Flaggbränning och Muhammedkarikatyrer

FlaggaDet är skillnad på vad man får göra enligt lag och vad som är allmän hyfs och hänsyn.

Jag har inte mycket till övers för Muhammed-karikatyrerna. De fyller så uppenbart bara ett enda syfte, och det är att reta människor genom att förstöra något som är viktigt för dem. Attacken resulterar i att de mest lågutbildade och fanatiska utsätter den som triggat dem för oursäktliga hot och angrepp. Men den har också till följd att även de som är sekulariserade och normalt inte särskilt troende känner sig kränkta och illa till mods – just på grund av syftet. Människor som varit muslimer och nu egentligen är mer eller mindre ateister känner sig också angripna. De bryr sig inte om den religiösa aspekten, men de inser att det underliggande syftet är att förnedra, och sedan glatt hånskratta åt de uppretade, när de likt en förvirrad Don Quijote går till motatack.

Nej, Vilks, jag vill inte förbjuda någonting. Jag respekterar det fria ordet. Du har rätt att sprida dina alster. Du har rätt till juridiskt skydd mot dem som vill dig illa. Du har rätt att se dem som förföljer dig bli fängslade, och du har rätt att tycka att du är en martyr för det fria ordet.

Det hade varit en sorts skillnad om du givit dig på en rad olika parter, såsom makthavare, kristna och skåningar, och muslimerna bara varit en del i en arsenal av påhopp. Då kan jag se en poäng i att inte en grupp ska vara fredad.

Men så är det inte. Du håller dig till en och endast en grupp.

En verklig konstnär ser att det är en skillnad i att provocera med risken att någon blir kränkt, och att bara kränka för att jävlas med redan utsatta. Anser jag. En verklig konstnär låter konsten visa vägen – inte den politiska övertygelsen.

Så för mig är du en patetisk hatare som gjort dig ett namn på att kränka utsatta människor. Inget annat.

Nu har, med en sorts karmatisk elegans, raka motsatsen inträffat, i form av flaggbränning.

Det går att på punkt för punkt dra paralleller mellan karikatyrerna och flaggbränningen.

Syftet är att mobba och trakassera. Syftet är att skapa en känsla av utsatthet hos motparten – i detta fall de svenskar som verkligen älskar sitt land.

Syftet är att säga: ”Du är inte värd respekt. Du förtjänar att bli spottad på!”

Många nationalister är rasister, men långt ifrån alla. En del bara älskar våra traditioner, och där ingår flaggan. Just kärleken till vårt land är den positiva delen av nationalismen. Uteslutandet av dem som inte stammar härifrån är den negativa. Att ifrågasätta uteslutandet är alltid rätt, men att ge sig på deras kärlek är lågt och ruttet.

Jag som definitivt inte är nationalist blir, liksom de sekulariserade muslimerna, ändå förbannad över påhoppen på mitt lands främsta symbol. Inte så mycket att jag hade orkat göra något åt det dock, för man kan välja att skita i dem. Men likväl blir jag lack.

Och precis som Muhammedkarikatyrerna skapar flaggbränningen ökade spänningar, och en ökad polarisering.

Nationalisterna får nu rätt i sak. Alla är ute efter dem. Syftet är att ta ifrån dem det de håller kärt.

Och precis som med karikatyrerna går de argaste fundamentalisterna till motattack, med dödshot och hela paketet.

De som tillhör flaggbrännarna och de som tillhör karikatyrälskarna är naturligt nog helt oförstående till den andra partens rätt att vara förbannad. De går snarare igång på den. Motpartens ilska är ju målet.

Men vi som inte är förblindade av hat och avsky måste inse att detta i grunden är exakt samma fenomen, och att bristande respekt aldrig kan skapa något gott och hållbart.

Vägen mot ett bättre samhälle måste gå genom förståelse och respekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s