Man med livmoder

Under en lång tid har jag glatts med Thomas Beatie – mannen som bytt kön men behållit sin livmoder – för varje barn han fått. Människor som kämpar för att få barn förtjänar allt stöd.

Det är också oerhört modigt att först byta kön, och sedan våga vara ännu mer annorlunda genom att mot alla normer genomgå tre graviditeter.

Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg – särskilt när det är en väg av kärlek och liv.

Därför är det med ytterlig förundran jag läser alla de bittra kommentarer andra svenskar, som sägs vara det frimodigaste folket, vräker ur sig. Jag har verkligen försökt förstå – försökt hitta ett enda riktigt argument emot, men aldrig lyckats. Det enda som ens liknar ett verkligt skäl är lätt att peta hål på:

Argument: Det är synd om barnen.
Motargument: Det finns idag en hel del forskning kring hur det går för barn som växer upp i homosexuella familjer, och de är precis lika lyckliga/olyckliga som barn som växer upp i heterosexuella familjer. Så såvida inte någon kan påvisa att just det faktum att livmodern en gång suttit i fadern skulle bidra extra mycket till att förstöra för barnen är detta argument inte hållbart.

Istället cirkulerar en massa icke-argument av den sort som gamla bittra kärringar och gubbar brukade hålla sig med förr i tiden. Ni vet – de som börjar med ”man” eller någon synonym eller omskrivning, och som speglar gammal hävd istället för rationella tankegångar.

”Så gör man inte.”
”Varför då?”
”Tjafsa inte! Det är så. För så har det alltid varit.”

Här ett axplock:

  • ”Biologiska män har inte livmoder. Vill du bli man, så tar man bort livmodern.”
  • Man kan inte både äta och ha kakan. Löjligt att man gör om sej till man och ändå vil att man skall kunna föda ett barn…”
  • ”Bytar man kön så bytar man det.Könsorganet är det som gör att man antingen kan kalla sig man eller kvinna. Så är det, inte lönt att försöka argumentera emot.”
  • ”Du vill alltså byta kön på pappret men behålla ditt kön i verkligheten? I mina öron låter det ganska orimligt. Personligen tycker jag dock att beteendet att vilja byta kön borde klassas som en psykisk störning och att folk med någon typ av sexuell störning inte bör eller bör få skaffa barn.”
  • ”Jag är ledsen men jag måste nog säga att det är en ganska bra ”regel”. Det blir FÖR konstigt annars, nån måtta får det väl nästan vara tror jag.”
  • Vi kan inte ha androgyner som går omkring.”
  • ”Ska staten betala får man finna sig i att sterilisera sig.”
  • ”Om man ger upp/lämnar sitt forna kön så ger man också upp de reproducerande färdigheter man tidigare besatt. Jag tycker därför inte att det är konstigt att det kravet finns heller. Om IVF var helt privat finansierat skulle frågan kanske komma i ett annat ljus. Nu handlar det dock om vad man får hjälp av det offentliga med. Och vill man byta kön så innebär det rimligtvis också uppoffringar. Det tror jag att de flesta är införstådda med.” [Not: IVF behövs egentligen inte, eftersom det går att inseminera hemma.]

Detta blogginlägg är en utmaning.

Hitta ett enda verkligt argument emot varför en mycket liten grupp människor ska nekas den lycka det innebär att kunna bilda familj!

Jag bryr mig inte om ifall det är ett i mina öron dåligt argument, bara det är uppbyggt så här: ”om män tillåts behålla sin livmoder kommer […] att inträffa, vilket är dåligt därför att […]”.

Ty så argumenterar man.

Om man inte är en gammal bitterkärring eller -gubbe.

SvD, AB

11 thoughts on “Man med livmoder

  1. Jag har själv bloggat om det här, men inte samma vinkel som du, Jag ogillar att man kallar Thomas för mannen som blev gravid. Som man kan man inte föda barn, biologisk sett. Att han har valt att göra detta pga av att hans fru inte kan bli gravid tycker jag är helt ok. Och personligen tycker jag inte Thomas är en man eftersom han har valt att ha sina kvinnliga könsorgan kvar, utan isf ett tredje kön. Som jag tycker är helt okej och ska få finnas så att transpersoner ska kunna finns sig tillrätta, eller kanske heteromänniskor ska kunna känna sig mer bekväma?
    Jag personligen tycker man ser det här med kön på fel sätt och stoppar in folk i fack. Om vi var mer frigjorda skulle Thomas inte behöva vara mannen som födde barn, eller vara född till ‘fel’ kön.

    • Jag är med dig delvis, men Thomas vill inte bli kallad hen eller androgyn vad jag förstått, utan ”han”. Han ser sig själv som man, fullt ut.

      Dock finns det ju andra som vill tillhöra ett tredje kön. Där är jag mer tveksam – av framför allt praktiska skäl. Dvs det skulle kosta astronomiska summor att bygga om samhället för att funka med tre kön, så ska jag tycka att det är viktigt och bra behöver jag vilja veta hur många som vill detta, och hur viktigt det är för dem – och vad som isf definierar detta kön, så att det inte kommer ytterligare rop på ett fjärde kön senare.

  2. Jag är helt emot allt som du tycker.
    Men tyvärr så är hela HBTQ-diskussionen så PK
    att det bara får finnas en enda uppfattning.
    Det är verkligen helt orimligt och det måste vi
    ändra på. OK. Inte vi men jag.

    • Du får gärna vara emot vad jag tycker, men vill du anta min utmaning och komma med ett enda argument kring varför vi ska neka det fåtal människor det handlar om att kunna skaffa barn? Ett argument som verkligen pekar ut något som blir sämre av att könsbytare får behålla sina livmödrar?

  3. Att vara kvinna eller man sitter i hjärnan. De båda könen har utvecklats olika genom evolutionens försorg för att skapa de ultimata förutsättningarna för artens överlevande. Kvinnans attribut såsom könsorgan och bröst är en fysisk skapelse för att kunna föra livet vidare, men det är också kvinnans hjärna, hennes sätt att tänka, hennes vårdande instinkt osv. I det här fallet spelar detta ingen roll men jag är emot att bögar ska få adoptera eller på annat sätt ska få skaffa barn, därför att barnen behöver bli uppfostrade av två sätt att tänka för att bli ”hela” människor, därför att det är detta de kommer att möta i livet när de växer upp.
    Mitt motargument till det du beskriver är just att det är ovanligt och att det därför kan bli en börda för barnen genom hela livet. Varje gång man pratar om barn, uppfostran osv. i barnens närvaro kommer dessa barn att känna sig annorlunda och vem vet hur de kommer att reagera när de blir tonåringar och vuxna? Barn vill och måste ha en grundtrygghet med sig i livet och jag är inte säker på att dessa kommer att få det, och det kan inte föräldrarna heller veta. Det är såna här frågor man måste diskutera för man ska inte skaffa barn av enbart egoistiska själ, även om drivkraften i evolutionen fungerar på det sättet.
    Barnens väl och ve måste sättas i första rummet och jag saknar den diskussionen i det här fallet.
    Om vi tittar på djurriket i övrigt, och då på livsformer med avsevärd lägre medvetandegrad än människan så kommer avkomman till på de mest ”konstiga” sätt. Det är inget problem utan fungerar helt utan problem, men i människans fall är det just medvetandegraden som kan innebära problem för barnen, hur de blev till och varför. I övrigt ser jag inget problem, ett liv är precis lika okränkbart oavsett hur det kommer till, men som sagt, mitt motargument är att barnen kan få psykiska problem i livet pga. att de inte kommit till på ett, vad ska vi säga, ”normalt” sätt.
    Jag tror att de här frågorna har underskattats av politiker och andra förståsigpåare pga. att uppfattningen att alla har rätt att skaffa barn har varit och är allenarådande, men i sammanhanget hörs sällan att barnen har någon rätt, de har inte bett om att bli födda och kan inte välja föräldrar.

    • Ja, det är det argument jag hittat som är det enda hållbara – att det skulle ställa till problem för barnen.

      Nu får ju var och en göra sin egen bedömning, men jag har mycket svårt att tro att det skulle göra det. Det finns, som jag skrev, en ganska stor grupp barn till homosexuella som hunnit växa upp, och de har inte visat sig få fler problem än någon annan – trots att de ändå växt upp under decennier med betydligt tuffare klimat än dagens. Min dotter har en kompis som har två mammor, och ingen i klassen verkar tycka det är särskilt konstigt.

      Det är min bestämda uppfattning att en glad, kärleksfull miljö är det som avgör hur lyckliga barnen blir – inget annat. Visst – förmåga till struktur, trygghet, ett nätverk av andra vuxna spelar också roll, men vems livmoder man en gång legat i lär knappast ha någon inverkan alls.

  4. Pingback: KD, Juholt och tvångssterilisering | Svava Valkyrie's Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s