Vi som under en tid följt SD tror jag alla är fulla av förundran över den vändning medias granskning av SD tagit.
För ett och ett halvt år sedan slog Helin på stora trumman, och sa ”vi tar debatten med SD”, varpå han lät JÅ publicera en artikel som var ett grovt hån mot Sveriges alla muslimer. Tvärtemot vad man kunnat anta fick detta SDs popularitet att växa.
Därpå ingenting. Total tystnad, total isolering – det enda som hördes från journalistkåren var enstaka tillmälen.
Sedan, efter valet, tävlar media i osakliga påhopp. Leder gör Helin, med sitt ”En varm vind blåser in över ett kallt Sverige”, och så bilder på ledsna Tensta-bor. Hela ”rösta-inte-SD”-kuppen på valdagen var bara patetisk, och helt säkert kontraproduktiv.
Att de övriga sju partierna hela tiden pratar om SD som nazistiskt och rasistiskt är lite i sin ordning – det hör till spelets regler att hyvla på motståndaren bäst man kan – däremot finns ingen anledning för media att ägna sig åt snöbollskrig, eftersom snöbollarna så fundamentalt missar målet.
Om man vill ”ta debatten” med SD måste man börja med att formulera vilken den frågeställning är som behöver debatteras, och för att kunna göra det måste man börja med att läsa på. Det går inte att bara vifta med handen och prata om att de är otäcka och dumma – borde inte det vara självklart för en journalist med självaktning? Heder åt KG Bergström som i alla fall försökt.
Den som redan är övertygad anti-SD blir förstås stärkt i sin uppfattning när media unisont bekräftar vad den redan visste, men den som tycker ”det ligger något i vad SD säger om att integrationspolitiken misslyckats” blir på motsvarande sätt stärkt i sin misstanke om att media är ett sammansvetsat, osakligt etablissemang, vars agenda är att skydda de befintliga riksdagspartierna från nya partiers inflytande.
Det finns en bred uppfattning bland sverigedemokrater om att media och politikerna ”mörkar”, och att det därför är nödvändigt att få in SD i riksdagen. Detta har lett till att många som faktiskt inte alls är rasister och knappt ens främlingsfientliga lagt sin röst på SD.
Eftersom media misslyckas med att sakligt beskriva vad ”felet” på SD är gör jag här ett försök.
Bristande demokrati
Jag har skrivit det förut flera gånger, och jag skriver det igen. Sluta anklaga SD för att vara odemokratiska. Den enda bevisföring jag sett ser ut ungefär så här: ”Eftersom SD är emot muslimer betyder det att man anser att alla människor inte är lika mycket värda, och eftersom demokrati bygger på alla människors lika värde är SD odemokratiska”, men det håller inte, enligt hur demokratibegreppet är definierat.
Det finns inga förslag från SD att frånta delar av befolkningen sin rösträtt – alltså är det lika bra att sluta tramsa med denna term.
Rasism
För att avgöra om SD är rasistiskt måste man börja med att definiera vad partiet i sig är. Är det partiprogrammet? Är det ledarna för partiet? Eller är det den rörelse som bär partiet?
Nästa fråga är: räknar man bara direkt rasism, alltså människor av viss hudfärg, eller visst genetiskt ursprung behandlas illa, eller indirekt?
Den tredje frågan är: hur långt bak historiskt ska man se? Ska vi dra ett streck vid idag, och bara titta på nuet?
Många brukar dra upp att Moderaternas föregångare var emot allmän rösträtt och LAS och för dödsstraff för nästan hundra år sen, så titta där hur dumma de är. Själv tycker jag både dödsstraffet och Palmes Castrokramande är preskriberade vid det här laget. Däremot finns anledning att minnas det senaste decenniet.
Vi tar det steg för steg:
– SDs partiprogram är inte direkt rasistiskt. Däremot skiljer man konsekvent på invandring från ”kulturellt avlägsna” länder och invandring från övriga länder, vilket ger en rasistisk underton.
Det var dock inte särskilt länge sedan där fanns förslag till exempel om att inte tillåta adoption från utomeuropeiska länder, för att skydda den vita rasen.
– SDs företrädare Jimmie Åkesson har inte uttalat sig direkt rasistiskt någonsin. Däremot är han synnerligen muslimfientlig, och eftersom världens muslimer främst kommer från Arabvärlden och Afrika kan man, om man tänjer på gränserna, hävda ett visst mått av indirekt rasism.
SD skapades av nazister, och drevs länge av rasister, men de flesta har rensats bort från ytan under de sista sju-åtta åren.
Dock fick sverigedemokraten som hävdar att araber har en ”aggressiv gen” i Vänersborg stanna på sin post – vilket knappast hänt i något annat parti. Därmed kan man också hävda en acceptans för rasism från företrädarna som saknar motsvarighet i den andra sju partierna.
Så till Sverigedemokraternas rörelse. SD bärs av vad som närmast kan beskrivas som en subkultur. Människor som anser sig missförstådda av av samhället, och som är arga på det ”politiskt korrekta etablissemanget” använder nätforum för att mötas och beklaga sig. Tills i våras förekom på dessa forum riktigt grova, rasistiska inlägg som aldrig modererades bort. Under sommaren skedde en gradvid uppsnyggning – bland annat har man stängt ner ungsvensk.se, och moderatorerna har blivit flitigare med att rensa.
Jag minns särskilt en bisarr diskussion med en sverigedemokrat som ansåg att araber var genetiskt förstörda av kusingiften, och att det skulle ta ”hundratals år” att fixa till detta. Jag påpekade då dels att vi även i vissa avlägsna orter i Sverige har samma problem, men också att inavelsgraden går ner till noll så för en individ som har föräldrar som inte är släkt med varandra, oavsett hur inavlade dessa föräldrar är. Han svarade då att han inte ville diskutera med mig eftersom jag visste för lite om genetik. Det må vara hänt att jag inte vann honom, men jag lät i alla fall inte hans rasistiska påstående stå oemotsagt, och kanske andra läste och påverkades.
Sammanfattningsvis kan man hävda att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti om man tänjer på definitionsgränserna, och antingen pekar på att partiet även omfattas av människorna som bär det, eller också räknar även indirekt rasism, eller de senaste tio årens historia.
Själv tycker jag sådant är ganska kass retorik – en bra regel när man vill övertyga är att inte öppna för sådant som kan ifrågasättas, och i en öppen debatt, där SD fick svara, skulle man aldrig i längden kunna driva detta påstående. Hela ”SD är rasistiskt”-retoriken bygger på att hävdandet inte behöver bemötas.
Bättre då att säga att ”SD är ett parti med högre tolerans för rasism än de andra sju”. Det är lite längre och inte lika slagkraftigt, men det är i alla fall korrekt.
Invandrarfientlighet
Den här är både lätt och svår. SD är invandrarfientligt, eftersom man hävdar att kostnaden för invandring är roten till alla våra ekonomiska och sociala problem. Om Sverige inte tog in några invandrare skulle man ha massor med pengar över till annat, och inga våldtäkter skulle någonsin begås mer. Tydligen har man här fullständigt missat Anders Eklund, Ulf Olsson, Tomas Qvick med flera.
För inte länge sedan stod i partiprogrammet att alla invandrare som kommit efter 1970 skulle skickas ut ur landet, och inga nya skulle tas in. För mig, som jobbar på ett internationellt företag där verksamheten mycket bygger på att människor cirkulerar – dvs svenskar flyttar ut i världen och icke-svenskar flyttar till Sverige, verkar detta fullständigt bisarrt, och skulle rendera Sverige till ett U-land tämligen snabbt.
Idag finns dock inga förslag på att ”slänga ut” någon, utan det är enbart den framtida flyktinginvandringen som ska begränsas. Det gör att den nybakade, historielöse sverigedemokraten – den som bestämde sig i slutet av sommaren – blir mycket förundrad när AB berättar att människorna i Tensta är rädda för utvisning.
Slutsats: Det finns fog för att kalla SD för invandrarfientligt, men det finns inte fog för att hävda att de vill slänga ut alla invandrare. Sluta med sånt.
Anti-islamism
För mig är detta den för SD i särklass mest besvärande punkten. När det gäller motståndet mot islam behöver man inte gå till vare sig bortrensade valmanifest eller perifera medlemmar, utan islam-fientligheten är öppen, grov och förankrad hos partiledningen.
Om det finns någon debatt vi alla borde ta med SD är det denna. Vi har haft religionsfrihet i Sverige i årtusenden, och den ursvenska toleransen mot oliktänkande är något vi borde vara stolta över och värna.
Eftersom sverigedemokrater inte läser ”gammelmedia” och eftersom ”gammelmedia” bara tramsar om att SD är ”odemokratiska och rasistiska” enligt ovan möts sällan sverigedemokraternas argument i denna fråga.
Därför kan de fritt hävda till exempel att pga islam får inte elever ha skolavslutning i kyrkan, medan det i själva verket oftast är svenska ateister som kräver detta. Man kan beklaga sig över att griskött inte serveras på tre dagis i Göteborg (när jag var med och drev ett föräldrakooperativ avstod vi från att ha mjöl i maten till alla barn för att det var enklare än att utesluta mjöl för tre glutenallergiker, så jag kan förstå hur förskolepersonalen tänkte), utan att någon vettig människa påpekar att barn kan leva gott utan griskött, och att tre dagis, dvs kanske 100 barn, av 466,000 förskolebarn motsvarar ungefär 0,02% av alla svenska barn.
De buntar sedan ihop irrelevanta påståenden som dem ovan, och sammanfattar till slut med att hävda att Sverige går mot en ”successiv anpassning mot islam”.
Anti-islamismen är i många delar otäckt lik 30-talets tyska anti-semitism. På punkt efter punkt kan man dra tydliga paralleller, utan att anstränga sig alltför mycket.
När partisekreterare Björn Söder häromdagen kallade islam för en ”pedofil”-rörelse pga av att Muhammed enligt legenden i enlighet med sin tids tradition gifte sig med nioåriga Aisha möttes detta påstående av alltför lite avsky och mothugg, precis som när han på liknande sätt jämställer homosexualitet med pedofili och tidelag.
Men detta hör vi knappt om.
Media har för fullt upp med alla sina slag i luften för att ta fasta på de fakta som verkligen förtjänar att mötas av starkt förakt.
SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN, DN, SvD, DN
Descendants of the Golgafrinchans 
Intressant inlägg. Mina tre största problem med SD är följande:
1) Anti-islam. Man riktar in sig på en specifik grupp (tillexempelvis SD:s reklamfilm som även jag tyckte var osmaklig). Detta är problematiskt både ur ett typ humanistiskt eller politiskt korrekt perspektiv, då paralellerna till 30-talet och judeförföljelserna blir relevanta, men det är också problematiskt ur ett nationalistiskt eller Sverige-vänligt perspektiv, då man ger signalen att det är specifikt islam det är fel, och all annan sorts kulturimperialism då kan godtas.
2) Judefjäsket. Att SD hyllar Israel och i allmänhet fjäskar för judar, är inget annat än patetiska försök att försöka tvätta av sig antisemitism-anklagelserna som kommer att hagla över dom ändå. Det hade varit mycket mera respektingivande och rakryggat av dem om de inte höll på med detta, det är som att kasta pärlor åt svin.
3) Assimilerings-principen. Assimilering är förnedrande mot alla folkgrupper, som nationalister (om de nu är det) borde de ju värdesätta en stark kulturell/etnisk identitet, typ, vilket man inte gör om man förespråkar assimilering. För om man försöker frånta invandrare deras rötter, så tycker jag inte heller att man ska klaga över den kulturrelativism som utsätts mot oss svenskar.
Utöver det så har jag inga större problem med SD:s politik.
”Främlingssnåla” är förövrigt ett rätt bra epitet, om man nu är ute efter ett bra ord som kritiserar SD på ett ärligt sätt.
//Rickard Melkersson
Intressanta poänger. Vi står inte så långt från varandra som jag trodde i början av dina besök här 😉
Jag håller som du nog märkte också med om att anti-islamismen är den absolut mest graverande punkten.
Islamism används för att beteckna politisk islam. Dvs. den totalitära, odemokratiska ideologi som ligger till grund för terrororganisationer som al-Qaida, al-Shabaab och talibanerna! Har svårt att se hur det kan vara en akilleshäl att vara motståndare till denna ideologi …
Sen haltar jämförelsen med nazisternas judeförföljelser högst betänkligt. Islam är en självvald övertygelse medans jude är något man föds till. Att försöka ”rasifiera” muslimer är bara ett sätt att förhindra kritik av islam, det är ju mycket svårare att kritisera någon för det de är födda till utan att ha valt det själva. Islam och dess anhängare måste faktiskt tåla samma kritik och ”hets” som andra övertygelser och dess anhängare får utstå, som t.ex. de som bekänner sig till kristendomen, nationalismen, kommunismen, liberalismen osv. Visst är kritiken av islam kanske överdriven och osaklig många gånger, men den typen av kritik får ju alla andra övertygelser och deras anhängare utså så varför skall just islam behandlas med silkesvantar? Är det för att merparten av dess anhängare i Sverige har utomeuropeisk bakgrund? I så fall gör man ju faktiskt skillnad på människor baserat på deras ursprung och då kan man med fog tala om rasism …
Det är ju också ganska svårt att dra en tydlig skiljelinje mellan kritik av en övertygelse och kritik av dess anhängare. Om man t.ex. kritiserar kommunismen så kritiserar man ju också de som är kommunister, på samma sätt är det svårt att kritisera islam utan att det uppfattas som kritik av muslimer …
@ Rickard Melkersson
Nationaldemokraterna verkar nog vara ett parti mer i din smak, om du nu inte redan är medlem där …
När det gäller islamisk fundamentalism är jag förstås lika negativ till den som till alla andra extrema avarter, som till exempel kristen fundamentalism eller extremkommunism eller nazism.
De allra flesta svenska muslimer är helt vanliga människor som firar sina högtider precis som vi firar påsk och jul. De begär ingen anpassning från oss övriga svenskar. Jag ser inte alls varför någon människa ska behöva ”tåla samma kritik och ”hets” som andra övertygelser”, som du skriver, på grund av sin religion.
Vår religionsfrihet ska värnas, och det är bara ruttet att hålla på och ifrågasätta människors rätt till sin tro. Det angår faktiskt inte vare sig dig eller mig på någon fläck hur våra grannar väljer att se livets mål och mening, vilket är vad religion ytterst handlar om.
Det betyder inte att vi ska ”anpassa oss” till Islam. Jag hävdar i mitt inlägg att SD-anhängares alla påståenden om att Sverige är på väg att bli en islamisk stat är rent trams. Ge mig ett exempel, förutom dessa uttjatade tre förskolor i Göteborg, där islam har förstört vardagen för icke-muslimska svenskar!
Det finns ingen som helst ursäkt för att håna och förfölja människor på grund av deras religiösa tro, och det gäller såväl kristna som judar, muslimer, buddhister, hinduister och andra. Att judarna föds in i sin religion gör inte liknelsen med Tyskland på trettiotalet mindre relevant.
Sverigedemokraternas religionsförföljelse är i allt väsentligt fullständigt ovärdig vårt samhälle.
Man har ovillkorlig rätt till sin övertygelse utan att bli förföljd, men absolut ingen rätt att slippa få sin övertygelse ifrågasatt, kritiserad, hånad eller förlöjligad! Varför skall dessutom just religiös övertygelse han någon sorts särställning? Är det mer acceptabelt att människor hånas och förföljs för t.ex. sin politiska övertygelse än för sin religiösa? Enligt mig skall religiös övertygelse varken ha mindre eller större skydd än vilken övertygelse som helst.
Om man nu skall ta ett exempel på där muslimsk invandring har haft negativa konsekvenser i Sverige kan man ju ta exemplet Lars Vilks och att judar förföljs och trakasseras av muslimer i bl.a. Malmö. Jag har faktiskt väldigt svårt att se något positivt som islam har att bidra med i dagens svenska samhälle. Enskilda muslimer kan ju naturligtvis ha det, men då mer trots sin religiösa övertygelse än på grund av. Men du får gärna ge mig exempel på vad dagens Sverige har att lära av islam …
Problemet ligger dessutom mer i den islamism som nu vunnit fäste i Sverige än i några skolavslutningar. Naturligtvis är inte islamisternas makt så stor att de i dagsläget kan genomföra sina planer, men vad säger att det alltid kommer vara så? De är ju inte så att de direkt möter något större motstånd, det som gäller är att man i stället skall sopa dessa problem under mattan för att inte ”skuldbelägga alla muslimer”. Om det bara rörde sig om ett fåtal extrema muslimer så vore kanske anledningen till oro inte så stor men faktum är att bland muslimer boende i Europa finns ett stort och ökande stöd för extrema islamistiska åsikter vilket bland annat undersökningar i Storbritannien visat:
”… Nearly a third of 16 to 24-year-olds believed that those converting to another religion should be executed”
http://www.guardian.co.uk/uk/2007/jan/29/thinktanks.religion
” Four out of 10 British Muslims want sharia law introduced into parts of the country, a survey reveals today.”
http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/1510866/Poll-reveals-40pc-of-Muslims-want-sharia-law-in-UK.html
Nu blandar du ihop korten lite, påstår jag.
Man måste skilja på vad som är juridiskt rätt och vad som är moraliskt rätt. Du har juridisk rätt att håna en religion. Det gör det inte särskilt moraliskt trevligt, oavsett vilken religionen är. Den som hånar den som vill dansa regndanser, fira Ramadan, bygga julkrubbor eller hedra sina förfäder begår inget brott, men har riktigt dålig hyfs. Jag skulle aldrig acceptera att någon i min bekantskapskrets bar sig så lågt åt utan att säga upp bekantskapen. Folk som inte stör eller förstör ska mötas med respekt.
Att konsekvent utpeka människor som har en religion gemensamt som roten till allt ont är mer än dålig hyfs. Vi sätter yttrandefriheten högt i Sverige, och det räknas sällan som hets mot folkgrupp även när man går mycket långt, men det hindrar inte att jag, liksom alla jag känner, känner stark avsmak mot den som ägnar sig åt sådana exerciser.
Visst stämmer det att extrem-muslimer precis som extremkristna (vilket vi inte har så många av just i Sverige, men som däremot frodas i andra länder) agerar fel, men det är ingen ursäkt för att lägga skulden på alla andra individer som råkar dela deras trosuppfattning.
Att du inte kan se något positivt med islam är faktiskt inte särskilt relevant för någon. Religioner är inte till för dem som inte tillhör dem. Jag förutsätter att du på motsvarande sätt inte heller ser något positivt med de andra fyra stora religionerna, men dem ifrågasätter du inte.
Den som är religiös hittar oftast men inte alltid en trygghet och en mening med livet i sin tro, och en samhörighet med de människor som delar den. Det gäller islam likväl som de andra fyra.
Att människor hånas eller förföljs på grund av sin politiska övertygelse är självklart inte heller OK – jag begriper inte varför du är besatt av detta hånandet… Däremot måste den som är politiskt aktiv – i synnerhet när den aspirerar på en ställning som folkvald – verkligen acceptera att påståendena blir ifrågasatta. Om du läser det inlägg du nu kommenterar i kan du också se att jag förespråkar att media slutar tramsa om att SD är ”odemokratiskt” osv, och kritiserar det som verkligen ska kritiseras – som till exempel att Björn Söder jämför homosexualitet med pedofili och tidelag.
Du skriver att ”Problemet ligger dessutom mer i den islamism som nu vunnit fäste i Sverige”. Och hur anser du att detta ”fäste” manifesteras? Jag känner flera muslimer, jag bor och jobbar i Stockholmsförorter, och min vardag har islam inte påverkat alls överhuvudtaget.
När det gäller Storbrittanniens Sharia-lagar (intressant att du behövde gå utanför Sverige för att överhuvudtaget hitta något exempel) läste jag om dem för ett tag sedan. Det är ganska enkelt. GB har en längre tid – jag tror det var hundra år – givit möjlighet för judar att använda sig av egna domstolar för civilrättsliga prövningar om och endast om BÅDA parter accepterat detta. Muslimerna begärde en likadan konstruktion, och man kunde inte gärna neka dem eftersom man redan accepterat detta förfarande för en annan religiös grupp, dvs judarna. Dessa domstolar bestämmer över främst arvsskiften och äktenskapsfrågor – aldrig brottsmål. Det är ingen som seriöst planerar att införa något dylikt i Sverige.
Vems ”moral” är det då som skall gälla som riktmärke? Din? Eller kanske de islamister som anser att ALLT ifrågasättande av islams överhöghet skall ses som ett ”hån” och skall förbjudas?
Så länge ens religiösa övertygelse begränsas till den privata, andliga sfären så är det naturligtvis inget som helst problem. Men när religionen även gör anspråk på världslig makt, kalla det ”politisk aktiv” om du vill, så måste den tåla samma granskning och kritik som vilken annan övertygelse som helst med världsliga anspråk eftersom det då inte är en enbart är intern fråga bland anhängarna utan angår alla, även de som inte tillhör den.
Nu är faktiskt islams heliga skrifter en totalitär lära med detaljerade instruktioner om allt från toalettbesök till hur samhällslivet i stort skall organiseras. Det finns det naturligtvis andra religioner vars urkunder har liknande anspråk, men de är antingen ytterst marginella rörelser eller så är det bara en liten minoritet bland anhängarna som faktiskt tar dessa anspråk på allvar. Detta till skillnad mot islam där det finns stort och ökande stöd för tankegångarna att islam inte enbart skall ha andlig makt utan även världslig.
Nu behöver man inte alls gå utanför Sveriges gränser för att hitta exempel på radikaliseringen bland muslimer, samma sak kan man se här:
”De muslimska radikala grupperna får allt större inflytande i Rosengård. Kvinnor som inte bär slöja trakasseras, nyanlända uppmanas att inte umgås med svenskar, kulturföreningar är förtäckta religiösa samfund, 13-14-åriga flickor blir tvångsgifta, pojkar och flickor får inte leka tillsammans.”
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article408961/Okad-radikalisering-i-Rosengard.html
”Samtidigt berättar Nalin Pekgul att hon är hårt ansatt av bokstavstrogna muslimer, för att hon inte bär sjal, har tagit avstånd från ”tokigheter” som svenska Sharialagar och inte tycker att muslimska elever ska få slippa musikundervisning. Hon har länge varnat för att religiösa fundamentalister är på frammarsch, och är ”väldigt orolig”.
– Det är mycket lättare att rekrytera en självmordsbombare i Sveriges invandrartäta förorter än i Istanbul och Kairo.
…
– Om du är troende muslim, men har respekt för demokratin och tycker att kvinnor och män ska leva jämställda, kan du få en tuff match i Tensta. De extrema religiösa grupperna blir bara starkare, identitetslösheten gör att många dras dit.”
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pakt-skulle-sakra-kvinnlig-ledare_205399.svd
Nu framstår ju t.ex. Björn Söders uttalanden, som mer får anses vara oövertänkta personliga åsikter än något som Sd står för, som rent flumliberala om man jämför med de åsikter om homosexualitet som framförs av vissa imamer som bjuds in till Sverige för att föreläsa:
” Under påskhelgen har organisationen Sveriges Unga Muslimer en stor konferens.
En av föreläsarna är imamen Sheik Abdullah Hakim Quick – en man som bland annat sagt att homosexuella är en av de farligaste grupperna i samhället och borde straffas med döden.”
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1929055/skandal-imam-till-svensk-konferens
När det gäller Sharia-domstolarna i Storbritannien har du fel i sak, de dömer även i brottmål:
”Sharia law ”courts” are already dealing with crime on the streets of London, it has emerged.”
http://www.thisislondon.co.uk/standard/article-23436339-sharia-court-frees-london-knife-youths.do
” It has also emerged that tribunal courts have settled six cases of domestic violence between married couples, working in tandem with the police investigations.”
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/faith/article4749183.ece
Det har även framförts krav på egna lagar för muslimer av ledande svenska muslimska företrädare:
”Sveriges största muslimska samfund, Sveriges muslimska förbund, kräver särlagstiftning för muslimer.”
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article156046/Muslimer-vill-ha-egna-lagar-i-Sverige.html
Nu är ju inställningen ”det här påverkar ju inte mig direkt” och ”det här skall vi inte diskutera för då riskerar man att folk får en negativ bild av muslimer” det som är den stora faran och något som hjälper extrema muslimer att i lugn och ro flytta fram sina positioner till dess att de fått tillräckligt stor makt att börja ställa krav på det omgivande samhället!
Jag vet inte varför, men dina kommentarer hamnar i ett approve-filter hela tiden, trots att jag har autoapproval på. Beklagar detta.
Jag läser ditt första stycke flera gånger och förstår inte vad du menar. Själklart gäller min moral för mig och din för dig, och jag tar svagt eller starkt avstånd från sådant jag inte gillar precis som alla andra individer. Extremister – kristna, muslimer, kommunister, nazister, rasister, av alla slag får ju ha sin moral för sig själva så länge de inte stör eller förstör för oss andra.
Det andra stycket begriper jag mycket bättre, och håller med om fullt ut. Den som aspirerar på politisk makt ska tåla granskning – absolut. Det är en hörnsten i demokratin.
Så kommer du till tredje stycket, och pratar om islams heliga skrifter, och då blir det flummigt igen. Precis som du skriver har alla religioner skrifter som är mer eller mindre logiskt formulerade, och det är återigen inget som angår någon annan än den som väljer att tro på dem.
Sedan säger du ”islam där det finns stort och ökande stöd för tankegångarna att islam inte enbart skall ha andlig makt utan även världslig”. Vad menar du med ”där det finns”? Jag har själv aldrig hört någon seriös muslim säga sig vilja ta över det svenska samhället. Faktum är att de allra flesta muslimer som bor i Sverige är precis som alla vi andra i sina normer. Säkert skulle både muslimska såväl som kristna präster vilja se mer stöd i samhället för deras värderingar dock, men där är vi inte nu. Det sker generellt en försvagning av alla religioner. Människor i i-länder väljer successivt bort det andliga för antingen verklig ateism eller också bara allmänt ointresse, och det gäller även muslimer. På så sätt skulle man kunna hävda att vår rika livsstil är ett mycket större hot mot det fundamentala islam än islam någonsin kan bli mot oss. Jag känner ett antal människor som säger ”ja jag är muslim från födseln, men jag praktiserar inte – vi firar högtiderna, och det är allt”.
Jag vill också påminna om att det fortfarande finns stater som bygger på kristendom, och där kyrkan har alltför stor makt, som tillämpas bland annat genom preventivmedelsförbud, vilket är en sorts förtryck det också.
Muslimsk fundamentalism i några bostadsområden i Sverige ska absolut hanteras, och det är bra att muslimer som Nalin Pekgul själva är med och styr upp debatten. Samma sak gäller kristna sekter där människor far illa. Nu ska vi dock komma ihåg att Rosengård och Tensta är bostadsområden med totalt 40,000 invånare, vilket motsvarar mindre än en halv procent av Sveriges befolkning. Att det faktum att en liten andel människor i dessa båda områden ställer irrelevanta krav skulle vara ”vår tids största hot” är vad man skulle kunna kalla en lätt överdrift.
Jag hör ingen ropa om att Livets Ord är vår tids största hot – vad kommer det sig?
Du säger att ”Nu framstår ju t.ex. Björn Söders uttalanden, som mer får anses vara oövertänkta personliga åsikter än något som Sd står för, som rent flumliberala om man jämför med de åsikter om homosexualitet som framförs av vissa imamer som bjuds in till Sverige för att föreläsa”.
Björn Söder är partisekreterare för ett riksdagsparti, och han sitter kvar med fullt förtroende. Det är en hisnande skillnad mot en perifer, inbjuden imam som håller tal för en liten grupp människor.
Hets mot homosexuella ska mötas med bestämt avståndstagande varifrån det än kommer – jag hoppas imamen åkte dit för hets mot folkgrupp, och – vilket är kärnan i inlägget ovanför – jag hoppas media slutar tramsa och börjar granska bland annat Björn Söders verkliga uttalande på allvar. Annars kommer jag att börja skriva att Björn Söder är vår tids största hot.
Jo, jag vet att Londons domstolar även har tagit hand om ”domestic violence”-fall. Sverige har – vilket jag tror är ganska unikt i världen, men jag är inte säker – sett till att hustrumisshandel faller under allmänt åtal. Det innebär att även om kvinnan tar tillbaka sin anmälan kan mannen fortfarande dömas, eftersom hans brott inte är begånget just bara mot kvinnan utan mot samhället, och det tycker jag är bra. Det betyder i sin tur att Shariadomstolar, svärmödrar och äktenskapsrådgivare inte kan hindra åtal.
Det knivmål som dykt upp är ju också samma sak – de kunde döma i ett brottsmål eftersom målsägaren tog tillbaka den egentliga anmälan. Detta är som sagt inget jag eller någon annan förespråkar, och inget jag ser hända i Sverige.
När du säger att ”extrema muslimer i lugn och ro flyttar fram sina positioner” är vi tillbaka på samma ruta igen. De har noll och ingen makt. Inte något överhuvudtaget kan de säga till om utanför sin egen kyrka, och knappt en där. Vi kan absolut diskutera problemen, men inte i termer av ”vår tids största hot”.
Vi svenkar – nya som gamla – har en skyldighet mot vårt samhälle att värna fundamentala mänskliga rättigheter som religionsfriheten, yttrandefriheten och respekten mot varandra.
Pingback: SD – subkultur i förtvivlan | Svava Valkyrie's Blog
Pingback: Höger, multikulti, nazism och kommunism | Svava Valkyrie's Blog
”Religionsfrihet”
Islam är ingen religion. Det är en ideologi där utgångspunkten är – här kommer ett välkänt begrepp – islamisering, att ta över världen. Det har t.o.m bekräftats av en f.d muslim som, för enbart några veckor sedan, blev intervjuad av Steven Crowder. Det är även en våldsam ideologi, där avrättningar av homosexuella är vardag, just för att de är homosexuella. De kastas kallblodigt ner från höga byggnader mot marken. De som överlever fallet, stenas till döds. Detta är dokumenterat, filmat och således fakta.
Vad hände i Charlie Hebdo, satirpublikationen i Frankrike, där serietecknare ritade Mohammed? De sköts till döds av muslimer.
Paris, Bryssel, Orlando.
Behöver du fler exempel på Islams ”demokrati”? Jag har så det räcker och blir över. Det är ett faktum att Islam är ett hot mot demokratin. Vilket är värst mellan det och SD? Lite som att välja mellan pest och kolera. Båda måste bort
Islam är en religion med långt över en miljard utövare. Det finns en grupp fundamentalistiska utövare. Så är det med alla religioner, även om kristna har lugnat ner sig sista halvseklet eller så.