Ansvaret för Breiviks dåd

Det blir så bisarrt från alla håll när man ska diskutera ansvar för Breiviks handlingar.

Ibland låter det som åttaåringslogik, dvs ”om inte du hade ringt till mig så hade inte jag snubblat i trappan när jag skulle svara, alltså är det ditt fel att jag har ett blåmärke”.

Vi är bara ansvariga för sådant vi i någon rimlig mån kunnat förutse och förhindra.

Jag anser därför att det är helt fel att skylla den normale muslimen för islamistiska terrordåd, om den bara utövar sin religion i största allmänhet. Om den däremot pratar om våld och intolerans mot väst har den ett ansvar för vad islamisten i hörnet uppsnappar och genomför. Hur stort beror förstås på graden av hets i talet.

På samma sätt har den svensk som bara i största allmänhet tycker vi ska ha en begränsad invandring inget ansvar för Breiviks gärningar, men den som sprider hat och intolerans har det, i samma varierande grad.

Men att skylla Breiviks dåd på att vi har muslimer i Norden är som att skylla islamistiska terrordåd på att vi inte alla konverterar till islam.

Fullständigt uppåt väggarna, med andra ord. Vi anpassar inte vårt samhälle efter förvirrade terrorister.

SvD, SvD, SvD

KD, Juholt och tvångssterilisering

För övrigt anser jag:

  • att det är viktigt och bra att snabbt ta bort kraven på sterilisering för könsbytare.
  • att det är oförsvarbart av KD att vara emot detta, eftersom inga verkliga argument finns.
  • att det är fånigt av Juholt att påstå att Reinfeldt ”låter KD blockera frågan”, eftersom riksdagen haft uppehåll sedan frågan behandlades på KDs riksting i juni. Det har med andra ord inte funnits någon tid att ta upp ärendet. Och inget hade hindrat S från att driva det tidigare om det varit så att man verkligen brytt sig – men eftersom detta rör så få har dessvärre inget parti satt frågan på sin att-driva-lista.
  • att det dock är viktigt att inte KD och SD får blockera denna fråga där övriga är överens. Om det händer kommer jag nämligen att hålla med Juholt.

Rättsrötan, SD och konduktören

”Odemokratisk” har blivit ett skällsord. Vad som är ”odemokratiskt” är dock förstås mycket i betraktarens ögon.

För mig är demokrati två ben:

  1. All makt ska utgå från folket.
  2. De folkvalda ska stifta lagar, och rättssystemet ska skyddas i alla sina hörnstenar.

Då ingår också även för oss som inte är jurister att förstå hur våra lagar fungerar och att kämpa för att rättvisa upprätthålls.

Det är ett – om än lindrigt – angrepp på demokratin, om än den norska och inte den svenska, när Breiviks advokat utelämnar honom till hans nackdel.

Det är ett desto större hån mot svensk rättssäkerhet när SDs Erik Hellsborn får sitta kvar som nämndeman trots sina uttalanden som går ut på att det är invandringens fel att Breivik löpte amok. Ja, det är sant att SD är demokratiskt valda. Ja, det är sant att han är utsedd av SD – vilket i sig är en makalös skam för partiet! – men det är ändå ytterst rättssäkerheten för de individer vars ärende ska behandlas av migrationsdomstolen som spelar roll. De ska veta att de får en opartisk bedömning.

Så hur i h-e kan man påstå sig inte ha förutfattade meningar när man skriver något så vidrigt? Att låta honom sitta kvar och döma familjer till utvisning är en skam för Sverige.

Slutligen: Det förbryllade mig oerhört att polisen kunde besluta sig för att inte gå vidare med den konduktör som tvingade en elvaåring av tåget i Kumla igår. För mig var det redan från början ett uppenbart fall av framkallande av fara för annan. Det är ett barn, hon har inga pengar, ingen telefon, och ingen anhörig på orten. Hon kunde blivit påkörd eller bortrövad, drunknat, what not. Därtill ska läggas den psykiska chock hon utsatts för.

En australiensisk kollega berättade om ett fall för några år sedan, där en busschaufför inte släppt på en pojke som väntade vid en hållplats. Ingen såg honom efter detta – förmodligenför att han istället följt med en främling. Detta hade mycket väl kunnat hänt igår om en pedofil istället för en snäll gammal dam funnit henne – tillfället gör våldtäktsmannen. Hade polisen fortfarande sagt att det inte var ett brott att lämna henne ensam och medellös sent på kvällen på en stängd station utan att någon vuxen mötte henne?

  • Sätt munkavle på Lippestad.
  • Släng ut Hellsborn ur migrationsdomstolen för jäv – och ställ Åkesson mot väggen för att direkt eller indirekt ha utnämnt en sådan patetisk nolla! Hade han haft någon skam i kroppen hade han själv plockat bort honom.
  • Lagför konduktören. Hon ska inte komma undan med att ha försatt ett barn i en situation som mycket väl kan ge men för livet, och som var uppenbart farlig.

Allt annat är ”odemokratiskt” och ovärdigt ett rättssamhälle.

Man med livmoder

Under en lång tid har jag glatts med Thomas Beatie – mannen som bytt kön men behållit sin livmoder – för varje barn han fått. Människor som kämpar för att få barn förtjänar allt stöd.

Det är också oerhört modigt att först byta kön, och sedan våga vara ännu mer annorlunda genom att mot alla normer genomgå tre graviditeter.

Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg – särskilt när det är en väg av kärlek och liv.

Därför är det med ytterlig förundran jag läser alla de bittra kommentarer andra svenskar, som sägs vara det frimodigaste folket, vräker ur sig. Jag har verkligen försökt förstå – försökt hitta ett enda riktigt argument emot, men aldrig lyckats. Det enda som ens liknar ett verkligt skäl är lätt att peta hål på:

Argument: Det är synd om barnen.
Motargument: Det finns idag en hel del forskning kring hur det går för barn som växer upp i homosexuella familjer, och de är precis lika lyckliga/olyckliga som barn som växer upp i heterosexuella familjer. Så såvida inte någon kan påvisa att just det faktum att livmodern en gång suttit i fadern skulle bidra extra mycket till att förstöra för barnen är detta argument inte hållbart.

Istället cirkulerar en massa icke-argument av den sort som gamla bittra kärringar och gubbar brukade hålla sig med förr i tiden. Ni vet – de som börjar med ”man” eller någon synonym eller omskrivning, och som speglar gammal hävd istället för rationella tankegångar.

”Så gör man inte.”
”Varför då?”
”Tjafsa inte! Det är så. För så har det alltid varit.”

Här ett axplock:

  • ”Biologiska män har inte livmoder. Vill du bli man, så tar man bort livmodern.”
  • Man kan inte både äta och ha kakan. Löjligt att man gör om sej till man och ändå vil att man skall kunna föda ett barn…”
  • ”Bytar man kön så bytar man det.Könsorganet är det som gör att man antingen kan kalla sig man eller kvinna. Så är det, inte lönt att försöka argumentera emot.”
  • ”Du vill alltså byta kön på pappret men behålla ditt kön i verkligheten? I mina öron låter det ganska orimligt. Personligen tycker jag dock att beteendet att vilja byta kön borde klassas som en psykisk störning och att folk med någon typ av sexuell störning inte bör eller bör få skaffa barn.”
  • ”Jag är ledsen men jag måste nog säga att det är en ganska bra ”regel”. Det blir FÖR konstigt annars, nån måtta får det väl nästan vara tror jag.”
  • Vi kan inte ha androgyner som går omkring.”
  • ”Ska staten betala får man finna sig i att sterilisera sig.”
  • ”Om man ger upp/lämnar sitt forna kön så ger man också upp de reproducerande färdigheter man tidigare besatt. Jag tycker därför inte att det är konstigt att det kravet finns heller. Om IVF var helt privat finansierat skulle frågan kanske komma i ett annat ljus. Nu handlar det dock om vad man får hjälp av det offentliga med. Och vill man byta kön så innebär det rimligtvis också uppoffringar. Det tror jag att de flesta är införstådda med.” [Not: IVF behövs egentligen inte, eftersom det går att inseminera hemma.]

Detta blogginlägg är en utmaning.

Hitta ett enda verkligt argument emot varför en mycket liten grupp människor ska nekas den lycka det innebär att kunna bilda familj!

Jag bryr mig inte om ifall det är ett i mina öron dåligt argument, bara det är uppbyggt så här: ”om män tillåts behålla sin livmoder kommer […] att inträffa, vilket är dåligt därför att […]”.

Ty så argumenterar man.

Om man inte är en gammal bitterkärring eller -gubbe.

SvD, AB

Sveket mot Reinfeldts familj

Många har redan kommenterat Reinfeldts resa till Turkiet, så man skulle kunna känna att allt redan var sagt. Ändå är det inte det.

Vi föräldrar planerar våra semestrar långt, långt i förväg, för att det ska passa med ungarnas egna aktiviteter, med våra jobb, med alla familjemedlemmars drömmar och önskemål. Vi pratar om dem hela våren, alla längtar, alla ser fram emot att få vara tillsammans.

Det gäller särskilt i familjer där jobbet hela tiden smetar ut sig över vardagen.

Ändå tycker en lång radda människor att FR borde ha lämnat sin familj och sina tonåringar i sticket under vad som sannolikt var deras enda efterlängtade vecka tillsammans för att delta i en minnesstund där han inte ens hade en uppgift, eftersom Guteland bestämt att partiledarna inte skulle hålla några tal. Fem andra statsråd var närvarande. Han hade dessutom bett att få närvara vid minnesgudstjänsten i Oslo, men de hade inte velat ha internationella gäster.

Jag påstår att hans fru och barn behövde honom mer än Sverige, och att sveket mot dem om han låtit dem åka utan honom bara för att ”visa upp sig” och vinna några populistiska poäng hade varit oändligt större.

Det borde vara så självklart, men tydligen är vår journalist- och ledarkår inte alls av den sorten som skulle drömma om att sätta familjen före jobbet.

Det är nog det mest upprörande av allt.

SvD, SvD, DN, SvD

Höger, multikulti, nazism och kommunism

Det börjar råda total begreppsförvirring i efterdebatten runt de bestialiska dåden i Norge. När nu en rakt igenom ond människa dykt upp tävlar alla om att smeta sina värsta, fulaste epitet på honom och därmed bevisa sina teser.

Flera Sverigedemokrater anser att det är ”det multikulturella” samhällets fel att Breivik löpte amok, även om Jomshof till skillnad från Hellsborn i sin förklaring inte alls säger att det var så, utan bara att det skulle kunna vara så.

Kommunisternas blogg hävdar att Breivik var nazist, sionist (samtidigt!) och kristen fundametalist (trots den totala avsaknaden av referenser till någon gud i manifestet). Man pekar också på ”högerströmningarna” och antyder att även Reinfeldt därmed har en skuld i det som hänt i Norge.

Begreppsförvirring är dock inget nytt, utan har rört till det i artiklar och bloggar under en längre tid.

Jag vill därför, nästan helt sakligt och åsiktsfritt, för andra gången resonera lite kring begreppet Högerextremism.

Det finns en höger-vänsterskala i den ekonomiska politiken.

Där hittar man kommunism längst till vänster, och kapitalism till höger. De flesta av oss anser att det ultimata samhället ligger någonstans mellan polerna, med lagom mycket skatt och lagom mycket social välfärd.

Men ordet ”högerextrem” har absolut ingenting med kapitalism att göra. Det har istället blivit ett ord för ”konservativ” och ”nationalistisik”. Nationaldemokraternas och Sverigedemokraternas politik strävar tillbaka till det socialdemokratiska samhälle vi hade i mitten av förra seklet, och deras ekonomiska profil ligger närmare S med höga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna än M.

Deras väljare är också traditionella S-röstare.

Jag säger absolut inte detta för att lägga någon skuld på S för vare sig SDs intåg i riksdagen eller dåden i Norge, utan för att peka på det bisarra i att prata om högerströmningar, nationalism och borgerlig politik som olika ord för samma sak.

Det är bra med diskussioner, men för att göra det lite lättare att förstå varandra vore det lysande om debattörer kunde försöka kliva bort från de svepande formuleringarna och istället benämna exakt vad man syftar på.

Säg inte ”multikultur” om du menar ”invandring från ickenordiska länder”. Säg inte ”högerströmningar” om du menar ”motstånd mot invandring”. Och säg inte ”nazist” om du menar ”motståndare till islam”.

Säg inte ”islamist” om du menar ”individ som inte tar aktiv ställning mot islam, utan tycker att alla ska få tro på vad de vill”. Säg inte ”rasist” om samtliga sverigedemokratiska väljare. Många är rasister, men långt ifrån alla.

Säg inte ”kommunist” om någon som vill ha en hyfsat generös flyktingpolitik.

Och säg inte ”odemokratisk” om någon som uttrycker en åsikt du inte håller med om. 

SvD, SvD, DN, AB

Hatiska nätforas ansvar

Vi befann oss på en av dödandets värsta platser, Verdun, när vi fick de första beskeden om de ofattbara dåden i Norge. På hemresa genom Tyskland och Sverige har jag, precis som alla andra jorden runt, försökt ta in verkligheten, och förstå vem, hur, varför.

Precis som för Jan Guillou gick först tankarna till Al Qaida, men det verkade inte rätt det heller. Varför just Norge i så fall?  Och varför nu? Och senare, när morden på Utøya blev kända, misstro. Attentat mot regeringen kan kanske åstadkommas av islamister, men knappast mord på unga socialdemokrater.

Äntligen”, twittrade Jimmie Åkessons sekreterare när Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig själv i luften, och i samma anda gick kommentarerna på anti-islamistiska nätforum som Politiskt Inkorrekt efter dessa dåd. Jag läste dem bakifrån nu på morgonen.

Antiklimax kom när informationen om ABBs etnicitet kom ut. Ovilja att tro att det var sant. Det är ju islam som är fienden. Det är ju de mörkhyade som är hotet. Nu blev allt fel. På något sätt måste det vara ”gammelmedia” som ljuger, som inte vill berätta. Besvikelsen var enorm.

Efter Taimour Abdulwahab al-Abdaly skrev jag och många andra att vi måste kämpa mot intolerans och värna om respekten för oliktänkande. Det gäller fortfarande.

Det är inte Jimmie Åkessons eller Fremskrittspartiets fel att ABB löpte amok, uppenbarligen på egen hand, men den stämning av hat och oförsonlighet som alla dessa ”Arga Vita Män” vältrar sig i har närt honom.

Det är lika lite de vanliga muslimernas fel att några blir islamister, men de som predikar motstånd mot väst har likaledes ett starkt ansvar för hatet även om de inte själva är beredda att ta till vapen.

Dilemmat är att demokratin förutsätter att de som vill hata får göra det, oavsett om de är islamister eller antiislamister.

Så hur stoppar man hatet utan att ge avkall på demokratins grundpelare, Det Fria Ordet?

Genom att svara. Genom att möta lösa påståenden med fakta. Genom att våga ta debatten.

Uppdatering: Som sagt.

SvD, SvD, DN, SvD, SvD

Maud som Evita

Jag tror Aftonbladet fått helt fnatt, när man antyder att regeringen borde gå in och betala löner åt Saabs anställda.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för Saab, men dessa ständiga upprop för extra-special-behandling börjar bli ofantligt tröttsamma.

Tänk för ett ögonblick att man verkligen hade använt våra skatter till dessa utgifter. Nästa vecka är det Ohlssons Däckfirma, Kalles Sillfabrik och Saras Smedja som inte kan fixa sina utbetalningar. Vad händer då? Ska våra gemensamma medel gå till dessa företag också? De kanske också behöver tid att hitta sponsorer? Vem säger att inte Sara kan hitta kineser som vill ha hennes eldgafflar?

Kommer Collin att i artikel efter artikel förklara hur viktig just sillen är för Sverige, och hur alla andra länders regeringar gör mer för sin fisk än Sveriges?

Ska Maud agera som Evita Perón och dela ut skattemedel som välgörenhet till den som skriker högst?

SvD, DN

Don Juholte drar ut mot Bodström

Det som förundrar mig mest när det gäller Juholt är att han får så mycket beröm för sin retoriska förmåga. Det enda jag hör är hur han med mässande, mästrande pastorröst tjatar om samma intetsägande slogans hela tiden.

Han har nu uppenbarligen inte läst Bodströms bok. Det har föralldel inte jag heller.

Däremot har han, liksom förmodligen större delen av svenska folket, läst tidningarnas referat. Pressen fokuserar förstås på kritiken, för den är roligast och ger vinnande rubriker.

Juholt reagerar då lika sofistikerat som en åttaåring, och svarar Bodström att ”du är faktiskt också dum!”.

Eller ja.

”Medioker deckarförfattare.” ”Det finns de som kan analysera politik och dem har jag respekt för.” ”Har spelat fotboll mer än han varit politiker.” Den sista är särskilt intressant, med tanke på att Bodströms rikspolitiska erfarenhet vida överstiger Juholts, som ju inte ens suttit i en regering.

Så till alla dessa hyllare av Juholts retoriska förmåga: Hur smart är det att som en riktigt förorättad räv skrika ut att rönnbären är sura efter att ha läst några tillspetsade rubriker?

Jag påstår att en verkligt skicklig retoriker antingen helt avstått från att kommentera, eller också varit betydligt subtilare än så i sin kritik.

Retorik är inte klatchiga klyschor. Retorik är att övertyga.

Don Juholte verkar ha som målsättning att övertyga väderkvarnar.

SvD, SvD, SvD, DN, DN, SvD

SD och svensk abortlag

Sveriges politiker har alltid varit internationellt sett ovanligt eniga kring den ovanligt generösa abortlagstiftning vi har här. Det är en enighet som egentligen inte har sin motsvarighet i den svenska folkviljan – för visst finns det abortmotståndare såväl som abortkritiker, och nu när KD alltmer slutar vara sista utposten för kritikerna uppstår frågan vart dessa ska ta vägen, politiskt.

Tyvärr utkristalliserar sig då bara ett alternativ för motståndare till dagens regelverk, och det är SD. Det är nämligen enkelt för SD att vara abortkritiker, eftersom deras kärnväljare dels nästan bara är män och dels är konservativa och traditionsbundna. Antingen bryr de sig knappast alls, eller också håller de med.

Själv har jag faktiskt också svårt att identifiera mig med de högljudda, fördömande feminister som med all tänkbar ammunition attackerar den som yppar det minsta inskränkande ord i denna fråga. Jag läste en gång i en krönika orden ”Du ska inte lägga dig i vad som växer i våra magar”, riktade till Göran Hägglund. Vaddå inte lägga sig i? Detta är visserligen en fråga kring en rätt kvinnor har och ska ha, men det betyder ingalunda att män inte har rätt att uttrycka en åsikt.

Det finns anledning att se över v22 som gräns. Svar på fostervattensprov kommer i regel i v18, så det finns marginaler som går att krympa, för vi mår nog alla illa av att läsa om barn som lever en timme innan de dör. Jag säger barn, för den som drar ett andetag upphör att vara foster, och ska därmed ha samma rättigheter som vi andra medborgare.

Vi måste på något sätt komma förbi de arga tanterna och den haussade retoriken och våga ta i denna fråga istället för att låta den bli SDs. Vi måste också, på samma sätt som med KD, pressa SD på en verklig ståndpunkt. Idag finns bara en flummig riktlinje som säger att kommuner ska upprätta en ”handlingsplan mot aborter”. Vad exakt är de för eller emot?

Risken är annars att kampen för den oföddes rättigheter bundlas med kampen mot den icke-etniske svenskens.

AB