Jag vet att många i min vänkrets gillar GAPF. Igår blev jag uppmanad att, ungefär, sluta tramsa om att muslimer är en utsatt grupp och istället engagera mig där.
Det kommer aldrig att hända.
Jag står förstås helt bakom arbetet mot hedersvåld, och jag kan också i någon mån hålla med om att problem förr sopades under mattan på grund av en oro att stöta sig med vissa invandrargrupper. Så sker dock inte nu. Hedersrelaterade brott har förhöjt straffvärde, och det är bra. Det finns en debatt och en synlighet.
Men GAPF propagerar för hijabförbud för myndighetspersoner. Och detta är för mig helt oförsvarligt, av två skäl.
Den första är principen. Det är precis lika vidrigt att tvinga kvinnor att bära slöja som att förbjuda dem att göra det. I den bemärkelsen agerar GAPF lika ruttet som mullorna i Iran.
Den andra är den praktiska konsekvensen. Om du säger till någon som är övertygad om att Gud vill att hon bär slöja att hon har att välja på att ta av den eller bli uppsagd, alternativt inte få ett jobb hon är mest kvalificerad för, kommer förstås resultatet bli att många muslimska kvinnor blir arbetslösa, vilket i sin tur inte bara leder till att hon inte kan försörja sig utan också motverkar gemenskapen med ickemuslimer och ökar hennes utsatthet.
Det är lätt att titta på en religion vi inte har och tycka att deras tro är fånig. Men kärnan i vår religionsfrihet är att vi respekterar andras rätt att välja vem de tror har skapat universum och att leva efter sin Guds regler.
För mig är ett stöd för GAPF paradoxalt nog ett stöd för inskränkt frihet för kvinnor.
Den som möter en person som bär kippa, hijab, kors eller för den delen röda bhagwan-kläder och utgår från att hen inte kan sköta sitt jobb på grund av sin religion är rasist, enligt ordets definition.
Jag blev muddrad av en säkerhetsvakt i hijab på Arlanda förra veckan. Nu är inte Swedavia en myndighet, men typ. Om jag hade utgått från att hon bara för att hon är muslim inte kan muddra opartiskt hade jag varit problemet. Inte hon. Det är de som har fördomar mot religiösa som behöver skärpa sig. Inte de religiösa som inget ont gjort.
