Där inne satt Krösa-Maja och läste Smålandstidningen, skrämd och belåten på samma gång: ”Det har kommit tyfis te Jönköping” sa hon. Och snart har vi den i Lönneberga också, tro mej!”

Det finns teman som ständigt kommer igen i nationalistiska grupper, och det är vad de uppfattar som ickenationalisters vurmande för muslimer och brist på avståndstagande från vidrigheter. Det diskuteras, ältas och ifrågasätts kontinuerligt. Här är några exempel:

• Varför reagerar inte Gudrun Schyman och alla andra feminister på könsstympning?
• Varför accepterar feminister muslimskt förtryck, genom att sätta på sig slöja?
• Varför tycker feminister att hedersvåld är OK?
• Varför gillar feminister muslimer, som inte gillar HBTQ-personer?
• Varför går inte Reinfeldt ut och fördömer …
  • … diverse terrorattacker
  • … kriminella handlingar som begås i muslimska länder

Roten till frågeställningarna är:

1. De kan inte förstå att vi ser skillnad på religiösa företrädare, och att vi inser att fundamentalisterna inte representerar alla. Man kan vara för muslimers rätt att inte kränkas och att få tro på vad de vill, utan att acceptera alla muslimers gärningar.
2. De tror att könsstympning, hedersvåld mm beror på islam, och att det står i koranen, när det i själva verket förekommer i andra religioner också.
3. De kan inte förstå att valet att bära slöja inte måste stamma ur tvång.
4. De begriper inte att regeringsföreträdare inte ägnar sig åt att fördöma brott som begås på utländsk mark. Regeringar fördömer normalt andra styrande, även om det finns många undantag, och då ofta via EU eller FN. Oerhört tragiska brott mot mänskliga rättigheter begås över hela världen hela tiden. Skulle vår statsminister kommentera alla skulle han inte haft tid med annat.
5. De tror att bara för att de inte läser om något i nationalistiska nätfora innebär det att det inte sker. Åtskilliga politiskt engagerade från alla partier utom SD arbetar hårt för kvinnors rättigheter i tredje världen via föreningar, föreläsningar, böcker, bloggande mm, men det framgår inte för den som enbart hämtar sina intryck från nationalistfora.
6. De förstår inte att en del frågor är helt enkelt inte politiska, och därmed inte på agendan för politiker.

En frågeställning är politisk när ett beslut måste fattas som påverkar landets invånare, och de styrande tycker olika. Då debatteras den. Journalister och krönikörer, politiker och bloggare uttrycker i tal och text vad de tycker, och hoppas kunna övertyga så många som möjligt. Efter utredningar och annan beredning i utskott fattar Riksdagen beslut om en väg framåt.

Visst inträffar det att en del problem hanteras onödigt varsamt av missriktad välvilja. Visst finns det en ”vi ska inte prata om …”-attityd. Nationalisterna har rätt i att det emellanåt förekommit att frågor sopats under mattan för att man är rädd för att en debatt kan skada. Det känns dock som om det blivit mindre av det på sista tiden.

De främsta skälen till bristen på debatt i en fråga är trots allt bristen på politisk höjd.

Frågeställningen ”ska flickor könsstympas” är inte politisk, för alla är överens. Möjligen kan det komma en diskussion om huruvida extrapengar ska avsättas eller straffen ska skärpas, men innan sådana förslag läggs fram behöver man diskutera internt.

Samma sak gäller utrikespolitiska frågor runt kvinnors rätt att ta körkort i Saudi, runt barnäktenskap, runt ISIS’ kvinnorov och runt månggifte. Alla inser problemet. Det finns ingen egentlig anledning att i svenskt debattrum ta ställning mot självklarheter.

Och samma sak gäller för övrigt de omvända brotten – de där svenska män våldtar och misshandlar utländska kvinnor som är i beroendeställning till dem. De diskuteras knappt heller.

Bristen på diskussion i offentliga rum betyder inte att engagemang saknas. Det betyder bara att det inte är våra toppolitiker som driver frågorna. Vi arbetar via FN och andra internationella organisationer, som privatpersoner och via vår biståndsbudget, för att åstadkomma förbättringar, men vi lyfter inte frågorna i Sverige.

Utöver detta måste vi inse att nationalister hämtar sin information om omvärlden från siter som enbart fokuserar på ickenationalisters dumheter. Det ligger ett massivt filter över många nationalisters informationsintag, som dessvärre inte går att bryta. ”Jag läser inte gammelmedia”, säger många. Och skulle de ändå läsa finns det andra filtret, dvs det vi alla applicerar: Vi fokuserar på sådant vi vill läsa. Vill vi inte läsa om när modiga Nalin Pekgul gå ut och ta en för henne mycket tuff debatt mot sina muslimska vänner och väljare gör vi inte det. Vi browsar vidare.

För nationalisterna framstår det därför som om våra politiker och debattörer tycker det är värre att flickor på svenska dagis könsstereotypt leker med dockor än att de blir könsstympade.

Nationalistiska nätfora fungerar som en propagandamaskin, som knyter upp människor som inte har sådär jättelätt för att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Det krävs en brist på kritiskt tänkande för att fullt ut köpa in sig i deras bisarra världsbild.

En viktig del i denna världsbild är illusionen att de är de enda som ser vad som händer. Vi ickenationalister är som sagt i The Matrix. Nationalisterna står utanför, och försöker få oss övriga att förstå att vår tillvaro är en illusion.

Och de lyckas.

De blir gradvis alltfler.