Nya Wermlandstidningen

NWTNy artikel om mig, Ferrum och mitt skrivande i Nya Wermlandstidningen.

Det är kul att det skrivs just om värmländska Bergslagen.

När jag skrev Ferrum hade jag faktiskt inte börjat släktforska, men nu när jag i princip kan Brattfors med omnejds kyrkböcker utantill känns det än mer relevant att lyfta fram traktens historia.

Artikel om Ferrum i Filipstads Tidning

ftFörra veckan gjorde Lena Richardsson på Filipstads Tidning en intervju med mig, som resulterade i ett fint reportage. Lena hade läst boken noga, och hade massor av intressanta frågor. Extra kul att vara i Filipstad, där delar av Ferrum utspelar sig.

Bilderna är från Storbrohyttan utanför Filipstad.

Länk till artikeln här.

Glad midsommar!

Misdommar 2013Den skandinaviska midsommaren är en tid av magi. Våra förfäder samlades i familjer eller hela socknar för att fira sommarsolståndet. För oss som brinner för folklivshistoria är dagen en knutpunkt när vi känner gemenskap med våra förfäder.

Och för den som läst Ferrum vill jag nu avslöja en hemlighet: Det stora midsommarfirandet på ängen utanför herrgården, där Kajsa-Stina dansade med Carl och tillfälligt suddade ut klassgränserna, är inspirerat av midsommarfirandet i Kulla-Gulla – där de rika för en gångs skull umgicks med torparna. Jag älskade de böckerna när jag gick på lågstadiet. Strindbergs Fröken Julie har förstås också bidragit till min bild av midsommar som just dagen då gränserna tillfälligt löstes upp, även om det slutade mindre bra i just det fallet.

Vi borde fortsätta detta arv genom att göra midsommarafton, det svenskaste svenska, till en symbol för inkluderande. När vi ser förbi klasskillnader, hudfärg, etnicitet och religion inser vi att vi hör ihop.

Glad midsommar!

Elefanterna i informationen

Jag har lagt ett antal år på att grubbla runt personlig integritet. Det är en viktig del av mitt skrivande: alla dessa månader och år jag tillsammans med andra integritetsivrare lagt på att vrida och vända på dessa frågeställningar.

För ett tiotal år sedan var jag ”Privacy Manager” på ett större telecomföretag, och jag forskade en del och skrev om området. Jag och en juristkollega var även i Bryssel och föredrog och diskuterade införandet av The Privacy and Electronic Communications (EC Directive) Regulations 2003.

Privacy in mobile Internet var mitt specialområde, och på ett antal konferenser och i papers och i mitt fall även en faktabok diskuterade vi vad som skulle hända i framtiden med våra data. Vi satte ihop – och patenterade, standardiserade eller beskrev – spännade algoritmer för att skydda den som ville slippa bli exponerad, för i framtiden skulle det vara helt nödvändigt – det begrep vi.

Den framtiden är vi i nu.

Mycket tog den vändning vi trott. Vi har många identiteter på nätet. Vi skickar vår ”location” när det inte tillför något. Och vi finns överallt.

Ibland blir jag  tillfrågad vad jag tycker om att FRA och NSA kan få tillgång till vad vi skriver på Google plus och Facebook. Här är svaret:

Generellt är det att sila mygg att lägga ut hela sitt liv på Facebook och sedan bekymra sig om NSA. Ska man då låta bli att posta? Mja. Man ska posta medvetet. Tänka till. Tänka hela vägen. Människor skadas av slarviga uppdateringar – det är ett faktum – och där hjälper ingen krånglig algoritm i världen. Grannar, blivande arbetsgivare, hatiska ex – fundera över dem först. Som individ räcker det långt.

Men ett samhälle där så stora datamängder finns att tillgå blir också sårbart på en betydligt högre nivå. Ingen av oss kan överhuvudtaget tänka sig vart vi skulle vara om Hitler eller Stalin haft den information som finns idag.

I Ferrum går jag tio år till in i framtiden, och utvecklar de hoten. I uppföljaren, som kommer ut i höst, går jag mycket längre. Jag är orolig. Vi ska vara oroliga. Det är dags att lyfta blicken från myggen till elefanterna.

Fortsätt läsa

Ferrum är recenserad av Bibliotekstjänst

tmpSaxat ur Bibliotekstjänsts recension av Ferrum, häftepos 13114428, av Annika Johansson:

”I en liten bruksort nära Filipstad på 1930-40-talen arbetar sig tonåringen Kajsa-Stina beslutsamt ur sin påvra bakgrund och når en bättre tillvaro, men hennes kärleksliv lider på grund av missförstånd och felbeslut. Tjugosexåriga Jackie, i Stockholm på 2020-talet, kontaktas av en mycket gammal dam som har hemligheter att avslöja, och blir sålunda indragen i en historia som rör DNA-register och rikets säkerhet. De två spåren hör tätare ihop än man först kan tro. Kajsa-Stinas del i romanen är fin, då hon handlingskraftigt lyfter sig själv men inte för den skull lyckas i allt.”

Språket beskrivs också som ”välvårdat”, vilket förstås är extra kul.

Jag hoppas förstås att många fler bibliotek nu vill införskaffa romanen.

Why is it always about you?

generic-mirrorSom så många andra romanförfattare är jag fascinerad av psykologi, och läser regelbundet både böcker och artiklar som behandlar olika aspekter av det mänskliga psyket. För att kunna bygga karaktärer behöver vi förstå vad som driver och skrämmer våra medmänniskor. Ett lagomt intresse är nödvändigt. Ibland går mitt intresse längre än så. Jag är nog en psykoterapeut-wannabe, får jag erkänna.

Nu har jag läst ut boken ”Why is it always about you? – The seven deadly sins of narcissism.” av Sandy Hotchkiss.

Den är märkligt nog spännande. Författaren öppnar med en berättelse, och fyller sedan ut analyserna och förklaringarna med fler liknande historier, som manar till igenkännande. Nej – ingen i min familj är narcissist vill jag snabbt tillägga, men lika lite som någon annan som levat och verkat på en större arena än hemmet har jag undgått dem. De insikter boken ger får mig att omvärdera upplevelser ur mitt liv, och jag inser hur utlämnade vi är när vi inte känner igen de faktorer boken tar upp.

Ändå är ju de allra flesta inte narcissister. Det är väl värt att minnas – för när man googlar på begreppet är nätet fullt av människor som anklagar sina ex att vara just det. I många fall stämmer det säkert – men ibland känns det som om just narcissism tillsammans med psykopati i största allmänhet blivit 2000-talets största tillgång när det gäller att beskriva ett havererat förhållande och varför man inte kan hålla sams med den andre föräldern. Det är synd, för de verkliga fallen drunknar i ett brus av vargropande.

Utgångspunkten är en extrem oförmåga att ta in någonsomhelst form av kritik. Det gör att alla som någonsin tagit emot feedback genom att säga: ”bra synpunkt!” och verkligen menat det går bort.

Bort går också alla som gjort en främling en välgärning utan att någon annan fått veta.

Bort går den som kan ta ansvar och känna ödmjukhet och sund självkänsla.

Bort går alla som känner ånger och klarar att hantera insikten utan att söka någon annan att skylla på.

Why is it always about you?Emelie i Ferrum är inte narcissist. Hon har sådana tendenser, men klarar att lära och växa. Bitterhet och avund är starka tecken på osund självupptagenhet, men kan man vända därifrån och ta ansvar för sina gärningar eller visa förståelse för andras misstag går man också bort.

Kvar finns dem du ska hålla dig ifrån. Att läsa ”Why is it always about you?” ger dig goda förutsättningar att lyckas.

Ferrum framme!

I fredags levererades Ferrums första upplaga från tryckeriet i Tartu, Sveriges andra universitetsstad.

De har verkligen lyckats med både omslag och inlaga.

Det är en särskild känsla att hålla en bok man skrivit i sin hand. Och om några dagar är det dags för Truls och Trilla.

För dig som vill köpa Ferrum kan jag berätta att Adlibris för närvarande är billigast.

Adlibris

Böckerna finns nu även sökbara på Adlibris och Bokia.

Efter några vändor fram och tillbaka för att få Ferrums inlaga och omslag perfekta ligger nu fokus på Truls och Trilla i Skattkistelandet. Jag tror absolut vi kan släppa den innan november är slut.

All stress kring utgivningen har effekten att jag ser fram emot att sitta i lugn och ro och skriva på nästa bok.