S säger inte nej, utan kanske kanske kanske

Jag håller med Jämtin. Det borde inte ha stått

Förbifart Stockholm: Nej

…för Socialdemokraterna. Det borde ha stått

Förbifart Stockholm: Kanske

Jag skojar inte. Det är inte OK att ljuga och förtala andra på valaffischer. Det är ungefär lika dålig stil som att Östros påstår att Alliansen vill sänka skatten med 100 miljarder nästa mandatperiod. Eller när Maria Wetterstrand hävdar att Alliansen vill ha betyg från sex års ålder.

Efter LOs kampanj med uppochnervända, lik-liknande partiledare i kombination med grova personangepp har den rödgröna sidan dock förbrukat all trovärdighet när det gäller krav på saklig affischering.

Det totala bottennappet är dock SDs film med anfallande musliminnor.

Sammanfattningsvis: Det vore trevligt med lite egen politik istället för

  • lögner om vad andra partier vill
  • nidbilder på andra partiledare, kombinerat med personangrepp
  • hets mot en redan utsatt folkgrupp

Lite gammeldags hederlighet, snälla!

Anfallande musliminnor

Jag har gjort det. Jag har sett SDs nya reklamfilm.

En grupp kvinnor i niqab hann före en stackars tant med rullator till en tågbroms.

Detta med att bli förbisprungen av kvinnor med täckta ansikten hela tiden är ju ett stort problem för oss alla. Tur att det uppmärksammats!

Japp.

Här finns ytterligare en sann hjälte i Sydstadskepa, som med knivskarp retorik löser samhällsproblem i Filipstad.

Vem vinner flyktingutslängningsauktionen?

Mona Sahlin vill ha någon form av pakt med Alliansen om att det block som får flest röster ska bilda regering med ett trevligt parti på andra sidan staketet, om SD blir vågmästare.

Det är rätt såtillvida att de demokratiska partierna behöver söka blocköverskridande lösningar. Vi kan inte ha block som sitter och kohandlar med .

JÅ: ”Vad säger du, Mona, hur många flyktingar vill du slänga ut? Jaså, bara femhundra. Du då Fredrik? Hör jag tusen? Inte det? Åttahundra? OK, vi kan säga sjuhundra, men då vill jag ha ett slöjförbud också. Bjuder du över, Mona?”

Det jag inte är med på är däremot den där passusen om ”den som vinner får bilda regering”. Ingen vinner. Det borde vara helt ointressant vem som får 47 och vem som får 48 procent i det läget – det som är relevant är vilken konstellation som får majoritet, och hur trovärdig den är.

Jag menar, säg att Alliansen ”förlorar”, dvs får en procentenhet mindre än de rödgröna, men ändå lyckas övertala MP till samarbete – har de fuskat då? Eller om de rödgröna ”förlorar”, men ändå får med sig Folkpartiet.

Riktigt spännande kan det ju bli om Mona snackar med FP samtidigt som Fredrik snackar med MP.

Snacka om otrohetssåpa i Hollywoodstuk.

Ju mer jag tänker på det, desto mer undrar jag: hur kan någon vilja skapa detta kaos i Sverige?

Det faller ett stort ansvar på den som lägger sin röst på Sverigedemokraterna.

SvD, AB

SD och Emotskapet

Jag har en teori:
Det finns ett visst antal etablissemangsfientliga i Sverige. Människor som är emot. Punkt.

En gång i tiden var de miljöpartister. De har senare röstat på Ny Demokrati och Junilistan.

Nu väljer de Sverigedemokraterna.

Frågan är, om det stämmer: Varför är de inte piratpartister istället? Eller FIor?

Frågan är också: kommer de verkligen att rösta när det är dags? Eller säger de bara ”SD” till valbarometrarnas uppringare för att visa emotskapet?

Muslimerna som hot mot Väst

Samtidigt som Obama jobbar för fred i Israel och en ökad tolerans mot islam från västvärlden driver främlingsfientliga krafter på för att öka misstron mot religionen och alla dess utövare. Det spelar ingen roll att de allra flesta av de hundratusen svenska muslimerna faktiskt inte är mer troende än den etniske svensken är kristen.

Den som liksom jag läser artikelkommentarer och bloggar måste känna hur de verkar finnas där överallt – muslimhatarna som vill upphäva vår trosfrihet genom att helt sonika slänga ut alla som säger sig vara muslimer ur Sverige.

Jag tror och hoppas att de inte är så många, utan bara ovanligt flitiga kommentatörer.

För alla oss som i många år känt muslimer både i och utanför Sverige känns detta anti-islamhetsande fullständigt bisarrt och verklighetsfrånvänt. Att ett parti vars partiledare tydligt och bestämt kallar alla Sveriges muslimer för ”vårt största utländska hot” lyckas ligga och balansera runt 4% är inte smickrande för oss svenska medborgare.

Jag har försökt få kläm på vad som är det stora problemet med just islam. Några punkter dyker upp ofta:

  1. Det finns terrorister som är muslimer
  2. Det finns inget kärleksbud i islam
  3. Några muslimska länder tillämpar Sharia-lagstiftning

Vi tar och plockar punkterna en och en.

1. Det är ingen idé att sticka under stol med att det finns muslimska terrorister i världen. En anledning är att i vissa länder – tänker då främst på Afghanistan och tidigare Algeriet – finns ingen riktig skola. De enda utbildade är mullorna, och när ett barn får lära sig att det enda viktiga är Guds vilja, istället för att få lära sig vetenskap, kärnämen och etik skilt från vilken religion som helst, fortsätter begreppen gärna att vara ihoprörda resten av livet.

Det var inte särskilt länge sedan hela Europa indirekt styrdes av präster, och unga kristna entusiaster kunde skickas att begå i stort sett vilka brott som helst i kyrkans namn. Den som tror detta är ett typiskt muslimskt fenomen har ingen historia.

Det är viktigt att skolor är helt fristående från religiös påverkan. Jag fick själv be morgonbön och sjunga psalmer så sent som på 70-talet, och jag tog ingen skada av det, men det är bättre att dra linjen vid nolltolerans.

2. Alla de fem stora religionerna har ett kärleksbud, dvs en anmodan att älska din nästa. Jag vet inte var denna skröna om att islam skulle sakna detta kommer ifrån – ibland har jag frågat – men det verkar som om idén kläckts av någon vid okänt tillfälle och sedan fått eget liv.

Tesen att just islam till skillnad från de andra religionerna skulle sakna kärleksbud används för att få islam att framstå som i grunden mindre civiliserad än andra religioner.

3. Att några muslimska länder, som Iran och Saudiarabien, tillämpar Sharia-lagar är inte förenligt med västerländsk syn på rättssystem. Lagar ska skapas efter vad som är bäst för individerna i landet, och inte efter vad en gud kan tänkas förvänta sig av oss.

Även här är det viktigt att minnas att i princip alla länder för inte länge sedan byggde sina lagar kring den statsbärande religionen.

Det svåra är att i ett land där en religion är dominerande blir det naturligt att en ibland stor del av befolkningen vill att religionens regler ska lyftas till lag, och är lagarna satta av en demokratiskt vald regent blir gränsen mellan rätt och fel lätt grumlig.

Det blir tydligast och felast när en människas brott mot en gud, till exempel hädelse, straffas av ett polisväsende.

Så är det därför svårt att säga att irländska lagar mot abort är att jämställa med Sharialagar, eftersom abortmotståndarna alltid kan hävda att det är det ofödda barnet man bryr sig om, inte påven och Gud.

Däremot finns ett annat, bättre exempel på att även den kristna världen går över gränser när man sätter Guds väl och ve före sina invånares. Manilas borgmästare förbjuder hjälporganisationer att dela ut preventivmedel bland fattiga människor som lever på soptippar med dussintals svältande barn i varje familj. Det finns inget rationellt, individknutet skäl till detta, utan det är för att det i första mosebok står att Onan spillde sin säd på marken, och för detta blev han dödad av Gud.

Enbart därför tvingas 25-åringar föda sitt åttonde barn i skjul utan vatten till ett liv på en soptipp utan skola, mat eller ens kläder.

Det är ingen religions fel, och det är verkligen inte den normale utövarens fel, att några knäppjökar använder sin makt till att tvinga andra att leva efter regler som skrevs när människor red på åsnor.

Alla de fem stora religionerna började som vackra, hoppingivande vägar mot rikare, lyckligare liv. Alla fem hjälper fortfarande människor över hela världen att känna framtidstro och trygghet. Att det sedan gått fel här och var måste vi hjälpas åt att rätta till.

Vägen dit går genom respekt för varandras val, inte motsatsen.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB

Nyamkos flyktinglöner

Utspel i valtider låter alltid som vallöften. Nyamko Sabuni har skrivit en bok, som nog inte ska tolkas som något löfte.

Två saker förvånar mig i artikeln.

  1. I ingressen står det att hon vill ha ”särskilda, snävare regler för föräldraledighet för utlandsfödda”. I artikeln framgår det dock att det inte är för ”utlandsfödda”, utan för ”den som har ett utlandsfött barn”, vilket är en astronomisk skillnad. Jag blev förvånad för jag trodde inte vi hade full föräldraledighet för den som kom hit med en femåring. Jag håller med om att det är absurt och behöver ändras.
  2. Det som dock förvånade mig mer är att hon vill ha en låglönesektor för utlandsfödda med dålig utbildning.

Självklart är det en god tanke att den som är svåranställningsbar hellre ska få ett jobb med låg lön än inget jobb alls. Men hur ska hon författa lagen? Det finns ju även svenskar med undermålig utbildning – t ex de som hoppat av grundskolan. Ska vi ha en regel som säger att den som är utlandsfödd och outbildad ska kunna ha lägre lön än den som är svenskfödd?

I Sverige har vi ingen lägstalön som är lagstiftad. Lägstalöner sätts i avtalsrörelsen, och inte genom politiska beslut. Därför är det än svårare att se genomförbarheten i detta.

Jag ser hundra problem hon måste navigera runt.

Men det är ändå uppfriskande att en som själv varit flykting lyfter fram frågeställningarna. Vart de nu leder.

Länkar: SvD

Flyktingpolitikens ifrågasättande

Det är svårt för oss som inte jobbar med flyktingfrågor att veta vad som är rätt och fel rapportering. I vissa fall verkar det som om vem som helst kan komma papperslös till Sverige och vips få tusen förmåner och medborgarskap – i andra fall som om ingen alls kommer in, hur ömmande skäl man än har.

Det jag dock inte håller med om är Maria Wetterstrands slutsats ”Ju mer man går SD till mötes, desto mer gynnar man dem. Bästa sättet att möta hotet om en inhuman flyktingpolitik är att stå upp för en human flyktingpolitik.”

Om svenska folket får intrycket att våra skattepengar går till ett ohejdat intag av flyktingar är det bästa sättet att möta det att visa att det visst inte är ohejdat, utan att bara de som verkligen behöver amnesti får det.

SD får inte få monopol på rätten att ifrågasätta vart våra pengar går.

Dolt ansikte, dolda motiv

Slöjor, burkor, niqaber är ett hett topic i valrörelsen.

Lite obehagligt, eftersom diskussionen gärna hålls kokande av nationalister, ofta med utgångspunkten att vi svenskar ska besparas åsynen av sådana icke-ursvenska fenomen.

Det är alltid klurigt när olika rättigheter ställs mot varandra – rätten att vara klädd som man vill mot kvinnors rätt till frihet. Särskilt knepigt blir det när ansiktet döljs hos den som vill använda sig av samhällets funktioner, såsom skolor. Har vi rätt att kräva att få se våra elever eller lärare?

Björklund vill lagstifta om att skolor ska ha rätt att förbjuda slöja som döljer ansiktet. Rätt eller fel – det är ett märkligt starkt utspel, med tanke på hur sällsynt fenomenet är, och hur stort mediautrymme frågan får. Jag vill inte säga att Björklund är populistisk, för egentligen är det ett helt ok förslag – men när det blåses upp så här precis före ett val, där Sverigedemokraterna seglar med främlingsfientlig vind i seglen, känns det nära ett försök att ta del av denna pust. Obehagligt, som sagt.

Vårt samhälle bygger på att man kan se varandra i ögonen, heter det. Mja. Ögonen täcks ytterst sällan i Sverige, eftersom vår afghanska befolkning är i stort sett obefintlig. Bättre att säga att man ska kunna se vem man pratar med.

Det råder också en allmänt utbredd uppfattning om att det är inskränkta, svartsjuka män som låser in sina fruar i dylika klädnader för att de inte ska kunna vara otrogna, och för att hindra dem från att även i övrigt ta för sig av samhället. Såvitt jag förstått stämmer detta rätt dåligt. Såvitt jag förstått är det antingen så att kvinnorna själva vill bära slöja – av religiösa skäl eller av vana – eller också är det äldre, kvinnliga släktingar – egna eller ingifta – som sätter upp denna förväntan. Så är i alla fall fallet i många nordafrikanska arabländer, råkar jag veta.

Huruvida detta också är fallet när det gäller slöjbärande muslimer i Sverige vet jag inte säkert, och frågan är om någon vet det. Det verkar finnas mycket lite forskning i frågan.

Men oavsett varför: När flera rättigheter ställs mot varandra måste vi förstås bestämma vilken som är viktigast, och sedan blir resten ganska enkelt. För mig är det självklart att vi ska värna barn, men låta vuxna vara som de vill, så långt det inte stör eller förstör för andra.

Därur följer:

  • Totalt slöjförbud för grundskolebarn. Att tjejer, som V hävdar, då kommer att hållas hemma istället är fullt möjligt, men då får Socialtjänsten gripa in. Vi har skolplikt, och vi kan inte dalta när det gäller barns väl och ve. Det kan inte anses förenligt med ett barns bästa att inte få visa håret – och det gäller även om tösen hävdar att hon bestämt själv. Samma sak gäller gympa och simundervisning. Ingen särbehandling pga föräldrarnas religion eller tradition.
  • Från och med gymnasiet bestämmer däremot var och en själv hur den ska gå klädd.
  • Precis som Björklund anser jag dock att den som väljer att dölja ansiktet samtidigt frånsäger sig rätten att hävda diskriminering. Skolor och arbetsplatser har rätt att kräva att ansiktet på den som undervisas eller som arbetar syns. Det innebär också att den som döljer ansiktet inte heller kan anses berättigad till A-kassa, eftersom den gjort sig själv oanställningsbar.
  • Däremot ska man självklart få vistas på gator och torg och i affärer samt söka vård med mera med dolt ansikte.

Så svårt, men samtidigt så enkelt.

Eller hur?

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Mobba Muslimer Med alla Medel

Är det ett stort problem för dig i din vardag att kvinnor går omkring med burkor och niqab?

”Vi är inte rasister, vi är bekymrade samhällsmedborgare”, säger de människor som gör bland annat burkorna till En Stor Grej.

Själv anser jag att problem ska diskuteras i de sammanhang de hör hemma.

  • Gör man en utredning om tonårstjejers situation kan man ta med ett resonemang kring huruvida grundskolebarn ska tillåtas bära slöjor, för och emot.
  • Diskuterar man djurrättigheter kan man också ta med en passus om huruvida den så kallade Svennehalalen, där djuret halalslaktats med bedövning, är brutalare än andra svenska slaktmetoder.
  • Funderar man på att ändra högstadiets kursplaner kan man också ta med frågor kring hemspråksundervisningen – tar den för mycket plats eller ska den vara kvar?

Men Sverigedemokraterna och motsvarande främlingsfientliga partier i andra länder buntar ihop frågorna i ett stycke.

Vi är emot slöjor, halalkött och hemspråksundervisning.

Man kan då liksom få ett intryck av att SDs krav inte handlar ett dugg om djurens rätt, kvinnors rätt eller spenderandet av skolmedel.

Man kan känna att det enbart handlar om att med alla medel mobba muslimer tills de ger upp och lämnar landet, så att vi kan återgå till att äta sill och köttbullar utan att störas av förbipasserande kvinnor i burka.

Sanningen om Utomjordingarna

Tänk dig att du lever i en liten idyllisk by i ett idylliskt land. Plötsligt kommer det gröna utomjordingar dit. De är snälla och fredliga, och folk runtomkring accepterar dem. Men du är misstänksam från början.

Och mycket riktigt – du kommer på dem med alla möjliga fuligheter. Inbrott, våldsbrott med mera. Men de är smarta. De lyckas indoktrinera dina medmänniskor att tro att det i själva verket är du som hittar på alltihop. Trots att de är gröna utomjordingar lyckas de till och med para sig med människor, och en ny sorts konstiga barn dyker upp. Hela tiden är du, precis som i Aliens, V och andra liknande filmer, länge den enda som ser detta.

Men då sker undret – du hittar likasinnade, som även de insett vad som håller på att hända. Precis som Donovan i V. Tillsammans drar ni ut för att fördriva utomjordingarna och ta tillbaka landet.

Hela tiden är det förstås viktigt att de människor som förgiftats av utomjordingarnas övertalningsförmåga hålls ovetande om Komplotten (annars skrattar de bara åt den) och den planerade Striden. Därför får man låtsas att man inte alls är emot utomjordingar, utan bara vill se över ekonomin lite grand, så att pensionärerna får råd att äta och så. Man vill bara vara lite dum, det är väl OK?

Utomjordingarnas Komplott bevakas i smyg i en slags Motkomplott. Budskapet sprids på servrar som inte kan kontrolleras av dem, och i brev, utdelade av människor som vågar kämpa trots faran. Det gäller att tassa varsamt, omvända människor en och en, hoppa över de svårast hjärntvättade och bida sin tid.

Sedan lägger man en massa förslag om vart och ett motiveras av olika goda motiv, men som alla har det gemensamt att de jävlas med Utomjordingarna. Utomjordingarna får inte bygga kyrkor, även om de äger marken. De får inte äta det kött de vill, för det är synd om djuren trots att de numera bedövas (fast man lägger inget annat förslag för att förbättra för djur, bara detta enda), skolavslutningar ska hållas i kyrkor vare sig lärare och föräldrar vill eller ej, trots att de som främst är emot är svenska ateister. Ivrigt bedyrar man att man inte alls vill vara dum, man bara råkar tycka att stadsarkitektur är viktigt på denna enda punkt, att enbart slakttjurar behöver värnas, men inga andra djur och att det är extremt viktigt just vilken lokal en skolavslutning äger rum i. Men jävlas vill man inte. Absolut inte. Cross my heart.

The Truth is Out There.

Det har tagit en viss tid för mig att förstå Sverigedemokraterna, men ju mer jag diskuterar med dem och läser om och av dem, desto mer börjar poletten trilla ner.

Det måste vara väldans skönt att veta att allt ont kommer från en källa utanför en själv, som man inte har ansvar för. Att hitta en konkret fiende och bekämpa den. Att känna sig lite bättre än alla andra – dels för att man är en jording, och dels för att man är en Soldat För Sanningen, En Som Sett Ljuset.

Skillnaden mellan oss som är hjärntvättade och inte ser Sanningen Om Invandrarna och Dem Som Sett Ljuset är att vi hjärntvättade envisas med att se icke-svenskar som riktiga människor, som dessutom är individer och inte del av en homogen grupp med en homogen agenda.

Och då faller metaforen.

Länkar: SvD, SvD