Jag frågade för ett par dagar sedan vad ni tycker om lagen mot kusinäktenskap, eftersom jag inte hade bestämt mig. Och jag har läst alla era kommentarer, tack, samt lagförslaget.

Det som skaver är hur man försöker lösa två helt olika problem, och man verkar ha landat i att var för sig når inte problemen upp i nivå att motivera lagstiftning, men tillsammas, så.

Men logiken haltar i båda fallen.

Ja, barn till kusiner riskerar födelsedefekter till 5-6 procent istället för 2-3 procent hos övriga befolkningen. Men barn till föräldrar med vissa sjukdomar löper mycket högre risk, och vi förbjuder inte dem att föröka sig. Och det finns inget som säger att man måste skaffa barn för att man gifter sig. Så om detta med friska barn är problemet som ska lösas finns en rad åtgärder som är långt bättre – t ex gratis genanalys innan man skaffar barn eller gifter sig, för alla som vill, inte bara kusiner. Då kan dessa vuxna personer själva avgöra hur stor risken är att barn föds skadade, och eventuellt vidta åtgärder.

Så istället har vi hedersproblematiken, där kvinnor sägs tvingas till kusingifte av familjen. Det är där fokus i lagförslaget ligger. Men det finns inga egentliga undersökningar man lutar sig mot – man har bara återanvänt hederskultursutredningar, där oskuldskontroller med mera tas upp.

Så där är problemet man vill lösa att kvinnor tvingas in i äktenskap av familjen. Och då undrar jag: om familjen har gett sig den på att de ska bestämma vem du gifter dig med, vad hindrar dem från att välja en syssling istället? En familj som är så kontrollerande kommer ju inte att rycka på axlarna och säga ”attans, det gick inte med kusinen, alltså skiter vi i oskuldskontroll och så får hon gifta sig med vem hon vill!”

Och för att Sverige ska veta att paret är kusiner krävs ju att det går att utläsa i svensk folkbokföring, vilket knappast sker när det gäller invandrare, såvida inte de som ska gifta sig har en gemensam far- eller morförälder med svenskt personnummer. Däremot kan etniskt svenska kusiner inte längre gifta sig, och då undrar jag vilket problem vi löst. För att skydda EN grupp drar vi in en frihet för en annan.

Detta riskerar imo att bli ett stort slag i luften.

Jag skulle då hellre se en lag som höjer minimiåldern för äktenskap till åtminstone 20, kanske mer. Ska tillägga att själv gifte jag mig vid 21 med en 20-åring, så jag kastar lite sten i glashus här. Men.

Om åldern höjs till exvis 22 är sannolikheten långt större att familjen har betydligt mindre kontroll över sitt barn än vid 18, när man i regel fortfarande går på gymnasiet och bor hemma och är helt beroende av föräldrarna.

Så. Höjd äktenskapsålder och gratis gentest är mina motförslag.

Jag är inte så starkt emot att jag tänker protestera, för det är ändå med mig som med de flesta andra svenskar att det finns en icky/blä-faktor här – det KÄNNS obehagligt när kusiner gifter sig och innerst inne är jag lite nöjd om det upphör, får jag erkänna – men jag landar i att principen att förbud ska undvikas så långt möjligt är överordnad.

Det som skulle kunna få mig att ändra mig är ett bättre underlag som direkt visar på vinster.

Följ diskussionen på Facebook: