Det var när jag läste det här:

”I kölvattnet av Ny demokrati förändrade riksdagen beslutsreglerna kring budgeten. Numera måste oppositionspartierna komma överens om ett heltäckande alternativ för att kunna rösta nej till en minoritetsregerings budget. Men riksdagen fattar också en lång rad beslut som inte rör statsfinanserna, som lagändringar och nya regelverk. Statsvetare har varnat för att det kan bli kaos. Men Moderatledaren har ingen tanke på att som statsminister i en minoritetsregering söka stöd i förväg hos SD.”

…som jag kände mig någorlunda trygg. En minoritetsregering får problem med att få igenom lagstiftning och andra förslag, men den får åtminstone igenom sin budget.

Det betyder såvitt jag kan begripa att en regering inte behöver söka stöd från ett specifikt parti i det andra blocket för att regera tillsammans, men att man måste förankra alla valförslag hos ett parti, som kan väljas för det tillfället.

Men ingen skriver om denna fiffiga beslutsregel, och jag har inte hittat någon mer info, så jag är absolut inte säker.

Någon som vet mer?

SvD, SvD, AB, AB, SvD

Den stora skillnaden mellan blocken är egentligen ganska enkel att beskriva. Jag är bara förvånad att ingen journalist gör det.

Båda blocken vill ”skapa jobb”. Det finns ett begränsat antal sätt att göra det på.

Båda blocken vill på olika sätt stimulera till nyanställningar, via praktikplatser (vänsterblocket) eller främst lärlingsplatser (högerblocket), samt olika varianter av riktade, sänkta arbetgivaravgifter. Båda vill sätta arbetslösa i utbildning.

Skillnaden ligger i resten.

Alliansen vill skapa tillväxt och generera anställningsincitament med hjälp av skattesänkningar.

• Fördelar: När befolkningen får mer pengar att spendera går företagen bättre. När skatten är låg blir det lönsamt även att ta låglönejobb, eftersom man ändå får mer i plånboken än när man är arbetslös. Då får företag råd att expandera och greppa även efter de mindre lönsamma eller riskabla sektorerna. Blir det sedan högkonjunktur stiger lönern automatiskt, och marknaden blir liksom självreglerande.
• Nackdelar: Om man ser en skattesänkning som en investering är det långt ifrån varenda krona som skapar jobb. Det är mao dålig utdelning per peng.

De Rödgröna vill att pengarna ska gå direkt till kommuner och landsting, så att de kan anställa fler. Dessutom finns De Gröna Jobben (som ingen säkert vet vad det är, men som verkar vara rälsbyggen, vinkraftverksbygge och forskning).

• Fördelar: Varje krona går direkt till lön åt någon människa som slipper vara arbetslös. Dessutom finns nästan ingen bortre gräns för hur många händer du kan stoppa in i vård, skola och omsorg (fortfarande osäker på det där med grönjobberiet, men det går säkert åt folk där också). Kvaliteten i välfärden ökar och arbetslösheten sjunker rekordsnabbt.
• Nackdelar: Tillväxten får ingen direkt skjuts – snarare tvärtom. Vi har redan idag arbetskraftsbrist i delar av Sverige, och när företagen ska konkurrera med en växande offentlig sektor om anställda är risken stor att de i många fall blir utan arbetskraft, samtidigt som det kanske är arbetslöshet i Munkfors och Haparanda. Man kan liksom inte kicka ut folk bara för att det råkar bli högkonjunktur (vilket de flesta är överens om kommer att inträffa närsomhelst nu). Den offentliga sektorn ska dessutom bäras upp av ett näringsliv där allt färre jobbar.

Detta är den stora skillnaden. Båda vägarna har plus och minus – vi måste var och en bestämma vilket vi tror är den bästa vägen framåt, och sedan rösta därefter.

Den som står till höger om dig kommer att hävda att du inte riktigt har förstått komplexa, ekonomiska sammanhang, och den som står till vänster att du är hjärtlös, egoistisk och ondskefull, men sådant är bara trams. Inga sammanhang är så komplexa att de inte går att förklara, och det är inte hjärtlöst att vilja betala mindre i skatt.

I val ska man optimera på sunt förnuft, påstår jag.

SvD, SvD, AB, AB, SvD

Alltid när jag läser att politiker från ena blocket ”kräver besked” av det andra blocket blir jag liksom trött. Politiker ska inte kräva av varandra – väljare kräver. Det är ungefär som att höra Konsum säga ”vi kräver att ICA säljer pannbiff”.

I egenskap av väljare reagerade jag dock på Monas Sahlins kommentar till den uteblivna föräldraförsäkringsreformen.

Journalisten: ”Trots att alla tre partierna har partiprogram på kvoterad förälraförsäkring finns det inte med. Betyder det att det inte kommer under mandatperioden?”

Mona: ”Det som står i plattformen är det som gäller. Står det inte där är det inte med.”

Jaha. Nähä.

Journalisten försöker igen: ”Betyder det att det inte blir någon uppdelning under mandatperioden?”

Mona: ”Det står inte med. Läs, får du se.”

Och där gav han upp. Synd, tänkte jag då.

Motsatsen till raka rör måste ju vara böjda rör, eller hur?

Uppdatering: ”Det vi sagt är att det står varje parti fritt att driva den här frågan på egen hand. Det är den deal vi har, säger Maria Wetterstrand.”