrig egentligen förstått varför privata donationer har lyckats bli en sådan politisk surdeg.

1. Det är viktigt ur korruptionshänseende att inte partierna hamnar i tacksamhetsskuld
2. Det är nödvändigt att den privatperson som vill skänka pengar till ett parti inte ska behöva hängas ut offentligt

Så lösningen borde vara enkel: Ett anonymiseringssystem som gör hemligheten total, dvs varken det mottagande partiet eller någon annan vet vem som står bakom gåvan. Det skulle kunna administreras av någon opartisk myndighet.

Jag har aldrig sett detta förslag någonstans. Istället hamnar man i ilskna, bisarra, fördummande ställningskrig, där motståndarens synpunkt fullständigt åsidosätts.

Det heter att Carema kanske skänker pengar till M, vem vet? Det gör de ju uppenbarligen inte, eftersom M inte tar emot bidrag från företag och juridiska personer. Enda möjligheten är om VD eller annan höjdare skulle ge av sina privata pengar.

SD anklagas vidare för att vara huligangossar när de inte vill ”röja” identiteten på sina givare. Ingen som läst denna blogg kan tro annat än att jag verkligen tar avstånd från all nationalism, men det är inget orimligt krav att vilja vara anonym om man skänker pengar till en organisation som är så hatad. Även vi som anser hatet vara hyfsat befogat måste inse det.

Min nye favoritledare Widar Andersson har beskrivit överdriften i situationen alldeles utmärkt.

Det måste gå att komma upp ur skyttegravarna och hitta en praktisk lösning. Jag vill verkligen veta varför anonymisering inte skulle vara den lösningen.

SvD, SvD, DN, SvD