Att hata MÖK

generic-fence-daisyDet finns inget som exmoderater som gått till SD klagar så mycket på som MÖK, dvs migrationsöverenskommelsen med MP från 2011.

Och jag har skrivit om detta förut, men det behöver ändå upprepas:

MÖK var en tummetott. Man möttes och pratade och pratade och pratade och ut kom nästan ingenting. Sagan om Mäster Skräddare har sällan passat så bra som här.

Ja, det beslutades att barn till papperslösa skulle få gå i skola och få full vård och att vuxna ska få vård som inte kan anstå. Men det man måste ha klart för sig är två ting:

1. Detta var redan praxis. Det fanns bara inget riksdagsbeslut. Alltså var det ingen ny kostnad som inte funnits tidigare utan bara ett etablerande av status quo.

2. Detta är praxis i övriga västvärlden också. Inga rika länder säger till en utfattig papperslös med stukad arm att ”sorry, vi hjälper inte dig”. Jag vet inget västland som låter barn till gömda familjer gå utan skolgång. Har ni något exempel på motsatsen så framför gärna det.

Varför spelar 2011 roll idag? Jo, för att SDs stora paradgren är att hävda att M svek alla väljare genom MÖK. Till hjälp har de en skrivbordsarmé av exmoderater som hatar Reinfeldt. Och de dyker upp högt och lågt och de hörs överallt och MÖK har blivit en symbol för att man inte kan ”lita på M” och termer som ”katastrofala kostnader” slängs runt. Det handlar förstås en hel del om gnäll – man kände sig undanskuffad då och vill ha empati och ge igen, men det finns också en tydlig valtaktik bakom. Det är ett faktum att många moderater var sura på MÖK – inte minst på grund av retoriken runt (där kunde Reinfeldt föralldel ha varit mer fokuserad på ”vi gör detta för att det behövs” och inte ”vi gör detta för att stänga ute SD”), och det gäller för SD att hålla kvar den känslan så länge det överhuvudtaget går.

Dessutom framförs ivrigt att de som var emot MÖK var mobbade, och detta förmedlas av ungefär samma människor som idag näthatar moderater som inte håller med dem.

Nu är jag iofs av uppfattningen att om man hatar invandrare ska man vara i SD och inte M, men vi behöver hjälpas åt att korrigera narrativet. För dessvärre har många av dessa exmoderater till synes oändligt med tid och de har ett enda mål och det är att trasha vårt parti och få SD att framstå som de som haft alla lösningar. Det har de inte. Lösningen på dagens asylproblem behöver vara global, och vi behöver EU för att skapa ett system som är säkert, rättvist och ekonomiskt hållbart och vilka är SDs polare i EU? Vad vill SD med EU?

Europa har redan provat den nationalistiska vägen. Vi vet vart den leder.

Mussolinsk masspsykos

generic-janusItalien har skapat en extrempopulistisk regering. Det märks knappt i svensk press. Det märks inte alls i amerikanska medier.
 
Men fransk nyhetsrapportering berättar om detta oavbrutet. Panel efter panel diskuterar och de är djupt bekymrade. Det är en catastrophe. Men man måste respecter italienska folkets vilja. Och vad kommer att hända nu?
 
Så går det fram och tillbaka.
 
Italien har tre enorma problem. Korruption, organiserad brottslighet och en extremt hög andel afrikanska båtflyktingar.
 
Istället för att fokusera på de första två, som leder till fattighet och otrygghet och förlamar ekonomin, väljer man att hyperfokusera på dem som kommer utifrån, samt EU som utmålas som roten till allt ont.
 
Om afrikanerna bara försvinner och EU visas långfingret blir allt bra.
 
Så jag vill ingalunda hävda att inte ankomsten av båt efter båt med migranter är besvärligt för ett land. Likaså har euron visat sig vara en kvarnsten för länder som inte sköter sin ekonomi. Men att vända EU ryggen och slänga ut alla utlänningar kommer bara att förstärka Italiens djupa problem.
 
Det finns egentligen två rötter till dagens opinion och som resulterat i valresultatet – och de finns i Italien liksom i alla andra länder. Den ena roten är populistisk, den andra nationalistisk.
 
Den populistiska appellerar till människor som har en, snällt uttryckt, grund analytisk förmåga – den talang som vi brukar kalla ”hålla två tankar i huvudet samtidigt”, och de är dessutom opålästa. Populistiska politiker anpassar sina budskap till vad folk vill höra. ”Build the wall!” ”Lock her up!”
 
Den nationalistiska har en grund i känslan av att den egna etniciteten är bättre än alla andra, och att den måste hållas ren från inflytande från andra. Rasbiologiska argument brukar de flesta avstå från, och istället låtsas man att det handlar om ”kultur”. Människor som är nationalister har inte alls nödvändigtvis en bristande förmåga att förstå komplexitet. De kan vara både korkade och genier.
 
Men nationalister och populister går idag arm i arm eftersom de har samma mål här. Peka på migrationen som det allenarådande problemet, och upprepa detta tills det blir en alternativ sanning som alla andra måste förhålla sig till, vare sig de vill eller ej.
 
Sedan har man vunnit.
 
I alla partier finns semipopulistiska, svartvita slagord så här i valrörelsen. De enkla budskapen premieras, för människor har bestämt sig och letar efter partier som delar deras uppfattning.
 
Finns det utrymme för politiker som vågar säga att man behöver mer än en mening för att förklara något komplicerat?
 
Jag anser att det måste det göra. Men för att så ska ske behöver vi ha en fördjupad politisk dialog varje dag valår eller inte valår, politiker, journalister, väljare, bloggare, alla. När det händer kommer väljarna att gå in i valrörelsen med krav på att politikerna inte levererar punch lines utan lösningar som motsvarar komplexiteten i de problem landet har.
 
”Build the wall!”
 
ersätts då med
 
”Vi behöver en migrationspolitik som är både human och hållbar, och som har sin grund i att migration i grunden är lönsamt, men regelverk och politik måste hänga ihop socialt och ekonomiskt!”

Abortmotstånd och handhälsningar

generic-fence-treeIcke-handhälsningar och samvetsfrihet för abortmotståndare är två frågor som sitter hårt ihop i mitt huvud.

Här är de gemensamma nämnarna:
1. Det handlar om djupt religiösa personers val.
2. Valet påverkar deras yrkesutövning, men de vill att samhället ska acceptera deras val och låta dem jobba.
3. Valet upplevs irrationellt och stötande för oss andra.
4. Många drar långtgående slutsatser om dem utifrån deras val, och de utsätts för massor av hat.

När något är komplicerat är det bra att börja med att bena ut vad som är självklart.

För mig är det självklart så att om du inte vill anpassa dig efter rådande norm får du stå konsekvenserna. Dvs du kan inte ha en kundnära roll om du inte handhälsar och du kan inte kräva att få jobba som barnmorska om du inte vill utföra aborter.

Men detta sagt behöver vi inte gå över ån för att sätta upp hinder för dessa religiösa personer bara för att jävlas. Ge barnmorskan en roll med sämre lön och möjligheter att avancera om det går, och låt ickehandhälsarna jobba borta från kunderna.

Religion är komplicerat. Religiös övertygelse får människor att välja sådant som inte är rationellt för den som inte är religiös. Religiös övertygelse genomsyrar värderingar och klibbar ihop sig med människans övriga egenskaper på ett sätt som gör det svårt för den ickereligiösa att förhålla sig. Många säger ”jag hatar inte muslimer, bara islam”, men någonstans blir det samma sak. På samma sätt säger den som hatar abortmotståndare att det är motståndet den är ute efter, inte personerna, men ändå blir det sällan så. Det märkte jag när jag tog diskussionen om samvetsfrihet.

Vi måste sluta vara så förbannat snäva i vår tolerans av andra människors livsval. Debatten är så svartvit.

”Handhälsningar” handlar om att inte beröra människor av andra könet om man inte är familj eller det är nödvändigt. Detta är ett religiöst påbud. Det går inte att dra någonsomhelst annan slutsats av den som följer det påbudet än att den är religiös. Alla övriga egenskaper vi pådyvlar personen är gissningar.

Sedan kan man förstås anta att den muslim som är religiös nog att följa detta påbud förmodligen även följer andra påbud. Den dricker förmodligen inte alkohol. Den ber förmodligen fem gånger om dagen, och den har förmodligen köpt in sig i tesen att kvinnor och män ska leva efter olika regler.

Precis som vi kan dra exakt samma slutsats av det faktum att om någon är Jehovas vittne har den också en syn på kvinnor som underordnade män, med andra rättigheter och skyldigheter än män. Faktum är att alla bokstavstroende från abrahamitiska religioner (judendom, kristendom och islam) har ungefär samma grundläggande bild på könsroller. Och den bilden kan man absolut ha synpunkter på – även jag har det – men då ska de synpunkterna gälla samtliga och inte bara muslimer.

Så många är så ivriga att dissekrera muslimers syn på kvinnor. Jag ser absolut ingen diskutera katolikers syn på kvinnor. Ändå är de ungefär lika många i Sverige, katolikerna och muslimerna. En bokstavstroende katolik och en bokstavstroende muslim har som sagt give or take samma syn på könsrollerna. Denna syn ska absolut ifrågasättas eftersom varje människa som vill ställa olika krav på män och kvinnor enligt mig tänker fel, men den har sällan något med förakt att göra, utan med en konservativ syn på familj, samhälle, ansvar och omsorg.

Vi säger inte att det faktum att någon inte tar emot blod eller vägrar använda preventivmedel eller ha sex före äktenskapet är ett bevis på att den är för ett patriarkaliskt samhälle, och då ska vi inte heller säga att det faktum att någon inte berör någon av andra könet betyder det, bara för att det går att observera ett samband.

De är helt enkelt olika konsekvenser av en djup religiositet.

A ger inte B.

A och B är konsekvenser av C.

A = patriarkalisk syn på samhället
B = ickeberöring av andra könet
C = bokstavstroende

Vi går helt vilse om vi börjar hävda att icke-handhälsningar är ett uttryck för förakt eller förtryck.

Återigen: Jag anser inte att vi ska ändra någon lag. Jag anser dock att vi ska sluta vara så fruktansvärt hånfulla och hatiska mot dem som valt att leva enligt andra religiösa regler än vi.

Debatten idag är inte nyanserad, rättvis eller konsekvent på någon fläck.

Ena sidan hatar muslimer – i alla fall de som är religiösa.

Andra sidan hatar abortmotståndare.

Båda är apförbannade på dem som är beredda att ge minsta lilla frikort till den hatade kategorin.

”PUT förbättrar integrationen”

generic-stairway– PUT är permanent uppehållstillstånd.
– TUT är tillfälligt dito.
 
I Sverige har, vilket få vet, egentligen alltid huvudregeln varit att ge TUT först, och sedan så småningom ge PUT. Men det har funnits ytterligare en regel, som sagt att om det inte är rimligt att anta att den som beviljas asyl kommer att kunna flytta hem inom en viss tid kan den få PUT direkt, och det är vad som hände med bland annat syrier 2013-15 pga kriget. Denna regel har gjort att asylsökande i rätt stor utsträckning beviljats PUT, och den ändrades delvis vid julen 2015.
 
Jag var förr av uppfattningen att detta var en bra regel. Bättre ge dem PUT direkt än låta dem vänta fyra år med TUT. Anledningen till min uppfattning var att det framfördes som en sorts axiom att PUT förbättrar integrationen eftersom den ger en trygghet.
 
Men sedan började jag ifrågasätta det påståendet. Jag letade efter statistik som visade detta, och insåg att det inte fanns någon undersökning. Att den som får PUT direkt mår bättre går att visa, men inte att den får jobb snabbare eller integreras bättre på andra sätt.
 
Detta med att ”PUT förbättrar integrationen” är faktiskt en skröna, eller rättare sagt: påståendet är obevisat, och det är en skröna att det skulle finnas belägg för det.
”Men det begriper du väl själv!”, utbrister då arga antirasister.
 
Nope. Det är helt självklart att det är humanare att inte låta människor vänta. Men det är inte alls självklart att det är bättre i längden, vare sig för personerna ifråga eller för oss som redan bor i Sverige.
 
Och det var den insikten som fick mig att ändra uppfattning.
 
Det finns följande teorier, och notera att dessa bara är teorier, och ingen vet.
 
A. DEN TRADITIONELLA TEORIN
  1. Du får PUT direkt, du blir lugn, du studerar, bygger en tillvaro och glider gradvis och smidigt in i svenska samhället.
  2. Du får TUT först, är osäker på huruvida du någonsin får PUT och blir deprimerad och orkar inte ta tag i din tillvaro.
vs.
 
B. DEN ALTERNATIVA TEORIN
  1. Du får PUT direkt, du blir lugn, du inser att du kommer att bli försörjd resten av livet och att du lever i ett svårbegripligt land och att dina chanser till jobb är små, så du fokuserar på en tillvaro bland människor du förstår och struntar så småningom i både SFI och jobbletande, eftersom det ändå inte är lönt.
  2. Du får TUT först, är osäker på huruvida du någonsin får PUT och inser att det är bäst att göra vad du kan för att få jobb så fort som möjligt, eftersom jobb är vägen till PUT, så du satsar för fullt på SFI, flyttar dit jobben finns och har fullt fokus på egen försörjning.
 
Både A och B har sina valida poänger. Och båda gäller helt säkert i vissa fall men inte andra.
 
Men ”PUT direkt” innebär att vi som redan bor här tar på oss, och våra barn, försörjningsbördan för rätt många människor som skulle kunna leva produktiva liv i sina hemländer, men istället bor här och lever i utanförskap och av våra skattemedel.
 
Och jag har landat i att jag tycker att det är bättre att de som kommit hit som vuxna och inte [längre] har asylskäl och därmed kan flytta till sina hemländer bör göra det om de inte har jobb.
 
Jag anser att samma regel som idag gäller för arbetskraftsinvandrare bör gälla för asylinvandrare: efter fyra års arbete och egen försörjning i Sverige får man PUT. Det är rättvist, rimligt och bra för alla.
 
Sveriges humanitära insats bör gå till dem som behöver skydd idag istället för till dem som gjorde det igår. Världen är full av lidande. Vi behöver prioritera.
 
Så varje gång du ser någon skriva ”PUT förbättrar integrationen” – ifrågasätt det. Skriv eller säg: ”Hur vet du det? Jag har hört att det inte finns någon statistik som visar det och att detta är, om inte en myt, så i alla fall bara en obevisad teori.”
 
#truthfirst

Vårdnad och barnbalk

generic-child-handsI en ny dom låter en tingsrätt vårdnaden kvarstå hos en mamma som sällan träffar sitt barn. Aftonbladets vinkling är att det är olämpligt eftersom mamman varit dömd för mord. Men det är inte det som är relevant här, utan det faktum att hon inte är en del av barnets liv.

Svensk lag låter nämligen den förälder vara vårdnadshavare som inte kraftigt missbrukar sina rättigheter, teoretiskt hur länge som helst. Skriver man bara snällt på när papperen kommer får man fortsätta. Lagen är till för föräldrarna och inte barnen. Det gäller även om föräldern eller föräldrarna utsatt barnet för kränkningar eller våld, eller är missbrukare.

Men det är väldigt stressande för ett placerat barn att varje gång ett papper behöver en underskrift ska det vidare till en förälder barnet inte känner, eller som barnet vet inte vill det väl. Det gäller tillstånd att vara ledig, dator i skolan, sprutor, tillgång till Schoolsoft, rätt att resa utomlands, pass, legitimation, konton, bank-id, hämta ut medicin på apoteket, medborgarskapsansökan, sjukvård, … .

Socialtjänstlagen säger att ett barn bör ha bott tre år hos en familj innan man utreder vårdnadsöverflytt. Många socialnämnder tolkar detta bokstavligt, och det är enormt svårt att få till stånd en flytt innan dess, oavsett omständigheter.

Är jag då för vårdnadsöverflytt i alla lägen? Inte alls. I många fall fungerar det på det hela taget bra.

Men det behövs en ordentlig översikt av Föräldrabalken.

Vårdnaden borde enligt min mening inte vara så absolut, utan graderad. Så borde ett familjehem eller jourhem redan från början få rätt att hämta ut medicin, och söka ledigt utan inblandning av någon annan, medan en socialsekreterare borde kunna skriva på passansökan och ge rätt till utlandsresor samtidigt som föräldrarna fortfarande har vårdnaden i övrigt. I de fall det förekommit våld, kränkningar eller missbruk borde samtliga vårdnadsfrågor kunna hanteras av Socialtjänsten, tills familjen haft barnet såpass länge att barnet rotat sig där, och det är lämpligt att flytta hela vårdnaden till dem. Det är absurt att vårdnaden rutinmässigt stannar kvar hos någon som gjort barnet illa.

Och när vi är i farten kanske det vore dags med ett namnbyte.

Från ”Föräldrabalken” till ”Barnbalken”.

KDs förbud mot synagogsböner

generic-jew-davidSå Kristdemokraterna har gått ut och sagt att judar måste förbjudas använda högtalare när de ber. En kommunpolitiker har gått så långt att hon i en debattartikel sagt nej till att judar tillåts be offentligt trots att ingen judisk förening begärt att få använda högtalare. För när judar ber måste det ske där ingen hör.

Nej, så är det förstås inte. Judar är inte längre en målgrupp för hat i offentliga Sverige. Deras hatare är många, men marginaliserade, och återfinns inte bland politiker.

Längre.

I Sundsvall går de ut i en artikel och säger nej till böneutrop. Det är bara det att ingen begärt något böneutrop där. Det finns ingen förfrågan, ingen önskan. Enda anledningen till tramsandet är uppenbarligen att trakassera den lokala muslimska befolkningen genom att få dem att framstå som krävande. För säkerhets skull nämns såväl könsstympning som hedersvåld och månggifte och vikten av att hålla dessa stången, så att alla ordentligt påminns om muslimers allmänna läskighet.

Det hintas också om att de utrop som ingen egentligen begärt kommer att ljuda tre gånger om dagen, och höras över hela staden.

I sista stycket får vi dessutom veta att kristna värderingar format ”det västerländska samhället i 2000 år”, och därför ska kristna ha en särställning i Sverige. Undrar lite var KD anser att ”det västerländska samhället” ligger någonstans.

I Karlskrona, där det förekommer böneutrop sedan några månader tillbaka med noll klagomål från allmänheten – utropen sker på så svag volym att de knappt hörs om man inte står precis nedanför, och det handlar om två minuter i veckan – vill KDs kommunpolitiker i en rätt förvirrad motion nu förbjuda detta med hänvisning till att bön inte ska höras i offentliga rummet. True story.

kd-billy-akerstrom-motion

Det betyder alltså även förbud mot Frälsningsarmén, psalmer i högtalarsystem och präster på skolavslutningar, såsom förslaget är formulerat. De verkar inte ha tänkt på det.

Jag känner många kristdemokrater som är synnerligen omtänksamma och kloka människor som vill väl. Jag gillar partiet. Jag brukar försvara det. Att de skulle anse att en religions utövare ska leva efter andra lagar än övriga invånare känns därför svårbegripligt och ger en besk eftersmak.

KD-ledningen har vänt ut och in på sig själva för att hitta något som förbjuder böneutrop men tillåter kristen bön, och har till slut lyckats:

”Det är regelbundenheten. Det faktum att det sker på samma tid varje vecka.”

Seriously. Man har tänkt sig att med kirurgisk precision lyckas förbjuda enbart böneutrop men inga andra religioners böner i offentliga rummet genom att hänvisa till ”regelbundenheten”. Det är alltså den som är problematisk, anser religionsutövarna vars kyrkklockor ringer varje söndag klockan elva.

Jag är inte vare sig för eller emot böneutrop per se. Vi ska självklart tillämpa de lagar vi har idag – jag vill inte se någon ändring – människor ska inte störas i sin vardag, och förfrågningar om utrop ska behandlas på samma sätt som om lokala scoutföreningen, fotbollsklubben eller syjuntan vill använda högtalare varje vecka till att ropa ut att det är dags att träffas. Den som vill be i offentliga rummet – eller sjunga en psalm – har rätt till det, för vi har yttrandefrihet, och den gäller även religionsutövare.

Det Adaktusson och Bush-Thor och diverse kommunpolitiker nu ägnar sig åt är inget annat än populistisk islamofobi med syfte att trakassera en grupp religionsutövare som redan är extremt utsatt.

Hitlers förföljelse av judar kunde ske för att det redan fanns ett etablerat judehat. Han skapade det inte – han bara red på den allmänt vedertagna bilden av judar som snåla och ohederliga. På samma sätt rider nu KDs representanter på den i vissa kretsar vedertagna bilden av muslimer som könsstympande, hedersvålds- och terrorismbenägna kalifatanhängare. I den andan är det man förespråkar särlagstiftning.

Och om några decennier kommer dagens muslimhatare att dömas lika hårt som vi idag dömer förra seklets judehatare.

Sanningen först

generic-genuine-fakeNär man skriver eller föreläser om politik och framför fakta tolkas det ofta som om man egentligen framför en åsikt.

”Det finns tretusen hustrumisshandlare i Årjäng”, säger någon.
”Nej, så många kan de inte vara. Jag känner bara till X domar.”
”Jaså du tycker hustrumisshandel är bra?”

Jag tror ni alla stött på det.

Än värre blir det förstås om man själv tar upp frågan.

”Situationen vad gäller X har blivit bättre …” blir till ”hur kan du förringa problemen?”

”Det är fruktansvärt att …” blir till ”jaså du tycker ditt är fel men inte datt.”

Det gör, tror jag, att många drar sig för att framföra fakta som talar emot den åsikt man har, och så sitter vi i vår åsiktsbubbla och varken hör eller ser fakta eller argument som talar emot.

Det gör också att vi drar oss för att säga emot när vänner sprider myter, för de kan ju tro att vi inte håller med dem åsiktsmässigt.

När jag ser ett uppenbart fel brukar jag ändå skriva ”Mja, det är faktiskt så här”, och min uppfattning är att de flesta jag känner klarar det, och antingen tackar för infon eller också diskuterar utifrån egna fakta, men vänners vänner som inte känner mig intar istället den rollen.

Det mest uppenbara fallet är nog när jag säger ”våldet och dödandet ökar inte, men det ändrar karaktär, från knivdåd till skjutvapen, från fyllevåld till kriminellt våld”, och omedelbart drar många slutsatsen att jag tycker skjutvapen och kriminellt våld är helt OK, och inget samhället behöver ta tag i.

Jag vill med detta inlägg mest uppmana alla att strunta i vilka slutsatser människor drar om er och era värderingar och stå upp för sanningen.

Fakta först. Sedan åsikter, som är fakta plus värderingar.

Åsikter baserade på felaktig input är värdelösa.

Vi hjälper inte våra vänner och bekanta genom att låta dem tro att de har rätt när vi vet att de inte har det. Och i längden är det farligt för demokratin, när åsikter baserade på felaktig input blir till val av parti.

Faulty facts is the path to the dark side.
Faulty facts lead to faulty opinions.
Faulty opinions lead to bad political choices.
Bad political choices lead to the rise of populism.
And the rise of populism once led to the rise of the third reich.

Kristenistmaken

generic-church”Tager du denne Jan Willy Andersson till din äkta make, att älska honom i nöd och lust?

Jag svarade ja.”

Så började Yvonne Andersson, KD, sitt anförande i riksdagen 2009, när hon och hennes partikamrater med synnerligen tilltrasslade argument försökte övertyga övriga sex partier att guds lag borde ha större tyngd än invånarnas väl, och att därför skulle inte samkönade par få gifta sig.

I England finns sedan länge Beth Din, en sorts låtsasdomstol, som används av ortodoxa judar för att döma i tvister. Enligt brittisk lag kan man nämligen bestämma att en tredjepart ska lösa en konflikt, om båda i förväg förbinder sig att följa domslutet.

Så när muslimer ville ha samma konstruktion gick det förstås inte att neka dem.

Och så fick landet sina vitt omtalade och djupt hatade ”sharia courts”.

Ingen bryr sig förstås om vad ortodoxa judar håller på med. Knappt någon vet ens att de har sina egna ”domstolar”. Men i en nyansbefriad värld är sharia synonymt med handavhuggningar och dödande av konvertiter. Den som i någon liten mån vill leva enligt Allahs ord är en förtäckt samhällsomstörtare, som närsomhelst kommer att vända sig emot övriga invånare och tvinga på oss hijaber och böner.

generic-jew-davidEn hel del frikyrkliga kristna, enligt traditionell byäldsteprincip, väljer förstås också att lösa konflikter inom sitt samfund.

Är det bra? I en dimension är det förstås inte det. De tre abrahamitiska religionernas lagar är i stora delar patriarkaliska och framförallt kvinnor far ofta illa när gamla testamentet blir rättesnöre. Men samtidigt inser de flesta av oss att vuxna människor måste få fatta sina egna beslut.

Kristna Världen idag kallade för några år sedan, i en artikel som nu blivit viral, Ebtisam Aldebe för ”islamistfru”.

Anledningen var att hennes man Mahmoud uttryckt att det är bekymmersamt att, enligt honom, muslimer konverterar för att bättra på sin asylansökan. Han säger sig ha bevis för att detta sker. Huruvida han har rätt eller fel blir i artikeln irrelevant – man gör inga försök att komma till botten med frågeställningen.

Han har sagt så, alltså är han islamist (?), och så blir hans fru ”islamistfru”.

Fundera lite över det ordet, och vad det innebär. Hade hennes man under motsvarande omständigheter kallats för ”islamistmake”?

Själv ser jag ju inte islamismen i hans påstående. Om han har rätt ÄR det bekymmersamt, uppenbarligen, för man ska inte konvertera för att få asyl. Har han fel är problemet förstås att han har fel, och inte att han anser att agerandet skulle ha varit problematiskt om han haft rätt.

Jag vill inte för ett ögonblick försvara den absurda domen i Solna, och jag anser sedan jag var tonåring att svenska nämndemannasystemet är fel, och oavsett om Aldebe faktiskt varit partisk mot kristna konvertiter eller ej är det uppåtväggarna att det ens ska gå att misstänka att så skett.

Men det är också märkligt att vi har en benämning på den som vill inrätta ett samhälle enligt muslimsk lag, men inte på den som vill det enligt kristen eller judisk lag.

Anledningen är förstås att svensk lag från början vilar på biblisk grund. Att vi fram till helt nyligen inte var ett smack ”bättre” än islamister, utan hade inrättat vårt samhälle efter hur vi uppfattade att vår gud ville att vi skulle leva.

Det finns fortfarande många kristna som vill se mer av bibeln i våra samhällsregler. Det tog ända till 2009 innan vi fick samkönade äktenskap i Sverige, och anledningen var nästan enbart att vissa kristna inte ville gå emot hur man uppfattade att gud definierat ordet. KD röstade emot motionen som de övriga sex partierna stod bakom, men kunde förstås aldrig förklara på vilket sätt homoäktenskap skulle hota samhället.

Vad är då Yvonne Andersson, som anser sin gudstro vara viktigare än medmänniskors rätt att leva som de vill?

”Kristenist”?

Är hennes man, Jan Willy Andersson, då en ”kristenistmake”?

Om en person hade sagt ”det är bekymmersamt att imamer försöker konvertera kristna för att de ska få asyl” hade knappast någon kallat vederbörandes partner för ”kristenistfru”, utan de som överhuvudtaget hade brytt sig hade istället fokuserat på huruvida det var sant eller ej.

Jag är emot nämndemannasystemet för att det är farligt för rättssäkerheten – och läs gärna Viktor Bankes artikel för goda exempel. De allra flesta nämndemännen gör säkert ett kanonjobb, och det finns självklart lagfarna domare som är färgade av sin politiska, religiösa eller kulturella bakgrund, men de är avsevärt färre. Interasistmen har under årens lopp hittat nazister, rasister och övriga främlingsfientliga bland i huvudsak SD-utsedda nämndemän.

The takeaway från Aldebe-debaklet behöver vara att nämndemannasystemet behöver ses över.

Inte att inte religiösa ska få ta plats i samhället.

För ska vi diskutera problemet med islamister behöver vi samtidigt diskutera problemet med kristenister. Det är ingen relativisering. De är fler och de har större makt. De har ett eget parti, och även om många sunda människor återfinns i KD – jag känner åtskiliga kristdemokrater, och de är alla varma och engagerade medmänniskor som vill världen väl – kan ingen neka till att partiet i stora delar drivs av kristenism.

Men den diskussionen tar vi inte. För vi inser att i en demokrati måste väljarna även få välja representanter som står för ett samhälle vi absolut inte vill se, så istället för att fokusera på personernas rätt att uttrycka sina åsikt, och istället för att etikettera angriper vi deras argument när de förespråkar en politik vi inte vill se.

Men i övrigt låter vi dem vara ifred att leva efter de regler de själva valt.

Även om det innebär att man låter en präst, imam eller byäldste medla i eller avgöra en tvist, och även om jag själv tycker vederbörande ”dömer” på ett sätt jag anser fel.

Är jag för sharia? Inte alls. Sharia omfattar mycket som är vackert, som hur man tar hand om fattiga och gamla, men det faktum att sharia förespråkar dödande av bland annat homosexuella förtar förstås en del av skönheten.

Men den ”regeln” stammar från Tredje mosebok 20:13, och är gemensam även för judar och kristna: ”Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.”

Vi utgår inte från att Yvonne Andersson vill döda homosexuella bara för att hon inte vill att de ska gifta sig, och vi behöver ge samma benefit of a doubt till muslimer.

Se nyanser.

Dra inte ut alla linjer till extrempunkter, utan sluta med halmgubbetänket.

Det är allt jag begär.

När republikanerna är mer europeiska än demokraterna

SkoI januari i år röstade senaten i USA om begränsning av aborter från vecka 20. Det fanns ingen sådan begränsning, och förslaget röstades också ner.

Det var redan från början ett spel för gallerierna. Republikanerna visste att de inte hade de röster som behövdes, nämligen 60 av 100, men vill kunna använda resultatet mot demokraterna i mid term elections, dvs de val som hålls under detta år.

Detta är såvitt jag kan komma på den enda fråga där republikanerna står närmare övriga västländer, dvs Canada, Europa, Australien och NZ, än demokraterna. Vi har alla inskränkningar i aborträtten under andra halvan av graviditeten, då barnet är mer eller mindre livsdugligt och kan känna smärta.

Nu hör till saken att kvinnor ändå aldrig aborterar friska, livsdugliga foster om de själva är friska. De som gör sena aborter gör det antingen för att barnet är svårt sjukt eller för att de själva är det. Donald Trumps tjatande om att man kan ”Rip the baby out of the womb” i nionde månaden är förstås helt fel.

Men skillnaden mellan USA och övriga länder i väst är dels storleken på landet och det faktum att det är ett land av ”subländer”, dvs stater, som stiftar egna lagar, och dels avsaknaden av ett gemensamt system för prövning av giltiga skäl, vilket är en förutsättning för en restriktion. För om du inte inrättar en myndighet där du kan ansöka om undantag kan du inte införa en sådan lag.

I Sverige är det ju Socialstyrelsen som avgör huruvida du kvalificerar för undantag, och 43 av 50 stater i USA har också infört lagar som ungefär motsvarar de vi har. Republikanerna har heller inte kunnat vissa på ett enda fall där ett barn ”dödats” efter tjugonde veckan för att mamman inte ”kände för” att föda det, så frågan huruvida det verkligen skulle vara nödvändigt med lagstiftning på nationell nivå är verkligen relevant.

Så kan man säga att republikanerna eller demokraterna står för den linje övriga västvärlden står för, givet att demokraterna anser att det ska vara upp till varje stat att lagstifta?

Klocktorn och minareter #2

generic-stopI en väldigt lång diskussion, se kommentarerna under inlägget, har vi nu benat i varför böneutrop behöver förbjudas på riksnivå.

Och min utgångspunkt är fortfarande given: Vi ska inte ha en lag som riktar sig mot utövare av en specifik religion.

Det är de flesta ense om, även om någon ser faran i att en salafist plötsligt börjar använda högtalaranläggningen till att, oupptäckt, sprida budskapet att otrogna ska dödas. Eftersom salafister som bekant inte har tillgång till Internet.

Så istället behövs inte alls krystade argument för varför just böneutrop är fel, men inte andra religiösa uttryck i offentliga rummet.

Så här går de:

Böneutrop vs. kyrkklockor:
”Det är inte samma sak, för kyrkklockor säger inget. Den som förstår arabiska hör att gud är stor.”

Böneutrop vs. hare krishna-parader:
”De har ingen högtalaranläggning, så därför är det ok.”

Böneutrop vs. Frälsis och båten Elida och gudstjänster utomhus:
”De hörs inte över hustak och nejder.”

För tydligen fortplantas inte ljud över hustak om man inte är tio meter upp i luften.

Så sammanfattningsvis: Du får inte stå i ett torn med en högtalare och sprida ett religiöst budskap. Det är då och endast då det finns ett problem.

Strunt samma att Elida och Frälsis låter högre och under avsevärt längre tid, att hare krishna-parader syns mer, att kyrkklockor ljuder både högre och under längre tid och är avsevärt fler (3600 i Sverige mot 1 moské).

Om du sprider klockringning från ett torn, går runt bland folk och sjunger religiösa böner eller har en högtalaranläggning på marken är det ok. Motståndet har alltså inget alls med att försöka sätta krokben för muslimer att göra. Det är en ren tillfällighet att bara muslimer skulle bli drabbade av denna lag. Serru.

Jag skulle vilja se hur den lagtexten formuleras. ”Religiösa budskap får endast spridas från upp till 2,5 meter över marknivå. Detta gäller dock inte om de uttrycks med klockor.”

Och jag undrar också: Tror ni inte moské-skötarna kan ställa högtalaranläggningen nedanför minareten och höja ljudstyrkan en smula och nå lika många?

Vill jag ha böneutrop? Inte alls. Inte heller ville jag att diverse idrottsarrangemang höll till vid Sundstatjärn, någon halv kilometer från mitt förra hus, och skrek ut målgångar och annat från högtalaranläggningar i timmar så vi knappt kunde vara i trädgården. Vi kan alla vara för andras rätt att göra sådant vi själva störs av, för vi inser att ibland behöver våra rättigheter underordnas andras.

Religionsfrihet betyder att alla religiösa behandlas lika. Inskränkningar ska inte bara drabba en grupp. När vi specialdesignar lagar som har till syfte att stoppa en religion från att nå ut, men inte övriga, ägnar vi oss åt religionsförföljelse. Det finns inget annat ord. It’s simple stupid.

Så antingen förbjuder vi all spridning av religiösa budskap i offentliga rummet eller också ingen spridning, utan låter även fortsättningsvis kommuner och polis ge tillstånd efter störningsgrad och allmänintresse.

Allt annat är ovärdigt en demokrati.