Det är inne att jämföra V och SD just nu. Sensmoralen ska vara att V är lika illa som SD, typ. Allt dumt man säger om SD ska helst även kletas på V, för att uppnå någon sorts rättvisa.
Jag tycker det är en bisarr jämförelse.
Det dummaste uttrycket i sammanhanget är ”kommunismen har dödat många fler än nazismen/fascismen, alltså är V värre än SD”.
Det där med dödandet är visserligen absolut sant, men helt irrelevant. Kommunismen har funnits världen över i enorma länder som Sovjet och Kina i över hundra år, medan nazismen funnits på en begränsad plats i något tiotal år, och fascismen några få platser till, och inte särskilt länge. Ska det vara någon vits med jämförelsen behöver man räkna i procent, per år och invånare. Men inte ens då hamnar man rätt, för det är inte de extrema varianterna de svenska partierna företräder. Partierna måste (be)dömas för sina program och företrädare idag, och inte för andras halmgubbedåd förra seklet.
Politikens innehåll
När det gäller sakpolitik är det egentligen så att jag och en vänsterpartist har extremt lite gemensamt. Av de frågor som ligger på Sveriges politiska bord idag är det nästan ingen där jag, eller Moderaterna som parti, landar på samma sida som V. Det gäller däremot inte SD. Det finns vissa sakfrågor där M och SD tycker ungefär lika, som till exempel kriminalpolitik och tidiga betyg. Detta är frågor där jag själv är ganska ljum. Fler poliser är bra, för polisen funkar inte idag. Gärna höjda straff om det hjälper, men inte av populism, dvs för att folk tycker det känns rätt, utan för att det verkligen visat sig ha en negativ effekt på brottsligheten. Och när det gäller betyg från fyran känner jag att det fästs på tok för stor betydelse från båda sidorna vid denna fråga. Det är varken oerhört viktigt eller total katastrof med tidiga betyg. Men rätt ska vara rätt. Det finns ett sakpolitiskt överlapp med SD, som saknas när det gäller V.
Värderingarna
När det gäller Vänsterpartiets värderingar är det knepigare. Jag vill under inga omständigheter leva i ett socialistiskt samhälle. För mig ligger den ultimata samhällsstrukturen i en mix, där vi har en god skola för alla, nästan-gratis sjukvård för alla och fungerande sociala försäkringar som motverkar fattigdom, ungefär som i Sverige idag, fast lägre skatter och högre fokus på att få människor till egen försörjning och att motverka slöseri. Jag vill under inga omständigheter se en extrem fördelningspolitik med skyhöga skatter och bidrag där staten är ägare av produktionsmedlen, utan anser att marknadsekonomi skapar de bäst fungerande samhällena. Individer ska ha makt över sina liv, och tjäna på att arbeta. Jag tycker också de vänsterpartister som förespråkar helt fri invandring med bibehållen välfärd borde tänka lite längre. Miljarder människor har det avsevärt sämre än vi. De kan inte alla bo här.
Men hur lite jag än håller med om deras vy av hur Sverige och världen borde utvecklas ser jag inget ont i människorna. De vill i regel ingen illa. De vill bara något helt annat än jag. Jag har flera vänner som röstar både V och FI, och som jag gillar högt och rent. Det finns ingen motsägelse mellan att tycka personerna är härliga och att inte vilja leva i den värld de drömmer om. Ingen av dessa personer fantiserar uppenbarligen om någon revolution där jag och andra borgare får halsen avskurna. De drömmer om avskaffade inkomstklyftor och massiva utjämningsprogram. De drömmer om pyttesmå dagisgrupper och massor av sylt på gamlas pannkakor och deras hjärtan blöder för fattiga och sjuka.
Jag vill inte påstå att samtliga vänsterpartister bara styrs av kärlek eller är raktigenom goda. En del är det. Andra kan absolut hata. Men då är det i regel människor med motsatta åsikter hatet riktas mot, även om det finns de som även hatar dem som har feta nackar och äger kapital.
När det gäller SD – både partiet, företrädarna och väljarna – är det helt annorlunda. Deras värderingar präglas av hat mot framförallt muslimer, och av en bisarr rangordning av människor baserad på etnicitet, som yttrar sig i misstro och rädsla mot medmänniskor. De kan gladeligen avsky en hel grupp människor, som till exempel ensamkommande, utan att se personerna i gruppen som individer. Vi kan kalla det rasism eller främlingsfientlighet, och det är en egenskap jag finner extremt motbjudande när jag väljer mina vänner. Därför umgås jag mig veterligt inte med någon sverigedemokrat.
Det intressanta är att sverigedemokrater faktiskt är socialister. Motsatsen till en nationalist är inte en kommunist. Många kommunistiska samhällen är eller var synnerligen nationalistiska med förföljelse av etniska folkgrupper. Motsatsen till en nationalist är en liberal. För även många sverigedemokrater drömmer om pyttesmå dagisgrupper och massor av sylt på gamlas pannkakor, men bara för vissa barn och gamla.
Det sakpolitiska överlappet mellan SD och V är avsevärt större än överlappet mellan M och V, som är i princip obefintligt.
Både SD och V vill se en stark stat och mindre makt till individer.
Både SD och V vill ta Sverige ut ur EU.
Detta leder oss in på den senaste sloganen från företrädare för mitt parti Moderaterna: ”Både V och SD har auktoritära rötter”.
Det är visserligen helt sant. Det är också sant att det finns revolutionära krafter i V, även om partiet inte står för dem. Det är sant att V länge befolkades av stalinister och maoister som hade ganska obehagliga planer för kapitalägare i Sverige. Men SDs främsta företrädare, inklusive Jimmie Åkesson, gick med i ett parti som ville förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den inhemska rasen vit.
Det stora problemet med just SDs rötter är inte att de är auktoritära utan att de är nazistiska. Det finns ingen anledning att tona ner etiketten bara för att de ska passa i samma mall som V. Och SD är i allt väsentligt nationalsocialister även idag, om man byter ut judar mot muslimer. Det mesta som framfördes av Hitler på trettiotalet sägs idag av företrädare för SD:
”… prevent the Jewish people from intruding themselves among all the other nations as elements of internal disruption, under the mask of honest world-citizens, and thus gaining power over these nations.”
Det sakpolitiska överlappet mellan M och SD är definitivt större än mellan M och V.
Men SD är ett rasistiskt parti är ett rasistiskt parti är ett rasistiskt parti.
Socialister är ni allihiopa.
Liberalism är vår tids största problem. Den står för ett samhälle som hetsar ut människor i arbetslivet, ökar klassklyftor och samlar resurser på samhällets topp. Liberalismen dominerar idag de flesta politiska rörelser, från socialdemokratiska till konservativa. Folk är missnöjda på etablissemanget och många söker sig till nationalismen, som erbjuder syndabockar och enkla lösningar men i övrigt står för samma ohållbara samhällsordning. Socialismen är den enda ideologin som står för ett samhälle anpassat till människor.
Socialism betyder att tvinga miljoner människor att dela resurser med varandra. Detta leder ofelbarligen till katastrof eftersom ”någon annan betalar”. Vidare flyttas människors lojaltiet från varandra till en ansiktslös byråkrati.
Före socialismen erbjöds social trygghet på socken nivå. Människor som träffade varandra varje vecka var de som delade resurser med varandra. Centralmakten i sverige ägnade sig främst åt militärt försvar och skattetrycket till den var under tio procent. Det är ett ojämförligt mycket robustar och mänskligare system än socialismen.
Det system vi har idag är inte klassisk liberalism utan snarare någon form av trotskyism eller, ja, vad det nu är. Socialliberalism eller något sådant. Sann liberalism anser att äganderätten är okränkbar. Såna som trotzenfeldt bryr sig knappast ett smack om äganderätten. Deras fria invandring är konfiskation av medborgarnas gemensamma ägande av statens resurser genom utspädning. Deras enorma vurmande för välgörenhet med andra människors pengar är ett hån mot klassisk liberalism. Deras acceptans för ett skattetryck på 50% och kommunala utjämningsbidrag och jättekommuner etcetera etcetera är snarast renodlad socialism.
Demokrati överlag är att ”tvinga” människor att dela på resurser och kostnader. Det leder ofelbarligen till trygghet och utveckling, som vi sett otaliga exempel på genom historien. Du talar om bonde-Sverige, ett samhälle där många svaga gruppers överlevnad baserades på människors välvilja. Knappast mänskligt.
Vårt system idag är en kombination av liberalism och socialism, som fungerat väl tills liberalismen började sprida ut sig som en cancer och hota välfärdsstaten någon gång på 80-talet. Invandring bidrar till ett lands tillväxt, detta förnekas enbart av rasister, men jag antar att du syftar på senare års flyktingvågor, som förstås kostar. Sverige är dock ett rikt land som har råd med en generös flyktingmottagning och till och med att ge varje invånare en värdig levnadsstandard.
Att människor som aldrig träffas tvingas dela resurser med varandra är ej långsiktigt hållbart. Den katastrof vi sett i sverige beror på att den generella välfärdsstaten flyttade svenskarnas lojalitet från varandra till statliga byråkrater som inte bryr sig ett dugg om dem. Och på att den socialdemokratiska corporativismen utökade staten till samhällets alla vrår och tog över hela civilsamhället.
Rasist betyder att känna lojalitet till människor som man delar historia med. Det är absolut ingenting att skämmas för. Snarare är icke rasister folk som saknar lojalitet till någon förutom sin egen plånbok.
”demokrati” är båg. Inte ens den representativa demokratin var långsiktigt hållbar. Men denna värdegrundsdemokrati är inte demokrati alls.
Sverige är inte ens ett land längre, rikt eller inte. Allt vad sverige var, det som fick det att fungera, var svenskarnas nationalstat. Nu när det inte är det har själva fundamentet från sverige ryckts undan. Det befinner sig i fritt fall. Om några år kommer väl till och med du fatta det. Eller inte. Ska bli spännande att höra hur du rationaliserar det regelbundna smattret av automatkarbiner och då och då en kraftfullare explosion som kommer vara ljudbilden inom bara några år.
För övrigt, tack för att du illustrerar att Trotzenfeldts vänner i detta är socialister 🙂
Dina definitioner av rasism och demokrati är minst sagt skeva.
Socialdemokrater var inte ensamma i att etablera corporativismen, liberaler i alla läger var delaktiga. I dag är corporativismen global och skapar stora flyktingströmmar delvis genom USA’s och andra västmakters försvar av sin ekonomiska dominans. Nationalism har ingenting i sammanhanget att göra, vanligt folk får det sämre för att välfärden angrips och utnyttjas av nyliberala krafter. Även dina älskade vita svenskar drabbas av denna utveckling, inte bara onda skurk-utlänningar.
Borgarnas ständiga svartmålning av vänstern är tröttsam, men jag har mer gemensamt med dem än med dig. Jag vill se världen förbättras, du vill bara se den brinna.
Hahaha, du är ju helt skamlös? Jag har kämpat mot denna massiva förstörelse som såna som du och Trotzenfeldt i skön förening med dårars envishet har drivit igenom. Till ingen nytta. Nu? Vad spelar det för roll vad jag vill? Eller vad du vill? Eller vad Löfven vill? Ni har skapat en omöjlig situation. Sverige kommer brinna, oavsett vad någon gör. Och så har du mage att skylla på såna som mig?! Som vridit våra händer och varnat för det här allt vad vi har kunnat? Betalat tiotusentals kronor för att hindra det här och lagt ner oräkneliga timmar? Och tragikomiskt nog lyckas såna lymlar som du gå runt och låtsas att du är ”god” och ”moralisk”. Nåja, jag bryr mig inte, de enda människor jag bryr mig om är andra svenska nationalister. Ni andra kan brinna i det inferno ni själva skapat.
Martin ser ett Sverige som håller på och gå under totalt, trots alla uppenbara bevis för motsatsen. Orkar inte tramsa runt i hans domedagsagenda längre.
Sanders: Det är många som inte håller med om den definitionen – det var ganska långa diskussioner på min facebookvägg om detta, men min utgångspunkt är att räkna dem som socialister / liberala som kallar sig socialister / liberala. Eftersom jag inte orkar upprepa mig pekar jag dit – du är välkommen att kommentera om du vill (klicka på tidsangivelsen under mitt namn).
Det är ni socialister som driver domedagsagendan. Jag bara analyserar den.