Tre myter och en sanning om Ms ”ras”

Det finns tre myter och en sanning om direkta orsaker till Moderaternas tapp sedan rekordvalet 2010. Att dessa myter är så starka är en konsekvens av en kraftfull propagandamaskin, och av att vi till mans varit nyttiga idioter.

Myt #1: Uppgörelsen med Miljöpartiet om migpolitiken, MÖK, var orsak till ett jätteras.
Myt #2: ”Öppna era hjärtan”-talet var orsaken till ett jättetapp
Myt #3: ”DÖ gjorde att många lämnade direkt!”

Sanning: Förvirringen runt utspelet om ”samtal med SD” fick fem procentenheter att omedelbart lämna partiet.
electionmonthlyaveragegraphsweden2014

Från Wikipediaartikeln ”Opinionsmätningar inför riksdagsvalet i Sverige 2014”. MÖK i mars 2011 påverkade inte kurvan, och öppnahjärtantalet i augusti påverkade inte valresultatet.

Myt #1: Uppgörelsen med Miljöpartiet om migpolitiken, MÖK, var orsak till ett jätteras

I början av mars 2011 meddelades att regeringen skulle göra upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken, och vad som skulle ingå i den. Parallellt pågick Cirkus Juholt, 25 mars 2011 till 21 januari 2012, vilket påverkade Moderaternas siffror – i början negativt, sedan positivt – men det går inte alls att utläsa något ras för M under det året som någon konsekvens av uppgörelsen. I mars 2011 hade man 32,4 procent, och i april 36,2 procent.

Myt #2: ”Öppna era hjärtan”-talet var orsaken till ett jättetapp

Talet, som egentligen i huvudsak handlade om helt andra frågor, hölls 16 augusti 2014, en månad före valet där M fick 23,33 procent. I opinionsundersökningar för augusti 2014, alltså före/under talet, hade M följande siffror: 23,4 20,8 23,9 21,3 19,8 23,4, vilket ger ett snitt på 22,9 procent. M var då i en uppåtgående trend, och hade haft lägre siffror under sommaren och tidigare år. Efter valet steg M ytterligare, och hade 28-32 procent de sista månaderna 2014. Så under de fyra månader som följde efter talet steg M med ungefär sju procentenheter.

Myt #3: ”DÖ gjorde att många lämnade direkt!”

DÖ var faktiskt rätt populärt, även bland moderater, i början. Många kände en lättnad över att det skulle bli ordning och reda. Det var först efter att en rad ledarskribenter och tidigare M-politiker uttryckt sig enormt kritiskt som opinionen började vända. Många glömde då att DÖ bara avsåg möjliggöra regeringsbildning och undvika att det blir extraval vart och vartannat år genom att säkerställa att budgetpropositionen alltid går igenom, medan DÖ inte alls omfattade övrig oppositionspolitik, och snart började många väljare tro att ingen opposition bedrevs överhuvudtaget, och att detta var ett stort svek. Parallellt med detta pågick en sorts tyckasyndomkampanj för SD, som påstods vara ”mobbade”.

Ser vi till opinionssiffrorna låg M dock i stort sett still under de första månaderna av 2015. Tappet från 28-32 och ner mot valresultatet började först framåt sommaren. Ett undantag är självrekryterande paneler, som ju är påverkbara av dem som har en stark åsikt, mycket tid och är beredda att registrera sig och ljuga (typ ”jag röstade M, men nu röstar jag SD”). Där föll M mycket tidigare och mycket djupare till förmån för SD. Det går ur det att dra slutsatsen att SDs starka propagandamaskin faktiskt lyckats i sitt uppsåt att få det att framstå som om DÖ var avsevärt mer impopulärt än det faktiskt var, tills DÖ faktiskt verkligen blev impopulärt.

Notera dock att många som var djupt kritiska mot DÖ står långt från SD. Tove Lifvendahl, t ex. Myten är inte att det fanns kritik mot DÖ redan från början, för det gjorde det även om det blev mer massivt efterhand, utan att DÖ skulle ha fått många att lämna M.

Sanning: Förvirringen runt utspelet om ”samtal med SD” fick fem procentenheter att omedelbart lämna partiet.

Moderaternas siffror i januari 2017 såg ut så här: 24,3 21,9 22,4 23 21,3 21,4 18,4. (Den sista är SD-anknutna Sentio.) Det ger ett medel på 21,8. Undantar vi Sentio blir det 22,4.

I mars ser siffrorna istället ut så här: 16,6 18,4 18,0 17,0 17,6 15,4 15,2 (Sentio). Medel: 16,9. 17,2 utan Sentio.

Fem procentenheter försvann på två månader.

SDs propagandamaskin: självrekryterande paneler

Diskrepansen mellan självrekryterande paneler och de opinionsinstitut som själva gör sitt urval har sedan förra valet legat på ibland uppemot tio procentenheter för SD. Varje försök att påpeka att dessa paneler är manipulerbara brukar ge till svar att ”Sentio hade mest rätt!”. Där finns ytterligare en myt som fått stor spridning. För det är faktiskt inte ens sant. Sentio hade SD högre än övriga institut, och lyckades därför hamna närmast valresultatet när det gäller just det partiet, men ser man till samtliga partier hade de bara medelbra precision i sin sista mätning, eftersom de ganska gravt felbedömde andra partier. Och ”felet” mellan sista mätningen och valresultatet för övriga institut var bara en eller ett par procentenheter, inte tio. Det är dessutom fullt möjligt att ”felet” var ännu mindre, och att många valde SD på valdagen, dvs mätningarna i augusti stämde, men opinionen hann ändra sig. Men myten om att ”Sentio hade mest rätt och det visar att övriga mätinstitut inte går att lita på” har fått fäste långt utanför SD.

Sentio, som beställs av SD-anknutna Nyheter Idag, hade i augusti SD på 27,4 procent. Institut som gör sitt urval själva, alltså icke-självrekryterande, har SD på 18-19 procent.

Den största myten av alla

Den största myten är enligt mig den om SD som ”bara växer”.

SD har inte växt på två år.

Ändå har många missat detta, ivrigt påhejade av media som fortfarande framställer SD som någon sorts vinnare. Självklart kommer de att göra ett bättre val än 2014 – kanske femton procent av svenska folket tycker faktiskt som SD, och de kommer inte att ändra sig, och kanske får de till och med uppemot 20 procentenheter. Men att de skulle lyckas växa långt mer än de redan gjort känns inte troligt. De har sin bas, den rör sig inte, men de har inget meningsfullt att erbjuda övriga väljare.

Så varför fortsätta sprida myten om deras storhet, när den inte stämmer? Sverigedemokrater gör det för att det lockar människor att satsa på en vinnare, så de tjänar på den, men övriga gör det nog mest för att de inte känner till att SD stagnerat. Det har blivit en sorts sanning som inte går att ifrågasätta. ”SD växer på grund av …”, läser jag titt som tätt, av människor som inte alls sympatiserar med partiet.

Konklusion

Många påstår sig ha bestämt sig för att lämna M på grund av just MÖK, öppnahjärtantalet och DÖ. Ljuger de? Kanske. Det kan förstås också vara så att de gjorde det av de skälen, men inte i samband med händelserna utan långt senare. För opinionssiffrorna berättar otvetydigt att det verkligen inte var så att stora mängder moderater omgående kastade in handduken vid någon av dessa händelser.

Min uppfattning är att en liten klick ledarskribenter på framförallt SvD och GP, några rogue:a allianspolitiker och SDs skrivbordsarmé i en ohelig allians och av helt olika skäl – de förstnämnda för att påverka partiet att ändra inriktning och de sistnämnda för att få moderater att gå till SD – fått moderater att gradvis ändra uppfattning om dessa tre fenomen. De hade inga direkta synpunkter när händelserna ägde rum, men under månaderna som följde nöttes budskap om svek och bristande ansvar och abdikering av migrationspolitiken in, och blev till en sorts axiom som varit mycket svårt att ifrågasätta. Det vet vi alla som försökt – hatet och hånet är omedelbart och massivt, och många drar sig därför för att säga något alls i dessa ämnen, och mumlar istället ”jaja, vi gjorde fel, vi skulle inte ha …”.

Om du inte tror mig – pröva att skriva på din facebookvägg, publikt, att DÖ faktiskt fyllde en funktion och att det nästa mandatperiod kommer att bli avsevärt svårare för en eventuell alliansregering att regera som en konsekvens av DÖs fall. Pröva att skriva att påståendet att oppositionspolitik inte bedrivits på grund av DÖ är fel, eftersom det enbart var regeringsomstörtande politik som inte skulle ske. Se hur hätskt tonfallet blir, snabbt. Se hur personangreppen haglar.

Men det är ett faktum att opinionen mot DÖ svängde först efter något halvår och att den inte påverkade Ms siffror alls (för varför skulle någon byta till SD pga DÖ, om hen inte ändå tycker som dem?), och att migrationsuppgörelsen med MP blev impopulär först efter ett par år, trots att den såldes in på ett rätt dåligt sätt: ”detta gör vi för att stoppa SD”, inte ”detta gör vi för att vi tror på innehållet”.

Det enda som tydligt framgår av moderaternas opinionssiffror är att samtal-med-sd-utspelet påverkat många att lämna partiet, och det direkt när det skedde. Det stämmer också med vad jag såg i mina nätverk av likasinnade, där avhoppen skedde i parti och minut och förtvivlan och avskyn var stor. Människor har i detta fall, till skillnad från de andra tre, tänkt själva, och inte låtit sig påverkas av andras åsikter.

Min uppfattning är att rätt få moderater VILL samarbeta med SD. Däremot finns en rätt stor grupp det inte stör nämnvärt. De tycker sakpolitiken är det viktiga, och litar på att partiet inte går med på dumheter. Sedan finns ytterligare en grupp, nu kraftigt decimerad, som vill vara helt säkra på att inte SD får något inflytande över svensk migrationspolitik, och som hellre röstar på ett annat alliansparti, eller till och med S, än på Moderaterna, så länge M inte känns trygga. Därför är det bra att Moderaterna nu blivit tydliga med att lova väljarna att så inte kommer att ske. Det är dåligt att detta inte kommit ut ordentligt, så att väljare törs komma tillbaka.

Många sverigedemokrater vill gärna hävda att moderater VILL samarbeta med dem, genom att visa den här sortens siffror: ”63 procent av M-väljarna är nu för ett samarbete med SD i frågor där partierna tycker lika”. Men det betyder inte att man accepterar migrationsuppgörelser med SD, eller ens att man VILL se ett samarbete, utan bara att man kan tolerera ett sådant under vissa omständigheter. Sedan är det ju uppenbarligen så att AKB vid tiden för just den undersökningen redan jagat iväg de som var mest negativa till samarbete. Lite som om jag frågar hur många i en klass som är allergiska mot katt. Jag får ju en lägre andel allergiker om jag först tar in en katt i klassrummet, väntar tills allergikerna sprungit ut och därefter ställer frågan.

Så varför spelar allt detta roll idag? Borde vi inte blicka framåt?

Det är väldigt viktigt att förstå hur myter uppkommer och sprids, och jag menar också att vi alla ”sjuklöverväljare” verkligen varit naiva på en punkt. Vi har inte förstått hur kraftfull SDs propagandamaskin är, och därför har vi misslyckats med att hantera den.

Partiet har en armé skrivbordskrigare. Jag har sett den. Jag följde SD grupper nära under ett par år, läste i dem varje dag, och såg hur mycket av det som spreds där gradvis fick fotfäste även bland ”vanligt folk”. De är besatta, de är rasande, de är rädda och upplever att Sverige håller på att gå under, och de är beredda att lägga massor av tid på att manipulera opinionsundersökningar och sprida fake news.

Detta val kommer enligt min uppfattning inte att i första hand handla om höger mot vänster, utan om hederlighet och fakta mot propaganda och populism. Och för att vi ska vinna måste vi inse att vi är mottagliga för propaganda, att vi faktiskt utsätts dagligen, främst via sociala medier men också IRL, och att vi därför aldrig får sluta gå till källan, ifrågasätta, tänka själva.

Ryssland påverkade USAs val. Utan dem hade Hillary vunnit. För mig som lägger ett par timmar om dagen på att följa amerikanska nyheter finns ingen tvekan om att de kommer att göra samma sak i Europa, och stötta nationalistpartier. De vill se ett försvagat EU, de vill att västvärlden har fokus på att mota muslimer istället för dem, och de försöker helt säkert knyta ledare till sig som kan hjälpa dem senare. Vi har redan sett Egor Putilov agera på svensk mark. Och det är väl ingen överraskning att han nu är skribent på nya Avpixlat och att han därifrån sprider hemligstämplat material.

Vi behöver förstå, vi behöver vara vakna, vi behöver vara på tå och vi behöver vara modiga sanningssägare för att det inte ska hända igen.

 

Hitta mer statistik på Poll of Polls.

4 thoughts on “Tre myter och en sanning om Ms ”ras”

  1. Du har rätt i att Sentio bara utmärker sig på att vara bra att mäta SD:s sympatier, men om det är det som diskuteras har det väl viss tyngd? De som använder telefonintervjuer missade var sjätte till var fjärde SD-röst vid förra valet. Nu i augusti hade sex institut (Sentio borträknat) ett snitt för SD på 19,4 procent. Om de har samma bortfall nu ligger den sanna siffran på drygt 24 %.

    Du visar tydligt att tre nämnda myter ej kan kopplas i tiden till nedgång för M. Dock kan ju noteras att de redan hade hunnit tappa runt 12 %-enheter från sin toppnotering till strax innan SD-utspelet, så att skylla hela deras kris på detta är inte heller rätt.

    Sedan kan ju också väljare ha omprövat inställningen till #1-3 efter att ha upplevt migrationskrisen hösten 2015.

    Slutligen, jag tror inte M-ledningen är dumma. De måste fattat att de skulle få mycket kritik för utspelet och att de skulle tappa en del kortsiktigt. Men tänkte att det är värt det som ett första steg mot en dansk situation vilket skulle hålla S borta från regeringsmakten för överskådlig tid.

  2. För det första är jag som jag skriver inte säker på att de verkligen missade så många röster. Många kan ha bestämt sig på valdagen. Sedan behöver du se procentenheter av befolkningen och inte andelar av SD – allt annat är ju statistiskt absurt. De var promilleenheter närmare SD då jämfört med övriga. Nu ligger de nästan tio procentenheter över övriga. Var och en får väl tro vad den vill, men jag tycker det luktar manipulation. Stark manipulation. Jag har dessutom sett uppmaningar i SD-grupper att gå in och fejka partitillhörighet.

    Vad gäller ditt andra stycke har jag inte skyllt Ms kris på det utspelet. Jag har tvärtom varit mycket precis. Sedan har du fel i sak. Före ut spelet låg M på 22 procent. I valet fick man 23,3. Jag vet inte riktigt varifrån du räknat för att hamna på tolv procentenheter. Från Juholtkrisen?

    Vad gäller din gissning om att M-ledningen i smyg vill regera med SD känns det tämligen osannolikt. I så fall hade man rimligtvis sagt det, om man nu ändå kallt räknade med att tappa fem procentenheter på ett bräde.

  3. Den som lusläste MÖK fann att den var luddig och konsekvenserna av den lär väljare knappast ha insett förrän efter tid, kanske inte förrän 2015. Sant är dock att M nådde högst i opinionen under 2011. Sedan dess har partiet förlorat sympatier, också till följd av nya missgrepp som AKB, öppna hjärtan, DÖ, självbindning till alliansen med mera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s