Jag hatar din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra den. (Voltaire)

Vi nitton tjugondelar av svenska folket som inte är sverigedemokrater har problem med hur vi ska förhålla oss till den som å ena sidan är demokratiskt vald, men å andra sidan står för idéer vi lärt oss avsky med modersmjölken.

Egentligen behöver det inte vara så svårt. Man får göra lite som med värstingar. Markera skarpt mot det som är fel, inte mot individerna eller mot det som är acceptabelt.

Det är OK att säga att vi ska titta på vad flyktingmottagningen kostar, och sedan förhålla oss till den kostnaden. Själv tycker jag vi ska bereda skyddsbehövande hjälp, och vi kan dessutom öka intaget även till dem som inte har ett konkret behov om det visar sig bli arbetskraftsbrist snart, vilket är troligt, men självklart har den som bor i Sverige rätt att ha andra åsikter än jag i frågan, utan att bli kallad rasist.

En fråga som definitivt ska mötas med avsky är alla påståenden av rasbiologisk karaktär. Sverigedemokraterna är själva övertygade om att de inte är rasister, och blir mycket förnärmade när man kommer med sådana anklagelser. Det beror ofta på att de inte drar samma gräns för rasism som vi andra nitton drar. Här behöver vi vara tydliga. Det beror också ibland på att de faktiskt inte är rasister alls, även enligt våra definitioner.

Ett typexempel på denna annorlund gränsdragning är den ”aggressiva” gen kommunalrådet i Trollhättan uttalade sig om. Perifera partiarbetare ur alla partier kan hitta på dumheter – sådant händer – men inget annat parti hade låtit honom sitta kvar.

En annan fråga som gör mig rasande är alla angrepp på muslimer, med utgångspunkt i deras religion. Jag tycker Nalin Pekgul sa det mycket bra i debatten med Jimmie Åkesson, när hon påpekade att gränsen inte går mellan muslimer och kristna, utan mellan fundamentalister och icke-fundamentalister. Vi har religionsfrihet i Sverige, och vi har tydliga lagar mot hets mot folkgrupp, och det har aldrig varit så viktigt som nu att stå upp för dem. Sverigedemokraterna ska inte få för sig att bara för att de sitter i riksdagen är det fritt fram att kläcka vad som helst.

Tramsande som att hävda att sverigedemokrater inte är demokratiska och annan klyschig, intetsägande kritik är lika bra att lägga ner.

Sverigedemokraterna är ett före detta nazistiskt parti. De har rensat med farstukvasten, men smånassar och smygrasister lurar fortfarande i vrårna. Det kommer att bli spektakulära utspel, nu när de anser sig ha ”vunnit valet”, och dessa utspel ska vi starkt ta avstånd från.

I övrigt ska vi respektera demokratin.

AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN

Att lyssna på och läsa utländsk press gör ingen människa glad. Jag skäms över att vara svensk, när jag ser de ”före detta” nazisterna stå och vråla.

Det finns inte ett utan fyra partier som är vågmästare. SD har inte vunnit valet, de representerar faktiskt bara var tjugonde svensk. När man lyssnar på dem kan man tro att de fått egen majoritet.

Jag blir ledsen när Maria Wetterstrand säger ”Jag blir förbannad. Han försöker lämpa över ansvaret på någon annan”.

Vilket ansvar försöker han lämpa över? Vad menar hon?

Sverige måste regeras, och det är upp till alla de etablerade partierna att avgöra hur det ska ske.

När jag lyssnar på MW känns det som om hon är arg på Reinfeldt för att hon har förlorat och därför tänker vara sur i ett hörn och minsann inte ställa upp.

Den som klart imponerade igår var istället Mona Sahlin. Paradoxalt nog tror jag det blir Socialdemokraterna och inte MP som ser till så att Sverige fortsätter fungera. De må ligga längre ideellt från Alliansen, men har en helt annan ansvarskänsla.

Problemet är att Sverige behöver en opposition, så S måste samtidigt vara oppositionsparti – allt annat skulle trasa sönder hela den svenska, politiska kartan. De missnöjdas röst måste göras hörd, annars växer SD ännu mer.

De rödgröna är arga på Reinfeldt, så mycket har jag förstått. Vad jag inte begriper är varför.

Exp, Exp, Exp, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Gamla skamfläckar har alla partier.

Vänstern tog bort sitt K, men räknas fortfarande som kommunister bland många.

Sossarna gav oss på 80-talet löntagarfonder, pomperipossaskatt och fulla ersättningsnivåer.

Moderaterna kämpade för hundra år sedan emot allmän och kvinnlig rösträtt.

Spelar det någon roll idag?

Man kan göra det lätt för sig och säga att det är partiprogrammet som räknas – men ett parti har ju en sorts själ, som består av de människor som samlats under samma tak för att de tycker likadant, och som fortsätter tycka fast partiet ändrat sitt budskap utåt. Rimligtvis tar det en generation, dvs 20 år, att verkligen ändra riktning, även om det går gradvis och föralldel börjar med partiprogrammet.

När man röstar på ett parti ger man en grupp människor, inte bara partiledaren, rätt att härja fritt i riksdagen i fyra år. Därför får man göra sin bästa möjliga bedömning av vad de tänker hitta på när de väl kommit dit.

Vänstern, kommunister eller inte, har sagt att de kommer att jobba för att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, vilket i praktiken innebär att alla timlöner för svenska löntagare pang bom höjs med 33%. Sedan händer flera saker. En massa, kanske i princip alla, exportföretag slås ut, och vi får dessutom en sjuhelsikes aldrig förr skådad inflation, där kronan faller som en sten. Därefter får vi massarbetslöshet. Det är självklart för de flesta att ett land som inte lyckas producera något som andra länder vill köpa inte får in några pengar. Sedan blir vi ett land av enbart offentliganställda, och sådana känner vi till: gamla Sovjet, Cuba, Nord-Korea gamla Kina… Ja, så var vi tillbaka vid det där bortplockade K:et…

Är det troligt att de kommer att genomföra detta nästa mandatperiod? Risken är minimal så länge som de håller sig på sin nuvarande procentnivå. Socialdemokrater och miljöpartister kommer inte att gå med på det, och egentligen vet Ohly att det är en korkad idé också – han lyckas bara inte få folket omkring sig att fatta det.  Men det står där, i partiprogrammet.

Tror vi att Socialdemokraterna kommer att återinföra pomperipossaskatten? Näe. De verkar vara på väg att ge upp drömmen om 80-talet – här tar de på sig skulden för 90-talets kris, som  hittills påståtts skapats av Bildt. Det kommer kanske att ta ett tag att få alla med på den skutan, men eftersom de regerat ganska många år sedan 1990 utan att försöka sig på något återinförande känns det rätt tryggt.

Tror vi att moderaterna kommer att försöka inskränka den allmänna rösträtten och återinföra dödsstraff? Ja, var och en får väl göra den bedömningen.

Sverigedemokraterna skapades av skinnskallar, nazister och rasister. Hela grundtanken, dvs partiets själ, bygger på att svenskar ska vara svenska och äta sill och potatis istället för falafel. Alla spår av rasism har nu sedan några år tillbaka plockats bort ur partiprogrammet av Jimmie et al. Men partiet administrerar en site, ungsvensk.se, där extrema åsikter får vädras utan någon större moderation.

Du som känner och bryr dig om någon som inte är född i Sverige – adopterad eller invandrad – och samtidigt överväger lägga din röst på SD eftersom ”de ju inte är rasister längre”: gå in och kolla där. Fundera sedan över om partiets inriktning bara handlar om att vara lite smått begränsande när det gäller asylsökandes bedömningar, eller om det finns en agenda bland deras riksdagskandidater som inte står i partiprogrammet.

Man kan säga att ”de kommer ändå inte att få mer än sisådär fem procent”, så det är lugnt, jag vill bara röra om lite… Men tänk om alla som röstar på dem tänker så.

Läs: Jag är inte Rabiat. Jag äter pizza.

Rättelse: Sedan jag sist var inne på ungsvensk.se – förrförra veckan – har partiet släckt ner siten och omdirigerar nu trafiken till sitt ungdomsförbund.

Länkar: AB, AB, AB, AB, SvD