Sista veckan har jag fått (inklusive egna) över 20 000 kommentarer, och jag hinner inte med alla. Nånting har hänt med algoritmerna, och det öser in folk som aldrig har läst mig förut.
Nästan alla är ju konstruktiva och intressanta att läsa oavsett om de håller med eller ej, men det finns några avarter.
Personangriparna är ironiskt nog i regel nyssnazister som vill kalla mig antisemit och kommunist. Jag brukar inte ta bort deras kommentarer, för det finns ett värde i att visa den sidan också. Men jag lägger förstås inte tid på dem.
Värre är faktiskt mansplainarna. De kan ibland vara kvinnor, men i de allra flesta fall är det herrar som absolut inte kan fortsätta med sin dag utan att ge mig råd om att jag måste läsa på, måste sluta se världen ur ett vänsterperspektiv, måste jobba på min attityd, what not. Mansplainarna är till skillnad från personangriparna lite mer allmänbildade och kan oftast formulera sig på visserligen styltig men ändå korrekt svenska. Jag kan ju aldrig bevisa att de inte skrivit likadant till en annan man, men jag är rätt övertygad. I botten finns den sortens kvinnoförakt som aldrig visar sig bland vänner, men så fort en kvinna formulerar något de inte gillar tittar en sedan tidig barndom rotad instinkt om att kvinnor ska veta sin plats fram.
Jag kan föralldel också skriva till folk att de ska läsa på, men alltid som svar på tal. Kastar aldrig första stenen.
Slutligen har vi en kategori som är mindre irriterande, men desto mer tidskrävande, och det är de som vill ha länkar till självklarheter. Nyss påstod t ex någon att inga kvinnliga gisslan kom tillbaka, utan att alla mördades i Gaza. När jag påpekade att det förstås inte är sant ville han ha länkar.
Och jag har helt slutat med att länka till allmängiltig information, för det tar aldrig slut, och mitt tips till er andra är att göra likadant. Vad man än väljer för källa blir det ”haha, du litar på NYTimes/CNN/Wikipedia/FN/…”. Så numera skriver jag bara sökbegreppet så får hen leta själv. Jag länkar förstås om jag citerar en person eller en artikel eller ett klipp osv, och ibland som extrainfo, men inte sådant som är allmänt känt.
En lite omvänd variant är de som kommenterar genom att lägga upp klipp till Internet’s underbelly och kräver att jag ska se dem. Mmm.
Jag tar sällan bort någon kommentar, undantaget ren rasism. Av 20 000 kommentarer denna vecka har ett par uttryckt direkt judehat, och de ryker direkt. Hat mot palestinier är ju så mycket vanligare, men det föredrar jag att bemöta – rätt eller fel.
Så om ni ser något jag missat eller vill att jag modererar personangrepp, tagga mig – annars är risken stor att jag missar.
Peace.
Trotz allt 