Skilsmässobarn på tåg

Detta med avslängandet av tågresande barn har nog varit en tickande bomb, och det är ren tur att det inte blev värre än det blev.

Mina barn från mitt första äktenskap är nu alla tillräckligt stora för att klara sig själva, men det var inte länge sedan de pendlade bortemot varannan helg mellan mig och min exman – oftast med SMS-biljett. Jag kände mig då säker på systemet, men nu efteråt inser jag hur illa det kunnat gå, om t ex telefonen slutat fungera, eller om de tappat den, blivit bestulna eller vad som helst.

När vi föräldrar avgör huruvida vårt barn är stort nog att åka tåg tänker vi oss nämligen inte att det ska finnas en situation där ens unge blir avslängd sent på kvällen på en stängd station. Vi tror på något sätt att hursomhelst kommer barnet fram till den andre föräldern och skulle biljetten inte ha funkat får man lösa det då. Vi tänker oss inte att andra vuxna ska passa våra barn, men vi tänker att de nog i alla fall inte medvetet utsätter dem för fara.

Samtidigt måste förstås SJ kunna agera när någon reser biljettlöst, och det enklaste sättet att göra detta på är helt enkelt att kolla biljetterna vid påstigning – åtminstone för barn. Så gör man vid alla andra kollektiva färdsätt – buss, pendeltåg, tunnelbana, flyg, båt – så varför skulle det inte gå med tåg?

För allas skull.

SvD, SvD, AB, DN

KD, Juholt och tvångssterilisering

För övrigt anser jag:

  • att det är viktigt och bra att snabbt ta bort kraven på sterilisering för könsbytare.
  • att det är oförsvarbart av KD att vara emot detta, eftersom inga verkliga argument finns.
  • att det är fånigt av Juholt att påstå att Reinfeldt ”låter KD blockera frågan”, eftersom riksdagen haft uppehåll sedan frågan behandlades på KDs riksting i juni. Det har med andra ord inte funnits någon tid att ta upp ärendet. Och inget hade hindrat S från att driva det tidigare om det varit så att man verkligen brytt sig – men eftersom detta rör så få har dessvärre inget parti satt frågan på sin att-driva-lista.
  • att det dock är viktigt att inte KD och SD får blockera denna fråga där övriga är överens. Om det händer kommer jag nämligen att hålla med Juholt.

Rättsrötan, SD och konduktören

”Odemokratisk” har blivit ett skällsord. Vad som är ”odemokratiskt” är dock förstås mycket i betraktarens ögon.

För mig är demokrati två ben:

  1. All makt ska utgå från folket.
  2. De folkvalda ska stifta lagar, och rättssystemet ska skyddas i alla sina hörnstenar.

Då ingår också även för oss som inte är jurister att förstå hur våra lagar fungerar och att kämpa för att rättvisa upprätthålls.

Det är ett – om än lindrigt – angrepp på demokratin, om än den norska och inte den svenska, när Breiviks advokat utelämnar honom till hans nackdel.

Det är ett desto större hån mot svensk rättssäkerhet när SDs Erik Hellsborn får sitta kvar som nämndeman trots sina uttalanden som går ut på att det är invandringens fel att Breivik löpte amok. Ja, det är sant att SD är demokratiskt valda. Ja, det är sant att han är utsedd av SD – vilket i sig är en makalös skam för partiet! – men det är ändå ytterst rättssäkerheten för de individer vars ärende ska behandlas av migrationsdomstolen som spelar roll. De ska veta att de får en opartisk bedömning.

Så hur i h-e kan man påstå sig inte ha förutfattade meningar när man skriver något så vidrigt? Att låta honom sitta kvar och döma familjer till utvisning är en skam för Sverige.

Slutligen: Det förbryllade mig oerhört att polisen kunde besluta sig för att inte gå vidare med den konduktör som tvingade en elvaåring av tåget i Kumla igår. För mig var det redan från början ett uppenbart fall av framkallande av fara för annan. Det är ett barn, hon har inga pengar, ingen telefon, och ingen anhörig på orten. Hon kunde blivit påkörd eller bortrövad, drunknat, what not. Därtill ska läggas den psykiska chock hon utsatts för.

En australiensisk kollega berättade om ett fall för några år sedan, där en busschaufför inte släppt på en pojke som väntade vid en hållplats. Ingen såg honom efter detta – förmodligenför att han istället följt med en främling. Detta hade mycket väl kunnat hänt igår om en pedofil istället för en snäll gammal dam funnit henne – tillfället gör våldtäktsmannen. Hade polisen fortfarande sagt att det inte var ett brott att lämna henne ensam och medellös sent på kvällen på en stängd station utan att någon vuxen mötte henne?

  • Sätt munkavle på Lippestad.
  • Släng ut Hellsborn ur migrationsdomstolen för jäv – och ställ Åkesson mot väggen för att direkt eller indirekt ha utnämnt en sådan patetisk nolla! Hade han haft någon skam i kroppen hade han själv plockat bort honom.
  • Lagför konduktören. Hon ska inte komma undan med att ha försatt ett barn i en situation som mycket väl kan ge men för livet, och som var uppenbart farlig.

Allt annat är ”odemokratiskt” och ovärdigt ett rättssamhälle.

Advokat i babbeltagen

Geir Lippestad fick jobbet som försvarsadvokat till Nordens mest hatade man, eftersom det var Breiviks önskan, trots att han egentligen sysslar med affärsjuridik.

Det behövs inte sägas att det är nödvändigt för demokratin att någon tar på sig uppgiften, och det behövs heller inte sägas att det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara  Lippestad och mitt i landssorgen försöka se mördarens perspektiv.

Ändå är jag förundrad över en hel del som framkommer.

  • Han har inte berättat för Breivik att han är med i Arbeiderpartiet – ändå vet resten av världen det. De vet också att Breivik inte vet.
  • Han säger att ”Behring Breivik troligen inte hade några moraliska betänkligheter med att skjuta barn”.
  • Han säger ”att han för tillfället inte ser några förmildrande omständigheter som han kan anföra när fallet ska upp i rätten”.
  • Han säger ”för övrigt har jag förstått att han sover gott om natten”.
  • Han säger ”när det gäller den andra kravlistan är den så verklighetsfrämmande att det inte går att gå honom till mötes”.

Med all respekt för att detta bara är lösryckta kommentarer: varför reagerar ingen?

Jag menar, varje uttalande en försvarsadvokat gör ska vara för att förbättra situationen för den försvarade. Istället verkar GL babbla på i godan ro som vilken tyckare som helst, utan minsta tanke på hur orden faller.

I detta känsliga läge borde han vara nästan knäpptyst, och enbart formulera sådant som uppenbart tjänar hans klient.

För det kan väl inte vara så att hatet är så stort att alla accepterar att rättssäkerheten får gå på lågvarv?

Man med livmoder

Under en lång tid har jag glatts med Thomas Beatie – mannen som bytt kön men behållit sin livmoder – för varje barn han fått. Människor som kämpar för att få barn förtjänar allt stöd.

Det är också oerhört modigt att först byta kön, och sedan våga vara ännu mer annorlunda genom att mot alla normer genomgå tre graviditeter.

Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg – särskilt när det är en väg av kärlek och liv.

Därför är det med ytterlig förundran jag läser alla de bittra kommentarer andra svenskar, som sägs vara det frimodigaste folket, vräker ur sig. Jag har verkligen försökt förstå – försökt hitta ett enda riktigt argument emot, men aldrig lyckats. Det enda som ens liknar ett verkligt skäl är lätt att peta hål på:

Argument: Det är synd om barnen.
Motargument: Det finns idag en hel del forskning kring hur det går för barn som växer upp i homosexuella familjer, och de är precis lika lyckliga/olyckliga som barn som växer upp i heterosexuella familjer. Så såvida inte någon kan påvisa att just det faktum att livmodern en gång suttit i fadern skulle bidra extra mycket till att förstöra för barnen är detta argument inte hållbart.

Istället cirkulerar en massa icke-argument av den sort som gamla bittra kärringar och gubbar brukade hålla sig med förr i tiden. Ni vet – de som börjar med ”man” eller någon synonym eller omskrivning, och som speglar gammal hävd istället för rationella tankegångar.

”Så gör man inte.”
”Varför då?”
”Tjafsa inte! Det är så. För så har det alltid varit.”

Här ett axplock:

  • ”Biologiska män har inte livmoder. Vill du bli man, så tar man bort livmodern.”
  • Man kan inte både äta och ha kakan. Löjligt att man gör om sej till man och ändå vil att man skall kunna föda ett barn…”
  • ”Bytar man kön så bytar man det.Könsorganet är det som gör att man antingen kan kalla sig man eller kvinna. Så är det, inte lönt att försöka argumentera emot.”
  • ”Du vill alltså byta kön på pappret men behålla ditt kön i verkligheten? I mina öron låter det ganska orimligt. Personligen tycker jag dock att beteendet att vilja byta kön borde klassas som en psykisk störning och att folk med någon typ av sexuell störning inte bör eller bör få skaffa barn.”
  • ”Jag är ledsen men jag måste nog säga att det är en ganska bra ”regel”. Det blir FÖR konstigt annars, nån måtta får det väl nästan vara tror jag.”
  • Vi kan inte ha androgyner som går omkring.”
  • ”Ska staten betala får man finna sig i att sterilisera sig.”
  • ”Om man ger upp/lämnar sitt forna kön så ger man också upp de reproducerande färdigheter man tidigare besatt. Jag tycker därför inte att det är konstigt att det kravet finns heller. Om IVF var helt privat finansierat skulle frågan kanske komma i ett annat ljus. Nu handlar det dock om vad man får hjälp av det offentliga med. Och vill man byta kön så innebär det rimligtvis också uppoffringar. Det tror jag att de flesta är införstådda med.” [Not: IVF behövs egentligen inte, eftersom det går att inseminera hemma.]

Detta blogginlägg är en utmaning.

Hitta ett enda verkligt argument emot varför en mycket liten grupp människor ska nekas den lycka det innebär att kunna bilda familj!

Jag bryr mig inte om ifall det är ett i mina öron dåligt argument, bara det är uppbyggt så här: ”om män tillåts behålla sin livmoder kommer […] att inträffa, vilket är dåligt därför att […]”.

Ty så argumenterar man.

Om man inte är en gammal bitterkärring eller -gubbe.

SvD, AB

Sveket mot Reinfeldts familj

Många har redan kommenterat Reinfeldts resa till Turkiet, så man skulle kunna känna att allt redan var sagt. Ändå är det inte det.

Vi föräldrar planerar våra semestrar långt, långt i förväg, för att det ska passa med ungarnas egna aktiviteter, med våra jobb, med alla familjemedlemmars drömmar och önskemål. Vi pratar om dem hela våren, alla längtar, alla ser fram emot att få vara tillsammans.

Det gäller särskilt i familjer där jobbet hela tiden smetar ut sig över vardagen.

Ändå tycker en lång radda människor att FR borde ha lämnat sin familj och sina tonåringar i sticket under vad som sannolikt var deras enda efterlängtade vecka tillsammans för att delta i en minnesstund där han inte ens hade en uppgift, eftersom Guteland bestämt att partiledarna inte skulle hålla några tal. Fem andra statsråd var närvarande. Han hade dessutom bett att få närvara vid minnesgudstjänsten i Oslo, men de hade inte velat ha internationella gäster.

Jag påstår att hans fru och barn behövde honom mer än Sverige, och att sveket mot dem om han låtit dem åka utan honom bara för att ”visa upp sig” och vinna några populistiska poäng hade varit oändligt större.

Det borde vara så självklart, men tydligen är vår journalist- och ledarkår inte alls av den sorten som skulle drömma om att sätta familjen före jobbet.

Det är nog det mest upprörande av allt.

SvD, SvD, DN, SvD

Höger, multikulti, nazism och kommunism

Det börjar råda total begreppsförvirring i efterdebatten runt de bestialiska dåden i Norge. När nu en rakt igenom ond människa dykt upp tävlar alla om att smeta sina värsta, fulaste epitet på honom och därmed bevisa sina teser.

Flera Sverigedemokrater anser att det är ”det multikulturella” samhällets fel att Breivik löpte amok, även om Jomshof till skillnad från Hellsborn i sin förklaring inte alls säger att det var så, utan bara att det skulle kunna vara så.

Kommunisternas blogg hävdar att Breivik var nazist, sionist (samtidigt!) och kristen fundametalist (trots den totala avsaknaden av referenser till någon gud i manifestet). Man pekar också på ”högerströmningarna” och antyder att även Reinfeldt därmed har en skuld i det som hänt i Norge.

Begreppsförvirring är dock inget nytt, utan har rört till det i artiklar och bloggar under en längre tid.

Jag vill därför, nästan helt sakligt och åsiktsfritt, för andra gången resonera lite kring begreppet Högerextremism.

Det finns en höger-vänsterskala i den ekonomiska politiken.

Där hittar man kommunism längst till vänster, och kapitalism till höger. De flesta av oss anser att det ultimata samhället ligger någonstans mellan polerna, med lagom mycket skatt och lagom mycket social välfärd.

Men ordet ”högerextrem” har absolut ingenting med kapitalism att göra. Det har istället blivit ett ord för ”konservativ” och ”nationalistisik”. Nationaldemokraternas och Sverigedemokraternas politik strävar tillbaka till det socialdemokratiska samhälle vi hade i mitten av förra seklet, och deras ekonomiska profil ligger närmare S med höga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna än M.

Deras väljare är också traditionella S-röstare.

Jag säger absolut inte detta för att lägga någon skuld på S för vare sig SDs intåg i riksdagen eller dåden i Norge, utan för att peka på det bisarra i att prata om högerströmningar, nationalism och borgerlig politik som olika ord för samma sak.

Det är bra med diskussioner, men för att göra det lite lättare att förstå varandra vore det lysande om debattörer kunde försöka kliva bort från de svepande formuleringarna och istället benämna exakt vad man syftar på.

Säg inte ”multikultur” om du menar ”invandring från ickenordiska länder”. Säg inte ”högerströmningar” om du menar ”motstånd mot invandring”. Och säg inte ”nazist” om du menar ”motståndare till islam”.

Säg inte ”islamist” om du menar ”individ som inte tar aktiv ställning mot islam, utan tycker att alla ska få tro på vad de vill”. Säg inte ”rasist” om samtliga sverigedemokratiska väljare. Många är rasister, men långt ifrån alla.

Säg inte ”kommunist” om någon som vill ha en hyfsat generös flyktingpolitik.

Och säg inte ”odemokratisk” om någon som uttrycker en åsikt du inte håller med om. 

SvD, SvD, DN, AB

Hatiska nätforas ansvar

Vi befann oss på en av dödandets värsta platser, Verdun, när vi fick de första beskeden om de ofattbara dåden i Norge. På hemresa genom Tyskland och Sverige har jag, precis som alla andra jorden runt, försökt ta in verkligheten, och förstå vem, hur, varför.

Precis som för Jan Guillou gick först tankarna till Al Qaida, men det verkade inte rätt det heller. Varför just Norge i så fall?  Och varför nu? Och senare, när morden på Utøya blev kända, misstro. Attentat mot regeringen kan kanske åstadkommas av islamister, men knappast mord på unga socialdemokrater.

Äntligen”, twittrade Jimmie Åkessons sekreterare när Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig själv i luften, och i samma anda gick kommentarerna på anti-islamistiska nätforum som Politiskt Inkorrekt efter dessa dåd. Jag läste dem bakifrån nu på morgonen.

Antiklimax kom när informationen om ABBs etnicitet kom ut. Ovilja att tro att det var sant. Det är ju islam som är fienden. Det är ju de mörkhyade som är hotet. Nu blev allt fel. På något sätt måste det vara ”gammelmedia” som ljuger, som inte vill berätta. Besvikelsen var enorm.

Efter Taimour Abdulwahab al-Abdaly skrev jag och många andra att vi måste kämpa mot intolerans och värna om respekten för oliktänkande. Det gäller fortfarande.

Det är inte Jimmie Åkessons eller Fremskrittspartiets fel att ABB löpte amok, uppenbarligen på egen hand, men den stämning av hat och oförsonlighet som alla dessa ”Arga Vita Män” vältrar sig i har närt honom.

Det är lika lite de vanliga muslimernas fel att några blir islamister, men de som predikar motstånd mot väst har likaledes ett starkt ansvar för hatet även om de inte själva är beredda att ta till vapen.

Dilemmat är att demokratin förutsätter att de som vill hata får göra det, oavsett om de är islamister eller antiislamister.

Så hur stoppar man hatet utan att ge avkall på demokratins grundpelare, Det Fria Ordet?

Genom att svara. Genom att möta lösa påståenden med fakta. Genom att våga ta debatten.

Uppdatering: Som sagt.

SvD, SvD, DN, SvD, SvD

Maud som Evita

Jag tror Aftonbladet fått helt fnatt, när man antyder att regeringen borde gå in och betala löner åt Saabs anställda.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för Saab, men dessa ständiga upprop för extra-special-behandling börjar bli ofantligt tröttsamma.

Tänk för ett ögonblick att man verkligen hade använt våra skatter till dessa utgifter. Nästa vecka är det Ohlssons Däckfirma, Kalles Sillfabrik och Saras Smedja som inte kan fixa sina utbetalningar. Vad händer då? Ska våra gemensamma medel gå till dessa företag också? De kanske också behöver tid att hitta sponsorer? Vem säger att inte Sara kan hitta kineser som vill ha hennes eldgafflar?

Kommer Collin att i artikel efter artikel förklara hur viktig just sillen är för Sverige, och hur alla andra länders regeringar gör mer för sin fisk än Sveriges?

Ska Maud agera som Evita Perón och dela ut skattemedel som välgörenhet till den som skriker högst?

SvD, DN

Politiskt Inkorrekt: Censur för det fria ordets skull

Politiskt Inkorrekt är en site som vill berätta det som ”gammelmedia” inte förtäljer.

Sens moralen är enkel: Vanlig press mörkar minsann, men vi – vi berättar allt, vi.

Jag brukade läsa den, och kommentera. Men en dag var jag bannad.

Jag svär inte, och jag går inte till personangrepp – däremot var iofs påhoppen på mina kommentarer rätt grova.

Det jag gjorde mig skyldig till var att ifrågasätta.

Jo. Det är viktigt med censur så att det fria ordet får stå oemotsagt.