Det börjar råda total begreppsförvirring i efterdebatten runt de bestialiska dåden i Norge. När nu en rakt igenom ond människa dykt upp tävlar alla om att smeta sina värsta, fulaste epitet på honom och därmed bevisa sina teser.

Flera Sverigedemokrater anser att det är ”det multikulturella” samhällets fel att Breivik löpte amok, även om Jomshof till skillnad från Hellsborn i sin förklaring inte alls säger att det var så, utan bara att det skulle kunna vara så.

Kommunisternas blogg hävdar att Breivik var nazist, sionist (samtidigt!) och kristen fundametalist (trots den totala avsaknaden av referenser till någon gud i manifestet). Man pekar också på ”högerströmningarna” och antyder att även Reinfeldt därmed har en skuld i det som hänt i Norge.

Begreppsförvirring är dock inget nytt, utan har rört till det i artiklar och bloggar under en längre tid.

Jag vill därför, nästan helt sakligt och åsiktsfritt, för andra gången resonera lite kring begreppet Högerextremism.

Det finns en höger-vänsterskala i den ekonomiska politiken.

Där hittar man kommunism längst till vänster, och kapitalism till höger. De flesta av oss anser att det ultimata samhället ligger någonstans mellan polerna, med lagom mycket skatt och lagom mycket social välfärd.

Men ordet ”högerextrem” har absolut ingenting med kapitalism att göra. Det har istället blivit ett ord för ”konservativ” och ”nationalistisik”. Nationaldemokraternas och Sverigedemokraternas politik strävar tillbaka till det socialdemokratiska samhälle vi hade i mitten av förra seklet, och deras ekonomiska profil ligger närmare S med höga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna än M.

Deras väljare är också traditionella S-röstare.

Jag säger absolut inte detta för att lägga någon skuld på S för vare sig SDs intåg i riksdagen eller dåden i Norge, utan för att peka på det bisarra i att prata om högerströmningar, nationalism och borgerlig politik som olika ord för samma sak.

Det är bra med diskussioner, men för att göra det lite lättare att förstå varandra vore det lysande om debattörer kunde försöka kliva bort från de svepande formuleringarna och istället benämna exakt vad man syftar på.

Säg inte ”multikultur” om du menar ”invandring från ickenordiska länder”. Säg inte ”högerströmningar” om du menar ”motstånd mot invandring”. Och säg inte ”nazist” om du menar ”motståndare till islam”.

Säg inte ”islamist” om du menar ”individ som inte tar aktiv ställning mot islam, utan tycker att alla ska få tro på vad de vill”. Säg inte ”rasist” om samtliga sverigedemokratiska väljare. Många är rasister, men långt ifrån alla.

Säg inte ”kommunist” om någon som vill ha en hyfsat generös flyktingpolitik.

Och säg inte ”odemokratisk” om någon som uttrycker en åsikt du inte håller med om. 

SvD, SvD, DN, AB

Vi befann oss på en av dödandets värsta platser, Verdun, när vi fick de första beskeden om de ofattbara dåden i Norge. På hemresa genom Tyskland och Sverige har jag, precis som alla andra jorden runt, försökt ta in verkligheten, och förstå vem, hur, varför.

Precis som för Jan Guillou gick först tankarna till Al Qaida, men det verkade inte rätt det heller. Varför just Norge i så fall?  Och varför nu? Och senare, när morden på Utøya blev kända, misstro. Attentat mot regeringen kan kanske åstadkommas av islamister, men knappast mord på unga socialdemokrater.

”Äntligen”, twittrade Jimmie Åkessons sekreterare när Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig själv i luften, och i samma anda gick kommentarerna på anti-islamistiska nätforum som Politiskt Inkorrekt efter dessa dåd. Jag läste dem bakifrån nu på morgonen.

Antiklimax kom när informationen om ABBs etnicitet kom ut. Ovilja att tro att det var sant. Det är ju islam som är fienden. Det är ju de mörkhyade som är hotet. Nu blev allt fel. På något sätt måste det vara ”gammelmedia” som ljuger, som inte vill berätta. Besvikelsen var enorm.

Efter Taimour Abdulwahab al-Abdaly skrev jag och många andra att vi måste kämpa mot intolerans och värna om respekten för oliktänkande. Det gäller fortfarande.

Det är inte Jimmie Åkessons eller Fremskrittspartiets fel att ABB löpte amok, uppenbarligen på egen hand, men den stämning av hat och oförsonlighet som alla dessa ”Arga Vita Män” vältrar sig i har närt honom.

Det är lika lite de vanliga muslimernas fel att några blir islamister, men de som predikar motstånd mot väst har likaledes ett starkt ansvar för hatet även om de inte själva är beredda att ta till vapen.

Dilemmat är att demokratin förutsätter att de som vill hata får göra det, oavsett om de är islamister eller antiislamister.

Så hur stoppar man hatet utan att ge avkall på demokratins grundpelare, Det Fria Ordet?

Genom att svara. Genom att möta lösa påståenden med fakta. Genom att våga ta debatten.

Uppdatering: Som sagt.

SvD, SvD, DN, SvD, SvD

Vi som under en tid följt SD tror jag alla är fulla av förundran över den vändning medias granskning av SD tagit.

För ett och ett halvt år sedan slog Helin på stora trumman, och sa ”vi tar debatten med SD”, varpå han lät JÅ publicera en artikel som var ett grovt hån mot Sveriges alla muslimer. Tvärtemot vad man kunnat anta fick detta SDs popularitet att växa.

Därpå ingenting. Total tystnad, total isolering – det enda som hördes från journalistkåren var enstaka tillmälen.

Sedan, efter valet, tävlar media i osakliga påhopp. Leder gör Helin, med sitt ”En varm vind blåser in över ett kallt Sverige”, och så bilder på ledsna Tensta-bor. Hela ”rösta-inte-SD”-kuppen på valdagen var bara patetisk, och helt säkert kontraproduktiv.  

Att de övriga sju partierna hela tiden pratar om SD som nazistiskt och rasistiskt är lite i sin ordning – det hör till spelets regler att hyvla på motståndaren bäst man kan – däremot finns ingen anledning för media att ägna sig åt snöbollskrig, eftersom snöbollarna så fundamentalt missar målet.

Om man vill ”ta debatten” med SD måste man börja med att formulera vilken den frågeställning är som behöver debatteras, och för att kunna göra det måste man börja med att läsa på. Det går inte att bara vifta med handen och prata om att de är otäcka och dumma – borde inte det vara självklart för en journalist med självaktning? Heder åt KG Bergström som i alla fall försökt.

Den som redan är övertygad anti-SD blir förstås stärkt i sin uppfattning när media unisont bekräftar vad den redan visste, men den som tycker ”det ligger något i vad SD säger om att integrationspolitiken misslyckats” blir på motsvarande sätt stärkt i sin misstanke om att media är ett sammansvetsat, osakligt etablissemang, vars agenda är att skydda de befintliga riksdagspartierna från nya partiers inflytande.

Det finns en bred uppfattning bland sverigedemokrater om att media och politikerna ”mörkar”, och att det därför är nödvändigt att få in SD i riksdagen. Detta har lett till att många som faktiskt inte alls är rasister och knappt ens främlingsfientliga lagt sin röst på SD.

Eftersom media misslyckas med att sakligt beskriva vad ”felet” på SD är gör jag här ett försök.

Bristande demokrati

Jag har skrivit det förut flera gånger, och jag skriver det igen. Sluta anklaga SD för att vara odemokratiska. Den enda bevisföring jag sett ser ut ungefär så här: ”Eftersom SD är emot muslimer betyder det att man anser att alla människor inte är lika mycket värda, och eftersom demokrati bygger på alla människors lika värde är SD odemokratiska”, men det håller inte, enligt hur demokratibegreppet är definierat.

Det finns inga förslag från SD att frånta delar av befolkningen sin rösträtt – alltså är det lika bra att sluta tramsa med denna term.

Rasism

För att avgöra om SD är rasistiskt måste man börja med att definiera vad partiet i sig är. Är det partiprogrammet? Är det ledarna för partiet? Eller är det den rörelse som bär partiet?

Nästa fråga är: räknar man bara direkt rasism, alltså människor av viss hudfärg, eller visst genetiskt ursprung behandlas illa, eller indirekt?

Den tredje frågan är: hur långt bak historiskt ska man se? Ska vi dra ett streck vid idag, och bara titta på nuet?

Många brukar dra upp att Moderaternas föregångare var emot allmän rösträtt och LAS och för dödsstraff för nästan hundra år sen, så titta där hur dumma de är. Själv tycker jag både dödsstraffet och Palmes Castrokramande är preskriberade vid det här laget. Däremot finns anledning att minnas det senaste decenniet.

Vi tar det steg för steg:

– SDs partiprogram är inte direkt rasistiskt. Däremot skiljer man konsekvent på invandring från ”kulturellt avlägsna” länder och invandring från övriga länder, vilket ger en rasistisk underton.

Det var dock inte särskilt länge sedan där fanns förslag till exempel om att inte tillåta adoption från utomeuropeiska länder, för att skydda den vita rasen.

– SDs företrädare Jimmie Åkesson har inte uttalat sig direkt rasistiskt någonsin. Däremot är han synnerligen muslimfientlig, och eftersom världens muslimer främst kommer från Arabvärlden och Afrika kan man, om man tänjer på gränserna, hävda ett visst mått av indirekt rasism. 

SD skapades av nazister, och drevs länge av rasister, men de flesta har rensats bort från ytan under de sista sju-åtta åren.

Dock fick sverigedemokraten som hävdar att araber har en ”aggressiv gen” i Vänersborg stanna på sin post – vilket knappast hänt i något annat parti. Därmed kan man också hävda en acceptans för rasism från företrädarna som saknar motsvarighet i den andra sju partierna.

Så till Sverigedemokraternas rörelse. SD bärs av vad som närmast kan beskrivas som en subkultur. Människor som anser sig missförstådda av av samhället, och som är arga på det ”politiskt korrekta etablissemanget” använder nätforum för att mötas och beklaga sig. Tills i våras förekom på dessa forum riktigt grova, rasistiska inlägg som aldrig modererades bort. Under sommaren skedde en gradvid uppsnyggning – bland annat har man stängt ner ungsvensk.se, och moderatorerna har blivit flitigare med att rensa.

Jag minns särskilt en bisarr diskussion med en sverigedemokrat som ansåg att araber var genetiskt förstörda av kusingiften, och att det skulle ta ”hundratals år” att fixa till detta. Jag påpekade då dels att vi även i vissa avlägsna orter i Sverige har samma problem, men också att inavelsgraden går ner till noll så för en individ som har föräldrar som inte är släkt med varandra, oavsett hur inavlade dessa föräldrar är. Han svarade då att han inte ville diskutera med mig eftersom jag visste för lite om genetik. Det må vara hänt att jag inte vann honom, men jag lät i alla fall inte hans rasistiska påstående stå oemotsagt, och kanske andra läste och påverkades.

Sammanfattningsvis kan man hävda att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti om man tänjer på definitionsgränserna, och antingen pekar på att partiet även omfattas av människorna som bär det, eller också räknar även indirekt rasism, eller de senaste tio årens historia.

Själv tycker jag sådant är ganska kass retorik – en bra regel när man vill övertyga är att inte öppna för sådant som kan ifrågasättas, och i en öppen debatt, där SD fick svara, skulle man aldrig i längden kunna driva detta påstående. Hela ”SD är rasistiskt”-retoriken bygger på att hävdandet inte behöver bemötas.

Bättre då att säga att ”SD är ett parti med högre tolerans för rasism än de andra sju”. Det är lite längre och inte lika slagkraftigt, men det är i alla fall korrekt.

Invandrarfientlighet

Den här är både lätt och svår. SD är invandrarfientligt, eftersom man hävdar att kostnaden för invandring är roten till alla våra ekonomiska och sociala problem. Om Sverige inte tog in några invandrare skulle man ha massor med pengar över till annat, och inga våldtäkter skulle någonsin begås mer. Tydligen har man här fullständigt missat Anders Eklund, Ulf Olsson, Tomas Qvick med flera.

För inte länge sedan stod i partiprogrammet att alla invandrare som kommit efter 1970 skulle skickas ut ur landet, och inga nya skulle tas in. För mig, som jobbar på ett internationellt företag där verksamheten mycket bygger på att människor cirkulerar – dvs svenskar flyttar ut i världen och icke-svenskar flyttar till Sverige, verkar detta fullständigt bisarrt, och skulle rendera Sverige till ett U-land tämligen snabbt.

Idag finns dock inga förslag på att ”slänga ut” någon, utan det är enbart den framtida flyktinginvandringen som ska begränsas. Det gör att den nybakade, historielöse sverigedemokraten – den som bestämde sig i slutet av sommaren – blir mycket förundrad när AB berättar att människorna i Tensta är rädda för utvisning.

Slutsats: Det finns fog för att kalla SD för invandrarfientligt, men det finns inte fog för att hävda att de vill slänga ut alla invandrare. Sluta med sånt.

Anti-islamism

För mig är detta den för SD i särklass mest besvärande punkten. När det gäller motståndet mot islam behöver man inte gå till vare sig bortrensade valmanifest eller perifera medlemmar, utan islam-fientligheten är öppen, grov och förankrad hos partiledningen.

Om det finns någon debatt vi alla borde ta med SD är det denna. Vi har haft religionsfrihet i Sverige i årtusenden, och den ursvenska toleransen mot oliktänkande är något vi borde vara stolta över och värna.

Eftersom sverigedemokrater inte läser ”gammelmedia” och eftersom ”gammelmedia” bara tramsar om att SD är ”odemokratiska och rasistiska” enligt ovan möts sällan sverigedemokraternas argument i denna fråga.

Därför kan de fritt hävda till exempel att pga islam får inte elever ha skolavslutning i kyrkan, medan det i själva verket oftast är svenska ateister som kräver detta. Man kan beklaga sig över att griskött inte serveras på tre dagis i Göteborg (när jag var med och drev ett föräldrakooperativ avstod vi från att ha mjöl i maten till alla barn för att det var enklare än att utesluta mjöl för tre glutenallergiker, så jag kan förstå hur förskolepersonalen tänkte), utan att någon vettig människa påpekar att barn kan leva gott utan griskött, och att tre dagis, dvs kanske 100 barn, av 466,000 förskolebarn motsvarar ungefär 0,02% av alla svenska barn.

De buntar sedan ihop irrelevanta påståenden som dem ovan, och sammanfattar till slut med att hävda att Sverige går mot en ”successiv anpassning mot islam”.

Anti-islamismen är i många delar otäckt lik 30-talets tyska anti-semitism. På punkt efter punkt kan man dra tydliga paralleller, utan att anstränga sig alltför mycket.

När partisekreterare Björn Söder häromdagen kallade islam för en ”pedofil”-rörelse pga av att Muhammed enligt legenden i enlighet med sin tids tradition gifte sig med nioåriga Aisha möttes detta påstående av alltför lite avsky och mothugg, precis som när han på liknande sätt jämställer homosexualitet med pedofili och tidelag. 

Men detta hör vi knappt om.

Media har för fullt upp med alla sina slag i luften för att ta fasta på de fakta som verkligen förtjänar att mötas av starkt förakt.

SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN, DN, SvD, DN

Hade precis ett telefonmöte med kollegor från runtom i världen. Min franske kollega sa att han hört att ”L’extrême droite” kommit in i Sveriges parlament. Jag kom av mig lite.

Jag är inte överens med begreppet högerextrem som beteckning på Sverigedemokraterna. Deras förslag finns i tre ungefär lika stora högar:

• Alliansförslag
• Rödgröna förslag
• Främlingsfientliga förslag

Om man definierar vänster<=>höger tvådimensionellt som mycket skatt + sociala förmåner <=> lite skatt + sociala förmåner hamnar de ganska mitt i, där alla andra just nu trängs. Så är ju också deras statistiske väljare en arbetslös LO-medlem med vissa högersympatier.

Faktum är att nazisterna, dvs nationalsocialisterna, låg ganska långt till vänster.

Jag tog hjälp av Wikipedia, och insåg att jag hade rätt i att det är rörigt.

Man måste inse att högerextremism inte har med höger-vänster-politik att göra, utan bara är ett ord för en exkluderande nationalism.

Främlingsfientligheten sticker liksom upp som en egen axel, utanför den vanliga dimensionen.

Jag tycker egentligen att ordet är rätt fånigt och ger helt fel associationer – särskilt när Ohly pratar om en högervåg som initierats av Alliansen, som därför indirekt är skyldiga till SDs intåg i riksdagen. Alla partier har läckt väljare till SD i, procentuellt sett, ungefär lika stor grad. Deras skuggbudget är en blandning av godbitarna från både vänster och höger, och allt har man råd med genom att hindra några tusen flyktingar från att komma hit nästa år.

Men föralldel. Vi kan säga ”L’extrême droite”, bara alla vet vad som menas.

Gör alla det?

AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN

Att lyssna på och läsa utländsk press gör ingen människa glad. Jag skäms över att vara svensk, när jag ser de ”före detta” nazisterna stå och vråla.

Det finns inte ett utan fyra partier som är vågmästare. SD har inte vunnit valet, de representerar faktiskt bara var tjugonde svensk. När man lyssnar på dem kan man tro att de fått egen majoritet.

Jag blir ledsen när Maria Wetterstrand säger ”Jag blir förbannad. Han försöker lämpa över ansvaret på någon annan”.

Vilket ansvar försöker han lämpa över? Vad menar hon?

Sverige måste regeras, och det är upp till alla de etablerade partierna att avgöra hur det ska ske.

När jag lyssnar på MW känns det som om hon är arg på Reinfeldt för att hon har förlorat och därför tänker vara sur i ett hörn och minsann inte ställa upp.

Den som klart imponerade igår var istället Mona Sahlin. Paradoxalt nog tror jag det blir Socialdemokraterna och inte MP som ser till så att Sverige fortsätter fungera. De må ligga längre ideellt från Alliansen, men har en helt annan ansvarskänsla.

Problemet är att Sverige behöver en opposition, så S måste samtidigt vara oppositionsparti – allt annat skulle trasa sönder hela den svenska, politiska kartan. De missnöjdas röst måste göras hörd, annars växer SD ännu mer.

De rödgröna är arga på Reinfeldt, så mycket har jag förstått. Vad jag inte begriper är varför.

Exp, Exp, Exp, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Gamla skamfläckar har alla partier.

Vänstern tog bort sitt K, men räknas fortfarande som kommunister bland många.

Sossarna gav oss på 80-talet löntagarfonder, pomperipossaskatt och fulla ersättningsnivåer.

Moderaterna kämpade för hundra år sedan emot allmän och kvinnlig rösträtt.

Spelar det någon roll idag?

Man kan göra det lätt för sig och säga att det är partiprogrammet som räknas – men ett parti har ju en sorts själ, som består av de människor som samlats under samma tak för att de tycker likadant, och som fortsätter tycka fast partiet ändrat sitt budskap utåt. Rimligtvis tar det en generation, dvs 20 år, att verkligen ändra riktning, även om det går gradvis och föralldel börjar med partiprogrammet.

När man röstar på ett parti ger man en grupp människor, inte bara partiledaren, rätt att härja fritt i riksdagen i fyra år. Därför får man göra sin bästa möjliga bedömning av vad de tänker hitta på när de väl kommit dit.

Vänstern, kommunister eller inte, har sagt att de kommer att jobba för att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, vilket i praktiken innebär att alla timlöner för svenska löntagare pang bom höjs med 33%. Sedan händer flera saker. En massa, kanske i princip alla, exportföretag slås ut, och vi får dessutom en sjuhelsikes aldrig förr skådad inflation, där kronan faller som en sten. Därefter får vi massarbetslöshet. Det är självklart för de flesta att ett land som inte lyckas producera något som andra länder vill köpa inte får in några pengar. Sedan blir vi ett land av enbart offentliganställda, och sådana känner vi till: gamla Sovjet, Cuba, Nord-Korea gamla Kina… Ja, så var vi tillbaka vid det där bortplockade K:et…

Är det troligt att de kommer att genomföra detta nästa mandatperiod? Risken är minimal så länge som de håller sig på sin nuvarande procentnivå. Socialdemokrater och miljöpartister kommer inte att gå med på det, och egentligen vet Ohly att det är en korkad idé också – han lyckas bara inte få folket omkring sig att fatta det.  Men det står där, i partiprogrammet.

Tror vi att Socialdemokraterna kommer att återinföra pomperipossaskatten? Näe. De verkar vara på väg att ge upp drömmen om 80-talet – här tar de på sig skulden för 90-talets kris, som  hittills påståtts skapats av Bildt. Det kommer kanske att ta ett tag att få alla med på den skutan, men eftersom de regerat ganska många år sedan 1990 utan att försöka sig på något återinförande känns det rätt tryggt.

Tror vi att moderaterna kommer att försöka inskränka den allmänna rösträtten och återinföra dödsstraff? Ja, var och en får väl göra den bedömningen.

Sverigedemokraterna skapades av skinnskallar, nazister och rasister. Hela grundtanken, dvs partiets själ, bygger på att svenskar ska vara svenska och äta sill och potatis istället för falafel. Alla spår av rasism har nu sedan några år tillbaka plockats bort ur partiprogrammet av Jimmie et al. Men partiet administrerar en site, ungsvensk.se, där extrema åsikter får vädras utan någon större moderation.

Du som känner och bryr dig om någon som inte är född i Sverige – adopterad eller invandrad – och samtidigt överväger lägga din röst på SD eftersom ”de ju inte är rasister längre”: gå in och kolla där. Fundera sedan över om partiets inriktning bara handlar om att vara lite smått begränsande när det gäller asylsökandes bedömningar, eller om det finns en agenda bland deras riksdagskandidater som inte står i partiprogrammet.

Man kan säga att ”de kommer ändå inte att få mer än sisådär fem procent”, så det är lugnt, jag vill bara röra om lite… Men tänk om alla som röstar på dem tänker så.

Läs: Jag är inte Rabiat. Jag äter pizza.

Rättelse: Sedan jag sist var inne på ungsvensk.se – förrförra veckan – har partiet släckt ner siten och omdirigerar nu trafiken till sitt ungdomsförbund.

Länkar: AB, AB, AB, AB, SvD