Jag har nu kollat flera gånger på söndagens partiledardebatt, och gjort följande findings:
- Alla hånlog ungefär lika mycket utom Göran Hägglund.
- Sjöstedt hade dessutom spår av fradga i sina uppdragna mungipor.
- Löfvén var elakare än Reinfeldt i kommentarerna.
Men den som är högst i rang får inte hånle enligt en av retorikens gyllene grundprinciper, för då blir det arrogans, och så väcks mobbingempatin hos oss andra, som Ulvskog så riktigt påpekade. Tack, Marita, för att du värnar om de kränkta känslorna hos Stefan Löfvén när Fredrik Reinfeldt kallade honom vid förnamn. Att flera andra inklusive Fridolin också gjorde det har ingen betydelse – det som spelar roll är att en statsminister tydligt tar avstånd från den destruktiva väg av respektlöshet som du-reformen lett oss in på.
Egentligen var förstås Sjöstedt värst i sina angrepp, men ingen bryr sig, eftersom vänsterfolk ju ska vara rätt arga mest hela tiden enligt stereotypen.
Så nu är det bara för Reinfeldt att öva fram Hägglunds lätt bekymrade min framför spegeln.
Det känns dock bra att svensk debatt har rätt fokus.
Descendants of the Golgafrinchans 
Reinfeldt nickade instämmande när Jimmie talade. Jag tror att Jimmie innerst inne har en annan åsikt om vapenexporten, men av taktiska skäl håller han inne med den, Han vill visa sig rumsren och att han inte har några extrema åsikter, utan kan tänka sig samarbeta med alla i sakpolitiska frågor. Jag tycker inte han har något att dölja, något han visade i dag i den direktsända integrationsdebatten med Ullenhag.
Stefan ”vi kan samarbeta med alla utom SD” Löfven är en bedrövlig gammal stofil, inte till åldern, men hans 50-talsmässiga framtoning kan bara tilltala kärringar över 60, och min gissning är att det är just dessa som bidragit till S starka comeback. S uppgång berodde ju inte på något Löfven sa, han sa ju ingenting men stödet för S sköt i höjden ändå. Typiskt folk som inte är insatta.
Gösta Boman sa en gång i en intervju att folk är komplexfyllda och har stora berg på sig. På den tiden var det ”högerspöket” som var den stora satan, nu är det SD som är spöket hos dem som inte är det minsta insatta i politiken. Stefan Löfven är lika dynamisk som en gråsten. Man kan inte anklaga honom för att vara särskilt smart, och han blev ett lätt byte för EXPO som han har kontakter med. Han kan företag, men även där visade han att han har en ”gammelmans” åsikter. Tiderna förändras, så icke Stefan Löfven. Han kommer inte att ha en chans mot Reinfeldt, även om deras politik inte skiljer sig särskilt.
Vare sig man är för eller mot invandring, så påverkar den samhället på alla plan, ekonomi, kriminalitet, skola, utbildning ja, hela samhällskroppen, och att den inte fanns med i debatten kastar ett unket sken över den förljugenhet och politiska korrekthet som finns i det Svenska samhället.
Nu var det ju iofs ganska många ämnen som INTE debatterades. Någon skrev en ilsken artikel i AB om att jämställdhet inte fått vara med, och rubriksättarna anklagade partiledarna för detta, men de kan ju inte plocka upp egna ämnen bara sådär. Såvitt jag kan minnas var integrationen med förra gången – då när Juholt och Ohly bojkottade.
Vad tror du JÅ har för åsikt om vapenexport?
Jag är rätt positiv till Löfvén än så länge. Han har hyfsat sunda åsikter, generellt sett, men det jag inte kan förlika mig med är att han börjar använda fulretorik, dvs säger saker som låter bra och går hem hos massorna, men som tummar rejält på sanningen. Det gör föralldel alla ibland, men jag såg lite för mycket sådant hos honom i debatten för att vara riktigt bekväm.
Nej, partiledarna kan inte välja ämnen hur som helst i en sån debatt. Jimmie gjorde ett par försök att härleda problemen till invandringen, men snästes av. Jag ser två problem med såna här debatter. 1. programledarna måste styra debatten, vilket får till följd att debattörerna inte kan lägga upp sina argument som de vill. 2. Om partiledarna fick fria händer så skulle debatten spåra ur. Bästa upplägget tycker jag är när debattörerna får debattera ”man mot man” som integrationsdebatten i Uppsala mellan Åkesson och Ullenhag. Då får man ett kvitto på vad de olika partierna står för.
Jag skulle inte tveka att sätta min sista krona på att Jimmie Åkesson vill ha förbud mot vapenexport till diktaturer, och då speciellt till länder som Saudiarabien. Men eftersom hans parti är relativt litet så måste han få SD att framstå som ett alternativ till 7-klövern. Hans argument att vänstern inte har något förslag på hur de ska ersätta jobben som försvinner om vi inför ett totalt förbud mot vapenexport till diktaturer klingade falskt (åtminstone i mina öron.)
Men politik är att prioritera, och inte minst att anpassa sig efter förutsättningar och rådande omständigheter.
Jag är säker på att du kommer att få se fler exempel på ”fulretorik” från Löfvenhållet. Jag kan inte riktigt med mannen, tycker han vill framstå som en riktig ”karlakarl” som den lille feminist han är. Det vilar något falskt över honom.
Här anas en ideologisk klyfta. Tyvärr påverkar sånt omdömet. Enbart vi objektivister kan vara objektiva. Utifrån det märker jag att ni missat Reinfeldt´s likhet med Göran Persson. Tiden som statsminister har gjort dom båda till arroganta maktmänniskor. Reinfeldt´s trötthet kan väl i viss mån bero på separationen.
Eftersom jag enbart kommenterade den debatt som förts gick jag inte in på jämförelser av den sort du föreslår. Sedan förbehåller jag mig rätten att ha en annan, objektivare syn på objektivitet, där ingen har patent på begreppet.
Själv tycker jag inte statsskicket i sig ska vara det allenarådande svaret på frågan vart man får exportera. Monaco är en diktatur, t ex.
Det finns också hårdföra demokratier som kan vara mindre lämpliga.
Vi ska inte beväpna dem som använder vapnen till att förtrycka – det håller jag absolut med om – och jag tycker uppenbarligen att det är helt absurt att kvinnor inte får köra bil i Saudi, men betyder det att vi inte ska exportera dit? Inte automatiskt – jag menar, det är inte så att de skjuter prick på bilkörande kvinnor, eller hur? Vad jag säger är att det är vapnens kommande användningsområden som borde spela roll – inte huruvida man håller allmänna val eller är allmänt sympatisk. Vår exportindustri, där jag ju jobbar själv, är vår födkrok, och den som ytterst betalar vård, skola och omsorg.
Reinfeldt har det inte lätt nu, men jag tror att den största anledningen till hans trötthet är vetskapen om att hans dagar vid makten troligen är räknade. Han är en slagen man. Reinfeldt är en skicklig politiker, men hans psykologiska trauma som lyser igenom i hans retorik blir hans fall. Han har visat sin psykiska instabilitet litet för ofta för att han ska vara en bra ledare, sånt märker folk.
För fyra år sedan trodde jag inte Alliansen skulle överleva kommande val, men det gjorde de uppenbarligen. Denna gång tror jag faktiskt inte någon kan peta dem i nästa val, trots siffrorna, som har en utgångspunkt i att S fortfarande är ett vitt papper, och alla därför kan projicera sina egna vyer på dem.
Så att FR skulle ha deppat ihop köper jag inte – och jag tyckte faktiskt inte han verkade särskilt trött heller. Han var som han brukade. Psykisk instabilitet vet jag inte heller var du plockat upp …
Jag anser nog att man inte har sin psykiska status under kontroll om man är mer intresserad av att likt en bonntölp smutskasta sina motståndare, än att föra en politik som gagnar det land man är satt att tjäna.
För övrigt tycker jag att Reinfeldt är en självgod skitstövel, som prioriterar sitt eget välbefinnande före det land han är satt att tjäna. Han är en falsk jävel som använder sig av allt från hundvalpsögon till rena översitttarfasoner för att tillfredställa sitt sjuka ego! Men är man moderat så ser man självklart det man vill se.
Sen är det ju så med all form av export att det uppfattas som ett accepterande av mottagarlandet. Motsatsen heter bojkott vars syfte är att visa att man inte accepterar förhållandena i landet man bojkottar. Du låter som en Sverigedemokrat när du talar om vapenexport. Varför inte ta några miljarder ur ”invandringskassan” för att betala en bättre vård och en bättre skola?
Psykisk instabilitet:
Ett psykiskt trauma kan vara en situation som man starkt avskyr, men inte kan göra någonting åt. Reinfeldts trauma är kopplad till Sverigedemokraternas inträde i riksdan. Detta påverkar riksdagsarbetet, och den här rädslan hade han byggt upp under hela valrörelsen 2010. Han vädjade med hundvalpsögon att vi inte skulle rösta på SD. När så SD röstades in i riksdan så tog Reinfeldt det så personligt, eftersom han byggt upp sitt SD-komplex under så lång tid, att allt brast för honom, och då ville han inte ta i JÅ ens med tång, för i Fredriks undermedvetna var ju Jimmie fienden som var orsaken till hans rädsla.
Det kan tyckas barnsligt att en vuxen man reagerar på det här sättet, men det har sin förklaring i att han levt med rädslan att SD skulle få minst 4% och därmed intalat sig att det är det värsta som kan hända. Han upplevde det som ett personligt nederlag pga att han är en kontrollmänniska. Det som hände var utom hans kontroll, och det slet sönder hans ego.
Kontrollmänniskor kan vara farliga när inte allt går som de tänkt sig, för då kan de reagera irrationellt och göra saker de normalt inte skulle göra. Allt för att läka sitt sårade ego. Reinfeldts sätt att återställa ordningen var att bjuda in MP till samarbete, inte för att det var bäst för Sverige eller att de har så mycket gemensamt. Nej, det var ett sätt att hålla SD utanför, och på så sätt läka sitt sårade ego.
Motsatsen till Statsminister Fredrik Reinfeldts agerande innebär fokus på det jobb som en statsminister fått mandat av majoriteten i ett land att sköta. I stället för att infria sina löften att sköta landet efter bästa förmåga, har han genom olika odemokratiska metoder, som är intimt kopplad till hans psykiska status, åsidosatt dessa löften.
Är man moderat så kan man alltid vrida och vända på detta hur mycket man anser sig behöva göra för att ”legalisera” sina åsikter, men faktum är att Reinfeldt är en olycka för landet och dess invånare och därför kommer han tack o lov att vara genomskådad av den majoritet som behövs för att kasta ut honom från allt vad makt heter när det blir val nästa gång.
Det är lite svårt att möta dina synpunkter, för de är ganska svepande. Men jag uppfattar att du inte gillar Reinfeldt. 🙂
Om det där med att jag ”låter som en sverigedemokrat” i vapenexportfrågan: för mig är det viktiga alltid sakfrågan. Jag bryr mig därför mycket lite om vilka människor som råkar ha ett åsiktsöverlapp med mig. Det betyder att både jag och Hitler gillar hundar, och skulle jag råka ha samma favoritfärg som Stalin skulle jag inte byta för det. Mitt gillande av hundar och en viss färg gör mig inte till vare sig nazist eller kommunist.