Louis de Grenelle är ett familjeföretag. Det är den minsta av de sex största crémant-tillverkarna i Saumur. Vi har köpt deras mousserande viner i nästan tio år – sedan vi råkade ramla in där en julidag 2004. Och vi har serverat det som välkomstdrink vid många fester och högtider.
Det är goda viner till mycket trevliga priser, och vi har många gånger fått frågan ”var får man tag på detta?”. Och svaret är förstås: Åk till Loire.
Den som verkligen tycker champagne ska vara champagne vill kanske inte ha Louis de Grenelles champagne-metodsvarianter, men för övriga är det verkligen värt både tid och pengar.
Vi möts av Sarah, som på en perfekt engelska – det visar sig senare att hon bott i Skottland – hanterar hela besöket.
De har ett planerat besök i grottorna någon halvtimme senare – men när vi säger att vi redan varit där, och att vi mest är intresserade av att fotografera till en bok tar hon med oss i ett eget besök, där vi får gott om tid att ta alla de bilder vi behöver.
I princip hela Loiredalen är full av långa, djupa grottor från gamla brott – de många slotten krävde sten. Länge odlade man sedan champinjoner där, och på vissa ställen fortfarande, men deras främsta användningsområde har blivit att tillhandahålla en perfekt förvaringsplats för vid. Det är alltid 15° där, och fuktigheten är klockren.
Under hela staden Saumur finns gångar från 1400-talet och framåt på totalt 1200 kilometer. Familjen Grenelle äger tre av dessa kilometer, och de fyller dem med flaskor. Trots att vi varit där och i liknande grottor många gånger förut tröttnar man inte på den mäktiga vyn. Det är närmare tre miljoner flaskor lagrade där vi ensamma vandrar runt. En miljon om året tillverkar de.
Vi provar oss igenom en rad sorter – flera av vilka vi haft förut. Nytt för i år är ”Louis”, som är lite exklusivare. Ny är också deras Blanc de noir. Vi glömmer bort att köpa det – men Sarah är uppmärksam. När vi vandrar ut med våra tre kartonger andra sorter ger hon oss en flaska BdN i present.
Efter en trevlig lunch inne i Saumur – där det för övrigt var marknad – åker vi vidare till Sébastien & Darcy du Petit Thoars. Sébastien tillhör den nya generationens vitikultörer, som vårdar gamla traditioner, men hittar nya vägar att utveckla och sälja.
Det har odlats vin sedan minst 1700-talet vid slottet, som funnits där sedan hans förfader var en av Richelieus män, och byggde slottet åt sig själv. Richelieu – idag mest känd som the vilain i de tre musketörerna, men en gång en av Loires stora söner – kom från en by med samma namn precis i närheten.
Sébastien och hans kanadensiska fru satsar på kvalitet och nya idéer. Han och några kollegor tillhör idag kartmässigt en liten ö av appelationen Touraine, bredvid Chinon. Det är ologiskt när man ser på kartan, och det är framför allt inte bra för deras vintillverkning, som har mycket mer av Chinonkaraktär än Touraine (området runt Tours).
”Vi kommer att ändra appelation till Chinon”, berättar han därför. Jag har aldrig hört om något liknande, så jag svarar ”kan man göra så?”.
”That is a very valid question”, skrattar han och berättar:
Det största problemet med att tillhöra Touraine har blivit att resten av appelationen, pga sin övriga terroir, väljer att alltmer gå över till alternativa druvor. De fattade så ett beslut genom omröstning att från och med 2016 får inga endruvevin finnas.
Detta passade inte alls Sébastien och hans övriga kamrater i de tourainska utmarkerna, så de skrev en petition till appelationernas huvudorganisation om att de ville bli en sub-appelation och därmed få visst självstyre. De fick till svar att det fanns förståelse för deras synpunkter, men att regionen Vallée de la Loire redan hade för många sub-appelationer, och att det vore bättre om de tillhörde Chinon. Så skulle de välja att byta till Chinon skulle de få stöd från organisationen.
Nu har detta ärende tickat så långt att vinbönderna i Chinon, efter att ha besökt Sébastiens och övrigas gårdar och provsmakat och tittat på rankorna, har genom omröstning bestämt sig för att välkomna Sébastien och den övriga handfull utbrytare som ville tillhöra dem. Det som återstår är att moderorganisationen ska rita om kartor och annat.
Vi tar en lång promenad med Sébastien, Darcy och lilla dottern runt ägorna, tillsammans med ett annat par – också med en liten dotter. Därefter provar vi oss igenom gamme:et.
Vi börjar med en crémant. Det är en blanc de noir – dvs den är gjort på den röda druvan cabernet franc, men i år kommer han att kunna använda sina nyplanterade chenin.
Det känns mycket fräsch, och är verkligen prisvärd.
Vi fortsätter med Sélection och sedan Réserve. Slutligen provar vi flaggskeppet Amiral – samtliga 2009:or, och samtliga rena cabernet franc.
Sélection är helt oekad, och fruktig. Jag hittar vinbär och peppar. Cabernet franc ger ju alltid struktur, och det finns en strävhet som inte stör.
Réserve är ekad i arton månader, och har förstås tydlig vanilj. Men inga fat är nya, och eken tar aldrig över, utan håller sig till att vara ett komplement till vinet.
Amiral görs bara goda år, och har en rejäl fruktighet och även om den är ekad hela 24 månader känns vaniljen än mindre. Sébastien tror det beror på att den buteljerats en månad tidigare än reserven.
Han vill inte att vintillverkare ger efter för trenden att bara göra lättdruckna viner. Cabernet Franc och terroiren runt Chinon och Bourgeuil ger viner med karaktär, och det är viktigt att ta striden med dem som vill förenkla vinerna tills ingen struktur finns kvar, menar han.
Reblogged this on Upptäcka franska vingårdar.