Kategoriarkiv: Aktuellt i Sverige och Världen

Inga ord är för vidriga

Publicerat den av

Jag såg debatten om näthat hos publicistklubben. Här är min uppfattning:

1. De lyckades inte få in någon ordentlig träff på Dagerlind. Det beror på att de inte var tillräckligt pålästa. De var dessutom illa förberedda även i övrigt, och kom med exempel som gick lätt att peta hål på, trots att det finns så mycket bra de hade kunnat använda istället.

2. Sakine var i särklass bäst. Hon brukar vara det. Men det räckte inte.

3. Dagerlind var dock inte särskilt bra, utan snarast medioker. Hade de gjort sitt jobb rätt och grävt fram relevanta fakta, och sedan serverat dem med en dos kontruktiv logik hade han varit chanslös. Det är nämligen min bestämda erfarenhet att avpixlat svämmar över av rasistiska tillmälen och hot, och det är rent bullshit att man inte har ”råd” att ta bort dem. Man hade råd att banna mig från Politiskt Inkorrekt för att jag var ifrågasättande.

4. Även om skribenter och moderatorer försöker vifta med en “här ska vi vara snälla”-flagga är det helt i linje med deras strategi och syfte med siten att göda hatet mot överklassen och etablissemanget. Det finns inga ord som är för vidriga för att få skrivas och stå kvar där. Ingen bortre gräns där anständigheten tar vid.

Ingen humanism.

Hatar hela borgerligheten

Publicerat den av

Ja ja, jag hatar hela borgerligheten
ja ja, jag hatar hela kungahuset
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, jag svär utifrån mitt hjärta
att vi från förorterna ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, jag hatar prins Bertil å Carl-Gustav
ja ja, jag hatar Zarah Leander
ja vi, vi ska beväpna oss

Jo, vänstern hatar.

Men inte på samma sätt. Om man är stolt över att vara intellektuell skickar man inte våldtäktshot till Carina Herrstedt. Guillou har en av flera bra poänger där.

Ingen ursäktar stenkastarvänstern. Men vi som rör oss runt mittlinjen känner skillnaden på hatet från vänstern och hatet från nationalisterna.

Vad man ska göra åt det vet jag inte dock. Ska fundera lite på det.

Den utestående frågan

Publicerat den av

Jag har ju i några år engagerat mig starkt mot främlingsfientlighet och nationalism, för tolerans, vidsynthet och empati med utsatta. Det har varit många laddade diskussioner, och jag har successivt fått en insikt i hur Den Andra Sidan, ofta representerad av sverigedemokrater, tänker.

Det finns oerhört många sakfel som cirkulerar i den binära rymden. Senast idag hittade jag kommentatörer som på fullaste allvar verkar tro att den som invandrar till Sverige får retroaktivt barnbidrag för tiden innan de kom hit. Många tror att äldreförsörjningsstödet gör att nyanlända pensionärer, vilka nu de är, får mer att leva på än infödda svenskar, och det finns en allmän uppfattning om att de som kommer hit är hundratusen om året, som aldrig kommer att vara något annat än en kostnad för Sverige.

Men fakta finns därute. Jag har letat, och jag har hittat, och särskilt svårt har det inte varit. Jag har petat hål på siffra efter siffra. Jag har ibland blivit arg, men egentligen tycker jag faktiskt lite synd om dem som tror att Sverige är på väg att gå under på grund av invandringen. De är så övertygade, och så förtvivlade.

Fakta ska med fakta fördrivas, och det håller inte att påstå att ”gammelmedia mörkar” eller att ”man får inte säga” ditt och datt. Man får säga vad man vill, och det media inte skriver får man leta reda på själv. Det finns ingen ursäkt att inte kritiskt granska det man hör och läser, oavsett avsändare.

Men detta sagt finns det faktiskt en enda fråga som inte låter sig besvaras. Politikerna oavsett parti drar sig undan när de får den, och inga informationssiter ger några tydliga signaler.

Det handlar om varför.

Invandring är generellt bra, och invandrare bidrar enormt till Sverige. Det är inte särskilt svårt att visa. Asylsökande är människor på flykt, och ska behandlas med respekt, oavsett om deras asylskäl räcker eller inte. Flyktinginvandring är dock till skillnad från arbetskraftsinvandring eller kärleksinvandring en kostnad för Sverige, som vi alla får vara med och betala, och även om de asylsökande själva så oerhört gärna vill ha arbete och egen försörjning blir det sällan så under de första åren. Detta är ett faktum. Och det är där någonstans vi går vilse, för de flesta andra länderna i Europa är betydligt mer restriktiva än vi.

Vi behöver prata om detta, i det offentliga rummet, och inte sopa hela frågan under mattan. Jag vill se våra politiker säga så här:

”I Sverige låter vi vissa människor stanna kvar som skulle ha blivit utvisade om de istället sökt asyl i exempelvis Finland. Detta kostar dig femtiosju kronor extra i månaden, men för denna summa slipper tvåhundra barnfamiljer om året resa tillbaka till krig och svår utsatthet. Tycker du att det är rimligt, så rösta på oss, för till skillnad från Jimmie Åkesson håller vi med dig.”

Varför vi välkomnar fler flyktingar än våra europeiska kamrater är den utestrående frågan. Den som behöver diskuteras, ifrågasättas, besvaras, men inte flys från. Jag är övertygad om att vi som vill hjälpa klarar att ta den debatten.

SvD

Juldagsmorgon med tolerans

Publicerat den av

För några år sedan läste jag Niklas Orrenius Jag är inte rabiat. Jag äter pizza., och började förstå bakgrunden till det raseri jag då så ofta sett i kommentarer till artiklar och bloggar. Det handlade om för mig nya begrepp som svenskfientlig, landsförrädare, PK, sjuklövern … .

Sedan dess har jag följt nationalisternas uppgång och intåg i vanliga, svenska hem. Den lilla gruppen outsiders har på många sätt lyckats bli representant för Den Vanlige Svensken som tycker att det var bättre förr, och som känner ett stort avstånd till kulturmarxisterna i Stockholm.

I början hade jag fokus på att övertyga. Jag läste migrationsinfo.se tills jag kunde de flesta siffrorna utantill, och sökte upp kommentarsfält där fakta förvrängdes, som t ex hundratusen flyktingar om året kommer till Sverige, och alla får omedelbart permanent uppehållstillstånd. Jag vet inte hur många tjogtals gånger jag mött argument som Fredrik Reinfeldt är svenskfientlig, för han har sagt att ”Ursvenskt är bara barbariet”. 

Jag tror dessvärre inte jag gjort så mycket nytta, trots ett stort antal blogginlägg och trots att jag till slut blev bannad från Politiskt Inkorrekt. Ilskan är för stor, och den har fått gro länge oemotsagd, eller snarare felemotsagd. Den Andra Sidan har fokuserat på att fördöma istället för att argumentera.

Debatten blir dessutom allt rörigare. Man blandar ihop etniskt ursprung, hudfärg och religion i en iver att skapa ett vi-mot-dem-samhälle, som om det inte kan finnas färgade svenskar, vita icke-svenskar eller svenskar som konverterat till islam.

Det begås onödiga övertramp i ivern att kämpa emot. Alla sverigedemokrater är inte rasister. Det är aldrig acceptabelt att bruka våld mot någon som framför en åsikt. Och att utesluta ur fackföreningar eller ge någon sparken för att den är medlem i ett parti är inte bara moraliskt fel, utan också strategiskt kontraproduktivt.

Det finns en ilska som pyr runt gård och stuva. Jag har ingen stark uppfattning om huruvida det var rätt eller fel att döpa om glassen Nogger, men det var ju många år sedan, och ändå dras fortfarande det upp hela tiden som bevis på ett fruktansvärt övergrepp på hela svenska folket. Ursinnet mot den bortklippta svarta dockan och de påstått förbjudna pepparkakorna är symptom på ett större, fundamentalt fel i samhället. Det verkar finnas en känsla av att vara överkörd, och av att ha fått sina medborgerliga rättigheter inskränkta hos en stor del av befolkningen. Själv förstår jag den inte. Jag har aldrig ätit Nogger vad jag vet, jag kollar bara ibland på Kalle på julafton, och jag hade absolut blivit upprörd om det verkligen varit så att Skolverket förbjudit pepparkakor, men nu var det ju inte fallet på långa vägar.

Jag vill förstå dem som fått för sig att nationalsången tidigare sjungits på skolavslutningar och nu dragits in på grund av invandrarna. Jag försöker begripa  varför så många verkar tro att det är muslimerna som ligger bakom att skolavslutningar alltmer hålls utanför kyrkorna, och inte det faktum att vi pursvenskar överlag blir allt mindre religiösa, och därmed vill få bort kyrkliga inslag ur skolorna.

Tolerans börjar med insikt, och handlar i mångt och mycket inte alls om att ändra hela sitt beteende, utan bara om att låta bli att reta upp sig, utan istället lyssna, reflektera och ta in, sedan analysera och ifrågasätta. Kritiskt, sakligt och konstruktivt, med respekt och någon sorts ödmjukhet.

Den lille judiske pojke vars födelsedag vi firar idag var ju liksom inne på samma spår.

God juldagsmorgon och frid vare med precis alla!

Statsministern och trollen

Publicerat den av

Nättrollen är arga.

En prostituerad visade sig i en polisutredning ha en post i sitt kundregister som hette ”Fredrik Reinfeldt”, och #¤%&%¤## korkade PK-media fattar ju inte att det måste vara statsministern! Ingen annan förklaring kan finnas.

Döööh!

Men skriva om järnrör, det kan de!

Den ignorerade barnmisshandeln

Publicerat den av

Barn i Sverige utsätts för systematiskt våld utan att någon ingriper eller överhuvudtaget tar det på allvar.

Det handlar inte om mobbing, för alla skolor har numera handlingsplaner, och minsta knuff leder till föräldrasamtal.

Det handlar inte om föräldrar som slår barn, för det är olagligt, och samhället uppvisar med rätta en oförlåtande attityd mot minsta hurring.

Ändå finns enormt många barn som går med bulor och blåmärken – på tå, livrädda att stöta sig med förövaren, som de är helt utelämnade till.

Förövaren kan vara betydligt större och starkare,  helt oempatisk och mer labil och opålitlig än en missbrukare. Smällen kan komma när man minst anar det, och ofta kombinerad med hot om vad som ska hända om barnet berättar för någon. Hoten kan handla om mer våld, men emellanåt kan det till och med vara fråga om dödshot.

Jo. Jag syftar på våld mellan syskon. Det glömda våldet.

Fler föräldrar

Publicerat den av

Sanna Rayman tar upp adoptionsfrågan, och avslutar med den sedan länge bubblande frågan om huruvida det är rätt att det är så svårt att få adoptera sina fosterbarn – även i de lägen då de biologiska = juridiska föräldrarna är helt olämpliga. Jag är personligen inte så förtjust i tanken på att tvinga föräldrar avsäga sig rätten till sina barn. Även grova missbrukare kan reda upp sina liv och komma igen, och dessutom innebär en tvångsmässig bortadoption att även band till den utökade familjen, som mor- och farföräldrar, klipps. Det är ett fullständigt, definitivt avslut, som aldrig kan gå tillbaka.

Men detta förfarande är faktiskt ganska nytt. Genom min släktforskning har jag lärt att förr fanns grader av adoption, där banden till de biologiska föräldrarna behölls i begränsad utsträckning. Barn kunde alltså ha fyra föräldrar. Det är tänkvärt. En ingift släkting hade en halvsyster som adopterades bort på sådan grund. Hon höll brevkontakt med sina biologiska föräldrar, och de träffades någon gång emellanåt under uppväxtåren.

Jag är ingen stor entusiast av kärnfamiljen = mamma + pappa + barn. Den konstruktionen som Den Enda Rätta är rätt modern. Bland naturfolk, och sannolikt även bland våra tidiga förfäder, hörde barn till en flock med föräldrar, styvföräldrar, onklar och tanter, och alla tog ansvar för barnen.

Den nackdel fosterfamiljsadoptioner medför är att ju barnet berövas föräldrar de kanske hade velat behålla. Men när de å andra sidan inte får adoptera behålls en viss distans till barnet, eftersom det ju närsomhelst kan flyttas därifrån – vilket vi dessvärre sett exempel på på senare tid. Om fosterföräldrarna tilläts bli föräldrar tillsammans med de biologiska föräldrarna finns inte dessa problem.

Naturligtvis kan andra dilemmor uppstå, men de går att lösa på samma sätt som vårdnadsfrågor mellan föräldrar löses idag. Den som inte har vårdnaden får då umgängesrätt som fastställs med barnets bästa i beaktande. Denna umgängesrätt kan beslutas i samförstånd eller i domstol.

De föräldrar som adopterar går miste om fosterbarnslönen, men å andra sidan slipper de rapportera till socialtjänsten, och ingen kan på lösa grunder ta barnen ifrån dem. Barnen får dessutom arvsrätt.

Barn behöver fler vuxna som håller dem kära, inte färre.

Jag tror även det utökade föräldraskapet skulle kunna appliceras på familjer där barn blir till mellan två honomsexuella par. De parter som inte är biologiska föräldrar skulle då kunna adoptera barnet.

Det skulle kräva nytänk och ändringar i register och lagar, men å andra sidan gick det ju i början av förra seklet, så då borde vi ju klara det idag – heller hur?

Fula flugor på flykt

Publicerat den av

En av mina favoritledarskribenter, Sanna Rayman, tar i uppskattande ordalag upp Merit Wagers blogg. Jag hade av någon anledning missat den – kanske för att jag inte längre gräver lika mycket i invandringsfrågor som förr, men jag blev rätt förbryllad.

Å ena sidan: Jag håller helt med om att den som inte har asylskäl inte ska få asyl. Jag tycker också det är bisarrt om man utgår från att alla talar sanning när de kommer. Det är också bra att fusket kommer fram i ljuset.

Detta sagt: Jag letade i Wagers blogg efter framsidan av flyktingpolitiken. Den där en förföljd familj får asyl och kan börja ett nytt liv. Där en fattig, strävsam människa kan få jobb i Sverige och få arbetskraftsinvandra mot ett nytt liv. Den där ett älskande par, kan förenas och leva tillsammans. Det fanns, trots titeln på den bok som hela tiden hänvisas till ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt”, inget vitt i berättelserna. Det handlar enbart om, om jag parafraserar och drar ut linjerna, de där otäcka, fuskande individerna som kommer hit och ljuger. Jag kan inte acceptera att det är hela sanningen.

Det som dessutom fick mig att rygga är inlägget den 6 juni, där hon på fint avpixlat-maner pastat in de där gamla uttalandena, helt ryckta ur sina sammanhang, som ska visa att våra förtroendevalda hatar svenskheten. Till detta kommer en ensidig harang om skolavslutningarna i kyrkan, och även där används nationalistisk retorik: Det handlar [enbart] om att vi ger upp vår egen kultur för invandrarna, och då i synnerhet, får man gissa, muslimerna. I själva verket är ju skolavslutningen långt mer ifrågasatt av ateistiska föräldrar av helsvenskt ursprung än av muslimerna. Och även för oss som gillar skolavslutning i kyrkan och älskar traditioner är frågan komplex: Det måste ju vara viktigare att alla går dit och trivs med det än att traditionen upprätthålls. Den sidan debatteras inte alls hos Wager dock.

Jag är inte alls den som tycker invandrarkritik = nationalism, men denna bloggs enorma ensidighet imponerade inte.

Till alla svenskar, européer och världsmedborgare!

Publicerat den av

Jag möter dig.

  • Jag bryr mig inte om hur gammal du är.
  • Jag ser inte din hudfärg eller ögonfärg.
  • Din religiösa övertygelse är din ensak. Jag kommer inte att håna dig eller säga att du har fel i dina slutsatser.
  • Dina kläder är ditt val, även om du har dolt ditt hår, bär kippa eller är topless.
  • Ditt ursprung oavsett del av världen är en del av din styrka.

Jag ser in i dina ögon och söker

  • Värme och omtanke
  • Humor, glädje eller sorg
  • Eftertanke och klokhet

Det som finns inuti.

Glad nationaldag!

SD: Upp som en sol

Publicerat den av

Imorse berättade AB hur SD exploderat och nu är Sveriges tredje största parti, men när solen dalade gjorde även siffrorna det, ty då kom SCBs stora undersökning och visade att de istället ligger en halv procentenhet under valresultatet.

Glädjeskålen måste ha fastnat i halsen på De Stolta Svenskarna, och alla experter som höll på att berätta om varför det går så bra för SD just nu måste ha tappat sina pennor.

Jag har en tes om varför det blir så här, och den är enkel:

Sveriges opinionsinstitut har med åren optimerat sina undersökningar så att de får ett underlag som från vänster till höger stämmer så bra överens med hela Sverige som möjligt. Lagom mycket land, stad, rik, fattig, lågutbildad, högutbildad. Lagom mycket norr, lagom mycket söder, balans mellan kust och inland.

Och SDs anhängare följer visserligen också strukturer, men inte de klassiska och inte tillräckligt väl för att de annars så finjusterade siffrorna ska funka. Därför blir det så mycket större fel åt båda hållen på deras siffror.