Etikettarkiv: Kristerssons löfte till Fried

Aldrig och inte

Publicerat den av

Sedan häromdagen är jag inte längre moderat, utan ”före detta moderat” eller ”nästan livslång moderat”, vad ni nu vill kalla det. För jag tänker inte rösta för en regering där sverigedemokrater är ministrar som leder departement och representerar Sverige.

Detta är första valet i mitt liv där jag inte mer eller mindre aktivt verkar för en borgerlig valseger.

Jag nämner detta för att klargöra att jag har inga partitaktiska skäl att påpeka att Ulf Kristersson mig veterligt aldrig sa ”aldrig” när det gäller att regera med SD.

I Sverige, som ju är en parlamentarisk demokrati, till skillnad från exvis USA, som är en republik, väljer vi inte politiker utan partier, och det är en enorm skillnad.

I USA är varje politiker för evigt ansvariga för sina besked till sina väljare. I Sverige talar politiker för partiet. Visst kan de bli personliga, och säga att ”om detta händer” och sedan rösta emot partiet eller avgå, men det är allt.

Av den anledningen är det för mig helt självklart att Ulf Kristersson aldrig lovat någon att, som påstods om Hédi Fried, ”aldrig aldrig aldrig” samarbeta med SD. Hon hävdade det en gång, men backade sedan. Han hade sagt ”inte” och hänvisat till regeringsbildningen 2018. Inte ”aldrig”.

Och jag vet att många hävdar att han sagt ”aldrig” i andra intervjuer, men jag är rätt säker på att så inte var fallet.

”Men då skulle han ha varit ärlig och sagt att det bara gällde valet 2018”.

Men varför då? Ska inte vi svenskar kunna förväntas begripa att en partiledare inte kan lova något utöver det som gäller inför den kommande mandatperioden? Borde vi inte inse att ingen partiledare någonsin haft makten att avgöra vilka beslut partiet ska fatta i framtiden?

Så länge våra politiker håller vad de lovar under den tiden måste det räcka. Ingen partiledare kan avge ett evighetslöfte som ska infrias av kommande partistyrelser och stämmor.

Så.

Jag önskar att forna Alliansen hade levat vidare, och att jag hade ett borgerligt alternativ utan nyssnazister att rösta på, men så är det inte. Moderaterna valde en väg jag inte kan vandra.

Men ”aldrig aldrig aldrig” att jag därmed anklagar dem för att ha ljugit i tidigare val.

Följ diskussionen på Facebook:

Frieds namn missbrukas

Publicerat den av

Jag har ju varit i Polen hela arbetsveckan och därmed missat en massa post-val-tjafs. Tänkte dock kommentera bland det mest äckliga jag sett:

Alla de som skriver ”Hédi Fried”, ofta felstavat, på Moderaternas fb-sida och kanske även annorstädes, vad vet jag.

Och jag skriver inte detta av omsorg om M. Partiet tål. UK tål.

Istället borde de som beter sig så tänka lite på den människa som fått sitt namn och sin historia hijackade.

Hon fick en fråga från media och hon svarade med ett påstående hon sedan korrigerade. Det finns alltså ingen konflikt mellan henne och Kristersson. Det finns inte två versioner. Det finns en.

Ja men fotografen! Riktigt. Han gick ut och stödde hennes ursprungliga påstående på Twitter i rätt högtravande ordalag, typ ”jag var där!”, men efter att hon ändrade sig har han mig veterligt inte sagt ett pip. I sig apfegt. Antingen borde han också backa eller också stå på sig och säga att hon har fel och han har rätt. Men oavsett var man landar är det två mot en.

Någon föreslog att hon backade för att hon ville vara snäll. Hur förminskande är inte det?! Att påstå att denna modiga kvinna är så mesig att hon ljuger för att vara till lags?! Hade någon sagt så om en man? Knappast. Men vi kvinnor antas inte förstå vårt eget bästa.

När Hédi Fried svarade ”det stämmer som han säger” på frågan om UKs version var det tydligt och klart. Och alla som missbrukar hennes namn för att det känns bra i magen med lite hat och hån mot partiet som är på väg att ta över beter sig ärligt talat avskyvärt mot henne. Hon förtjänar bättre.

Skämmes, ta mig fan.

Följ diskussionen på Facebook: