Väldigt glad att Andreas Norlén blev omvald. Bra av Vänsterpartiet att prioritera stabilitet i detta läge. Förstår inte riktigt varför inte Centerpartiet lade sina röster på honom.
Frågan nu när stafettpinnen återgår till honom är egentligen vem som ger med sig. Om alla gör som de säger får vi ju aldrig någon regering. Och jag tror inte på extra val. Dels finns ingen anledning att tro att resultatet blir annorlunda och dels har flera partier mycket att förlora på det.
Så låt oss spekulera lite.
Jag tror inte alla har riktigt insett det, men Centerpartiet har inte samma röda linjer mot de så kallade ”ytterpartierna”. Ingen av dem får regera, men det finns lite tänjningsutrymme för samarbete med Vänsterpartiet, men inte med Sverigedemokraterna.
Det ger Magdalena Andersson en fördel gentemot Ulf Kristersson. Hon behöver ”bara” få sin ytterkant att ge upp regeringsdrömmarna. Och jag tror fortfarande att det är det resultat vi kommer att hamna i till slut. Oavsett om det visar sig att någon valfuskat eller ej är partiet nu rätt tilltufsat, trots framgångarna. (Borlänge · Järva)
Problemet för Vänsterpartiet, och poängen för Centerpartiet, är ju att en socialdemokratiskt ledd regering kommer att kunna göra upp till höger i varje budgetförhandling istället för med dem. De kanske inte väljer den vägen, men alternativet finns.
Det är bara det att även med Vänsterpartiet i regeringen kommer alla budgetar att behöva Centerpartiets stöd, och risken för Vänsterpartiet är att de då skulle hållas ansvariga för sådant deras väljare absolut inte gillar. Så det är det resonemanget jag misstänker kommer att leda till att partiet till slut viker ner sig. Men inte än.
Men ett annat scenario är att Centerpartiet förändrar den röda linjen mot Sverigedemokraterna till att bli densamma som den mot Vänsterpartiet, kombinerat med att Sverigedemokraterna inte röstar emot en moderatledd regering de inte sitter i. Jag har personligen för länge sedan givit upp ”man ska inte förhandla med Sverigedemokraterna”-linjen. Det plåstret rycktes på allvar av i förra valet.
Inte för att jag gillar partiet, uppenbarligen, utan dels för att den strategin bara ledde till att de växte och dels för att det skapar en rejäl obalans i riksdagen. Vad jag hade hoppats inför förra valet var att regeringen skulle stödja sig på hoppande majoriteter istället för att gå all in med Sverigedemokraterna. Det i kombination med det regeringssamarbete man gick till val på öppnade dörren för den vedervärdiga hatretorik mot Sveriges muslimer högersidan ägnat sig åt på sista tiden.
Jag skulle ranka det så här:
- 60 % socialdemokratiskt ledd regering utan Vänsterpartiet
- 20 % moderatledd regering utan Sverigedemokraterna
- 20 % extra val
För nej. Det finns absolut inget incitament för Sveriges rikaste parti, dvs Centerpartiet, att ge upp löftet om att inte gå med på Vänsterpartiet i en regering. Jag ser inte någon situation där de skulle välja den vägen hellre än extra val.
Många frågar emellanåt vad jag har emot Vänsterpartiet i en regering – särskilt med tanke på att jag försvarat partiet en hel del. Well. Jag försvarar partiet av två skäl. Dels för att det är the right thing to do, men framförallt för att jag verkligen har tyckt antisemitismanklagelserna mot Vänsterpartiet från partier som ägnat valrörelsen åt att hetsa mot muslimer varit horribla, och dessvärre funkade strategin, med tanke på hur snabbt gapet nästan slöts på sluttampen.
Jag har till skillnad från många andra inte något emot Vänsterpartiet i regeringen för att de är ”omogna” eller för att de skulle vara rasister, utan helt enkelt för att de står för en politik jag inte tror på. Det är inte konstigare än så. Och det är rimligtvis av precis samma anledning som vänsterpartister inte vill se moderater i en regering. Det var också därför jag till slut valde Centerpartiet och inte exvis Miljöpartiet, som ju har en linje som står närmare mig vad gäller Palestina.
Jag är fortfarande höger.
Fler artiklar:
Svensk partipolitik · Valet 2026
Lämna ett svar