De kanske mest kända fiktiva judarna i Sverige har nog för min generation varit Rebecca och hennes pappa Isaac i Ivanhoe. Varje år såg vi hur de red bort mot … Granada.
”Det är inte längre tryggt för oss i England.”
Så jag vill påminna om att Granada i Spanien var ett moriskt emirat. Den plats i Europa där judar kände sig som mest trygga år 1194 var den som styrdes av muslimer.
Emiratet Granada föll tvåhundra år senare och så småningom utvisades alla judar som vägrade konvertera till kristendomen.
Antisemitism är ett kristet påfund, raktigenom, och Ivanhoe-filmen, baserad på en roman från 1819 av Walter Scott, stämmer också när Isaac säger ”inte längre tryggt”, för det var just under medeltiden kyrkan började sprida de myter vi idag kopplar med antisemitism.
Den antisemitism som finns bland världens muslimer idag sitter nästan helt ihop med Israel. Så i flera fall har muslimer trampat snett och råkat uttrycka sig antisemitiskt av okunskap. Och det gäller framförallt ”judar styr världen”-tropen.
Denna myt uppstod i en tid när judar i Europa verkligen inte hade någon egentlig makt alls, minoritet som de var, men de hade pengar. Så därför kunde avundsjuka kristna, med kyrkans stöd, anklaga dem för allt möjligt, till och med pesten, genom att hävda att de styrde i smyg.
Ilan Omar twittrade en gång ”Israel has hypnotized the world”, och en annan gång ”it’s all about the benjamins” (”benjamin” är slang för pengar eftersom Benjamin Franklin finns på hundradollarsedeln). När hon fick skäll (inte lite, det blev ramaskri) förklarade hon att hon inte kände till att detta kunde tolkas som antisemitiska troper. Och det är inte bara möjligt, utan till och med troligt. Hon har och hade ett stort stöd bland sina judiska väljare, och det finns ingen anledning att tro att hon hatar dem i smyg. Men hon gjorde avbön och lovade att lära sig mer om antisemitism, och det är imo vad man kan begära.
Men troper om pengar och makt används för att stoppa fullt legitim kritik mot the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC).
AIPAC är en lobbyorganisation, ungefär som NRA. Den utnyttjar en gråzon för att stötta politiker som är pro-Israel, och de betalar 98 procent av alla kongressledamöter. Ta in detta. 523 av 535 är betalda av AIPAC. Kampanjpengar, middagar och en betald resa till Israel.
De som inte tagit emot stöd är en republikan, Thomas Massie, en independent, Bernie Sanders, och tio demokrater.
Och det handlar inte bara om att de får betalt för hur de röstar, det finns också ett hot att om de röstar emot Israel i någon fråga kommer AIPAC att stötta deras motståndare i nästa val.
Stödet för ”rätt” ledamot går till på två sätt:
1. Stötta rätt demokrat i primärvalen. Medan republikaner nästan alltid är pro-Israel är demokrater splittrade.
2. Om inte ”rätt” demokrat vinner primärvalet, stötta republikanen.
3. Om det inte är jämnt, stötta den som ser ut att vinna.
Joe Biden, Hillary Clinton, Kamala Harris har alla fått AIPAC-pengar när de var senatorer. Och jag tror hennes feghet när det gäller Gaza delvis beror på detta, och att den i sin tur kostade henne valet genom att propalestinier inte röstade på vare sig henne eller Trump.
Så vad är gråzonen? Well. De påstår sig inte lobba för Israel utan ”for the advancement of the US-Israel relationship in ways that enhance security for both countries”. Mmm. För det är inte tillåtet att lobba för ett land och betala politiker. Så man jobbar för the advancement of the relationship. Och donationerna kommer inte från AIPAC per se, utan från de personer som styr AIPAC. Dvs ”om du lovar att rösta som vi vill kommer följande tio personer att donera det max tillåtna beloppet till din kampanj”.
Nu är det inte bara judar som stödjer AIPAC, utan även en hel del kristna, oftast för att de tror att Jesus kommer tillbaka om judar flyttar till Israel. Story for another day.
AIPAC använder alltså hot och mutor – inom lagens ramar, jag hävdar inget annat – till att se till att politiker som röstar för veto mot precis alla försök till att hålla Israel ansvariga för något öht väljs i USA. De ska också ställa upp på att anklaga Israelkritiker för antisemitism, gärna i resolutioner. Och de ska ställa upp på att sponsra Israels krig.
Och jag påstår att detta är anledningen till att folkmordet i Gaza kan fortsätta pågå. AIPAC styr kongressen, politiker vågar inte rösta emot Israel, USA har veto, och det kvittar hur arga resten av världen är, FNs Säkerhetsråd behöver USA.
Och för den som sätter likhetstecken mellan AIPAC = Israel = Judar blir förstås detta påstående automatiskt antisemitiskt. ”Domination and Control” * och ”Wealth and Greed” **.
Men AIPAC representerar inte det judiska folket. Förstås.
Detta hindrar dock inte att kritiker av AIPAC, som Ilan Omar, tystas trots att det hon säger i allt väsenligt stämmer. Hon skulle inte ha använt ordet ”hypnotiserat”, visst. Men hon har rätt i sak. Israellobbyn styr de facto kongressen.
Och ni kan aldrig gissa vem som plötsligt tagit ställning i detta.
”Everybody has an AIPAC person. It’s like your babysitter who is always talking to you for AIPAC, and when they come to DC, you have lunch with them, and you have conversations”, säger Thomas Massie, kongressens ende icke-AIPAC-mottagare-republikan, och lägger till ”that’s how it works on the republican side. ”I’ve had four members say to me ‘I’ll talk to my AIPAC person’.”
Tucker: ”That’s crazy!”
Och plötsligt håller jag med Tucker. Hell hath frozen over.
Så igen. Israellobbyn (vissa kristna och vissa judar) styr AIPAC, AIPAC styr kongressen, kongressen styr hur USA röstar, USA har veto, och därför kommer Israel undan med folkmord, vilket är en annan judisk trop. ”Blood libel” ***.
Och en del av AIPACs finurliga självförsvar är som sagt att skjuta ner all kritikr genom att påpeka att den, i sig korrekt, rimmar med antisemitiska troper.
– Säger du att vi har makt? Domination and Control!
– Säger du att vi betalar politiker? Wealth and Greed!
– Kallar du 57 000 döda för folkmord? Blood Libel!
Massie: ”I mean, these are the guys—my colleagues want to sanction everybody, declare them terrorist states, come up with these strongly worded resolutions.”
* Domination and Control
Accusations and theories that Jewish people are trying to take, or have taken, over the world have been in circulation for hundreds of years, though they gained particular prominence in the early twentieth century due to a fabricated antisemitic text called The Protocols of the Elders of Zion.
** Wealth and Greed
One of the most persistent antisemitic tropes is the depiction of Jewish people as wealthy and greedy. This millennia-lasting myth accuses Jews of being naturally good with money, but stingy and willing to seek profits by any means. The origins of this trope date back to medieval times when Christians were forbidden from lending money for interest (in Christianity, it was considered a sin), and Jews, due to discrimination on account of their status as a religious minority, were banned from owning land and serving in many professions.
*** Blood Libel
The Blood Libel is an antisemitic trope that accuses Jews of the murder of non-Jewish children, particularly Christian children, and the use of their blood for ritualistic purposes. Stories based on this myth go as far back as the twelfth century, when the monk Thomas of Monmouth blamed local Jews for the murder of a young boy in Norwich.
Helena Trotzenfeldt 