Folkpartiet är ett puttelitet parti. Ändå lyckas två av sammanlagt kanske tio retoriker som använts av media i sommar vara inte bara folkpartister utan dessutom aktiva folkpartister.

Jag är tveksam till att en retorisk analys kan påverka valet alls – det handlar ju inte på någon fläck om vilken politik som är bra, utan enbart om hur man lär sig av att lyssna på politiker så att man blir bättre på att själv få fram sitt budskap (dupera) och på att inte låta sig påverkas av andras tekniker (duperas). Media är ju ändå färgat av partitillhörigheter – det får vi leva med…

Det intressanta är det där med Folkpartiet.

Hittills har vi vetat att det varit ett parti för lärare. Nu har det tydligen även blivit ett parti för Sveriges retorikerskrå, som knappt någon tidigare vetat funnits.

Kan man dra någon slutsats av det?

Länkar: DN

Jag försöker hitta kärnan, men går bet. Kanske är artikeln flummigt formulerad.

1. Vad SL och andra företag ska erbjuda för tjänster i Stockholms tunnelbana är väl ingen politisk fråga? Stockholms stad äger tunnelbanesystemet och därmed möjligheten att bygga nya lokaler – så långt är jag med. Och många stationer innehåller redan allt från bibliotek till ICA-affärer. Men huruvida även hemserviceföretag som tvätterier ska etablera sig där borde inte vara ett valförslag, utan en konsekvens av att lokaler finns och företagare tror på att satsa.
2. Dagis bredvid tunnelbanestationerna låter ju delvis bra, men tunnelbanestationer finns ju överallt i centrala Stockholm – finns det inte förskolor så det räcker i stationernas närhet? Eller har det visat sig att just de förskolor som ligger närmast stationerna är extremt populära och fylls först? Jag säger också att det låter delvis bra, för till syvende og sidst är det oftast bäst för barnen att gå så nära hemmet som möjligt, så att de kan ta hem dagiskompisar under kvällar och helger, och så att de kan fortsätta gå tillsammans även när de börjar skolan.

Men finns ett intresse från föräldrar att fler förskolor öppnas nära T-banestationer, så visst. Jag är inte emot något av förslagen, jag lyckas bara inte begripa varför de är valfrågor.

Alfa

Beta

Idag ska vi ha en frågelek. Två guldstjärnor delas ut.

1. Vem är vem? Guldstjärna nr 1 till den som kan identifiera Alfa och Beta.

2. Detta med ”ta bort pensionärsskatt” är lite lurigt… För Mona har faktiskt mig veterligt aldrig sagt att hon ska sänka skatten för pensionärer, utan enbart att hon inte vill ha någon skillnad mot löntagare. Det betyder alltså att hon lika gärna kan höja för löntagarna och ändå uppfylla vallöftet. Eller har jag missat något? Har någon någonstans läst Mona säga att det faktiskt blir SÄNKT realskatt för pensionärerna överlag, och inte bara att skillnaderna ska bort?

Guldstjärna nr 2 till den som skickar en sådan länk.

Vän av ordning skulle kunna hävda att de rödgröna lovat att inte höja [löntagar]skatten annat än för sisådär tre personer, och att därur följer att pensionärsskatten måste sänkas, men si så är det inte. Nej. De har sagt att de inte kommer att höja löntagarskatten under 2011. Ingenting om 2012, 2013 och 2014. Eller hur?

Tillägg: Per Gudmundsson drog samma slutsats som jag. Trevligt.

Ytterligare en ”regeringen har gjort helt fel och inget rätt runt arbetslösheten”-artikel har kommit från de rödgröna.

Men denna gång finns faktiskt en lista med egna åtgärder med:

• Ett brett kompetenslyft med 44 000 fler platser inom komvux, folkhögskolor, högskolor och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
• Fler praktikplatser.
• Gröna jobb till långtidsarbetslösa.
• Sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen.
• Inrätta en ny riskkapitalfond för att stimulera nyföretagande.
• Genomföra en historisk infrastruktursatsning.

Alla förslag utom två handlar om att köpa jobb för skattemedel, dvs sätta folk i praktik, på kurs eller i en utbyggd offentlig sektor, som vi kommer att få fortsätta finanseriera med våra skatter även i högkonjunktur. Det kanske är ett OK pris, men jag saknar argumentationen för och emot. För i slutändan finns inga perfekta lösningar. Det är därför tjatigt när politiker från båda sidor staketet påstår sig sitta inne med de ultimata recepten. Alla förslag har baksidor.

När det gäller sänkt arbetsgivaravgift till småföretag är jag lite brydd. Hur ska det genomföras på ett ändamålsenligt sätt, så att inte de medelstora drabbas? Jag har inte hittat mer info om detta förslag någonstans. Om du sänker arbetsgivarvavgiften för företag med t ex fem anställda – finns då inte risken att företaget med sex anställda sparkar en? Eller har man kommit på ett klurigt sätt att gå runt det?

Ett exempel på saknad insikt: Höga ingångslöner gör svåranställningsbara oanställningsbara. Därför är sänkta ingångslöner för tonåringar ett sätt att skapa en väg in i arbetslivet. Rättvist? Nja, kanske inte. Ökade klyftor. Japp. Det finns säkert fler nackdelar. Men är verkligen praktikplatser justare mot sjuttonåringen som vill försörja sig själv?

Det är den typen av analyser jag fortsätter sakna i alla debattartiklar: ”Vi ser fördelarna, vi ser nackdelarna, vi väljer så här därför att…”

Hur svårt kan det vara?

Länkar: SvD, SvD, Svd

Finns det en ”motsättning” i att Gudrun använder Rut?

Det beror på varför hon är emot. Avdraget funkar ju inte som skattesänkningar som bara händer, utan man måste aktivt bestämma sig för att använda både tjänsterna och avdragssystemet.

Jag kom fram till att om hon är emot enbart av ekonomiska skäl är det ändå OK att använda det, eftersom skattesystem är komplexa och tar i en ände och ger i en annan, dvs även om jag t ex vill ha lägre bidrag och lägre skatter men lever i ett högskattesystem måste jag ändå kunna söka bostadsbidrag, och tvärtom.

Så jag googlade lite för att hitta hennes underliggande argument för att vara emot. Jag letade efter svar på frågan ”är hennes användande dubbelmoral eller inte”.

Detta hittade jag:

”Vi löser inte jämställdhet genom skatteavdrag. Sådana här avdrag permanentar en föreställning om att man inte ska betala så mycket för typiska kvinnotjänster.”

Är det då dubbelmoral? Njaej. Hon är inte emot tjänsterna, bara avdraget. Så nej. Inte helt i alla fall.

Men jag är förbryllad över henne ståndpunkt, eftersom en del av Rutanhängarnas argument är just att Rut sätter kvinnotjänster på samma nivå som manstjänster, dvs Rot.

Så då blir frågan:

Förolämpar jag även min manlige snickare när jag använder Rot-avdrag?

Poängen med Mona Sahlins rabblande av vad samhällstjänster kostade under hennes tal var inte kostnaden i sig. Slutklämmen var snarare något i stil med ”Vill du att vi i samhället gemensamt ska stå för dessa utgifter ska du rösta rödgrönt”.

Det är den slutsatsen som borde ifrågasättas, snarare än prislapparna.

Det finns idag inget parti som föreslagit att Sveriges invånare själva ska stå för kejsarsnitt, grundskolekostnader eller äldreomsorgskostnader. Tvärtom råder i Sverige en för planeten i stort ovanligt bred uppslutning både bland partier och svenskar i övrigt om att vi ska ha gemensamt finansierad välfärd.

Därför funkar hennes argument enbart om man kan visa att det finns en möjlighet att icke-rödgröna partier utan förvarning mitt i mandatperioden plötsligt ändrar hela skatte- och utgiftssystemet.

Vill hon övertyga folk om det behöver hon argumentera för varför det är troligt, eller ens möjligt.

Länkar SvD, DN, AB

Det är en lustig ordning när politiker ägnar debattartiklar åt att leka ledarskribenter, och, istället för att diskutera sin egen inställning och i ljuset av denna kommentera andra partiers förslag och agerande, har synpunkter på rena partistrategier.

Som om vi inte hade nog med såväl journalister som universitetsanknutna och fristående experter som ivrigt talar om för oss vad som är strategiskt smart respektive kasst och vad vi ska tycka.

Hur skulle det vara om politiker hölle sig till: ”vi vill […] och det är bra därför att[…], medan de vill […] och det är dåligt därför att […]”?