Lite asylhanteringskritik

Detta att man inte ”får” kritisera svensk invandringspolitik är en central del av nationalismen.

Därför tänkte jag motbevisa detta och istället göra just det. Det är viktigt att vi som är för en generös asylpolitik också tar ställning mot fel. Ska bli spännande att se om jag blir ”huggen i bitar av PKisterna”.

Det är vanligt bland nationalister att kalla ensamkommande flyktingbarn för ”skäggbarn”, och ”ankarbarn”. Ankardelen kommer från tankefiguren att man föräldrar som saknar asylskäl skickar ett barn först, och när barnet för permanent uppehållstillstånd trots att asylskäl saknas eller inte räcker, eftersom föräldrarna inte finns och barnet inte kan återsändas, dyker föräldrarna plötsligt upp och vill återförenas med barnet.

Jag bestämde mig för att grotta lite i det där, och hittade denna lista över uppgifter för en god man. Se punkt 12.

Jag läste den, och den skaver. Den skaver för att den till någon del bekräftar det jag ville inte skulle stämma, dvs att detta förekommer tillräckligt ofta för att någon ska skriva en lång anvisning om hur man ska hjälpa till att få det att hända, och den skaver för att jag tycker oändligt synd om dessa barn med den stress de lever under – även om de inte är barn för att de tvingas ljuga om sin ålder – och den skaver för att jag inte gillar att systemet missbrukas. Att Sverige dessutom ska betala resan för de anhöriga gör mig än mer besviken. Så ska inte våra skattepengar användas.

Jag vet inte hur vanligt det är. Trots allt får föräldrar och barn enbart återförenas om barnet är minderårigt, och jag vet inte om undantag görs och i så fall i vilken utsträckning.

Men jag anser att invandring ska ske för att man har:

  • stark koppling till Sverige
  • arbete och försörjning i Sverige (eller studerar här)
  • asylskäl

Jag tror att den enklaste vägen ur detta är att inte ge permanent uppehållstillstånd till den som saknar asylskäl förrän barnet är 18 år, såvida det inte är mycket litet när det kommer. Det skulle i så fall leda till att om föräldrarna hör av sig innan barnet är 18 återsänds barnet till dem, och hör de av sig senare kan de inte återförenas som anhöriga, eftersom barnet är vuxet.

Det skulle faktiskt också kunna minska stressen för barnet. För om det inte finns något sätt att få hit föräldrarna när asylskäl saknas är det inte barnets fel att det inte blir så. Sedan kan barnet bygga en tillvaro och så småningom ta hit sina syskon och föräldrar genom eget arbete. Eller också får föräldrarna komma hit och söka asyl, och få sina skäl prövade som alla andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s