MAGA är helt splittrade. Antingen ”I didn’t vote for this” eller ”I trust Trump”.

Det finns ju en skala:
– stötta ett land i krig med ord
– stötta med vapen
– boots on the ground

Och jag trodde ju inte Trump skulle gå från 2 till 3, baserat på hur viktigt det varit för honom att inte vara en president som startar krig.

Well.

Förklaringen verkar vara att han inte tycker att han har startat krig. Han anser att man kan småbomba lite grann och sedan skrika ”pax”, och så ska den andra parten låta bli att ge igen.

Och givet hur mycket större och starkare USA är kan det funka, om Iran är rationella.

Men Iran har nu rätt enligt internationell lag att bomba amerikanska mål. De har dessutom fått omvärldens sympati i någon mån. Och framförallt har den interna kritiken tystats. Inget får ett upproriskt folk att enas så supersnabbt som en yttre fiende. Det är en av anledningarna till att iranska frihetskämpar som fredspristagaren Narges Mohammadi absolut INTE ville detta.

Så givet att Irans ledning nu plötsligt har folket och i någon mån omvärlden med sig och de inte är sådär övermåttan intresserade av att rädda civila liv känns det mer troligt än inte att de attackerar USA.

Och vad gör Trump då?

Krig startar genom att någon går över en gräns, både bokstavligt och bildligt.

Krig slutar genom att någon slutar ge igen. Och jag ser inte att något av länderna har den förmågan.

”Men det var nödvändigt för att säkerställa att Iran inte får en atombomb!”

Nej.

Inget tyder på att Iran var på väg att skaffa kärnvapen. Att de vill ha dem är klart. Men de visste att omvärlden inte skulle acceptera detta.

Trump hade kunnat låta Obamas deal stå kvar. Den funkade.

Trump hade kunnat begära att Iran släpper in observatörer. De var ju mitt i en förhandling.

Jag vet för lite om Iran för att ge en insiktsfull analys över what’s next. Men de jag lyssnar på, från vänster till höger, från Mellanöstern till Europa till USA, de är djupt oroliga. Och absolut ingen av dem jag har förtroende för tycker detta var ett bra drag.

Mitt hjärta blöder för de modiga frihetskämpar som nu far än mer illa. På många sätt är Netanyahu och Khameini i samma sits. Två djupt impopulära ledare som nu kan avleda uppmärksamheten från sina interna problem och framstå som beskyddare av sina respektive folk.

Och så nu Trumpalumpa mitt i den mixen.

Facebook