Många har redan kommenterat Reinfeldts resa till Turkiet, så man skulle kunna känna att allt redan var sagt. Ändå är det inte det.

Vi föräldrar planerar våra semestrar långt, långt i förväg, för att det ska passa med ungarnas egna aktiviteter, med våra jobb, med alla familjemedlemmars drömmar och önskemål. Vi pratar om dem hela våren, alla längtar, alla ser fram emot att få vara tillsammans.

Det gäller särskilt i familjer där jobbet hela tiden smetar ut sig över vardagen.

Ändå tycker en lång radda människor att FR borde ha lämnat sin familj och sina tonåringar i sticket under vad som sannolikt var deras enda efterlängtade vecka tillsammans för att delta i en minnesstund där han inte ens hade en uppgift, eftersom Guteland bestämt att partiledarna inte skulle hålla några tal. Fem andra statsråd var närvarande. Han hade dessutom bett att få närvara vid minnesgudstjänsten i Oslo, men de hade inte velat ha internationella gäster.

Jag påstår att hans fru och barn behövde honom mer än Sverige, och att sveket mot dem om han låtit dem åka utan honom bara för att ”visa upp sig” och vinna några populistiska poäng hade varit oändligt större.

Det borde vara så självklart, men tydligen är vår journalist- och ledarkår inte alls av den sorten som skulle drömma om att sätta familjen före jobbet.

Det är nog det mest upprörande av allt.

SvD, SvD, DN, SvD