Månadsarkiv: november 2010

SDs kinaschackbräde

Publicerat den av

Jag såg inte riksdagsdebatten, men jag har läst om replikskiftena i svenskan, AB och DN, och trots att man ivrigt rapporterar att nu minsann fick Jimmie Åkesson på pälsen verkar  ändå de etablerade partierna än en gång ha misslyckats med att verkligen möta de ihåliga SD-argument som så många svenskar dessvärre köpt.

Att de fortfarande är så illa pålästa är trist i sig. Det finns så mycket hos SD att vara verkligt kritisk mot, och värst är enligt min mening antiislamismen, som går som en röd tråd genom alla anföranden, och om det har jag tjatat mycket på denna blogg, och en annan fråga jag ältat är:

Varför måste debatt – även på riksdagsnivå – vara så fluffig och bubblig?

Högern är ondskefull och egoistisk, vänstern är verklighetsfrånvänd och kubavänlig och sverigedemokraterna är rasister.

En del ur den sverigedemokratiska repertoaren är dock svår att möta, men inte desto mindre viktig, och det är bilden av Det Ändliga Samhället.

Ni vet, det där samhället är som ett kinaschackbräde. Tänk er att alla hål är jobb. Alla kulor är människor. Vi är fler kulor än hål, alltså är människor arbetslösa. Tar man in ännu fler kulor på spelplanen blir dessa oundvikligen också arbetslösa, eller också tar de ett hål från en svensk kula som i gengäld ”hänvisas till passivitet och utanförskap”, som det numera heter.

På samma sätt finns en viss, oföränderlig summa pengar att dela ut, och blir vi fler människor blir det färre pengar till alla.

Det svåra är att förstå hur dynamisk en befolkning är. Det enda som är ändligt är de fasta naturtillgångarna, som järn och åkermark. Allt annat vitaliseras av att få in nya människor – i lagom mängd.

Det internationella exportföretag där jag jobbar skulle knappast existera utan den stora mängd icke-svenskar som jobbar i Sverige, och den stora mängd svenskar som flyttat till kontor i andra länder. Tillsammans drar vi in pengar från hela världen till Sverige.

Mina och många andras förfäder var valloner och hade med sig kunskap om både järnhantering och urmakeri till Värmland och Bergslagen.

Nya svenskar gör Sverige starkare, men det gäller förstås inte alla nya svenskar, och inte hela tiden. Därav ordet ”lagom”.

Så vad är då en lagom mängd? Ja det vet inte jag, men det gör knappast Jimmie Åkesson heller – hans enda svar är ”stopp stopp stopp inga fler”.

Vi ska ta in flyktingar och deras och andra svenskars makar och minderåriga barn av humanitära skäl, och övriga invandrare för att bland annat utveckla svensk industri, klara vården och omsorgen, skapa nya företag och därmed höja livskvaliteten hos oss alla – så enkelt är det.

De som har makten över utredningsverktygen, dvs politiker, journalister och universitetsanställda forskare, behöver förklara varför vi behöver arbetskraftsinvandring trots arbetslöshet, och hur stor invandring som är ”lagom”.

Sveriges befolkning behöver förstå att kinaschackbrädet växer ju fler vi blir, och att invandring i sig inte är ett hot mot minskad arbetslöshet.

Människor behöver känna att det finns en tanke och en plan. Riksdagsdebatten kanske inte är rätt forum att utveckla detta, men då får man hitta detta forum.

AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Mutat, Simple Stupid

Publicerat den av

Jag har läst många kommentarer om Arkelstens och Sahlins förehavanden, och förvånas, fast jag inte borde det, över hur vimsig diskussionen är. Dessutom är det så lätt att låta den politiska färgen på parterna vs. ens egna åsikter spegla vad man tycker även i denna sakfråga.

”Keep It Simple Stupid” är en bra regel när man bestämmer sig för vad man ska tycka, påstår jag. Där ingår att lägga alla värderingar åt sidan utom dem som gäller sakfrågan.

Vad är då sakfrågan? Jo: Mutor eller icke mutor.

Notera nu att jag beskriver de moraliska aspekterna – de legala har redan hanterats/hanteras av åklagare. Något kan vara moraliskt fel, men ändå inte olagligt. Därför pratar jag inte om mutbrott, utan mutor.

För att något ska vara en muta måste det finnas en möjlighet att A får något av B, som gör att det sedan finns en förväntan från B att få något tillbaka från A. Men det räcker inte i sig, för det är så vanlig handel går till. Det måste finnas en faktor som gör att påverkan är olämplig, till exempel att A är myndighetsutövare, företagare eller anställd med viss makt över B genom sitt jobb, och som får något som privatperson.

Ja. Skulle detta i sig vara mutbrott blir det extremt svårt. Inga fler gratismiddagar för konsultköpare, och inga fler Eurobonuspoäng för någon som reser i jobbet. Mmm just det.

Men vi skulle ju hålla det Simple Stupid, så låt oss lämna gränsdragningarna och titta på Arkelsten.

Fick hon något som privatperson? Mja. Eftersom resan var tråkig, enligt åklagaren, och eftersom hon rimligtvis kunnat åka inom ramen av sitt uppdrag även utan Shells pengar, till exempel genom att partiet betalat, är det knappast så att hon privat fått något alls. Ska detta vara en muta är det snarare partiet Moderaterna som tjänat något och inte Arkelsten själv.

Alla vi som reser hela tiden i jobbet vet att det knappast är en privat förmån att lämna familjen för att sätta sig på ett flyg, bo på ett hotell, och gå på en konferens, även om det kanske låter glassigt för den som sällan kommer iväg. Det är något man gör för att man behöver, varken mer eller mindre.

Är det då mutor att Mona Sahlin fick gratisbiljetter?

Bara om hon i sin yrkesroll kan förväntas göra något för de ideella föreningar som bjöd in henne. Men min gissning är att det de ville att hon skulle göra var att sitta där och ge lite höjdarglans åt tillställningen, och det är väl ändå rätt harmlöst.

Var det rätt att ge sonen biljetter? Pja. Att ta med en kollega hade varit snyggare, men det är ingen stor grej.

Det finns egentligen bara ett stort fel i hela historien: Att Mona Sahlin lät sig ryckas med i drevet och hötte med ett fett, moraliskt pekfinger åt Arkelsten, samtidigt som hon framhävde sin egen förträfflighet.

Det hade varit korkat av vem som helst, men av en med Monas historia var det som att höra Charlie Sheen sjunga ”Jag har aldrig vart på snusen”.

AB, AB, AB, SvD, DN, Carl Bildt, SvD

Love, peace and understanding

Publicerat den av

För många år sedan sa en kvinna jag kände om politikerna:

”Jag förstår inte varför de ska bråka om allt hela tiden. Tänk om de bara kunde sätta sig ner och ta det som är bäst i varje parti och bestämma att det ska gälla istället!”

Hela poängen är ju just att de INTE kommer överens. Svenska folket tycker olika, och när det blir för stora överlapp mellan de befintliga partiernas åsikter skapas utrymme för missnöjespartier.

Breda lösningar är bra i frågor som inte ligger på en vänster-höger-skala, och som tjänar på att ligga fast under en längre tid, som t ex pensionerna. Att just Afghanistanstyrkornas framtid skulle vara en fråga som måste lösas brett är däremot inte självklart. Det är snarare en konsekvens av att vi har en minoritetsregering.

Jag blir lite paff när Ohly står där och säger ”Många afghanska kvinnor dör när de föder barn. Samtidigt betalar vi pengar till majorer istället för barnmorskor”, som om valet stod mellan att vara elak och kriga och att vara snäll och ta hand om barnaföderskorna. Om Ohly gör bedömningen att det går att skicka dit barnmorskor istället för soldater lär han få förklara hur han kommit fram till att barnmorskornas och folkets säkerhet ska garanteras. Genom att krama talibanerna? Sjunga ”we shall overcome”? Love, peace and understanding?

Ändå är det bra att Ohly hoppat av samarbetet. Det är bra att han står utanför och skäller.

Hur skulle det vara annars, om Sveriges enda oppositionsparti var SD?

AB, SvD, DN, AB, SvD, AB