Vi ryms inte i samma parti

naglarFör mig är SD min antites. De står för allt jag är emot. Det finns i princip inget överlapp, förutom att jag är monarkist. Flödet från M till SD är därför ganska obegripligt, eftersom jag i hela mitt vuxna liv, sedan 1985, röstat på M i varje val, och ansett att nästan alla politiska förslag varit sådant jag stått bakom. Jag har följt alla debatter i alla val. Jag har haft ett öppet sinne och även prövat andra partier mot mina åsikter. Och jag har ändå valt M, varje gång. Ibland lätt, som 2006, 2010 och 2014, ibland motvilligt som 2002. På något sätt har människor med diametralt olika uppfattning om nästan allt röstat precis som jag. Det upphör aldrig att förundra mig.

Jag äcklas av den öppna främlingsfientligheten, och retar mig enormt på populismen i förslagen som läggs fram. Bristen på djup och analys. De enkla ryggmärgsreflexlösningarna på komplexa problem. Till det ska läggas den förmodligen medvetna mytspridningen runt invandrare och då främst muslimer.

Även V är förstås min antites. I vissa avseenden står de längre från mig än SD, och det gäller främst skatte- och bidrags/trygghetspolitiken. Och V och SD har det gemensamt att de är emot EU. Men det finns inget naturligt flöde mellan M och V. Den som vandrar vänsterut eller högerut gör det i regel via andra partier, som S eller MP.

Efter min artikel i Expressen har två repliker publicerats.

En slutreplik från mig kommer snart ut, men den blir rätt styltig och trist på grund av det lilla utrymme som ges. Därför skriver jag lite längre här.

Tomas Brandberg från SD är upprörd över min schablonisering av SD-väljare. Det är inte mycket att orda om – jag hade reagerat likadant i hans kläder. Han menar att SD är ”mainstream” i Europa. Mja. I vissa länder, som exempelvis Polen, absolut. Men inte i länder vi brukar jämföra oss med.

Han påstår vidare att M kopierar SDs politik. Det är förstås fel, men dessvärre en myt som sprids även av moderater.

Sedan har vi Sten Storgärds artikel. Det är två fel på hans resonemang.

1. Påståendet att jag uttryckt att SD-medlemmar ”aldrig ska välkomnas tillbaka”. Så står det inte. Det står att de inte kommer att komma tillbaka, och att vi därför bör sluta anstränga oss.

2. Påståendet att jag uttryckt att man inte ska få säga vad man vill som moderat. Jag har inte öht argumenterat runt vad människor bör få uttrycka, förutom meningen om att vi fick skämmas när de uttryckte sig HBTQ-fientligt och rasistiskt (läs valstugeskandalen).

Men eftersom Storgärds gör dessa felaktiga halmgubbeantaganden hamnar hela artikeln liksom bredvid min. Han kunde lika gärna skrivit ”eftersom du påstår att inte solen är gul tänker jag nu argumentera för att den är det”.

Vad jag faktiskt uttryckt är att vi bör ge upp SD-väljarna, och sluta se dem som tillfälligt förlorade. De är i SD av en anledning, och de drog dit för minst ett år sedan, och har nu gosat in sig i sin nya partiidentitet.

Självklart är det trevligt om en eller annan letar sig tillbaka, men på senare tid har det funnits en trist tendens att bekräfta den egentligen helt felaktiga bilden att SD på något sätt ”hade rätt” hela tiden, som jag tycker är, förutom fel, extremt kontraproduktiv. Varför ska du byta om du har originalet, liksom?

Det går inte att föra en politik som samtidigt lockar tillbaka en generell SD-väljare OCH behåller mig och mina ganska många moderata vänner, som står upp mot främlingsfientlighet. Anna Kinberg Batra är inga problem. Överlag har hon lagt bra förslag, och hon har rätt kompass. Jag gillar inte allt hon framför, men det mesta, och det jag inte uppskattar kan jag leva med.

Det som skrämmer mig och väldigt, väldigt många moderater, samt vissa exmoderater som nu gått till L eller C, är nästa lager. Vad händer vid ett dåligt resultat, om AKB får sparken? Vem leder partiet då, i 3,5 år till nästa val?

Om vi lägger alla känslor och tyckanden åt sidan landar vi i matematik. De åtta eller så procentenheter M förlorat till SD sitter inte där och väntar på att plockas tillbaka. Vi kan på sin höjd få tillbaka en eller två, och då krävs en ganska extrem migrationsovänlig politik, från ett parti som gjort öppenhet till sitt signum. M har alltid varit partiet för stark arbetskraftsinvandring. Aldrig partiet som ser invandrare överlag som läskiga. Aldrig partiet som ställer upp på grovt muslimhat av den sorten SD-företrädare sprider dagligen, numera utan att någon höjer på ögonbrynet.

Och vart ska vi i ”eliten” ta vägen då?

”Den som gapar efter mycket” har aldrig varit mer sant.

Jag har retat många, har jag förstått. I princip ingen, förutom arga SDare (och jag får väl säga att jag förstår dem), har dock hört av sig till mig. Det är mer ”psst, du, ledande moderater är arga på dig, bara så du vet”, ingen nämnd. Det får de vara. Jag har också fått väldigt, väldigt många positiva reaktioner, från både aktiva moderater och vanliga väljare. Det finns en spricka bland oss som kallar oss moderater. Och den behöver slutas nu, mellan valen. Om ett halvår är det försent. Då behöver vi vara enade.

Jag har skrivit hundratals artiklar om i huvudsak migration och främlingsfientlighet. Det kommer jag att fortsätta med. Artikeln i Expressen, som egentligen handlade om partipolitik, var mer en parentes, för orden behövde sägas av någon.

Jag kommer att skriva både blogginlägg och debattartiklar, och berätta hur jag tycker att Ms politik ska se ut. För en sak håller jag med Storgärds om: Det ska vara högt i tak.

3 thoughts on “Vi ryms inte i samma parti

  1. Jag känner igen mig åtminstone delvis i mycket av det du skriver, även om mina röster inte började räknas förrän 1991. Jag röstade på M i varje val sedan dess, men för mig svängde prioriteringarna så att vissa frågor där M har varit svaga blev viktigare över tid. För mig är det kanske framför allt miljöfrågan som växt, men också behovet av en arbetspolitik som faktiskt var möjlig att genomföra.

    Fredrik Reinfeldt svängde M åt mitt håll. Det har aldrig varit så lätt att rösta på M som under den tiden. Tyvärr släppte han miljöfrågan och levererade inte där. Kanske var det för svårt. Det ledde till en period av fagert tal men där rör-inte-min-SUV-moderaterna kunde fortsätta att härja ganska ostört, trots en del progressiva krafter.
    Så jag tillhör dem som klev av redan 2014. Dock, föga förvånande givet bakgrunden kanske, inte till SD.

    Migrationsfrågan är på något sätt så självklar att den inte är viktig för mig. Ren arbetskraftsinvandring är en sak, men vid flyktingströmmar gör man det man behöver av humanitära skäl. Att dränka folk i Medelhavet under förevändning att de annars skulle starta det kalifat de flyr ifrån här är bara egendomligt. Att det skapar problem som måste hanteras är självklart, men att de skulle vara oöverstigliga är ett påstående som grundar sig i främlingsfientlighet.

  2. ”.. i hela mitt vuxna liv, sedan 1985, röstat på M i varje val ..”
    Är inte det litet konstigt? Borde det inte stämma till eftertanke? M under Bohman var ju värdekonservativt, i stora stycken. Och en del av det lär ju ha dröjt sig kvar 1985. M under Bildt och Lundgren var Nyliberalt. Och under Reinfeldt blev det socialliberalt. Det här är ju vitt skilda ideologier med vitt skilda bevekelsegrunder. Att du så okritiskt stött M i alla tider, antyder inte det att du helt saknar egna åsikter? Att du snarast är auktoritetsbunden, snarare än att tänka själv? Inget fel i det, det är de flesta människor. Men borde det inte stämma till eftertanke? Nu när det ser ut som det gör, här i sverige.

    Alltså, du är en stark och framgångsrik människa. Jag kan förstå att det är lätt att då börja se ner på de som inte tagit sig fram lika bra som du har gjort. Bli föraktfull. ”Ja, om de inte ville leva i ett getto och få sina döttrar våldtagna och trakasserade varje dag i skolan och deras söner slagna och bötade och förödmjukade varje dag så kunde de ju pluggat bättre i skolan! JAAG klarade ju det! Ha! Dags att komma nu!”

    Men världen fungerar inte så. Vi människor, skiktar oss. Det finns strata inom ingrupper. Som växt fram under tusentals år. Alla kan inte fylla samma niche. Människor med knegarmentalitet har det därför att det har fungerat i det förflutna. Och människor med din ambitionsniåv är begränsade i antal därför att även det fyller en niche, där det inte funnits obegränsat utrymme. Som fungerat i samklang med andra. Därför att det ökat gruppens konkurrenskraft. Allt din godhet gjort är att byta ut en underklass som kände sig besläktad med dig. Till en underklass som bara ser dig som mat. Som inte kommer visa dig någon hänsyn. Alls. Din oändliga godhetspolitik har långsiktigt skapat en katastrofal situation för dig och de dina, tyvärr. Snart är de flesta av oss svenskar borta. Och du tittar ut på ett hav av människor som, tja, ja, du får upptäcka det själv.

    För övrigt känner jag också en gränslös avsky för SD. De har inga svar, inga lösningar. Och till skillnad från er moderater så har de inte straffat ut sig. Ni moderater kan inte göra så mycket mer skada för ingen har längre något förtroende för er alls. Men med SD är det annorlunda. De har sitt förstörelseverk framför sig 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s