Så jag skrev igår att Trump har hoppat mellan fem helt olika skäl för kriget: regimbyte, slå dem innan de slår oss, misslyckade förhandlingar, ayatollan har försökt mörda Trump, framtida nukes.
Och som jag skrev: man kan absolut ha fler än ett skäl till att göra något, men när man ger olika svar varje gång känns inget sant.
Och nu har Li’l Marco Rubio och Mike Johnson givit oss vad som verkar vara det verkliga skälet.
Netanyahu hade bestämt sig för att bomba Iran, och eftersom USA därmed ändå skulle få en del av skulden kunde de lika gärna hänga på.
Ta in det, för det är rätt sensationell information.
Israel skulle anfalla, och USA förstod att då skulle Iran slå tillbaka mot BÅDE dem och Israel och tyckte därmed att då är det bättre att slå till dem först.
Det är den nya världsordning vi har. Och inget av de fem skälen var därmed de facto sanna.
Israel vill ha ett inbördeskrig i Iran. Ju längre och blodigare desto bättre.
Dels blir de därmed av med en farlig fiende, dels riktas världens blickar bort från Gaza och Västbanken och dels sitter Netanyahu kvar vid makten eftersom åtalet inte kan gå vidare.
Men, säger du nu, ”Trump och Israel vill egentligen ha Pahlavi vid makten.”
Någon frågade faktiskt Trump om det. Han sa att han inte trodde på den lösningen. Det var allt. Och om han inte ens förmår sig att säga ”klart Pahlavi ska bli ledare, och så här ska det gå till” och peka på en någorlunda trovärdig väg finns knappast någon väg för honom in i Iran. Hur ska han ens ta sig över gränsen?
Jag är ledsen, kära iranska vänner. Jag har gärna fel.
Hoping for the best but expecting the worst.
Jag har lyssnat mig igenom en del kloka röster idag. Och även om alla hoppas att de har fel är det ingen som ser någon väg till något verkligt regimbyte, såvida inte miljoner människor går ut på gatorna eller armén byter sida.
Om du bara har tid att lyssna på en podd idag rekommenderar jag:
Christiane är britt-iranier och journalist och har bland annat intervjuat Pahlavi och gjort dokumentärar inifrån Iran, och hennes exman Jamie Rubin är före detta diplomat. De har enormt mycket kunskap mellan sig.
Vill du lyssna på en till och pallar med folk som avbryter varandra hela tiden kan du testa Piers Morgans:
Trotz allt 