Han kallade sig ”Andersson”. Han var tillfälligt inlejd för att ta in hö åt en bekant till familjen. Det var 1978, och jag var tolv år. Han ropade på mig inifrån en lada, och när jag kom dit drog han ner mig i höet, höll ena handen över min mun och vred in sin andra hand innanför mina trosor och stoppade upp sina fingrar i min vagina.
Jag skakade och kämpade medan han kluckande av skratt väste i mitt öra: ”Jaså du har aldrig haft någon som pillat på dig va?!” Mitt sprattlande verkade roa honom.
Jag var bokstavligt talat ”grabbed by the pussy”. För mig tog det en hel sommar innan jag kunde sova en hel natt, och flera år innan jag bearbetat det som hände. Jag kände mig smutsig och förstörd. Jag kände skuld. Jag låg inne på mitt rum, stirrade upp i taket och gick inte ut. Någon polisanmälan förekom inte. Jag visste inte ens att det var ett brott jag var utsatt för. Det kanske var lika bra, för på den tiden hade det inte klassats som våldtäkt.
Det jag minns mest är känslan av maktlöshet. Sedan paniken som följde, oron och osäkerheten. Då var jag rädd. Min självbild gick sönder. Jag hade blivit något jag inte valt själv.
Idag är jag istället rasande vid blotta minnet. Bara att skriva denna text gör att adrenalinet flödar. Många, kanske hälften, av alla kvinnor jag känner ur min åldersgrupp har varit med om någon form av övergrepp under sina första 20 år, och kan relatera.
Senare i tonåren och emellanåt i vuxen ålder hände det vid ett antal tillfällen, säkert fler än jag minns, att fulla killar kom fram och nöp i bröst och rumpa på mig och mina kompisar. Det är samma sorts ”jag gör vad jag vill med dig, hahaha”-mentalitet som ligger bakom, förstås. Vi polisanmälde aldrig. Det fanns ingen mobiltelefon, det fanns ingen kamera, och jag tror inte ens vi insåg att tafsande var brottsligt. Jag har berättat om detta förut. Sexuellt ofredande i form av tafsande har alltid förekommit – i synnerhet där det sups.
Jag bodde i Genève under en tid. Jag tågluffade under fyra somrar. Ingenting hände någonsin utomlands. Samtliga ofredanden jag varit med om i mitt liv begicks av etniska svenskar. Jag kan inte heller påminna mig någon jämngammal kompis som varit utsatt av någon ickesvensk.
Flash forward till USA idag.
Donald Trump ser på 10-12-åringar och beskriver hur han ser fram emot att få dejta dem. Han skrattar åt att komma undan med det jag drabbades av. Tolv kvinnor har berättat att han gjort just detta – tvingat sig på dem och i flera fall skrattat åt dem när de kämpade emot. De berättade det då, för sina nära och kära, som i sin tur kommer ut och stödjer deras historier, vilket gör dem trovärdiga. Han skryter om att kunna kliva in i omklädningsrummet vid skönhetstävlingar, och det finns vittnen som berättar att han gjort detta när flickor ner i femtonårsåldern står halvnakna eller nakna utan möjlighet att värja sig eller täcka sig. Redan det i sig är ett sexuellt övergrepp, på samma sätt som det skulle vara det om vaktmästaren på ett högstadium skrävlar om att han brukar kliva in i omklädningsrummet till gympasalen för att glutta på din dotter och andra barnakroppar.
Det finns ett antal filmer där han uppenbart ovälkommet pressar sin medelålders kropp mot unga kvinnor och flickor och pussar dem och kramar dem. Han är polisanmäld för våldtäkt på en okänd, tolvårig flicka. Jag läser och lyssnar och knyter min näve, samma näve som en gång förtvivlat försökte lossa greppet av handen över min mun samtidigt som jag med den andra försökte slita bort den arm som gjorde mitt underliv illa. Trump och Andersson glider ihop till en figur. En hånskrattande, medelålders man som anser sig ha rätt att göra vad han vill med våra kroppar. Jag känner avsky och heligt raseri.
Låt oss byta kontinent.
Sedan en tid diskuteras huruvida Sverige utsätts för en våldtäktsvåg och om stora mängder kvinnor blir tafsade på under festivaler. Polisen har gjort en utredning om gärningsmännen bakom sexuella ofredanden. Där kom man, som jag skrev i Ensamkommande på festivaler, fram till att den övervägande delen sexuella övergrepp, dvs de som begås av ensamma gärningsmän, utförs av en grupp som inte är homogen – det finns både utrikes och inrikes födda i gruppen. En hel del av övergreppen begås av äldre män. Och trots att man letade gick det alltså inte att knyta dessa övergrepp till utländska medborgare – i alla fall inte enligt rapporten.
Men så har det förekommit att grupper av unga män eller pojkar i simhallar och i folksamlingar omringar tjejer för att kunna tafsa på dem i grupp, och de killarna är i huvudsak nyligen inflyttade till Sverige. Det betyder förstås att samhället måste jobba med den här kategorin unga män och deras attityder, och gärna också utvisa dem som begått övergrepp. Det är inget att hymla om.
Statistik som hjälper samhället med insatser för att minska flickors och kvinnors utsatthet är alltid, alltid välkommen, vad den än visar. Och det verkar finnas en skillnad i hur sexuella övergrepp tar form. En mycket liten grupp unga killar från Mellanöstern och Nordafrika tafsar alltså på tjejer på badhus och på festivaler. En liten grupp etniskt svenska killar väntar tills de fått i sig brännvin. De allra, allra flesta unga killar begår inga övergrepp alls. Men informationen om vilka som faktiskt gör det är viktig, för att komma fram med rätt sorts åtgärder.
Men såväl ultranationalister som mer resonabla svenskar påstår nu med allt högre röst att medan Sverige tidigare varit i det närmaste befriat från sexuella övergrepp (?!) invaderas vi nu av testosteronstinna och kvinnohatande 20-30-åriga muslimer, som samtidigt som de vägrar ta kvinnor i hand på något märkligt sätt lyckas begå våldtäkter, ”look, no hands!”, i parti och minut medan svenska PK-samhället tittar på och låtsas som om det regnar. Det heter att koranen tillåter dem, eller till och med uppmuntrar dem, att våldta.
Det är inte sant.
Det är inte sant att Sverige ”skakas av en våldtäktsvåg” eller att muslimer generellt inte begriper att våldtäkt är ett lagbrott, eller att de saknar empati med kvinnor. Det är inte sant att muslimer överlag ägnar sig åt hedersvåld eller könsstympningar och föraktar svenska kvinnor. Det är inte sant att koranen uppmanar till våldtäkt.
Jag välkomnar fler undersökningar och mer statistik – gärna forskningsrelaterad. Jag tror att vi, om vi fortsätter, kommer att kunna konstatera att djupt religiösa människor, som ofta inte dricker alkohol eller är ute och festar, begår övergrepp i långt mindre utsträckning än ickereligiösa. Skulle jag ha fel, dvs skulle det visa sig att troende jehovaner, shiamuslimer eller buddhister är mer benägna att våldta än andra kan informationen användas för att förebygga brott. Dock måste sådana undersökningar också ta hänsyn till både ålder och socioekonomiska parametrar, annars blir de oanvändbara som underlag för åtgärder.
Jag hör med stor förundran hur det nu påstås att våldtäkter och övriga sexuella övergrepp aldrig förekom förrän vi fick en invandring från Afrika och Mellanöstern. Att Andersson, och för den delen även Pettersson och Lundström när de vinglade fram och tafsade på mig och mina kompisar, var en sorts extremt sällsynta undantag. När jag och flera med mig påpekar att så inte alls är fallet anklagas vi för att vara naiva och verklighetsfrånvända (se Tomas Gür) och för att ”relativisera”, som om det på något sätt skulle vara en helt ovidkommande distraktion från ”sakfrågan” att komma dragande med övergrepp begångna av andra än muslimer. Mina och andra kvinnors berättelser om övergrepp utförda av etniska svenskar avfärdas som hittepå stammande från vänstervridna batikhäxor drivna av en politisk agenda, och medelålders män i media och sverigedemokratiska politiker basunerar ut sitt ägarskap över både frågeställning, diskussion och lösning med en självgodhet som närmast känns Trumpsk. Vi som faktiskt genomlevt sexuella övergrepp och våldtäkter begångna av svenskar reduceras till att beskrivas som i bästa fall korkade, i sämsta fall bisarrt sekteristiska, besatta av att försvara muslimer, offrande våra döttrars väl, ve och säkerhet på vårt ideologiska altare.
Så har det varit en tid. Först var det ultranationalisterna. Nu letar sig denna kvinnosyn in i rumsrena läger. För jo, det är en sorts ”kvinnosyn”, det också. Att inte ta oss på allvar och att håna oss och våra upplevelser är i högsta grad ett uttryck för en ”kvinnosyn”. Eller varför inte kalla det ”kvinnofientlig kultur”, när vi nu är i farten?
Men nu till paradoxen: Den ena efter den andra av dessa självpåtagna försvarare av svenska kvinnors frid och dygd går ut offentligt och stöttar Donald Trump. De ser en stor statsman i den medelålders karl som tvingar sig på oss, som dreglar över våra nakna femtonåringar, som grabbar oss by the pussy och fantiserar högt om att snart få dejta våra tioåriga döttrar.
Well. Här är min dom över dig, som är en Trumpsupporter, och som likt en klanhövding under stenåldern gärna drar ut i strid jämte dina kamrater mot främlingar i påstådd iver att försvara ”era kvinnor”, men sedan vänder bort blicken när vi och våra döttrar antastas och våldtas av ”våra egna”. Du som håller samtliga muslimer ansvariga för vad ett fåtal gjort sig skyldiga till samtidigt som du helt bortser från de faktiska ord och gärningar Donald Trump i egen person utfört. Du har nu bevisat att våra underliv bara är ett verktyg för din främlingsfientliga agenda.
Jag och tolvåringen inom mig har synat ditt hyckleri.
Descendants of the Golgafrinchans 
Du skriver utifrån en isolerad händelse i Ditt liv. Jag föddes i slutet av 50-talet i en mindre stad i Sverige.
Jag har inga sådana erfarenheter, av mina manliga kamraters syn- eller förhållningssätt gentemot flickor eller kvinnor. Uttrycket ”hora” förekom inte heller. Vi hade den allra största respekt för flickor och kvinnor. Även i lumpen, och senare FN-tjänstgöringar.
Det är uppenbart att en moralisk försämring skett under senare år. Orsaken borde man kanske forska om.
Vad blivande president Trump har med saken att göra, förstår jag inte. Det förekom mycket smutskastning under presidentkampanjen, och man ska inte tro allt som uppges i media. Dessutom röstade majoriteten äldre kvinnor på honom, trots detta. Jag har rest och arbetat mycket i andra länder, men hittat samma respekt för kvinnor i de flesta andra länder. Möjligen kan nämnas att ordet ”hora ” användes ofta i vardagligt tal i flera länder runt Medelhavet, tex Grekland, utan att egentligen vara en nedsättande benämning. Det är helt enkelt bara en slarvig vana.
Du, JAN HJELMBERG, lever i en bubbla, kanske swdan 50-talet som troligen är helt befriad från förtroliga samtal med kvinnor angpende vad män tagit sig sexuella friheter mot.
Men du är ett offer för din tidsanda. Då en ansåg att om en tjej sattee sig i en raggarbil så var det ok till att bli våldtagen, och hennes fel, inte mannen som våldtog henne. Ja, det är från ett genuint fall som gick upp i domstol på 60-talet. Så ja, du har fel, du lever i en rosa (eller kanske snarare baby-blå) värld av blommor. Som inte stämmer med verkligheten.
Men eftersom det var så stigmatiserat med sex och våldtäkt för kvinnor då, så är det inte så konstigt att du har den fantasibilden.
Har du helt missat radioreportaget som en kvinlig reporter som 1953 tog en promenad, ensam med sin bandspelare, mitt på ljusa dan i Stockhom. Och vittnar med reportaget och inspelningar om detta.
http://t.sr.se/1ZqiFkv
Så du har uppenbarligen inte haft någon förtroligt förhållande med en utsatt kvinna.
Jag har haft några få som talade om för mig på 1970-talet om att de blivit utsatta. Det är betydligt fler som talat om vad de blivit utsatta för. Detta långt innan invandringar och flyktingar kom från muslimska och utomeuropeiska länder. Utsatta av svenska helyllesmän.
Du är beklagansvärd, att du lyckats leva så länge utan att någon talat om för dig att de blivit utsatta.
Jag skriver faktiskt om ett antal händelser i mitt och mina jämngamla vänners liv, om du läser ordentligt. Jag hänvisar också till statistik och till polisens rapport och till en tidigare, sammanfattande, artikel om den.
I min skola i Karlstad och Forshaga användes sällan ”hora”, men däremot synonymen ”luder”.
Det är inte alls uppenbart att en ”moralisk försämring” skett under senare år. Det är mycket svårt att jämföra stämningar över generationer. Jag har sju barn, och jag anser att mycket blivit bättre – dagens tjejer tolererar inte alls lika mycket som vi gjorde. Däremot har sociala medier lett till försämringar på andra håll. Det är en del plus, annat minus.
Att kalla mina påståenden om Trump för ”smutskastning” är direkt, faktamässigt fel. Jag kan belägga allt jag skrev. Eller också kan du googla. Allt utom övergreppen är bevisat, och övergreppen har jag redogjort för hur jag resonerat runt. De känns trovärdiga – bortsett från den tolvåriga flickan, som inte är identifierad av pressen.
Om du inte begriper varför jag drar upp Trump kanske du inte läst till slutet. Där blir det tydligt.
Hej!
Jag har bara en undring, och det gäller det du skrev:
Det är inte sant att Sverige ”skakas av en våldtäktsvåg” eller att muslimer generellt inte begriper att våldtäkt är ett lagbrott, eller att de saknar empati med kvinnor. Det är inte sant att muslimer överlag ägnar sig åt hedersvåld eller könsstympningar och föraktar svenska kvinnor. Det är inte sant att koranen uppmanar till våldtäkt.
Jag undrar: Hur kan du vara så säker på det?
Det officiella Sverige förbjuder all forskning gällande dessa aspekter, just för att en del folk med ”goda hjärtan” som du skulle kunna vara så ”säkra” på något som ingen vet för säkert.
Med det sagt är det faktiskt säkert att hedersvåld eller könsstympningar är mycket vanligare hos invandrare från MENA-områden. Hur kan du missa det.
Hej Simon,
När du skriver, ”Det officiella Sverige förbjuder all forskning gällande dessa askpekter…”, var får du det ifrån? Den meningen är helt motsatt till principerna bakom forskning och jag har svårt att förstå var du har fått den bilden. Du får gärna utveckla.
Tack på förhand,
Andreas: Simon blandar ihop forskning och registrering. Det är ganska vanligt. 😦
Du blandar ihop korten.
”Våldtäktsvåg”: följ länken. Det finns massor av mer fakta också – länken är bara ett exempel.
Vad gäller könsstympning och hedersvåld förekommer det (även bland kristna, för övrigt), men sett till hela den muslimska befolkningen – i världen eller i Sverige – är det ovanligt.
Jan Hjelmberg att inte det här fenomenet skulle ha existerat i Sverige därför att du haft glädjen att slippa uppleva det, är en villfarelse. Om du till exempel skulle vilja förstå vad Helena skriver om finns en jämnårig med dig forskare vid namn Helena Sutorius som fram till sin död 2001 forskade om sexuella övergrepp mot kvinnor och som publicerat en hel del i frågan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Helena_Sutorius
Mycket irrelevanta och propagandistiska kommentarer.
Och den egendomligaste är den första; som ter sig helt världsfrånvänd.
Alal som har gått i skola på 1970-talet och upplevt ”ta på puppa” och andra ”lekar”.
Annars lider man sannolikt av selektiv amnesi.
Kom ihåg att ingen är där hen är av en tillfällighet – för ingenting i den Kosmiska Planen sker av en slump – eller ?
Så det gäller ju i alla lägen att framförallt vara sin egen vän – eller ?
Det intressanta är att du precis som i princip alla andra skriver om hur kvinnor blir utsatta för tafsande och andra sexuella övergrepp och lägger fram det som ett generellt mansproblem. När män som blivit utsatta sen kommenterar och säger att det är ett stort problem med kvinnors tafsande och sexövergrepp så använder kvinnor i kommentarsfälten och krönikor samma argumentation som de som säger att svenska män inte tafsar eller våldtar. ”Nu pratar vi ju bara om just dem här isolerade företeelsen” muslimska, ensamkommande, arabiska, mörkhyade etc brott och inte de andras. Kvinnors tafsande vill folk också hålla isär från mäns tafsande. Ska man diskutera sexbrott så finns det kanske ett visst behov av att hålla isär diskussionerna eftersom det kan finnas en bra orsaker till det. Jag tycker att en studie av orsakerna till sexualbrott bör avgränsas så att grupperna hålls isär så att man kan få fram de orsaker som ligger bakom som gör att en person begår ett sexualbrott, men inte en annan med liknande bakgrund. Sen är mörkertalen ett stort problem både bland kvinnliga och manliga sexualbrott. Har råkat ut för kvinnors tafsande tillräckligt många gånger för att veta att det inte är enskilda företeelser. Känner inte nån man som inte har råkat ut för det nån gång. Men eftersom män förväntas vara tacksamma för kvinnlig uppmärksamhet och kvinnor förväntas hålla på sig så ska man bara tacka och ta emot.
Jag tar inte med män som blir tafsade på av kvinnor, eftersom det handlar om två procent av fallen. Men jag har heller aldrig påstått att de inte finns. Dessutom finns samkönade övergrepp. Inte heller dem tar jag upp.
Detta är ett (1) blogginlägg. Man kan inte skriva allt i en text, utan måste avgränsa sig. Jag har tagit upp mäns problem i andra inlägg – bland annat marginaliserandet av pappor, särskilt efter skilsmässa, och män som blir slagna av kvinnor. Jag tror absolut att tafsandet förekommer i viss utsträckning från båda hållen. Däremot förekommer, av fysiska skäl, inte våldtäkt utförd av kvinnor mot män annat än i undantagsfall.
Forskning är alltid välkommen.
Bra tänkt. En gemensam term som borde lyftas mer är KYRIARKAT. Alltså maktmissbruk överhuvudtaget.
Nä, muslimer ägnar sig inte åt hedersvåld ”överlag”, de gör det bara i de fall som kvinnorna trotsar patriarkalet. Och det gör inte särskilt många kvinnor eftersom de vet att de blir straffade hårt. Helt uteslutet är att en muslimsk kvinna skulle få ha ett förhållande till en ”svensk” man t ex. Vad gäller koranen så kan du visst hitta tydliga uppmaningar om att ”förgöra” de otrogna….
Har du någonsin träffat en muslimsk kvinna från Bosnien? Libanon? Turkiet?
Att lyfta och hänvisa till härskarteknikerna för att klarsynt kunna beskriva maktmissbruket kan vara en av de bästa vägar att gå. Att vara neutral, ej aggressiv eller hotfull men ändå så på pricken rätt!
http://www.retorikiska.se/harskarteknikskolan-del-3-undanhallande-av-information/
Tack! Du är inspirerande.
Tack 🙂
Tack för den här välformulerade texten!
Jag tycker det är bra skrivet Helena. Själv är jag en 65-årig man och var, tyvärr, pinsamt omedveten om alla sexuella övergrepp som begicks på den tiden då jag växte upp. Man pratade inte om sånt eller så begick det inte av mina vänner. Så det är bra att det skrivs om det nu och dras fram i ljuset. Sedan har det väl alltid varit en viss typ av män som utnyttjat kvinnor och en del av dessa har gömt sig/ skyllt på sin religion…
Tack! Ja, så är det ju.
Bra skrivet och bra svarat Helena! Stå på dig och fortsätt, det är viktigt för hela samhället!
Tack, mycket bra skrivet. Jag har ungefär samma upplevelse, båda av att upprepade gånger bli antastad som ung på 80-talet, och av att ha bott utomlands och där _aldrig_ blivit utsatt för något mot min vilja hur full och ”slampig” jag än var. Det är slående hur många män blåvägrar att ta till sig kvinnors beskrivning av verkligheten eftersom de själva minsann aldrig har förgripit sig på någon (och OM de gjorde det så var det faktiskt hennes eget fel).
Ja, eller hur!