Jag tänkte ge mig på ett ämne jag verkligen inte kan något om, i hopp om att någon som vet mer ska kunna fylla i mina luckor. Det handlar om en ekvation jag inte får ihop, nämligen den om de deltidsarbetande kommunal- och landstingsanställda.

För det första förstår jag inte varför problemet överhuvudtaget finns. Där jag jobbar, på ett större, internationellt företag, finns inga som helst påtvingade deltider – det finns bara de fall folk är deltidssjukskrivna eller använder 75%-regeln för föräldrar till barn under 12.

Varje anställd kostar ju företaget en fast summa pengar oavsett arbetstid. Det handlar om arbetsplats, utrustning som dator och mobiltelefon, del i sekreterare, HR, löneförhandlingar, anställningsförmåner plus all tid som varje vecka går åt till att sitta i generella möten och läsa in sig på sitt ämne innan man överhuvudtaget börjar producera. Man får helt enkelt enormt mycket mer utväxling för varje extra arbetad timme per anställd. Mest lönsam är den som går med på en massa övertid.

Nu inser jag ju att sjuksköterskor och förskolelärare sällan får vare sig mobiler, datorer eller dedikerade skrivbord, och att det finns en fördel i att ha en lite för stor kostym med folk att ösa in för den som behöver jourplanera, men jag tycker ändå att det känns som lite halvkass planering att inte kunna använda dem som vill jobba 40 timmar. Det är ju inga små arbetsgivare. Alldeles oavsett att fler heltider är juste mot den som vill jobba mer borde det också göra verksamheten mer effektiv.

Min erfarenhet av sjukvård är lyckligtvis inte så stor, men varje gång jag tvingas uppsöka en akutcentral slås jag av hur fruktansvärt rörigt det är. Man kan inte med datorerna, knappar med pekfingrar, skriver fel, glömmer folk i korridorer och har inga fungerande rutiner. En gång satt vi i fyra timmar helt i onödan, av totalt åtta timmars väntan, i ett rum som kunde använts till andra patienter, och väntade på röntgen trots att de gått för dagen. Detta på en plats där panik ska vara vardag.

Det är möjligt att jag råkat ut för mycket missvisande exempel och att det inte finns något egentligt problem, men det känns ändå som om en stor del av situationen med de ofrivilliga deltiderna handlar om att de som schemalägger personal helt enkelt inte lägger tillräcklig möda på eller har tillräckligt med logisk kompetens för att få ihop scheman som funkar för alla. Istället gör man det lätt för sig och anställer en deltid till. Självklart ska inte undersköterskan operera eller förskolläraren städa kommunhuset, men såvitt jag förstått finns det många deltidare även inom exakt samma yrkesroll.

De rödgröna har lyft upp frågan, och det är bra.

De har sedan lovat en miljard till kommuner och landsting som fixar detta. Är det bra?

Jag tänker så här. Om man antar att man i en given kommun har exakt det antal anställda man behöver och har råd med, och sedan fyrtio 75%-are vill gå upp på heltid, då blir det oundvikligen tio pers som ryker. Det är ju då synd om dem, men de kanske måste offras för principen, och förhoppningsvis hitta ett bättre jobb senare. Man kan också tänka sig en lite längre, mycket trevligare process, där man låter naturlig avgång ersättas av att låta deltider gå upp i tid.

Men var kommer miljarden in? Ska den användas till att behålla dessa tio lite längre? Det är väl i och för sig alltid välkommet med extra händer i både vård, skola och förskola, men det är ju bara tillfälligt. En miljard är 110 kr per invånare, eller 550 kr per trebarnsfamilj. Detta ska man skänka till kommuner och landsting för att de ska göra det de borde ha gjort från början, nämligen fixa en fungerande arbetsplanering. Kan inte pengarna användas bättre?

Jag har inte bestämt mig än, men jag lutar åt att jag tycker att denna fråga borde kommun och landsting kunna lösa utan extra skattemedel, till exempel genom att göra det till en valfråga som Stockholmarna gjort. Men då måste man förstås också tala om hur många man tänker avskeda, eller hur man nu annars tänkt lösa det.

För det är ju inte bara till riksdagsvalet vi väljer.

Resonerar jag rätt?

Länk: Exp, SvD