Det handlar inte om hur svårt det är att använda en bröstpump, och inte om hur viktigt det är att amma, eller att vara pappa.

Det handlar om ifall principer och visioner ska sättas före familjer och individer.

Jag har tagit ut 100% av all föräldraledighet med tre av mina sex barn. Med de två yngsta har vi delat precis mitt itu. Med ett barn, mitt första, var fadern hemma mycker mer än jag.

Jag har en väl fungerande karriär ändå, trots att jag slösat bort en handfull år av mitt 44-åriga liv på något så omodernt som att vara med mina nyfödda barn.

Vi är i olika faser i livet, och behöver ett flexibelt system som funkar där familjer ska pussla ihop barn, dagis, resor, jobb, studier, jobbsökande eller vad man nu har för sig.

En och annan mor- och farförälder letar sig ibland också in i ekvationen.

Valet gäller alltså inte huruvida en bröstpump funkar (fast jag kan hålla med om att det är en hemsk konstruktion), valet gäller om vi ska ledas av Sovjet/Kina-överstatlighet där familjeplanering är statens jobb och individer är var för sig oväsentliga komponenter i ett större, meningsfullt bygge, eller den faktiskt fungerande modell vi har idag, där alltfler pappor alldeles frivilligt är hemma allt mer. 

Kvinnors karriärer och ekonomiska frihet är oerhört viktig, men den är endast mycket marginellt beroende av att pappor och mammor är hemma exakt lika länge.

Kvinnors ekonomiska och övriga frihet byggs när vi hittar vår inre styrka, kastar av oss våra kulturellt nedärvda beteendemöster och vågar välja själva och ställa krav.

Istället för att förstöra för familjer med pålagor som bara förändrar i marginalen borde krutet läggas på att lyfta flickors och kvinnors självförtroende – och där är det inte främst politiska beslut som behövs, utan en verkligt mental förändring hos oss kvinnor.

Det är inte vare sig männen eller politikerna som ska frigöra oss och ge oss bättre förutsättninar i livet, det är vi själva.

AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD

Jag har förstått att det där med deltidssjukskrivna som ska säga upp sig och jobba heltid inte funkar fullt ut. Det finns anledning för vilken regering det nu blir att se över reglerna. Det är tråkigt att inget av blocken på allvar berättat hur de vill ha det kring de här frågorna. Alliansen säger att allt är nästan bra, och de rödgröna att allt är dåligt, men ska ordna sig bara man får bort ”stupstocken”, dvs vi ska ha det som förut.

Men nu, när Lex Jörg blåses upp kan jag inte låta bli att göra ett egentligen halvirrelevant, men ändå, påpekande.

Om Jörg är överläkare med, säg, 60,000 i månaden, hade/har han fått följande bruttolöner:

• Tidigare regler: 60,000*75%+60,000*25%*80% = 45,000 + 12,000 = 57,000
• Nuvarande regler: 60,000*75% = 45,000

Dessa bruttolöner ger, enligt jobbskatteavdrag.se:

• Tidigare regler: brutto 57,000, netto 32,186
• Nuvarande regler: brutto 45,000, netto 30,177

Jörgs nettoinkomstförlust är alltså ungefär sex procent. Lite mer om man lägger till pensionsbortfall, men ändå.

Inget ont om Jörg, men jag tycker att ska man få ett eget Lex ska man ha drabbats lite hårdare än så.

SvD, SvD, Exp, AB, SvD

Det var när jag läste det här:

”I kölvattnet av Ny demokrati förändrade riksdagen beslutsreglerna kring budgeten. Numera måste oppositionspartierna komma överens om ett heltäckande alternativ för att kunna rösta nej till en minoritetsregerings budget. Men riksdagen fattar också en lång rad beslut som inte rör statsfinanserna, som lagändringar och nya regelverk. Statsvetare har varnat för att det kan bli kaos. Men Moderatledaren har ingen tanke på att som statsminister i en minoritetsregering söka stöd i förväg hos SD.”

…som jag kände mig någorlunda trygg. En minoritetsregering får problem med att få igenom lagstiftning och andra förslag, men den får åtminstone igenom sin budget.

Det betyder såvitt jag kan begripa att en regering inte behöver söka stöd från ett specifikt parti i det andra blocket för att regera tillsammans, men att man måste förankra alla valförslag hos ett parti, som kan väljas för det tillfället.

Men ingen skriver om denna fiffiga beslutsregel, och jag har inte hittat någon mer info, så jag är absolut inte säker.

Någon som vet mer?

SvD, SvD, AB, AB, SvD

Den stora skillnaden mellan blocken är egentligen ganska enkel att beskriva. Jag är bara förvånad att ingen journalist gör det.

Båda blocken vill ”skapa jobb”. Det finns ett begränsat antal sätt att göra det på.

Båda blocken vill på olika sätt stimulera till nyanställningar, via praktikplatser (vänsterblocket) eller främst lärlingsplatser (högerblocket), samt olika varianter av riktade, sänkta arbetgivaravgifter. Båda vill sätta arbetslösa i utbildning.

Skillnaden ligger i resten.

Alliansen vill skapa tillväxt och generera anställningsincitament med hjälp av skattesänkningar.

• Fördelar: När befolkningen får mer pengar att spendera går företagen bättre. När skatten är låg blir det lönsamt även att ta låglönejobb, eftersom man ändå får mer i plånboken än när man är arbetslös. Då får företag råd att expandera och greppa även efter de mindre lönsamma eller riskabla sektorerna. Blir det sedan högkonjunktur stiger lönern automatiskt, och marknaden blir liksom självreglerande.
• Nackdelar: Om man ser en skattesänkning som en investering är det långt ifrån varenda krona som skapar jobb. Det är mao dålig utdelning per peng.

De Rödgröna vill att pengarna ska gå direkt till kommuner och landsting, så att de kan anställa fler. Dessutom finns De Gröna Jobben (som ingen säkert vet vad det är, men som verkar vara rälsbyggen, vinkraftverksbygge och forskning).

• Fördelar: Varje krona går direkt till lön åt någon människa som slipper vara arbetslös. Dessutom finns nästan ingen bortre gräns för hur många händer du kan stoppa in i vård, skola och omsorg (fortfarande osäker på det där med grönjobberiet, men det går säkert åt folk där också). Kvaliteten i välfärden ökar och arbetslösheten sjunker rekordsnabbt.
• Nackdelar: Tillväxten får ingen direkt skjuts – snarare tvärtom. Vi har redan idag arbetskraftsbrist i delar av Sverige, och när företagen ska konkurrera med en växande offentlig sektor om anställda är risken stor att de i många fall blir utan arbetskraft, samtidigt som det kanske är arbetslöshet i Munkfors och Haparanda. Man kan liksom inte kicka ut folk bara för att det råkar bli högkonjunktur (vilket de flesta är överens om kommer att inträffa närsomhelst nu). Den offentliga sektorn ska dessutom bäras upp av ett näringsliv där allt färre jobbar.

Detta är den stora skillnaden. Båda vägarna har plus och minus – vi måste var och en bestämma vilket vi tror är den bästa vägen framåt, och sedan rösta därefter.

Den som står till höger om dig kommer att hävda att du inte riktigt har förstått komplexa, ekonomiska sammanhang, och den som står till vänster att du är hjärtlös, egoistisk och ondskefull, men sådant är bara trams. Inga sammanhang är så komplexa att de inte går att förklara, och det är inte hjärtlöst att vilja betala mindre i skatt.

I val ska man optimera på sunt förnuft, påstår jag.

SvD, SvD, AB, AB, SvD

Alltid när jag läser att politiker från ena blocket ”kräver besked” av det andra blocket blir jag liksom trött. Politiker ska inte kräva av varandra – väljare kräver. Det är ungefär som att höra Konsum säga ”vi kräver att ICA säljer pannbiff”.

I egenskap av väljare reagerade jag dock på Monas Sahlins kommentar till den uteblivna föräldraförsäkringsreformen.

Journalisten: ”Trots att alla tre partierna har partiprogram på kvoterad förälraförsäkring finns det inte med. Betyder det att det inte kommer under mandatperioden?”

Mona: ”Det som står i plattformen är det som gäller. Står det inte där är det inte med.”

Jaha. Nähä.

Journalisten försöker igen: ”Betyder det att det inte blir någon uppdelning under mandatperioden?”

Mona: ”Det står inte med. Läs, får du se.”

Och där gav han upp. Synd, tänkte jag då.

Motsatsen till raka rör måste ju vara böjda rör, eller hur?

Uppdatering: ”Det vi sagt är att det står varje parti fritt att driva den här frågan på egen hand. Det är den deal vi har, säger Maria Wetterstrand.”

Jag vill bara kommentera en detalj i de rödgrönas manifest, eftersom jag nu hört dem prata maxtaxa i diverse nyhetssändningar hela kvällen.

En sänkning av maxtaxan hjälper inte de fattiga, ensamstående mammorna. För att komma upp i maxtaxa måste hushållet nämligen tjäna närmare 50,000. En sänkning av maxtaxan är därför ett sätt att ge sammanboende medelklasspar med barn mer pengar.

Det kanske är bra – jag hör själv till den kategorin – men det ska tas för vad det är. Dagis och fritids är redan tokbilligt, påstår jag.

Man betalar nätt och jämnt för maten de äter.

SvD, SvD, AB, AB, AB