Om det är ett generellt problem att glada skolstartare skapar överetablering av skolplatser i vissa kommuner, vilket i längden leder till resursslöseri kan det vara en bra lösning med ett kommunalt veto. Man ska inte låsa sig vid principer – jag kan låta mig övertygas, även om jag också ser problem med samma veto.
Men så som förslaget presenteras framkommer inte detta alls på någon fläck. Istället är det jubel och fröjd för man har hittat en medelväg. Det fina med förslaget är alltså inte problemet det hypotetiskt löser, utan den funktion det fyller genom att göra alla nöjda.
Öh.
Som grädde på röran vägrar också tongivande ansvariga, såsom Jämtin, att använda ordet veto. I långa krumbukter vägrar hon acceptera att möjligheten att neka utan att motivera sig är vara synonymt med detta ord.
Ett veto ska kallas ett veto.
Frågan är väl om inte ansvaret för friskolorna ska lyftas tillbaka till, och sortera under staten. Det är ju ändå i skolan det framtida samhället formas.
Jo, skolansvaret under kommun eller stat är ju en evighetsfråga. Jag har inte satt mig in i den tillräckligt för att ha en åsikt.