Jag tänkte lära mig lite om varför det är dåligt med obligatorisk A-kassa, eftersom jag generellt tycker det är en bra grej, så jag läste inlägget Obligatorisk A-kassa hot mot kollektivavtalen av Stefan Löfven och Sven-Erik Österberg.

Det visade sig att artikeln inte alls handlade om a-kassor, och ganska lite om kollektivavtal. Istället var det en beskrivning av författarnas åsikter om Alliansledningens känsloliv, författat på en svenska som påminner om en mellanstadieuppsats, genomgående med bisatser som står som meningar, och barnsliga val av adjektiv. Eller vad sägs om ”förslaget är dumt”?

Här lite smakprov: ”Regeringen rynkar pannan och låtsas vara bekymrad över flykten från a-kassan”, ”Borgarna vill ge sken av att förslaget om obligatorisk a-kassa är sprunget ur en omsorg om de människor som blir arbetslösa”, ”Regeringen vill återigen medvetet öka klyftorna”.

Vi får också en historielektion ”Bildandet av arbetslöshetskassor i facklig regi var en grundpelare när den svenska modellen tog form för 100 år sedan”. Rätt förstås, men inte på någon fläck relevant.

Kärnan i kritiken står aldrig i klartext, utan man får leta mellan raderna. ”Det har redan visat sig att försämringar i a-kassan leder till att löntagarna lämnar, inte bara kassorna, utan också de fackliga organisationerna.” Mmm. Fast det är inte alls försämringen som är problemet med det föreslagna obligatoriet, eller hur?

Det som aldrig nämns är att fackföreningarna behöver bundlas med A-kassan för att få folk att gå med. Även om det idag är möjligt att bara vara med i A-kassan är det få som orkar med det, så därför får fackföreningarna medlemmar som egentligen är ute efter A-kassan. Ungefär som McDonalds – man vill sälja strips till kunder som egentligen ute efter hamburgarna. Då är det inte snällt om burgare säljs obligatoriskt med skattemedel, eftersom många i så fall inte kommer att lägga ut pengar på bara stripsen.

Jag förstår problemet, och jag kan också känna en viss oro för vad som kommer att hända när vi får svaga kollektivavtal – det jag saknar är argumentationen kring varför kollektivavtalens varande nödvändigtvis måste ställas emot människors grundtrygghet.

Inget av detta besvaras som sagt i artikeln, utan vi ska vara emot enbart för att Alliansen är för, och de är elaka, okänsliga människor med en hotfull plan för the small people.

Jag tycker fortfarande att obligatorisk a-kassa är en bra grej. Jag tycker inte det är OK med förslaget om högre avgifter för den som jobbar i en ”högriskbransch”. Det må vara att det finns en nationalekonomisk finess med den abrovinken, men det finns inte en pedagog i hela Sverige som kan förklara det på ett begripligt sätt, så skippa den idén!

Sedan ser jag fram emot en förklaring till varför kollektivavtalen nödvändigtvis måste undermineras av det frånfall av medlemmar som följer av allmän a-kassa. Det kommer ju fortfarande att vara förbjudet att anställa under avtalslönerna. Om medlemstalen sjunker får facken ju göra sig attraktivare. Det går fortfarande att locka folk med förmånliga försäkringar, hotellnätter och andra erbjudanden. Man kan inte vara så makalöst beroende av att så att säga ”lura in” folk via a-kasse-medlemskapet. Tänk nytt!

Jag är öppen för vettiga argument, som inte knyter an till bekämpning av borgarnas inbyggda ondska, och manar till försvar av Törnrosdalen or else.