Niqab på dagisfröknar och andra icke-frågor

Så jag skrev att badhustider är en ickefråga för Sverige. De evinnerliga diskussionerna om några mycket få badhus som stänger för män en timme här och där saknar proportioner. Frågan är av mikroskopisk betydelse för landets framtid. Den är bara administrativ. Stäng. Stäng inte. Jag bryr mig inte ett smack. Men sluta älta! Sluta moralisera över vuxna kvinnors val, som om det vore en dödssynd att som vuxen inte vilja klä av sig halvnaken inför främmande karlar! Det är lika lite ”fel” som det är ”fel” att jag inte vill basta naken på tyska badhus eller med finska kollegor. Vi har alla våra vanor, och det som är inskränkt för den ena är motbjudande för den andra.

I den diskussionen ploppade som vanligt någon upp och undrade huruvida hedersvåld också är en ”icke-fråga”.

Det är som att fråga huruvida plötslig spädbarnsdöd, barnmisshandel eller plågsamma djurförsök är ”icke-frågor”.

De är gigantiska för dem som drabbas, och för dem som jobbar för att stötta dem som drabbas. Ett fåtal personer driver dessa frågor av helt rätt anledning, och de ska ha all heder.

Men 97 gånger av hundra som någon drar upp hedersvåld för mig handlar det absolut inte ett smack om omtanke om offren.

Frågan är politisk för att muslimhatarna älskar den. Att diskutera ”hedersvåld” är som att säga ”muslimer är läskiga”, fast på ett legitimt och oemotsägligt sätt. Om jag fick en krona för varje gång jag påpekat att Fadime Sahindal var kristen skulle jag … kanske inte vara rik, men åtminstone kunna köpa mig en mycket exklusiv vinterkappa.

Det som är en verklig fråga, till skillnad från alla icke-frågor, är hur muslimhatarna lyckas få icke-muslimhatare, dvs ”vanligt folk”, att tappa perspektivet på vad som är politiskt viktigt och vad som inte är det. De har lagt en våt filt över alla meningsfulla diskussioner om klimatförändringar, personlig integritet och skatte- och fördelningsfrågor genom att, inte bara i sociala medier, utan till stor del även på ledarsidor, älta sådant som ibland, ibland inte har betydelse, men inte för Sverige, och sedan sprids artiklarna bland dem som vill göra helt andra poänger än att vi ska värna offren.

Det senaste och mest bisarra exemplet är Sakine Madons artikel med rubriken Niqaben hör inte hemma på dagis. Facebookreaktioner: över nittiotusen! Lägg till detta Twitter, och vi hamnar garanterat på en bit över hundratusen. Lägg till detta alla de som läst och inte kommenterat, delat eller retweetat, och vi är säkert uppe i bortemot miljonen.

Så vem i hela friden tycker niqaben hör hemma på dagisfröknar?

Svaret är: INGEN. I det närmaste. I alla fall ingen med politisk eller medial tyngd.

Artikeln beskriver en situation där detta hänt på ett (1) dagis, och kommunen hade sagt ifrån i ett föreläggande att hon var tvungen ta av den.

Alltså har samhället fungerat. Alltså borde denna fråga vara av noll betydelse för en ledarskribent.

Men nej. Ty någonstans har muslimer gjort ett fel, och detta får inte passera obemärkt.

Kommunens tillsynsenhet hade nämligen, enligt Sakine Madon, i föreläggandet förklarat att barn inte kan kommunicera med den de inte ser ansiktet på, vilket uppenbarligen är det största och mest omedelbara problemet, och med det hade kommunens tillsynsenhet nöjt sig.

screen-shot-2017-01-10-at-07-30-43Så vad handlar då Sakines raseri om? Jo, att kommunen inte dessutom hade diskuterat jämställdhet i sitt föreläggande. De hade ENBART tagit fasta på det mest uppenbara, dvs den omedelbara effekten för barnen, och inte i sitt förordnande dessutom skrivit en politisk essä om vikten av jämställda förebilder för små barn.

Hon avslutar med att Göteborg minsann behöver tydliga regler för hur man ska hantera förskolepersonal i niqab.

Varför? Har andra kommuner det? Har detta hänt tidigare?

Här är mitt span: Svenska folket är inte läskunnigt. Hur vet jag det? Jo, jag har ägnat på tok för lång tid åt att plöja runt i SD-vänliga grupper på nätet. Folk läser rubriken, och sedan hittar de enstaka ord här och där som de hakar upp sig på. Hur många av den bortemot miljon som läst har nu fått klart för sig att Sveriges förskolor svämmar över av fröknar i burkor, och att kommunerna helt struntar i detta, eftersom alla är rädda för att förolämpa muslimer?

Hedersvåld, könsstympning och barnäktenskap är inte icke-frågor ur ett perspektiv. De är enorma frågor för väldigt få personer, och de behöver hanteras på samma sätt som andra frågor som är stora för ett fåtal. När politiska beslut krävs för att komma framåt behöver de lyftas fram och tas upp på ledarsidor. Men det är inte frågor som i övrigt behöver diskuteras nämnvärt, för i princip ingen är för dessa fenomen. Alla är överens. Det som istället borde vara fokus är hjälp till offren.

Men niqab på dagisfröknar är VERKLIGEN en ickefråga ur precis vartenda tänkbart perspektiv. Det är vanligare att förskolor glömmer barn i lekparker än att dagisfröknar täcker ansiktet, och samtliga personer av vikt är överens om att fenomenet inte ska få förekomma.

Jag vill med detta inlägg mana oss alla att tänka efter var fokus ligger i svensk debatt just nu, och huruvida det är rimligt att vi spenderar så enormt mycket tid på att tjafsa om huruvida muslimer är civiliserade eller inte.

Hur stor är egentligen frågan om en kvinnlig äldrevårdspersonal någonstans i Sverige inte handhälsar? Hur viktigt är det att en kommunal tjänsteperson formulerar fler än en aspekt i ett föreläggande till ett dagis?

Jag är i vissa avseenden ett dåligt föredöme, för även jag skriver om dessa frågor hela tiden.

Och det är ju lite det som är problemet. Muslimhatarna agerar, övriga reagerar, och vi som skriver om främlingsfientlighet får då motreagera, alla sätter ner hälarna och kastar korancitat på varandra, och sedan har vi precis den debatt som redan från början var så omotiverad. Och vi blir alla nyttiga idioter, som hjälper till att sätta strålkastarna på fel ställe.

Jag vet inte hur vi kommer ur detta.

3 thoughts on “Niqab på dagisfröknar och andra icke-frågor

  1. ”Det är lika lite ”fel” som det är ”fel” att jag inte vill basta naken på tyska badhus eller med finska kollegor. Vi har alla våra vanor, och det som är inskränkt för den ena är motbjudande för den andra.”
    Så du kräver naturligtvis att tyska badhus skall inrätta speciella timmar bara för dig då eller?

    ”Men 97 gånger av hundra som någon drar upp hedersvåld för mig handlar det absolut inte ett smack om omtanke om offren.”
    Nej, då är det för att berätta för alla som vill lyssna vad du och såna som du har tagit in i det här landet. Alla era löften om hur fantastisk mångkulten var och hur berikande den var, det var lögner alltihopa. DET är vad vi påpekar.

    ”Så vem i hela friden tycker niqaben hör hemma på dagisfröknar?”
    En större och större andel av sveriges befolkning. På grund av dig.

    ”Hedersvåld, könsstympning och barnäktenskap är inte icke-frågor ur ett perspektiv. De är enorma frågor för väldigt få personer, och de behöver hanteras på samma sätt som andra frågor som är stora för ett fåtal. ”
    Är stora för fler och fler i sverige för varje år som går. På grund av dig.

    ”Och det är ju lite det som är problemet. Muslimhatarna agerar, övriga reagerar, och vi som skriver om främlingsfientlighet får då motreagera, alla sätter ner hälarna och kastar korancitat på varandra, och sedan har vi precis den debatt som redan från början var så omotiverad. Och vi blir alla nyttiga idioter, som hjälper till att sätta strålkastarna på fel ställe.”
    Nej. Ni har förändrat vårt land till oigenkänlighet. För alltid. Detta kan ingen göra någonting åt. Men vi kan i alla fall påpeka vad ni har gjot. Utan folkomröstning. Tvärs emot folkviljan. Ni sa, lita på oss, det här blir jättebra. Det blev det inte. Och då får vi läsa såna här gnälliga artiklar om att ni vill prata om något annat. Undra på det! Det skulle jag också vilja om jag hade förstört mitt eget land.

    ”Jag vet inte hur vi kommer ur detta.”
    Vi är på väg mot en failed state. På grund av dig. Så nej, vi kommer ej ur detta. Vilka nu ”vi” är för övrigt. Jag antar att jag kan tolka det som ni nationsförstörare? Svaret är, ni emigrerar. Från det land ni förstört.

  2. Fixeringen vid just muslimer, som tyvärr har börjat bli lika vanlig hos antirasister som hos rasister är ett problem i sig.

    Innan 11 september-attentaten betraktade inte människor i allmänhet automatiskt invandrare från muslimska länder eller människor med bakgrund i muslimska länder som först och främst muslimer på samma sätt som nu, åtminstone inte i Sverige. Självklart existerade en rasism och en misstänksamhet mot dessa människor under -80 och 90-talen också, men den grundades mer i att de var invandrare, eller invandrare från en viss del av världen i sig och inte i att de antogs vara muslimer.

    Det är förstås inget fel att vara muslim, men sanningen är att en mycket stor del av de människor som idag slentrianmässigt omnämns som muslimer av både rasister och antirasister

    1. Inte ens är muslimer , utan ateister, agnostiker, kristna , yazidier eller anhängare till någon helt annan, mindre religion.

    2. ELLER är muslimer på ungefär samma sätt som väldigt många svenskar är kristna, och främst ser sig själva som tex kurder, perser eller irakier och inte muslimer.

    Jag tycker att vi ska respektera alla dessa människors rätt till självidentifikation och inte klistra på dem etiketten muslimer i tid och otid, hur välmenande syftet än är.
    ”Människor med bakgrund i muslimska länder” är i många fall en mycket bättre och mer korrekt benämning , eftersom länderna de har sitt ursprung i i de flesta fall har Islam som statsreligion.

    Om jag var tvungen att fly från Sverige som politisk flykting på grund av att Sverigedemokraterna tagit makten med stöd av ett nytt fundamentalistiskt kristet parti och börjat förfölja oliktänkande så skulle jag inte främst vilja definiera mig själv som Kristen i mitt nya land trots att jag i någon bemärkelse är det, och är döpt, konfirmerad, gift och har döpt mina barn i kyrkan. Jag skulle istället vilja definiera mig som politisk flykting från Sverige.

    På PRECIS samma sätt är det för väldigt många kurder, iranier och andra som kommit hit som politiska flyktingar.

    Självklart utsätts människor ofta för islamofobi trots att de inte är utövande muslimer, precis som heterosexuella människor som i andras ögon har ett gayaktigt utseende och sätt kan utsättas för homofobi.

    Men det är ingen orsak till att inte respektera människors rätt till självidentifikation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s