De 60 000 rapporterade döda är bara dem sjukhusen vet om.

Lägg till dem alla som begravts under rubbel och aldrig hittats, och alla som inte tog sina kära till sjukhuset utan begravde dem själva. Siffran är förmodligen flera gånger större, vilket innebär att kanske tio procent av befolkningen är död hittills.

Och nu efter flera månaders svält lär det gå fort. IDF behöver inte ens skjuta folk längre. De dör ändå.

Jo, och Israel har förbjudit Gazas fiskare att fiska. Tydligen går inte svälten fort nog annars. De skjuter dem som inte lyder.

Det kommer en dag, kanske snart, kanske om tio år – jag tror om ett halvår – när vidden av vad som skett uppdagas.

Och då kommer en del av oss att minnas hur vi i alla fall försökte hindra detta genom att kräva sanktioner och att Väst drar tillbaka sitt alltmer obegripliga stöd till Israel. Vi stödjer inga andra regimer som begår folkmord.

Övriga kommer att minnas hur ni vägrade ta in ett uns av all den massiva information som fanns, och upprepade ”hamaspropaganda” tills ni blev blå.

Min mormor visste inte vad som skedde på andra sidan Östersjön på 40-talet. Det fanns rykten, men inga bevis.

Vi pratade om det. Chocken efteråt, när bilderna rullades upp. Hon hade visserligen inte kunnat göra något, men hon hade velat veta. Hennes snälla ögon tårades.

Så är det inte idag.

Alla som vill vet.

Alla som inte vet vill inte veta.

Bilderna på de utmärglade barnen finns överallt. Man måste ducka rejält för att inte se dem. Blunda och hålla för öronen. Skrika ”lalalala”.

Jag vet att många inte vill använda fb för politik. Jag respekterar det. Det är inte er jag riktar mig till, utan till dem som fortfarande försvarar folkmordet.

Facebook