Jag har nu fyllt i adresserna till alla hotell i ruttplanen inför den femte vinköparresan. Det går tyvärr inte att få med en färjeöverfart i Google Maps, så resan börjar i Travemünde.
På söndag far vi från Sollentuna.
Kategoriarkiv: Skrivande
Franska vingårdar
Under de senaste tio åren har vi bilat runt i Frankrike bland franska vingårdar. Vi får många frågor från vänner och bekanta kring hur just den här sortens resande fungerar rent praktiskt, så därför ger vi nu ut en handbok kring vinköparreseplanering. Det är inte svårt, men det finns fallgropar, och vi vill gärna hjälpa våra läsare undvika dem.
När vi nu genomför vår femte vinköparresa och samtidigt färdigställer reseguiden kommer jag att blogga om resan och de olika distrikten. Välkommen att följa med!
Artikel om Ferrum i Filipstads Tidning
Förra veckan gjorde Lena Richardsson på Filipstads Tidning en intervju med mig, som resulterade i ett fint reportage. Lena hade läst boken noga, och hade massor av intressanta frågor. Extra kul att vara i Filipstad, där delar av Ferrum utspelar sig.
Bilderna är från Storbrohyttan utanför Filipstad.
Kristinehamns tidning 26 juni
En trevlig välkomsthälsning. Vädret var strålande, så majoriteten av Kristinehamns invånare var annorstädes. Det blev ändå en givande stund!
Tack Bosse och Skeppsakademin för trevligt ordnande!
Glad midsommar!
Den skandinaviska midsommaren är en tid av magi. Våra förfäder samlades i familjer eller hela socknar för att fira sommarsolståndet. För oss som brinner för folklivshistoria är dagen en knutpunkt när vi känner gemenskap med våra förfäder.
Och för den som läst Ferrum vill jag nu avslöja en hemlighet: Det stora midsommarfirandet på ängen utanför herrgården, där Kajsa-Stina dansade med Carl och tillfälligt suddade ut klassgränserna, är inspirerat av midsommarfirandet i Kulla-Gulla – där de rika för en gångs skull umgicks med torparna. Jag älskade de böckerna när jag gick på lågstadiet. Strindbergs Fröken Julie har förstås också bidragit till min bild av midsommar som just dagen då gränserna tillfälligt löstes upp, även om det slutade mindre bra i just det fallet.
Vi borde fortsätta detta arv genom att göra midsommarafton, det svenskaste svenska, till en symbol för inkluderande. När vi ser förbi klasskillnader, hudfärg, etnicitet och religion inser vi att vi hör ihop.
Glad midsommar!
Elefanterna i informationen
Jag har lagt ett antal år på att grubbla runt personlig integritet. Det är en viktig del av mitt skrivande: alla dessa månader och år jag tillsammans med andra integritetsivrare lagt på att vrida och vända på dessa frågeställningar.
För ett tiotal år sedan var jag ”Privacy Manager” på ett större telecomföretag, och jag forskade en del och skrev om området. Jag och en juristkollega var även i Bryssel och föredrog och diskuterade införandet av The Privacy and Electronic Communications (EC Directive) Regulations 2003.
Privacy in mobile Internet var mitt specialområde, och på ett antal konferenser och i papers och i mitt fall även en faktabok diskuterade vi vad som skulle hända i framtiden med våra data. Vi satte ihop – och patenterade, standardiserade eller beskrev – spännade algoritmer för att skydda den som ville slippa bli exponerad, för i framtiden skulle det vara helt nödvändigt – det begrep vi.
Den framtiden är vi i nu.
Mycket tog den vändning vi trott. Vi har många identiteter på nätet. Vi skickar vår ”location” när det inte tillför något. Och vi finns överallt.
Ibland blir jag tillfrågad vad jag tycker om att FRA och NSA kan få tillgång till vad vi skriver på Google plus och Facebook. Här är svaret:
Generellt är det att sila mygg att lägga ut hela sitt liv på Facebook och sedan bekymra sig om NSA. Ska man då låta bli att posta? Mja. Man ska posta medvetet. Tänka till. Tänka hela vägen. Människor skadas av slarviga uppdateringar – det är ett faktum – och där hjälper ingen krånglig algoritm i världen. Grannar, blivande arbetsgivare, hatiska ex – fundera över dem först. Som individ räcker det långt.
Men ett samhälle där så stora datamängder finns att tillgå blir också sårbart på en betydligt högre nivå. Ingen av oss kan överhuvudtaget tänka sig vart vi skulle vara om Hitler eller Stalin haft den information som finns idag.
I Ferrum går jag tio år till in i framtiden, och utvecklar de hoten. I uppföljaren, som kommer ut i höst, går jag mycket längre. Jag är orolig. Vi ska vara oroliga. Det är dags att lyfta blicken från myggen till elefanterna.
Ferrum är recenserad av Bibliotekstjänst
Saxat ur Bibliotekstjänsts recension av Ferrum, häftepos 13114428, av Annika Johansson:
”I en liten bruksort nära Filipstad på 1930-40-talen arbetar sig tonåringen Kajsa-Stina beslutsamt ur sin påvra bakgrund och når en bättre tillvaro, men hennes kärleksliv lider på grund av missförstånd och felbeslut. Tjugosexåriga Jackie, i Stockholm på 2020-talet, kontaktas av en mycket gammal dam som har hemligheter att avslöja, och blir sålunda indragen i en historia som rör DNA-register och rikets säkerhet. De två spåren hör tätare ihop än man först kan tro. Kajsa-Stinas del i romanen är fin, då hon handlingskraftigt lyfter sig själv men inte för den skull lyckas i allt.”
Språket beskrivs också som ”välvårdat”, vilket förstås är extra kul.
Jag hoppas förstås att många fler bibliotek nu vill införskaffa romanen.
Why is it always about you?
Som så många andra romanförfattare är jag fascinerad av psykologi, och läser regelbundet både böcker och artiklar som behandlar olika aspekter av det mänskliga psyket. För att kunna bygga karaktärer behöver vi förstå vad som driver och skrämmer våra medmänniskor. Ett lagomt intresse är nödvändigt. Ibland går mitt intresse längre än så. Jag är nog en psykoterapeut-wannabe, får jag erkänna.
Nu har jag läst ut boken ”Why is it always about you? – The seven deadly sins of narcissism.” av Sandy Hotchkiss.
Den är märkligt nog spännande. Författaren öppnar med en berättelse, och fyller sedan ut analyserna och förklaringarna med fler liknande historier, som manar till igenkännande. Nej – ingen i min familj är narcissist vill jag snabbt tillägga, men lika lite som någon annan som levat och verkat på en större arena än hemmet har jag undgått dem. De insikter boken ger får mig att omvärdera upplevelser ur mitt liv, och jag inser hur utlämnade vi är när vi inte känner igen de faktorer boken tar upp.
Ändå är ju de allra flesta inte narcissister. Det är väl värt att minnas – för när man googlar på begreppet är nätet fullt av människor som anklagar sina ex att vara just det. I många fall stämmer det säkert – men ibland känns det som om just narcissism tillsammans med psykopati i största allmänhet blivit 2000-talets största tillgång när det gäller att beskriva ett havererat förhållande och varför man inte kan hålla sams med den andre föräldern. Det är synd, för de verkliga fallen drunknar i ett brus av vargropande.
Utgångspunkten är en extrem oförmåga att ta in någonsomhelst form av kritik. Det gör att alla som någonsin tagit emot feedback genom att säga: ”bra synpunkt!” och verkligen menat det går bort.
Bort går också alla som gjort en främling en välgärning utan att någon annan fått veta.
Bort går den som kan ta ansvar och känna ödmjukhet och sund självkänsla.
Bort går alla som känner ånger och klarar att hantera insikten utan att söka någon annan att skylla på.
Emelie i Ferrum är inte narcissist. Hon har sådana tendenser, men klarar att lära och växa. Bitterhet och avund är starka tecken på osund självupptagenhet, men kan man vända därifrån och ta ansvar för sina gärningar eller visa förståelse för andras misstag går man också bort.
Kvar finns dem du ska hålla dig ifrån. Att läsa ”Why is it always about you?” ger dig goda förutsättningar att lyckas.
Nya projekt
Det börjar bli dags att ta itu med årets tänkta bokprojekt.
Först Ferrum som ebok, och sedan nästa del av Truls och Trilla. Den ligger halvskriven och väntar. Nordisk mytologi är basen – jag vill gärna göra nästa generation mer medvetna om vår historia.
Men sedan kommer den största utmaningen: Uppföljaren till Ferrum, som tar sats ur nittiotalets öppna, men begränsade rasism och följer den in i 2020-talet.
Jag tänker gräva djupt i de mekanismer som ligger till grund för det invandrings- och muslimhat som alltmer kommit att prägla den svenska nätdebatten.
Jag samlar tankar och intryck. För att boken ska fungera får den inte vara nedlåtande eller ensidigt fördömande. Jag måste hitta en balans.
Men jag börjar urskilja konturerna. Det blir bra.
Julefrid över alla
Nu snön faller sakta på träd och på sten
Men inne är varmt i adventsljusens sken
När julen är här är det lätt att vara glad
I Sverige så har vi det faktiskt så bra
Men ute finns andra som hungrar var dag
Och nå’n som är ensam och ledsen och svag
I julklapp jag önskar mig mest utav allt
Att en dag få hjälpa en annan som svalt
Vi räcker varandra en värmande hand
Och känner hur väl vi behöver varann
Vi tänker på dig som vi inte kan nå
Och hoppas du känner vår värme ändå
— Helena T, ~1995
Trotz allt 