I en ny dom låter en tingsrätt vårdnaden kvarstå hos en mamma som sällan träffar sitt barn. Aftonbladets vinkling är att det är olämpligt eftersom mamman varit dömd för mord. Men det är inte det som är relevant här, utan det faktum att hon inte är en del av barnets liv.

Svensk lag låter nämligen den förälder vara vårdnadshavare som inte kraftigt missbrukar sina rättigheter, teoretiskt hur länge som helst. Skriver man bara snällt på när papperen kommer får man fortsätta. Lagen är till för föräldrarna och inte barnen. Det gäller även om föräldern eller föräldrarna utsatt barnet för kränkningar eller våld, eller är missbrukare.

Men det är väldigt stressande för ett placerat barn att varje gång ett papper behöver en underskrift ska det vidare till en förälder barnet inte känner, eller som barnet vet inte vill det väl. Det gäller tillstånd att vara ledig, dator i skolan, sprutor, tillgång till Schoolsoft, rätt att resa utomlands, pass, legitimation, konton, bank-id, hämta ut medicin på apoteket, medborgarskapsansökan, sjukvård, … .

Socialtjänstlagen säger att ett barn bör ha bott tre år hos en familj innan man utreder vårdnadsöverflytt. Många socialnämnder tolkar detta bokstavligt, och det är enormt svårt att få till stånd en flytt innan dess, oavsett omständigheter.

Är jag då för vårdnadsöverflytt i alla lägen? Inte alls. I många fall fungerar det på det hela taget bra.

Men det behövs en ordentlig översikt av Föräldrabalken.

Vårdnaden borde enligt min mening inte vara så absolut, utan graderad. Så borde ett familjehem eller jourhem redan från början få rätt att hämta ut medicin, och söka ledigt utan inblandning av någon annan, medan en socialsekreterare borde kunna skriva på passansökan och ge rätt till utlandsresor samtidigt som föräldrarna fortfarande har vårdnaden i övrigt. I de fall det förekommit våld, kränkningar eller missbruk borde samtliga vårdnadsfrågor kunna hanteras av Socialtjänsten, tills familjen haft barnet såpass länge att barnet rotat sig där, och det är lämpligt att flytta hela vårdnaden till dem. Det är absurt att vårdnaden rutinmässigt stannar kvar hos någon som gjort barnet illa.

Och när vi är i farten kanske det vore dags med ett namnbyte.

Från ”Föräldrabalken” till ”Barnbalken”.