Jag hade ett rätt och ett fel igår. Jag tycker den lag som säger att riksdagsledamöter ska få ersättning för logikostnader borde innebära att den som söker ersättning för andras logikostnader i sitt eget namn har begått ett brott – oavsett regelverk.

4 § Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Om man i sin visade kostnad tar med sin sambos hyra kan det inte vara juridiskt rätt. Anser jag.

Nu har Juholts advokat gått ut och sagt att det var fel av polisen att ens inleda en förundersökning. Dvs han anser tydligen att polisen inte ens fick ställa frågan till riksdagsförvaltningen om hur regelverket såg ut.

Tror han folk blir mindre förbannade av den typen av artiklar?

Om det nu i den kommande genomgången visar sig att Juholt gjort fel på ett par reseräkningar må det vara hänt – jag reser själv mycket i jobbet, och även om jag inte tror att det finns några fel kan det förstås ha blivit det någonstans ändå.

Men jag tror inte det bara är de här båda. Den som har marjasinmoral kommer alltid att försöka med tveksamheter tills det tar stopp, och eftersom uppenbarligen ingen satt stopp lär det finnas mer.

Om nu kulbon reser med överallt – vem har då betalat hennes hotellnätter? Hennes middagar? Eller kanske till och med flygbiljetter…

Jag hoppas innerligt att tidningarna fortsätter granska, och då självklart alla politiker och inte bara veckans villebråd.

Politiker ska inte behöva ha extraordinär moral, i min mening. Ordinär räcker. Marjasin räcker inte.

De kan inte leva i gränslandet till vad som är straffbart.

Jag vet inte mycket om Annie Lööf, men jag känner igen Aftonbladets hatkampanjer, och nu ska hon tydligen hackas i bitar. Inte mindre än tre artiklar föräras hon på det temat.

Bara ett stilla påpekande: Jag vet inte i vilket sammanhang hon sagt sig ”beundra” Margaret Thatcher eller Ayn Rand, men generellt gäller att bara för att man ser upp till starka kvinnor som brutit sin tids konventioner behöver man inte nödvändigtvis skriva under på exakt vartenda citat de någonsin kläckt ur sig.

Så svartvita kan enbart Aftonbladets ledare vara.

Jag vet inte mer än de flesta hur illa ställt det egentligen är med våra järnvägar, men jag blir rätt irriterad över alla förståsigpåare som tycker att sju miljarder om året i två år för underhåll är för lite.

Lite perspektiv: Det är nästan tusen spänn per svensk. Tre och ett halvt tusen för en tvåbarnsfamilj.

Tänk om man nu plötsligt skulle ösa astronomiska belopp, som vi inte har utan måste låna ihop, över en bransch som rimligtvis har begränsat många kunniga och erfarna entreprenörer – vad händer då?

Jo marknaden blir dammsugen på verklig kompetens, och lycksökare ger sig in i upphandlingarna.

Det blir dyrt och dåligt.

Men i Sverige tycker ofta alla precis samma sak, och just nu är det inne att tycka att tusen miljarders biljarder ska läggas just på detta, och då tävlar alla om att bjuda över varandra.

Vi vill ha tåg, men med förnuft.

Under en lång tid har jag glatts med Thomas Beatie – mannen som bytt kön men behållit sin livmoder – för varje barn han fått. Människor som kämpar för att få barn förtjänar allt stöd.

Det är också oerhört modigt att först byta kön, och sedan våga vara ännu mer annorlunda genom att mot alla normer genomgå tre graviditeter.

Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg – särskilt när det är en väg av kärlek och liv.

Därför är det med ytterlig förundran jag läser alla de bittra kommentarer andra svenskar, som sägs vara det frimodigaste folket, vräker ur sig. Jag har verkligen försökt förstå – försökt hitta ett enda riktigt argument emot, men aldrig lyckats. Det enda som ens liknar ett verkligt skäl är lätt att peta hål på:

Argument: Det är synd om barnen.
Motargument: Det finns idag en hel del forskning kring hur det går för barn som växer upp i homosexuella familjer, och de är precis lika lyckliga/olyckliga som barn som växer upp i heterosexuella familjer. Så såvida inte någon kan påvisa att just det faktum att livmodern en gång suttit i fadern skulle bidra extra mycket till att förstöra för barnen är detta argument inte hållbart.

Istället cirkulerar en massa icke-argument av den sort som gamla bittra kärringar och gubbar brukade hålla sig med förr i tiden. Ni vet – de som börjar med ”man” eller någon synonym eller omskrivning, och som speglar gammal hävd istället för rationella tankegångar.

”Så gör man inte.”
”Varför då?”
”Tjafsa inte! Det är så. För så har det alltid varit.”

Här ett axplock:

• ”Biologiska män har inte livmoder. Vill du bli man, så tar man bort livmodern.”
• ”Man kan inte både äta och ha kakan. Löjligt att man gör om sej till man och ändå vil att man skall kunna föda ett barn…”
• ”Bytar man kön så bytar man det.Könsorganet är det som gör att man antingen kan kalla sig man eller kvinna. Så är det, inte lönt att försöka argumentera emot.”
• ”Du vill alltså byta kön på pappret men behålla ditt kön i verkligheten? I mina öron låter det ganska orimligt. Personligen tycker jag dock att beteendet att vilja byta kön borde klassas som en psykisk störning och att folk med någon typ av sexuell störning inte bör eller bör få skaffa barn.”
• ”Jag är ledsen men jag måste nog säga att det är en ganska bra ”regel”. Det blir FÖR konstigt annars, nån måtta får det väl nästan vara tror jag.”
• ”Vi kan inte ha androgyner som går omkring.”
• ”Ska staten betala får man finna sig i att sterilisera sig.”
• ”Om man ger upp/lämnar sitt forna kön så ger man också upp de reproducerande färdigheter man tidigare besatt. Jag tycker därför inte att det är konstigt att det kravet finns heller. Om IVF var helt privat finansierat skulle frågan kanske komma i ett annat ljus. Nu handlar det dock om vad man får hjälp av det offentliga med. Och vill man byta kön så innebär det rimligtvis också uppoffringar. Det tror jag att de flesta är införstådda med.” [Not: IVF behövs egentligen inte, eftersom det går att inseminera hemma.]

Detta blogginlägg är en utmaning.

Hitta ett enda verkligt argument emot varför en mycket liten grupp människor ska nekas den lycka det innebär att kunna bilda familj!

Jag bryr mig inte om ifall det är ett i mina öron dåligt argument, bara det är uppbyggt så här: ”om män tillåts behålla sin livmoder kommer […] att inträffa, vilket är dåligt därför att […]”.

Ty så argumenterar man.

Om man inte är en gammal bitterkärring eller -gubbe.

SvD, AB

Många har redan kommenterat Reinfeldts resa till Turkiet, så man skulle kunna känna att allt redan var sagt. Ändå är det inte det.

Vi föräldrar planerar våra semestrar långt, långt i förväg, för att det ska passa med ungarnas egna aktiviteter, med våra jobb, med alla familjemedlemmars drömmar och önskemål. Vi pratar om dem hela våren, alla längtar, alla ser fram emot att få vara tillsammans.

Det gäller särskilt i familjer där jobbet hela tiden smetar ut sig över vardagen.

Ändå tycker en lång radda människor att FR borde ha lämnat sin familj och sina tonåringar i sticket under vad som sannolikt var deras enda efterlängtade vecka tillsammans för att delta i en minnesstund där han inte ens hade en uppgift, eftersom Guteland bestämt att partiledarna inte skulle hålla några tal. Fem andra statsråd var närvarande. Han hade dessutom bett att få närvara vid minnesgudstjänsten i Oslo, men de hade inte velat ha internationella gäster.

Jag påstår att hans fru och barn behövde honom mer än Sverige, och att sveket mot dem om han låtit dem åka utan honom bara för att ”visa upp sig” och vinna några populistiska poäng hade varit oändligt större.

Det borde vara så självklart, men tydligen är vår journalist- och ledarkår inte alls av den sorten som skulle drömma om att sätta familjen före jobbet.

Det är nog det mest upprörande av allt.

SvD, SvD, DN, SvD