Etikettarkiv: Danmark

Hotar Trump Grönland med invasion?

Publicerat den av

English version.

Har Trump hotat invadera Grönland? Det är lite av en tolkningsfråga. Låt oss kolla närmare på vad han egentligen sagt.

Hur blev Grönland danskt?

För tusen år sedan tog sig vikingar dit från Island och skapade bosättningar längs kusten. Flera tusen personer levde där en tid. Och i början av 1700-talet lyckades därför Danmark och Norge, som ju då var ett land, övertyga världen om sitt ägarskap över ön, trots att ingen av vikingabosättningarna egentligen fanns kvar. Numera är ön inte längre en koloni, utan en självständig del av landet.

Det finns två anledningar till varför Grönland plötsligt blivit relevant. Den ena är de naturresurser som förmodas dyka upp i takt med att klimatförändringarna får snön att smälta. Ett grovt estimat är att de är värda över fem tusen miljarder USD, dvs runt femtio tusen miljarder svenska kronor. Med en befolkning på 56 000 invånare betyder det att varje person som bor där äger bortemot en miljard. Mmm. Det är förstås inte så riktigt så enkelt. Men det ger en fingervisning.

Den andra kända anledningen till att just Trump vill komma åt ön är för försvar. Och här blir det snabbt rörigt, för det är ju stor skillnad på att vilja skydda grönländarna och att vilja skydda sitt eget land. Att grönländarna skulle leva under ett hot från att invaderas av Ryssland eller Kina, vilket Trump gärna hävdar, är inte seriöst. Kina har inte ens en väg till Grönland som inte inbegriper antingen Berings sund, Panamakanalen eller rundandet av Sydamerika eller Afrika. Ryssland har visserligen Nordpolen, men att tryggt frakta soldater, vapen och förnödenheter till Grönland i sådana mängder att det går att hålla ön mot hela NATO är inte seriöst. De lyckas ju knappt ens hålla Ukraina som de har en gräns till.

Att Grönland behövs för USAs försvar är däremot helt riktigt. Ryska missiler kan mycket väl leta sig över Grönland mot USA. Men USA har en militärbas där, och de har redan rätt att utöka antalet soldater nästan obegränsat, så ursäkten att de måste ta över ön för sitt eget försvar klingar ihåligt.

Så vad det nog ytterst kokar ner till är att Trump vill bokstavligt sätta sig själv på kartan genom att expandera USA, av samma skäl som han döpte om Gulf of Mexico och vill ta över Kanada och Panamakanalen.

Så hur ska han gå tillväga?

Hans första väg framåt var att övertala Danmark att sälja ön. Det kom han med redan under förra mandatperioden. Förslaget är så absurt på så många plan att danskarna mest skrattade åt honom – I alla fall I början. Och de påpekade det uppenbara: Även om de hade velat, vilket de förstås inte gör, hade de inte haft den rätten. För ön tillhör grönländarna.

Styret är komplicerat. Ön har 56 000 invånare, så runt femtiotusen är vuxna med rösträtt. De väljer en egen riksdag och har dessutom två ständiga stolar i danska Folketinget. Det enda Danmark egentligen har beslutanderätt om är valutapolitik och försvarspolitik. Men grönländarna är alla danska medborgare, och de räknas som grönländare om de är fast bosatta på ön. Så en dansk som flyttar till Grönland räknas därmed som grönländare. Och omvänt. En grönländare som lämnar ön har inte längre rösträtt där.

Trump blev då sur, och ställde i sista minuten in en planerad resa till Danmark, vilket förstås kostade danskarna en del. Och så slutade hans första mandatperiod.

Den här gången har han varit mycket mer fokuserad. Redan i december, innan han tillträtt, deklarerade han att hans nyss utsedde ambassadör till Danmark hade i uppdrag att ta över ön, för att säkerställa ”nationell säkerhet och frihet” världen över, men redan i nästa mening är det inte längre världen utan USAs intressen som ska representeras. Kryptiskt värre. Sedan kom hans julhälsning till ”the people of Greenland which is needed for National Security purposes. Han la till att de vill ha USA där.

Han höll sedan en presskonferens i början av januari, fortfarande innan han tillträtt, och förklarade samma sak.

Donald Trump vows to take Panama Canal and Greenland

Hotar han med invasion? Det är en semantisk fråga. Detta var nog första gången han fick frågan ställd rakt ut, och varje gång har han svarat att han inte utesluter det, men ofta lagt till att det inte ska behövas.

Don Jr. åkte dit strax efter, och enligt The Guardian som var där hyrde han in hemlösa – får erkänna att jag inte trodde sådana fanns i ett så kallt land och med en så liten population – och klädde dem i MAGA-hattar och deklarerade att mer eller mindre alla grönlänningar ville bli amerikaner. De berättade också om en 11-årig pojke som fick en hundradollarsedel av dem.

Trump postade i alla fall att grönländarna inte ville något hellre än bli amerikaner.

[Han har för övrigt fel i sak – grönländarna får pengar från Danmark, men Danmark får inget från Grönland.]

I början av mars var det dags för Trumps tal till kongressen. Och där lyckades han både deklarera att grönländarna har rätt att själva bestämma och ändå slinka in ett hot på slutet. Och få skratt och applåder för det.

‘We need Greenland’: Trump says in his speech to Congress

Så. Folket ska bestämma, de får välja själva, skälen är internationell säkerhet och nationell och ”one way or the other” ska han ha Grönland. Hot om invasion eller inte?

I mars skulle JD Vance’ fru åka dit, på en sorts omvänt statsbesök där hon förstås inte var inbjuden av någon alls. Och hon skulle gå på ett slädhundsrace. Hon verkar ha kommit på själv att det var en dålig idé, för rätt vad det var skulle minsann JD också med, och sedan skulle de inte alls titta på några vovvar utan enbart besöka USAs bas.

Han höll ett längre tal på basen, där han förklarade att USA behövde Grönland för att kunna skjuta ner missiler, samtidigt som han förklarade att det var därför de hade den militärbas där han befann sig, så det motivet havererade ju lite av sig självt. Sedan förklarade han att USA behöver tillgång till Arktis. Det har de dock redan via Alaska.

Vice President Vance delivers remarks in Greenland

Han har alltså enbart träffat sina landsmän, inga grönlänningar så när han berättar vad han har hört om hur bra amerikanerna är är det deras självberöm han återger. Efter detta skällde han som ni hörde ut Danmark för att de inte hjälpte till med att skydda militärbasen där, och han påstod att Ryssland och Kina därför kunde vara ”aggressiva” mot grönlänningarna.

Det är plågsamt att lyssna på självberömmet kombinerat med den nedlåtande kritiken av Danmark. Det är också kontraproduktivt. Ungefär som att fria till någon genom att säga ”du är rik, jag behöver dina pengar, och jag är väldigt bra, till skillnad från din nuvarande man, som är superdålig”. Förutom att liksom Trump använda adjektivet ”incredible” eller någon synonym varje gång han pratar om grönlänningarna gör han inte minsta ansats att liksom flörta med dem. Han menar också att Grönland kan komma att styras av ”The Chinese Communist Party”. Han förklarar inte hur.

Maggie Haberman, som har bland de bästa kontakterna inom Trumpadministrationen bekräftar i en artikel att det faktiskt finns långtgående planer på hur ön ska tas över. Det handlar om reklamkampanjer i sociala medier. Ingen plan för militärt övertagande finns.

JD Vance verkar också ha slagit in på den vägen i en intervju med Newsmax, och skrattade – imo rätt falskt – åt tankefiguren att de skulle använda våld. Istället ska de erbjuda grönlänningarna pengar som överstiger det belopp Danmark betalar, dvs 600 000 kronor per person.

Notera hur han slingrar sig när han försöker låtsas att han faktiskt pratat med en enda grönländare.

Betalningen det känns rätt bakvänt. Om nu Grönland är så rikt – varför ska någon betala dem något? Borde inte landet kunna leva av sina resurser, på samma sätt som till exempel UAE lever av sin olja? Det känns också som om Vance har gått hela varvet runt med sitt frieri till Grönland. ”Jag betalar dig om du gifter dig med mig, för då får jag tillgång till dina pengar.”

Men om nu våld är uteslutet, varför dessa upprepade hot från Trump?

Den frågan ställde sig 60 minutes.

Inside Greenland: residents say they’re not for sale, but they are open for business

Om detta tyckte Trump icke.

Han twittrade ”the other story was having to do with Greenland, casting our Country, as led by me, falsely, inaccurately, and fraudulently”.

Men han sa inte egentligen emot dem om användandet av våld.

Och det är ju en rätt vanlig teknik från hans sida. Han säger två motstridiga ting, I detta fall ”vi respekterar grönländarnas rätt till självbestämmande” och ”jag utesluter inte våld, vi ska ha ön på det ena eller andra sättet”, och sedan kan alla välja vilken variant man vill tro på.

Länkar

Allianspartiernas förslag

Publicerat den av

FruitKarin Pettersson är arg över populismen i Allianspartiernas förslag.

För mig som skrivit något hundratal artiklar och inlägg om främlingsfientliga myter känns det lite bisarrt med omvänt mytknäckeri, men det behöver göras, för hon har delvis fel.

Here’s why.

Säkra länder

”I dag har Sverige ett snabbspår för ”uppenbart ogrun­d­ade ansökningar” om asyl, som innebär en förenklad process. Bara om det finns anledning att tro att det finns verkliga asylskäl görs en riktig prövning. Dess­utom kommer endast en bråkdel av de som söker asyl i Sverige från länder som skulle kunna sättas upp på en ”säker” lista. Förslaget skulle därför vara ett slag i luften.”

Hon har helt rätt i att ett sådant snabbspår finns, men av någon anledning funkar det inte, och hon har dessutom fel i att det bara skulle gälla ett fåtal personer. Här är lite siffror:

De som hittills i år, dvs jan – sept, fått sina ärenden avgjorda och som kommer från länder varifrån max fem procent beviljas asyl/skyddsstatus är 8 597 personer av totalt 40 673. Det är ingen liten mängd. Deras genomsnittliga handläggningstid var 117 dagar, för att vaska fram totalt 146 personer som skulle beviljas asyl eller skyddsstatus. Om åttio procent av dessa hade behandlats inom något dygn hade i alla fall ett par tre tusen sängplatser kunnat räddats åt dem som verkligen behöver det.

”Säkra länder” är en relativt enkel åtgärd som löser kortsiktiga problem.

Tillfälliga uppehållstillstånd

Att byta de permanenta uppehållstillstånd som idag ges vid långvariga konflikter, vilket nästan alla bedöms vara, mot tillfälliga, är istället en långsiktig lösning. Det förändrar inte något på kort sikt. Karin har rätt i att det blir en ökad arbetsbörda för Migrationsverket, men det behöver inte vara ett jätteproblem. Dels uppträder inte den ökade arbetsbördan förrän de första tillfälliga uppehållstillstånden börjar gå ut, dvs om två år, och dels går det att effektivisera. Exempelvis kan man knyta uppehållstillstånden till ett världstillstånd, t ex ”krig i Syrien”, och automatiskt förlänga för alla vars uppehållstillstånd beror av detta tillstånd, i exemplet syrier. Först när Syrien blivit säkert behöver handläggarna titta på dem igen.

Men Karin Pettersson menar att inga konflikter tar slut inom tre år. Det gäller måhända för Palestina, men för Eritrea, Syrien och Afghanistan kan mycket hända. Och instiftar vi en lag idag kommer den ju att gälla för dem som kommer om två år också, och då kanske vi ser ett slut.

Jag var länge av uppfattningen att permanenta uppehållstillstånd var bättre än tillfälliga, men inte längre, och det är på grund av de stora antal som kommer just nu. När antalet beviljad asyl låg under tiotusen kunde vi hantera även dem som hade svårt att komma in i samhället, men nu lär det bli problematiskt.

Nästan alla problem som går att koppla till migration handlar om den grupp som söker skydd i Sverige och sedan inte kommer i arbete. De kostar pengar direkt genom att behöva bli försörjda i kanske 30-40 år, och indirekt genom att deras barn växer upp i utanförskap, som är en grogrund för kriminalitet och radikalisering. Den som växt upp med bidragsberoende föräldrar löper flera gånger större risk att själv bli bidragsberoende än en som inte gjort det.

Jag har därför, efter att ha tänkt igenom detta noga, kommit fram till att den mest effektiva åtgärd vi kan sätta in är att utvisa dem som saknar både jobb och skyddsbehov, dvs den som fått uppehållstillstånd på grund av ett läge som inte längre gäller, och som står utanför arbetsmarknaden. Jag ser problemen – särskilt när de har barn – men den del av migrationen som är en humanitär åtgärd behöver fokusera på dem som fortfarande har ett skyddsbehov och inte på dem som faktiskt kan återvända till de länder där de är medborgare.

Karin behöver förstås inte dela min uppfattning, men det är märkligt att inte inse att detta är en enormt kostnadsbesparande åtgärd.

Hon påstår också att det skulle vara praxis att inte tillåta familjeåterförening vid tillfälliga uppehållstillstånd. Det undrar jag var hon fått ifrån, för enligt Utlänningslagens 5 kap 3 c § ska inte typen av uppehållstillstånd spela roll. Anknytningspersonen kan vara ”3. en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som flykting eller förklarats vara flykting, […] 5. en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller har förklarats vara alternativt skyddsbehövande”. Om hon upptäckt att det är praxis att inte följa lagen borde hon anmäla Migrationsverket.

Signalpolitik

Slutligen kommer hon in på det som brukar kallas signalpolitik. Jag håller helt med om att detta är en skam att ägna sig åt. Tankefiguren är att vi ska vara lite småelaka mot dem som kommer, eller åtminstone få dem som funderar på att resa att tro att vi är det, så att vårt land får dåligt rykte och asylsökande reser till andra EU-länder istället, och enligt någon sorts svartepetterprincip tjänar då Sverige på detta. Ett exempel är när Danmark annonserade i libanesiska tidningar om att asylsökande inte hade något att hämta i deras land.

Det är bara det att enbart SD säger att de vill att Sverige ska ägna sig åt detta, mig veterligt. Jag har inte hört något representant för Alliansen öppet säga att detta borde vara svensk politik. Nu kan ju Karin förstås dra slutsatsen att detta ändå finns med bakom deras förslag, men då får hon ju leda i bevis hur hon kommit fram till det, och inte bara påstå att det är Allianspartiernas mästarplan som om det vore klart.

===

Jag anser att vi som är för en generös asylpolitik behöver förklara hur den ska gå till. Jag tycker den sittande regeringen hade tänkt till bra runt vad man kan göra kortsiktigt, som exempelvis skapa mer resultatinriktade, och därmed avsevärt billigare, boenden för ensamkommande, och att få lärare att undervisa barn från egna landet är klipskt och konstruktivt. Det är inte populistiskt att hantera skenande kostnader och brister i mottagningen.

För några månader sedan skrev jag hur jag vill förändra svensk migrationspolitik. Det gäller fortfarande. Jag tycker att vi som är ett glest befolkat land borde kunna sätta upp större asylboenden i Sveriges utflyttningsorter. Det skapar jobb och bidrar till att resurserna stannar i Sverige, vilket inte sker om vi skickar samma belopp till UNHCR. Låt oss bygga fler boenden och ta hit fler skyddsbehövande. Men låt vägen till permanent uppehållstillstånd och senare medborgarskap gå via egen försörjning.

Jag förstår att inte Karin håller med. Riktigt vad hon vill se istället är oklart för mig.

Men det är inte ok att påstå att den ”luras” som inte tycker som hon, om man inte har täckning för det.