Jag tänkte ge mig på ett så uttjatat ämne som ”varför vi inte gillar Mona Sahlin”, fast bredda det lite till ”vad förväntar vi oss av en politiker?”
Det är svårt att låta bli att tycka på någon fläck synd om henne – varje gång det blir en förtroendeundersökning ligger hon katastrofalt illa till. Tidningsartiklar, kommentarer och bloggar är fulla av negativa referat kring hennes person, med länkar till youtubeklipp med Monas Missar. Hon är i mångt och mycket svenska folkets driftkucku.
Är man politiker får man alltid räkna med att folk som inte gillar det man säger inte heller gillar den man är – men detta med Mona är något helt annat. Även många som håller med henne i varje detalj stör sig på hennes personlighet.
Detta är min analys, rätt eller fel:
Vi gillar eller inte gillar politiker på samma sätt som vi (be-)dömer människor vi möter. Mindre efter deras stora gärningar, mer efter deras sätt att vara i vardagen. Därför är faktikt Tobleronen i princip ointressant annat än som ammunition för dem som redan är på den negativa sidan staketet.
Vi letar främst efter integritet och ryggrad, humor och värme.
Mona är osäker i sin roll – och undra på det, och alla dessa opinionsundersökningar gör henne än mer nervös och desperat efter att hitta en vinnande väg. Just därför förlorar hon hela tiden. Hon utstrålar osäkerhet och därmed kyla. Det är fullt möjligt att det finns värme och omtanke under ytan, men den kommer inte upp.
För att bättra på imagen säger hon vad hon gissar att folk vill höra och använder varje liten och stor grej som händer till att skälla på sina motståndare, utan att någonsin ge någon positiv feedback. Det är hon inte ensam om i och för sig.
Men helhetsintrycket blir att hon är ryggradslös, sladdrig, gnällig och småfalsk.
Politiker som kan ge motståndarna beröm, stå för kontroversiella ståndpunkter och ibland kritisera sig själva eller ifrågasätta sina påståenden – kort sagt visar integritet, saklighet och hederlighet – gillar vi bättre. Sådana är Maria Wetterstrand, Anders Borg, Margot Wallström, Gudrun Schyman, Fredrik Reinfeldt och Kjell-Olof Feldt – vars bok Alla dessa dagar i regeringen jag just nu läser – han är imponerande rak, den mannen.
Östros och Bodström är precis lika gnälliga som Mona, fast de ger ett säkrare intryck av någon anledning, och då minskar sladderfaktorn. I synnerhet Bodström har en personlighet, som går att få grepp om – dvs man vet vem han är.
Går det då att vända detta?
I princip ja. Carl Bildt började delvis i Monas hörn – jag minns att jag på 80-talet tyckte han var en uppblåst sprätt, ärligt talat. KG Bergström kallade honom för ”lika folklig som ett hovrättsråd”, fast han var dock aldrig lika personlighetslös som Mona. Men sedan hände något – han vandrade mot större integritet i takt med att självförtroendet växte, och vändpunkten var ungefär när han sa ”ett misstag ska kallas ett misstag”. Med det vill jag förstås inte säga att alla gillar honom – men tillräckligt många gör det.
Finns det då en väg tillbaka för Mona Sahlin? Dessvärre tror jag loppet är kört. Men man ska aldrig säga aldrig.
”Who are you, Mona Sahlin?”
”Who do you want me to be?”
Länkar: AB
Descendants of the Golgafrinchans 
tyvärr tror jag att du har rätt. hennes lopp är kört. hon utstrålar osäkerhet och har ännu ej lyckats med det som varje politiker eller publik människa borde ha lyckats med för att överleva: att vända sina snedsteg till något positivt (t.ex. tobleroneaffären…). hon borde (och detta kommer att låta ytligt) dessutom be någon ta en titt på hennes yttre. en person i hennes ålder och position bör exempelvis inte ha fler lager mascara än jag hade som 14-åring.
måste dock lägga till att hon kan vara riktigt vass när det gäller. och man måste ändå ge henne lite cred för att hon inte ger upp. vill även minnas att hon visade rejält mycket jävlar anamma när jag brukade träna body pump med henne. 🙂
Mona Sahlin är en osäker människa, precis som du skriver. Hon verkar vara en opportunist och känns inte äkta på något sätt. Hon är som en skugga bara, ingen riktig partiledare, det kunde ha varit Anna Lindh som styrde sossarnas skuta och den kvinnan hade integritet, säkerhet och värme! Men Mona, nä. Så mesig, så feg, så totalt intetsägande.
Jag tror inte hon kommer någonsin att bli populär. Hon har inte ryggrad så det räcker.
Jag ogillar Mona (och övriga karaktärer på DDR-sidan av mitten) mest p.g.a. hennes politik. Sen att hon är ett slarvigt miffo är enligt min mening sekundärt.
När skall folk få upp ögonen för despotism, där jag sitter vid rodret? Det skulle ju bli så bra… Jag lovar! 🙂
Dagens och morgondagens politiker behöver kunna förklara att ”detta vet vi inte säkert, men våra antaganden ser ut så här, därför gör vi så här”, eller motståndarens förslag har dessa fördelar, men de här nackdelarna anser vi överväger, så därför vill vi inte göra så, istället för det svartvita ”helt rätt” eller ”helt fel”. Om ett beslut är politiskt betyder det automatiskt att det har både nackdelar och fördelar, och att skiljelinjen går i hur vi väger dem mot varandra.
Vi väljare på 2000-talet vill ha en bra mix av styrka och ödmjukhet, som kommer ur en inre trygghet.
Mona Sahlin har varit körd i botten ända sen från första början hon gav sig in i politiken, ta bara hennes vid det här laget extremt korkade uttalanden och hennes undanflykter vid de omoraligheter som hon har gjort. Dessutom är hon extremt tafatt, har ingen utstrålning och är den mest svenskfientliga invandringskramare till politiker som vi någonsin har haft i Sverige.
Visst, jag gillar inte Fredrik Reinfeldt, att välja mellan Moderaterna och Socialdemokraterna nu för tiden är som att välja mellan pest och kolera!.
OBS! Jag har varit sosse en gång i tiden.
OK, fast det där med ”svenskfientlig invandringskramare” är jag inte alls med på. Invandrare är och har alltid varit en del av det svenska.
Tyvärr, Svava, jag håller inte alls med dig på en enda punkt här, Mona Sahlin är svenskfientlig invandrarkramare och invandrare har inte alls alltid varit en del av det svenska, och de är heller inte alls det idag.
Eller tror du att Sverige har öst in invandrare 24 timmar om dygnet varenda dag i varenda vecka ända sedan första minuten som Sverige bildades? Du kanske även tror att invandringen till Sverige började för typ minst 15 miljoner år sedan, alltså långt innan Sverige och människor fanns över huvutaget? Eller?
Öh, varför skulle jag tro att invandringen började för femton miljoner år sedan? Räcker det inte med att möta vad jag faktiskt säger istället för att hitta på saker? Ta bort tre nollor, så hamnar du mer rätt. Ärligt talat: jag diskuterar gärna med dig, men jag vet av erfarenhet att jag sällan kommer någon vart med Sverigedemokrater och liknande – inte heller kommer de någon vart med mig. Om du på högersidan väljer kategorin ”Sverigedemokraterna” hittar du en del inlägg kring ämnet.
Tja, du resonerar ju huvudlöst, så därför kan du lika gärna tro att den började då.
Bemöta? Självklart, det är ju det jag har gjort också. Eller vet du ingenting om Mona Sahlin? Tydligen inte, inte om invandringen heller.
Vem som hittar på? Det är ju du som gör det.
Angående SD så har det inte med saken att göra, jag vet dock av erfarenhet att ingen kommer någonvart med mig, inte sådana som du i alla fall.
Däremot har jag naturligtvis ingenting emot att diskutera med dig.
Angående SD: Tack för tipset, jag väljer dock hellre att välja information som inte är vinklad. Men tack ändå.
På tal om information: Se gärna första delen i min serie om DO och diskriminering, lade ut den igår.
1. Men det är väl klart att invandringen började för 14,000 år sedan när människor började bosätta sig i Sverige – eller hur annar skulle du vilja formulera dig?
2. Ja. Alltså. Det var du som hittade på det där med femton miljoner år sedan. Påstår jag. Men föralldel, vi släpper det.
3. Vi verkar vara överens om att vi inte kommer någon vart i en diskussion – trevligt med en gemensam punkt (förutom det där med förtroendet för Mona då).
4. Information som inte är vinklad – finns den? Mina inlägg är absolut inte information – de är tyckande i allra högsta grad.
1. Nej, det stänmmer inte alls, bl a på grund utav att Sverige inte fanns då, alla kontinenter har ju en gång i tiden suttit ihop. Det är ju som att säga att alla människor har sitt ursprung i Afrika, på den tid som man syftar på fanns inte ens Afrika. Hur ska människor kunna komma ifrån en världsdel eller ett land när det är frågan om en tid när inte den världsdelen eller det landet fanns? Det går ju inte ihop.
När det gäller Sverige så blir det helgalet omm man påstår att människor för 14 000 år sedan började bosätta sig i någonting som inte ens fanns då.
2. Ja, jag hittade på det, eftersom jag anser att du lika gärna skulle kunna tro på en sådan sak. Men en sak är i alla fall säker: För 15 miljoner år sedan fanns den första homonoiden, alltså den första människan, nämligen Ramapitheus, detta enligt vetenskapliga fakta. Men okej, vi släpper det.
3. Ja, det är vi tydligen överens om (Ja, det där med Mona Sahlin kommer vi aldrig att komma överens om).
4. Information som inte är vinklad finns, ja. Angående dina inlägg: Okej, det var en annan sak det, min filmserie är inget tyckande däremot, utan rena fakta.
Ha en trevlig midsommarhelg förresten.
1. Hm. Nu tror jag de där tre nollorna spökar igen… för 10-14,000 år sedan började inlandsisen dra sig tillbaka och då befolkades Skåne. Pangaea fanns för 150 miljoner år sedan. Sverige i sitt nuvarande tillstånd fanns i allra högsta grad då, fast vi var täckta av is. De som knatade över till Skåne var ju rimligtvis invandrare, fast lite speciella eftersom de var först. Så då är ju frågan: Om man är först, som t ex indianerna, är man då invandrare? (Jag har inget svar.)
2. Ja, och då menar jag att det är bättre att ifrågasätta vad jag faktiskt säger. Men som sagt, vi släpper det. 🙂
3. Vi är ju överens om att Mona inte är nån vidare politiker.
4. Fakta är fakta och saknar vinkling, så fort fakta blir information börjar den vinklas. Fast det är ju bara benämningar, iofs.
Detsamma! 🙂
Pingback: Reinfeldt får förbjuda Internet | Svava Valkyrie's Blog
Pingback: Göran skäller på Mona | Svava Valkyrie's Blog