Här är din lön!

När det gäller privacy silar vi som sagt mygg.

Här är en elefant vi svalt utan att veta om det.

Peta in ditt namn, och se din inkomst (i relation till resten av befolkningen).

Jämför med:

  • Några du känner.
  • Eller inte känner.
  • Mig.
  • Kanske ditt ex.
  • Eller ditt ex’ nya.
  • Eller din dotters potentiella pojkvän.
  • Eller någon på ditt jobb som du misstänker tjänar mer än du.
  • Eller varför inte den där besserwissern du kände på gymnasiet?

Vi svenskar har alltid varit bra på öppenhet, som är ett vikigt redskap för såväl demokratiska krafter som stalkers.

Jo, infon har alltid varit tillgänglig. Jag vet. Men nu är den bokstavligt talat at our fingertips.

Vill vi ha det så här?

Behöver vi #prataomdet?

Bokmässeplanering

Stones26-29 september kommer jag, Ferrum och Truls och Trilla att delta i Bokmässan i Göteborg.

Vi kommer främst att finnas i Egenutgivarnas monter, men Ferrum kommer också att presenteras i Värmlands författarsällskaps monter under söndagen.

Kom och hälsa på!

Vitt och kallt sa Bonnie Katt

vittFörfattaren och vännen Eva Ullerud har skrivit boken Vitt och Kallt, sa Bonnie Katt. Bonnie är en siameskatt som ger sig ut för att finna sina vänner efter att den första snön fallit.

Nu har jag inte längre något barn i rätt ålder att läsa den för, men är ändå övertygad om att den uppfattas som spännande. Bilderna är vackra och ritade av författaren.

Boken finns att köpa hos AdLibris och Bokus.

Den första är till för att hata

Trött WelshDen första låten är till för att hata. Jag hade förut Marie Fredrikssons Ännu doftar kärlek, för att jag gillade den. Nu tål jag den inte längre. Hör jag den stänger jag av.

Den är därför utbytt mot Wake me up.

Efter två veckors ursäkter lufsar jag ut på vad som borde vara min dagliga löptur. Jag trasslar med nallen och hörlurarna, och låser dörren med en suck.

Stegen tar emot. Kläderna sitter fel. Hunden, som så länge hoppfullt sneglat på mina löparskor, är nu överlycklig och synnerligen osamarbetsvillig, och drar skuttande åt alla håll. Det finns fåglar, fjärilar och andra jyckar som måste upptäckas. Hennes naturbehov tvingar mig också att stanna flera gånger.

Jag biter ihop. Wham! betyder rökiga, pastellfärgade diskotek i Karlstad i slutet av tonåren, och det passar på något sätt med trögheten i situationen. Jag vill bara bli klar och komma hem.

Men George Michael ger upp till slut, och ersätts av Eddi Reader. Med de mjuka, sorgsna tonerna i Bell, Book and Candle faller lunket plötsligt in, för både mig och hund. Vi travar i samma takt, och det känns bra. Jag kommer på mig själv med att småle. Folk jag möter ler tillbaka.

När jag så kommer fram till Sollentuna kyrka tystnar Eddi, och istället sjunger Lisa Ekdahl att jag ska öppna upp mitt fönster, och in släpps endorfinerna.

Jag älskar att springa! Det är det bästa jag vet!

Jag är Forest Gump, och ska aldrig stanna.

Löpning är mitt liv och min lycka.

Veto och vett

Om det är ett generellt problem att glada skolstartare skapar överetablering av skolplatser i vissa kommuner, vilket i längden leder till resursslöseri kan det vara en bra lösning med ett kommunalt veto. Man ska inte låsa sig vid principer – jag kan låta mig övertygas, även om jag också ser problem med samma veto.

Men så som förslaget presenteras framkommer inte detta alls på någon fläck. Istället är det jubel och fröjd för man har hittat en medelväg. Det fina med förslaget är alltså inte problemet det hypotetiskt löser, utan den funktion det fyller genom att göra alla nöjda.

Öh.

Som grädde på röran vägrar också tongivande ansvariga, såsom Jämtin, att använda ordet veto. I långa krumbukter vägrar hon acceptera att möjligheten att neka utan att motivera sig är vara synonymt med detta ord.

Ett veto ska kallas ett veto.

Vägen mot lägst arbetslöshet i EU

S vill ha lägst arbetslöshet i EU, och det ska nås genom att höja sysselsättningen, så man får inte gå genvägen via praktikplatser.

En bra ambition, men det blir snabbt förvirrat. De kortare betaltiderna var ju regeringens beslut, även om S stödde det, och redan genomfört. Ökat exportstöd är väl bra, men samtidigt vill man ju höja bolagsskatten, eller har man ändrat sig där? Andra sjuklöneveckans slopande är nog också bra, men blir det verkligen märkbart fler jobb av det?

När det gäller utbildning, forskning och innovationer är det lite som med mat, brukar jag säga. Det måste finnas så det täcker behoven, men det finns ingen anledning att ösa på med mer än så. S har pratat utbildningssatsningar i många år, men är det verkligen brist på platser? Inget tyder på det. S har haft tre partiledare sedan Göran Persson och ingen har satt sin fot i någon universitetsutbildning. Det gör i sig ingenting – man kan vara partiledare på andra meriter än högre utbildning – men kanske bottnar denna enligt min mening övertro på att pengar till utbildning oundvikligen ger fler jobb även när marknaden är mättad i en överdriven respekt för det akademiska.

Själv tror jag lägstalönerna behöver falla något, men jag ser ingen mening med att de ska nå extremt låga nivåer. Det är också otvistligt så att en förbättrad akassa ger högre arbetslöshet. Nu kan man välja att höja akassan ändå av andra skäl, men det kommer att kosta.

Det jag egentligen är mest rädd för när det gäller sysselsättningsmålet är dock att man när det inte går dit man tänkt väljer den enklast tänkbara åtgärden: att låta offentliga sektorn växa. Då kan en miljard ge 2000 jobb utan att man behöver gå omvägar och trassla med besvärliga företagare som gör annat för sina skattesänkningar än att anställa. Och de som är för svåranställningsbara förtidspensionear man bort ur statistiken.

Och vips är det sjuttiotalet all over.

Om man ser på den här grafen – scrolla ner en bit – framgår att vi kontinuerligt förbättrar våra positioner mot övriga Europa. Det betyder inte att vi ska vara nöjda – men vi behöver i alla fall vara medvetna om att vi redan är på rätt väg i mångt och mycket. Och detta trots att vi slutat förtidspensionera alla som inte passar in i arbetsförhetsmallen.

Älvan Elva

Älvan ElvaMargareta Iwald har skrivit och illustrerat Älvan Elva. På trevligt rim, med enormt vackra bilder, berättas om den lilla älvflickan bland blommorna.

Rekommenderas som present!

Köp hos AdLibris, eller gilla på Facebook!

Inga ord är för vidriga

Jag såg debatten om näthat hos publicistklubben. Här är min uppfattning:

1. De lyckades inte få in någon ordentlig träff på Dagerlind. Det beror på att de inte var tillräckligt pålästa. De var dessutom illa förberedda även i övrigt, och kom med exempel som gick lätt att peta hål på, trots att det finns så mycket bra de hade kunnat använda istället.

2. Sakine var i särklass bäst. Hon brukar vara det. Men det räckte inte.

3. Dagerlind var dock inte särskilt bra, utan snarast medioker. Hade de gjort sitt jobb rätt och grävt fram relevanta fakta, och sedan serverat dem med en dos kontruktiv logik hade han varit chanslös. Det är nämligen min bestämda erfarenhet att avpixlat svämmar över av rasistiska tillmälen och hot, och det är rent bullshit att man inte har ”råd” att ta bort dem. Man hade råd att banna mig från Politiskt Inkorrekt för att jag var ifrågasättande.

4. Även om skribenter och moderatorer försöker vifta med en “här ska vi vara snälla”-flagga är det helt i linje med deras strategi och syfte med siten att göda hatet mot överklassen och etablissemanget. Det finns inga ord som är för vidriga för att få skrivas och stå kvar där. Ingen bortre gräns där anständigheten tar vid.

Ingen humanism.

Hatar hela borgerligheten

Ja ja, jag hatar hela borgerligheten
ja ja, jag hatar hela kungahuset
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, jag svär utifrån mitt hjärta
att vi från förorterna ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, jag hatar prins Bertil å Carl-Gustav
ja ja, jag hatar Zarah Leander
ja vi, vi ska beväpna oss

Jo, vänstern hatar.

Men inte på samma sätt. Om man är stolt över att vara intellektuell skickar man inte våldtäktshot till Carina Herrstedt. Guillou har en av flera bra poänger där.

Ingen ursäktar stenkastarvänstern. Men vi som rör oss runt mittlinjen känner skillnaden på hatet från vänstern och hatet från nationalisterna.

Vad man ska göra åt det vet jag inte dock. Ska fundera lite på det.

Den utestående frågan

Jag har ju i några år engagerat mig starkt mot främlingsfientlighet och nationalism, för tolerans, vidsynthet och empati med utsatta. Det har varit många laddade diskussioner, och jag har successivt fått en insikt i hur Den Andra Sidan, ofta representerad av sverigedemokrater, tänker.

Det finns oerhört många sakfel som cirkulerar i den binära rymden. Senast idag hittade jag kommentatörer som på fullaste allvar verkar tro att den som invandrar till Sverige får retroaktivt barnbidrag för tiden innan de kom hit. Många tror att äldreförsörjningsstödet gör att nyanlända pensionärer, vilka nu de är, får mer att leva på än infödda svenskar, och det finns en allmän uppfattning om att de som kommer hit är hundratusen om året, som aldrig kommer att vara något annat än en kostnad för Sverige.

Men fakta finns därute. Jag har letat, och jag har hittat, och särskilt svårt har det inte varit. Jag har petat hål på siffra efter siffra. Jag har ibland blivit arg, men egentligen tycker jag faktiskt lite synd om dem som tror att Sverige är på väg att gå under på grund av invandringen. De är så övertygade, och så förtvivlade.

Fakta ska med fakta fördrivas, och det håller inte att påstå att ”gammelmedia mörkar” eller att ”man får inte säga” ditt och datt. Man får säga vad man vill, och det media inte skriver får man leta reda på själv. Det finns ingen ursäkt att inte kritiskt granska det man hör och läser, oavsett avsändare.

Men detta sagt finns det faktiskt en enda fråga som inte låter sig besvaras. Politikerna oavsett parti drar sig undan när de får den, och inga informationssiter ger några tydliga signaler.

Det handlar om varför.

Invandring är generellt bra, och invandrare bidrar enormt till Sverige. Det är inte särskilt svårt att visa. Asylsökande är människor på flykt, och ska behandlas med respekt, oavsett om deras asylskäl räcker eller inte. Flyktinginvandring är dock till skillnad från arbetskraftsinvandring eller kärleksinvandring en kostnad för Sverige, som vi alla får vara med och betala, och även om de asylsökande själva så oerhört gärna vill ha arbete och egen försörjning blir det sällan så under de första åren. Detta är ett faktum. Och det är där någonstans vi går vilse, för de flesta andra länderna i Europa är betydligt mer restriktiva än vi.

Vi behöver prata om detta, i det offentliga rummet, och inte sopa hela frågan under mattan. Jag vill se våra politiker säga så här:

”I Sverige låter vi vissa människor stanna kvar som skulle ha blivit utvisade om de istället sökt asyl i exempelvis Finland. Detta kostar dig femtiosju kronor extra i månaden, men för denna summa slipper tvåhundra barnfamiljer om året resa tillbaka till krig och svår utsatthet. Tycker du att det är rimligt, så rösta på oss, för till skillnad från Jimmie Åkesson håller vi med dig.”

Varför vi välkomnar fler flyktingar än våra europeiska kamrater är den utestrående frågan. Den som behöver diskuteras, ifrågasättas, besvaras, men inte flys från. Jag är övertygad om att vi som vill hjälpa klarar att ta den debatten.

SvD