Etikettarkiv: Utanförskap

Publicerat den av

Anti-Defamation League, ADL, har länge stått för ”urdefinitionen” av antisemitism. Eftersom jag skrivit om rasism i så många år har jag ofta hänvisat till dem. Citerat dem. Lärt mig av dem.

Men sedan en tid tillbaka har jag gjort helt slut med dem.

De grundades så tidigt som 1913, alltså före första världskriget, och har länge haft som mål att stå upp mot all rasism.

Och visst har de alltid varit pro-Israel, och pigga på att ta med kritik av landet Israel i antisemitism-definitionen, men de har tidigare stannat vid att man fick kritisera Israel så länge man inte ansåg att staten Israel skulle upphöra att existera. Just den delen har alltid skavt för mig, för eftersom antisemitism är en sorts rasism anser jag att dess definition ska vara helt ren från politiska åsikter. Men jag tyckte de hade bra material i övrigt, så jag lät det passera.

Men 2022 deklarerade CEO Jonathan Greenblatt för första gången rakt ut att antisionism är antisemitism, och det är vad som styr deras arbete idag.

Och efter 7 oktober 2023 har de knölat in mycket mer antisionism i antisemitism-definitionen, för att kunna attackera Palestinarörelsen. ”From the river to the sea”, t ex.

Jag har ju skrivit om rasism och främlingsfientlighet sedan 2009, och det gör mig konsekvent förbannad när rasismkort dras för att tysta fullt legitima diskussioner. Jag har haft samma åsikt när många framförallt till vänster kallat alla ändringar i migrationslagstiftningen för rasistiska, och jag menar att många av de retoriska överdrifterna runt 2010 var anledningen till att folk slutade ta verklig rasism på allvar. Om vi är överens om att rasism inklusive antisemitism är allvarliga företeelser ska vi inte tunna ut begreppen genom att kleta dem på fullt legitima åsikter bara för att vi inte delar dem.

När Zohran Mamdani fick frågan om huruvida han ”recognizes Israel as a Jewish state” under sin valkampanj för att bli borgmästare i New York svarade han:

I’ve said time and again that I recognize Israel’s right to exist, but I would not recognize any state’s right to exist with a system of hierarchy on the basis of race or religion.

Det är precis vad jag också alltid svarar. Ingen religiös eller etnisk grupp borde vara garanterad ett eget land.

Under förra borgmästaren Eric Adams hade ADL lyckats klämma in en antisemitismdefinition i stadens styrdokument, som förbjöd kritik av Israel, vilket förstås Mamdani inte förlängde när han tillträdde.

Detta, kombinerat med att han kallat kriget i Gaza för folkmord, har fått Greenblatt att anklaga honom för antisemitism, och installera en ”Mamdani monitor”, vilket gjort den tredjedel av NYs judar som röstade på honom rasande.

Jag vet inte om ADLs förfall, som jag vill kalla det, beror på Greenblatt som individ eller om det är hela rörelsen, men här är en lista över vad han åstadkommit:

  • utvidgning av antisemitismbegreppet till att omfatta kritik av Israel
  • uttryckt hat mot palestinier
  • uppblåst statistik av antisemitiska incidenter – 360 procent – genom att ta med propalestinska protester
  • polare med högerextrema som Musk, medan han hetsar mot svarta och homosexuella
  • jämförelse av palestinasjalar med svastikor

Det tog många år att bygga upp ett medvetande i USA och världen om det judiska folkets lidande, och att förklara hur tusenåriga stereotyper skapat hat och utanförskap.

Det är plågsamt att se detta arbete korrumperas och missbrukas för att hindra engagerade människor att ta ställning mot etnisk rensning och folkmord.

Följ diskussionen på Facebook:

Våld och kriminalitet ökar inte

Publicerat den av
SkoVåld och kriminalitet ökar inte, trots att det nu blivit närmast ett axiom, som yttras helt oemotsagt av både politiker och mediafigurer.
 
Våld och kriminalitet ändrar däremot karaktär.
 
Anledningen till att det inte sker en ökning totalt sett är att samtidigt som man får bukt med en kategori problem ploppar det upp andra. För söp vi mer och dödade varandra på fyllan. Nu skjuts det. Förr skedde våldet i hem och på krogen. Nu sker det i kriminella gäng.
 
Den som sakligt skriver att våld och kriminalitet inte ökar totalt sett får oundvikligen höra att den stoppar huvudet i sanden, vill vara politiskt korrekt, och ”ska såna som du hålla på och uttala sig kommer M garanterat att förlora valet” (sagt av skadeglada sverigedemokrater i tid och otid).
 
Det har vänligt påpekats för mig att det är vanskligt att skriva sådant som är sant, för då kan folk tro att man inte vill se problemen. Fundera på den lite.
 
Jag håller självklart med om att vi som land behöver agera mot gängkriminaliteten. Jag är öppen för alla förslag, så länge de är holistiska. Vi måste hantera problemen idag, och vi måste också se till att de inte uppträder i framtiden.
 
Andra generationens invandrare, samt de som kommit som små till Sverige, en fantastisk tillgång för vårt land – unga människor med en fot i varje kultur, som bidrar, jobbar hårt och gör oss alla bättre. Jag tror många av er som läser känner dem på samma sätt som jag, och imponeras av drivet och insikterna hos tjugoåringar vars föräldrar kommit från helt andra kulturer. Många av mina barns vänner har rötter i andra länder. Många av mina egna yngre vänner, som jag mött genom mitt arbete mot främlingsfientlighet och rasism, har en sådan bakgrund. De har en visdom, en mognad och ett djup i sitt sätt att förhålla sig till världen som vi alla kan lära av.
 
Men det är också en grupp som lätt hamnar i utanförskap och känner sig rotlösa och lockas till gäng – inte bara i Sverige utan i alla länder, i alla tider. Istället för att ha dubbla rötter har man ingen rot. Det är en paradox att samma mångkulturella bakgrund som kan vara en framgångsfaktor för den ena personen helt kan slå undan fötterna för den andra och skapa extremt dåliga förutsättningar för ett liv av konstruktivitet, empati, samhällsengagemang och hederligt arbete.
 
Skillnaden mellan oss alliansare vis-à-vis sverigedemokrater är att vi inser att de allra, allra flesta 15-30-åringarna med rötter i andra kulturer är precis vad Sverige behöver. Medan SD-svansen pratar om samtliga andragenerationsinvandrare som någon sorts avskum vi borde göra oss av med inser vi övriga att det bara är en liten del av dem som begår brott.
 
Det är förstås enbart de kriminella vi som land behöver hantera – inte hela gruppen. Hårdare straff, fler poliser, utvisning av dem som inte är medborgare. Jag håller med alla som vill se detta. Vi måste få stopp på skjutningar och granatattacker.
 
De barn som ännu inte blivit kriminella behöver vi fånga upp så de inte kommer dit.
 
Och framförallt behöver vi se till att de som kommer till Sverige idag och är eller blir föräldrar inte lever ut sina liv här i utanförskap, utan antingen jobbar och bidrar till samhället och bygger en tillvaro där barnen lär sig hur man lever i Sverige, eller också flyttar hem så fort möjligt. Inte bara för vår skull som annars behöver försörja dem, utan även för deras barns skull. Det är bättre de får en rot än ingen rot.
 
Sverige ska inte ha utanförskap.
 
Vi ska bara ha innanförskap.
 
Och i innanförskapet finns ingen enda rotlös unge.