Det är ett faktum att när det finns mycket att göra hemma väljer kvinnor bort karriär.
Kvinnor tar ut föräldraledighet och vårdnadsbidrag. Kvinnor går ner på deltid när ekonomin tillåter för att hämta tidigare och hinna handla och städa till helgen.
Mycket men inte bara därför halkar kvinnor efter i karriären, får lägre lön, sämre arbetsuppgifter, färre chefstjänster och inga styrelseposter. Många kvinnor gillar uppenbarligen att ta hand om hem och barn, trots att det förstör för kvinnokollektivet.
Så långt kan alla vara överens. Sedan är frågan vad man vill göra åt det.
Man kan ha två utgångspunkter:
- Kvinnor som vill vara hemma ska motarbetas
- Alla ska få välja själva
Själv är jag lite kluven till detta och tycker man får avgöra på en case by case basis. I slutet av 80-talet och början av 90-talet var jag hemma i stort sett oavbrutet i sex år med mina barn. Jag var en av dem som fick det utskällda vårdnadsbidraget på 2,000 kr i månaden 1993, under den korta tid det fanns. Min karriär har knappast skadats av detta – jag kom tillbaka till arbetslivet betydligt mer fokuserad och med klara prioriteter. Mina yngre barn har å andra sidan gått ganska långa dagar på dagis från det de var små. Det har funkat det också.
Från samhällets och jämställdhetens sida finns det fördelar med att försöka tvinga kvinnor att inte vara hemma. När män delar hemarbetet och föräldraledigheten händer flera positiva ting:
- Arbetsgivare klassar inte längre ut bara kvinnor i fertil ålder som ”besvärliga”, eftersom även män är hemma ett antal månader och går tidigare för att hämta på dagis.
- Män blir trevligare och mindre macho när de lärt sig byta blöjor och göra potatispuré
- Ungar får bättre relation till båda föräldrarna
Å andra sidan finns ett antal familjer där ena föräldern, oftast kvinnan, helst av allt skulle vilja vara hemma de få år barnen är små, och dessa familjer betalar ju också skatt för alla andras barnomsorg. Det är i Sverige i princip omöjligt att leva på en lön, på grund av marginalskatteeffekterna. Dessa familjer lever därför oftast på i det närmaste existensminimum. Det finns världsunik, men mycket utbredd uppfattning i Sverige att dessa familjer som vill leva som man gjorde förr i Sverige, och fortfarande gör i större delen av världen, ska motarbetas till varje pris. Deras önskan om att få några lugna år utan dagis och tider att passa, med gott om livskvalitet, måste offras på jämställdhetens altare.
Den snabbaste vägen mot jämställdhet går i stor utsträckning ut på att rätt och slätt sabotera för kvinnor som väljer familjen och hemmet framför karriären.
Jag som själv varit hemma så många år och inte ångrar detta för ett ögonblick känner mig inte helt bekväm med detta trots att jag ser fördelarna i punktlistan högre upp.
Clas Borgström (S) menar att (SvD) alliansen motarbetar jämställdheten genom att införa vårdnadsbidrag och RUT-avdrag.
Där hittar jag en logisk vurpa.
Om vi accepterar att kvinnor väljer barn och städning framför karriär så fort ekonomin tillåter, och om vi anser det viktigast av allt att kvinnor istället fortsätter arbeta heltid och satsa på sitt jobb, då är det helt korrekt att vi ska införa tvångsdelad föräldraförsäkring och avskaffa vårdnadsbidrag, så att de inte får en chans att göra några destruktiva val.
Men ur detta följer ju också att lite RUT-städning ofta nog kan bli tungan på vågen för ett par i karriären där marginalskatterna äter upp de sista kronorna av lönen, och där dammråttorna förstör helgerna, så att mamma istället för att gå ner på 80% för att hinna med helgstädningen kan fortsätta jobba heltid.
Ovän av RUT menar att ”vi måste få männen/papporna att hjälpa till mer hemma istället”. Jamen vi har ju redan omyndigförklarat familjerna och bestämt oss för att de är inkapabla att göra sådana val själva. Om vi tror att pappor klarar att städa och ta hand om barn och kvinnor klarar att låta bli behövs ju ingen föräldraförsäkringskvotering och inget indraget vårdnadsbidrag.
RUT väcker känslor. Någon kommentatör på AB skrev en gång att RUT var till för att direktörer ska kunna stå ovanför pigorna och pekande diktera för dem hur de ska kamma mattkanterna. Det kan man ju tycka om man vill. Men om vi helt bortser från känslor och bara ser logiskt på temat ”mammors val” påstår jag att Clas Borgström har helt fel.
Om vi ska använda politiska beslut till att till varje pris pusha kvinnor till att välja jobb framför barn och städning, då följer att RUT fyller en klar jämställdhetsfunktion för familjer med två heltidsarbetande föräldrar.
Alldeles oavsett vad man tycker om mattkantskamning.
Descendants of the Golgafrinchans 
I min enfald har jag alltid tyckt att förtryck, i detta fall av kvinnor, innebar att kvinnor inte fick göra som de ville med sitt liv. Feminisms mål var att ändra på detta. Symtomen var att kvinnor inte fick jobba, med sjukdomen var som sagt att de inte fick göra som de önskade.
Tvångsfördelning av föräldrapenningen, skam på den som inte jobbar eller vill vara hemma med sina barn — kvinnor får alltså ändå inte göra som de önskar, utan ska böja sig för någon som tydligen är smartare, magiskt opåverkad av det samhällstrycket som har förgiftat kvinnans egna tankar och val, och vet vad kvinnan EGENTLIGEN borde vilja ha. Jag ser inte hur detta skulle vara en mindre omyndigförklaring eller idiotstämpling av kvinnor (och män).
Om man vill optimera på lycka, dvs så många som möjligt ska vara så lyckliga som möjligt, offras ingen för någon princip. Människors livsval blir då viktigare än kollektivets bästa. Du når kanske en snabbare effekt med tvång av olika slag, som kvoteringar, men hellre då låta jämställdheten ta lite längre tid och låta människor vara lite lyckligare här och nu, som man blir när man får göra som man vill.
En annan intressant konsekvens som Clas B tog upp, och som jag inte skrev om här för att inte blanda in för många aspekter var att skattesänkningarna gynnar män. Han missade dock att skriva varför – nämligen att män betalar avsevärt mycket mer skatt än kvinnor.
En man betalar 1 000 000 kr till varje kvinna…..ALLA Feminister snackar skit !
Det är män som är slavar till kvinnorna och inte värda ett skit. Källa:
Klicka för att komma åt BE0801_2005K03_TI_06_A05ST0503.pdf
Hm. OK… Ja, du har rätt i att män betalar betydligt mer skatt än kvinnor. Jag tror att om ni städar och tar hand om barnen lite mer så kan vi förvärvsarbeta och betala mer skatt. Sedan behöver ju många kvinnor också rimliga löner för sina jobb – särskilt de i vård och skolor. OK? 🙂
Jag instämmer! Att det finns skitstövlar av båda könen vet vi ju också, men naturen har givit kvinnorna all makt.
Nej ! Detta är inte okej överhuvud taget ! Om vi tar det igen. Män Slavar alltså för att kvinnor skall kunna gå på en massa bidrag och göra det de vill…..För detta jo då gnäller man på att Män tjänar för mycket ……Vet du hur mycket löneskillnade skall var om inte män skal vara slavar åt kvinnorna ????? 2000 kr 4000 kr 6000 kr 8000 kr i Månaden??
Feminister är så jävla vidriga.
tupp: du har missat några detaljer.
1. Kvinnor utför enormt mycket mer av hemarbete än män. I många familjer jobbar frun deltid medan mannen drar in pengarna.
2. Kvinnors arbete nedvärderas, och lönerna är låga i de ”branscher” där kvinnor finns, som till exempel vård, skola barnomsorg, äldreomsorg.
3. Kvinnor är dåliga löneförhandlare.
Om vi jämnar ut lönerna och delar på hemarbetet blir skillnaden mindre eller ingen alls. Å andra sidan trivs många familjer med att kvinnan jobbar deltid och sköter markservicen – och de ska ju också få ha det så, eller hur?
Well, den totala (hemarbete + Jobb) arbetstiden för män är större. (SCB statistik)
Man har inte heller tagit hänsyn till den interna överföring som sker i familjen också. Typ manen betalar mer i hyra än kvinnan. Förmodligen så ligger vi närmare 3 miljoner i differans mellan kvinnor o män på en livstid. Kvinnor gör meer hemmarbete än män även när det lever som singlar. M a o så är det en Hobby för kvinnor att ha superputs hemma. Nä män slavar idag för kvinnorna och kvinnor är inte det minsta intresserade av att ändra på den saken. Visst kommer det nu komma en massa ”karriär” kvinnor som tjänar bra. Vad kommer detta att innebära ?Eftersom analysen alltid är att män är svin och överordnade och kvinnor är offer, så kommer det knappast att bli bättre för männen i framtiden. Feminism är PRECIS som alla annan ISM !
Idag finns inget som hindrar kvinnor från att skaffa ett välbetalt jobb.
Slå näven i bordet och låt bli att gå i ”feministernas” ledband. Kvinnor har i alla tider styrt och det effektivaste sättet att utöva makt på är att spela martyr!
Ja, alltså vi styr gärna hemma. Men det är en bit kvar till jämställdhet på arbetsplatserna, även om somliga funkar perfekt. Själv tycker jag som svägerskan att folk ska få göra som de vill så långt möjligt, då blir det bäst.
Men OK. Om vi sätter samma löner på kvinnoyrken som på mansyrken kommer skillnaderna att jämnas ut, men vem har då råd med sjukvård?
Dock håller jag delvis med dig – det är varje frisk människas ansvar att försörja sig själv men också att ta hand om sin familj – barn, sjuka och gamla. Inom en familj kan man göra det genom att dela jämnt eller genom att fördela.
Vad är ett kvinnoyrke ? Man kan välja vilket yrke man vill.
Men man kan inte välja kön och därmed inte försvara sig mot feministernas tokigheter !
De som kallar sig feminister är inga feminister, för de föraktar moderskapet.
Inte alla väl?
OK, med samma resonemang som du har kan man säga att Storstockholm försörjer resten av Sverige, eftersom lönerna och därmed skatterna är högre här. Dessutom är folk arbetslösa i mycket lägre utsträckning. Betyder det då att alla som inte bor i Stockholm är snyltare och att Stockholmare är slavar åt resten av Sverige? Alla kan ju välja att bo i Stockholm.
Det blir trångt om alla skulle bo i Stockholm och onödiga transportkostnader vad gäller livsmedel, då jag inte sett några kossor beta på Gärdet och Skansens boskap inte räcker långt.
Ja, exemplet med Stockholm var mest till för att visa det absurda i resonemanget att män sugs ut av kvinnor enbart för att män betalar mer skatt. Men visst har du rätt i att kvinnor ska ha rätt att leva som vi själva väljer.
Ologiskt från s. Jovisst. Att försöka dölja marxistiskt förtryck bakom Jämställdhet är en logisk omöjlighet!
Hm. Marxistiskt förtryck? Menar du ”förtryck så som Marx beskrev det” eller ”förtryck med hjälp av Marx’ teorier”? Jag gissar det senare.
”Jämställdhet” bygger på att kvinnor förtrycker kvinnor, att barnen blir lidande och att samhället har en barnomsorgskostnad på ofattbara 180 miljarder kr/år. Löneklyftorna och orättvisorna ökar hela tiden men urblåsta politiker och antifeminister idisslar ordet ”jämställdhet” utan att ha definierat begreppet. ”Jämställdhet” är slaveri! Mocka och mata era egna ungar eller låt bli att avla barn! Allt har sin tid och moderskapet är frivilligt!
Mja. Fast även pappor har ju barn…
Argumentet ”men papporna då” har jag hört i 40 år. Numera tar man ju tyvärr lätt på äktenskapet som är till fär att bereda barnen trygghet. Vad föräldraskap beträffar så behöver små barn ammas och om därefter pappan föredrar att vara hemma är ett beslut som föräldrarna kan komma överens om själva. Vi behöver inte politiker som förmyndare. Har modern högre inkomst ioch bättre utbildning så är det ett självklart val. Man kan ju turas om, det är upp till varje familj. Tyvärr är familjerna så splittrade så barnen vet inte var de hör hemma. Förresten verkar inte papporna bry sig heller, när de arma barnen släpas runt på köpcenter, våldsamt skrikande. Föräldrar är blinda och framför allt DÖVA för sina barn. Detta beror på mångårig förföljelse och förlöjligande av föräldraskap i allmänhet och moderskapet i synnerhet. Dagisåtalla eller sk förskola, är en helt sjuk familjepolitik och kostnaden, förutom alla sjukdomar, är horribla 180 MILJARDER KR per år!!!
Monica: ja, vi behöver bygga ett samhälle där alla får vara som de själva vill – hemma med barnen, deltidsarbetande eller med barn lämnade på dagis. Jag håller med om att det är tråkigt att den enda feminismen idag är den som sätter karriär före barn till varje pris.
Men barnen då? De har ju inget val, de tvingas iväg till de drivhus för virus som daghemmen är!
Från början var det de besuttna, som var för förnäma för att ta hand om sina barn. Man hade ammor, barnsköterskor och guvernanter. Både i Europa och i Sydstaterna, tex Scarlett O’Hara i Borta med Vinden hade en afrikansk slavinna som amma. Vanligt i verkligheten också, då dög slavarna. Att ”barnomsorgen” fått en socialistisk stämpel beror nog på Alva Myrdals 30-talsböcker, där hon förespråkade ”storbarnkammare” då många speciellt i städerna bodde i rum och kök med dass på svalen, som det hette. Men idag står våra lyxbostäder tomma hela dagarna och barnen lämpas av på daghem pga att mödrarna blivit itutade att de inte står ut med att vara mödrar. Dessutom har politikerna styrt det därhän att mödrarna nte ”har råd” ta hand om sina egna barn. Men samhället/skattebetalarna har inte råd med dagisåtalla och alla hälso- och samhällsproblem detta för med sig. SKROTA DAGIS!!!
Skrota dagis är inte rätt väg. Dagis med måtta och valfrihet för föräldrar ger de lyckligaste familjerna är jag övertygad om. Själv har jag som sagt provat båda modellerna – både hemmavarande och dagis – och jag kan ärligt säga att även om hemmabarn och dagisbarn blir olika till läggning – och det sitter i även senare i livet – går det inte att säga att den ena eller andra modellen är bättre så länge som det är måtta med allt, dvs lagom långa dagar på dagis eller hemmavistelse med ordentligt med stimulans.
Men barnen då? De har ju ingen valfrihet!
Det är sant. När barnen är små är det föräldrarna som bestämmer hur man ska leva, var man ska bo, vad man ska äta till middag. De flesta av oss gör bra val. Sedan ska man komma ihåg att det inte finns ett rätt sätt att uppfostra barn, utan faktiskt ganska många. När föräldrarna mår bra mår barnen bra, är en god tumregel.
Att beräkna att dagis kostar samhället 180 miljarder kronor per år kan bara göras med ganska skum matematik. Utan dagis skulle närmare hälften av de som arbetar inte kunna arbeta. Kostnaden till samhället i förlorade skatteintäkter och konsumtion skulle vara enormt mycket mer än vad vi betalar för att subventionera förskola. Grundskolor och gymnasier kostar också, bör vi skrota dem för att ”barnafödande är frivillig”?
Barnafödande är absolut frivillig, och jag tillhör inte dem som tror att dagisplats (eller för den delen sjukvård eller skola) är, för att använda mitt hemlands språk, ”god given rights”. Men efter en avvägning där man tänker på vad som har bäst resultat för ett samhälle så sätter man in system, strukturer, tjänster som samhället vinner på i slutet. Man kanske inte har någon orubblig rättighet till att få gå i skolan, men vill du helst leva i ett samhälle som svävar i sin okunnighet? Man kanske inte har någon orubblig rättighet till sjukvård men blir Sverige ett bättre och mer produktivt samhälle om folk är för sjuka för att arbeta? På samma sätt behöver man inte neka att barnafödande är frivillig för att ändå tro att dagis är en smart satsning från statens sida.
Förresten, på tal om lyckliga föräldrar, så finns det en shout-out till Skandinaviens modell i den här intressanta och annars lite deprimerande artikeln: http://nymag.com/news/features/67024/ .
Svägerskan: interesting article – I think parenting is 90% hard work, being upset, being tired, worrying (like ”why do you have to wake up so early?”, ”why did you break that?”, ”why don’t you focus on your schoolwork”), 9% sort of fun and satisfactory (like playing tictactoe or having dinner), and 1% hilarious happiness that does not compare with anything else (like watching your daughter graduate or your son play with his younger sister).
It’s those amazing, but short and rare moments, that are supposed to make it all worth the rest. If you’re too exhausted to capture them flying by, it’s definitely not a bargain deal.
Ingen betalar så mycket i skatt att det går med vinst att ha barnen på skattefinansierade daghem! INGEN!!!
Det är en förlustaffär för alla parter framför allt för barnen sonm drabbas av alla dagisinfektioner, separationsångest psykiska förslitningar osv. För mödrarna som tar skada av det sk dubbbelarbetets stress samt att de måste förkväva sina moderskänslor. För ungdomarna som inte får en chans komma in på arbetsmarknaden, för där sitter småbarnsmammorna som sugproppar. För arbetsgivarna som måste betala för ”vård av sjukt barn” mmmm. För papporna, som drabbas av skilsmässor oich alkoholism. För de stackars butiksanställda, vars trumhinnor blåst iväg av alla skrikande småbarn som föräldrarna släpar runt. För alla oss skattebetalare. Och för de mödrar som VILL VARA MÖDRAR PÅ HELTID – varför annars skaffa barn? Denna familjepolitik är helsjuk och ingenstans i övriga Europa har man det så här. Dessutom är det förföljelse av folkgrupp och läggning att förlöjliga mobba och svälta ut RIKTIGA MÖDRAR.
Monica, jag tror vi får komma överens om att inte vara överens när det gäller huruvida dagis är bra eller inte för barn. Sedan har du rätt i att samhällets kostnader för förskolor ofta överstiger de pengar föräldrarna tjänar, dvs hade en varit hemma och inte betalat skatt hade det blivit billigare. Det gäller ju då främst låginkomsttagare med flera barn.
Dock finns fler parametrar – för den som liksom jag är hemmamamma i sex år är det till exempel en lång väg tillbaka. Jag lyckades tack vare hårt arbete och en hel del tur, men många halkar ohjälpligt efter, och då förlorar ju hela samhället.
Jag vill att vi ska ha en modell där alla får göra som de vill, utan fördömande. Barn har det bra hemma, och barn har det bra när de får vara på förskola i lagom mängd. Det är stressande för föräldrar att lämna, jobba, hämta, det är sant, men det är också stressande att vara hemmamamma kan jag lova. Jag har aldrig varit så trött som då – fast jag hade iofs fyra barn under fem år.
Pingback: De fattiga i Danderyd | Descendants of the Golgafrinchans