Så i november mördade Israel en fjortonårig palestinsk pojke på Västbanken. De sköt honom, och medan han förblödde kom en ambulans, men de vägrade låta dem komma fram till honom. Istället stod sex soldater och såg på medan han dog.
Det tog detta barn 45 fruktansvärda minuter att dö. På bilden sitter han fortfarande upp. Några sekunder senare lägger han sig ner, och lyfter sin arm mot dem.
IDF-soldater är psykopater. Inte någon av dessa sex män lyfter ett finger. Protesterar. Gör något alls. Sex av sex möjliga har inga problem med att mörda ett barn.
Familjen får inte tillbaka kroppen. De kan inte ens begrava honom. De har vädjat. BBC har frågat utan att få svar. Det är standard. Israel överlämnar inte mördade barnakroppar till deras familjer, och vi kan ju bara spekulera i varför.
Israeler, dvs bosättare och IDF, har mördat 227 barn bara på Västbanken sedan 7 oktober. Inget annat västland hade kommit undan med detta. 36 barn mördades 7 oktober och världen har med all rätt fördömt detta.
Israel är en djupt perverterad stat, som måste terrorstämplas omedelbart. Att så inte skett är inget annat än rasism. Det finns inget palestinier, inklusive Hamas, gjort mot israeler som inte Israel gjort många gånger värre mot palestinier.
Hind Rajab var 5 år och 8 månader gammal när hon dog. Hennes position på rad 5 918 innebär att 5 917 barn yngre än henne dödades i kriget. Första namnet i tabellen är Waad Sabbah, som dödades sex veckor efter Hind. Hon och 17 andra nyfödda dog inom sina första 24 timmar. Etthundrafemton barn dog innan de fyllde en månad. Totalt 1 054 barn dog före sin första födelsedag.
Jag skrev igår om de många som hånat dödssiffrorna från Gaza med ett ”jaså du tror på Hamas”. Och häromveckan gick Israel ut och godtog Hamas’ officiella siffror, vilket de faktiskt även historiskt har gjort.
Så många har menat att Hamas’ ledning har suttit och bara gapat ur sig random siffror genom kriget, men så har det aldrig varit. De har rapporterat namn, kön, ålder. Det var så påven i augusti förra året la sju timmar på att läsa upp namnet på vartenda mördat barn. Idag hade han nog behövt ett par timmar till, minst.
Nästa påstående är att femtiotusen av dessa var soldater – eller ”terrorister” – som de hellre säger. Och jag säger som förut att ska man kalla palestinska soldater för ”terrorister” på grund av deras krigsbrott ska även israeliska göra det. Båda eller ingen.
Denna siffra har de räknat ut genom att missförstå en artikel om änkepension. Gazas hälsoministerium har tyvärr inte fört statistik över antalet soldater vs övriga, men vi vet att 46 procent var kvinnor och barn. Av de återstående vuxna männen var förstås långt ifrån alla soldater.
Av de registrerade dödsfallen är 20 876, cirka 30 procent, unga flickor, tonårsflickor och kvinnor. Ytterligare 3 220 var 65 år och äldre, inklusive det sista namnet på listan, Tamam al-Batsh, som var 110 år när hon dog.
De döda som räknas är alla kända, och alla har dött en våldsam död. De som svultit ihjäl eller dött för att de inte fått vård är inte med. De som ligger under rasmassorna är inte med. Finns det fel? Naturligtvis. Men experter som tittat på listorna tror att det handlar om runt en procent.
Rekommenderar alla att läsa och spara Haaretz’ artikel, som jag citerar ur här, och om ni vill se den tvåtusen sidor långa listan över döda kan den laddas ner därifrån.
Jag har inte orkat.
Hur de döda räknas – ur artikeln:
Det finns två vägar genom vilka en person kan föras in i listan.
Den första, och vanligaste, står för cirka 80 procent av fallen. En person dödas, kroppen samlas upp eller dras ur spillrorna och transporteras till ett sjukhus. Familjen anländer, identifierar den avlidne och lämnar namn och ID-nummer till hälsoministeriet.
Varje 24:e timme lägger vi till nya uppgifter””, säger al-Wahidi. ””Vi verifierar med sjukhusledningarna att det verkligen är fall som endast involverar våldsamma dödsfall relaterade till kriget.””
Den andra vägen gäller ungefär 20 procent av de döda. I dessa fall dödas och begravs en person av familjemedlemmar utan att föras till ett sjukhus. Familjen rapporterar sedan dödsfallet via ett onlineformulär. Fallet hänvisas till en rättslig kommitté som avgör om dödsfallet var våldsamt.
Vi lägger inte till namn automatiskt. Vi inrättade en kommitté ledd av en domare och med representanter från hälsoministeriet, åklagarmyndigheten, justitieministeriet och den allmänna utredningsavdelningen”, förklarar al-Wahidi. ”Kommittén granskar bevisen och verifierar att den rapporterade händelsen verkligen inträffade.”
Han säger att kommittén också kontrollerar om den avlidne hade ett medicinskt tillstånd som direkt kunde ha orsakat dödsfallet. Familjer måste tillhandahålla bevis på en våldsam död, såsom fotografier av kroppen och graven, bevis på en attack vid relevant tidpunkt och plats, bekräftelse från sjukhus på att det fanns andra offer för samma händelse och mer. Först efter att kommittén godkänt ärendet får familjen ett sms som gör det möjligt för dem att få ett krigsrelaterat dödsintyg.”
Trotz allt 