När man släktforskar är det förstås kul att hitta förfäder man kan vara stolt över.

Men ibland blir det inte så. Och nu när åtskilliga nationalister framför att samer inte är svenskar vill jag berätta en mycket tragisk historia.

I Brännvattnet utanför Burträsk ägde min mormors mormors mormors farfars föräldrar Nils Jonsson och Karin Jonsdotter ett tunnland mark, i en liten by som hette Ljusvattnet, och som idag har ett femtiotal invånare. Nils och Karin var inte jätterika, men de var ändå hemmansägare.

Men enligt domboken ställdes inför rätten den 15/10 år 1722 ”bonden Nils Jonsson ifrån Burträsk sn och Brännvattnets by, gifter man och anklagades av länsman Abraham Josefsson att hava begått enfalt hor med dess vallpiga lappskan Margareta Turesdotter ifrån Umeå Lappmark, vilken nästlidne Jakobitid fött ett dotterbarn Margareta kallat som ännu lever.. båda bekänner…Nils Jonssons hustru Karin Jonsdotter lovade behålla sin man dock begärde denna lapska ej må tillåtas vara att röra eller uppehålla sig der i socknen.”

Vart den samiska vallpigan med barnet som var min förfaders dotter tog vägen den vintern verkar ingen veta.

Det har gått nästan trehundra år. Men än idag grubblar en inte obetydlig del av invånarna i vårt Sverige på vem som är svensk och vem som är inte hör till oss, och som kan fördrivas om den inte passar in.

Tack till Agneta Olofsson, som tolkat domböckerna från Burträsk.