Svältförnekarna

Internätet har fått en helt ny trollkategori:

Svältförnekarna.

Jag har försökt kommunicera med dem.

Deras argumentation ser ut så här:

– Denna bild på ett barn med en underliggande sjukdom används för att ljuga om svälten!
– Det finns ett par bilder på barn som både svälter och har underliggande sjukdom som fått spridning. Övriga hundratals, kanske tusentals svältande barn har det inte.

– Här är ett collage av bilder från andra konflikter som används för att ljuga om svälten!
– Används av vem?

– Kolla här hur femåringen inte svälter, men bäbisen gör det!
– Även femåringen är utmärglad, men bäbisar stryker med snabbare, och dessutom är det avsiktlig brist på välling och modersmjölksersättning, och svältande mammor kan inte amma.

– Här står en kvinna med dubbelhaka bredvid en svältande bäbis!
– Svälten har bara pågått sedan mars. Vi vet väl inte hur hon såg ut innan!

– Var är alla svältande vuxna? Här är en bild från Auschwitz!
– Fångarna i Auschwitz hade svultit i åratal.

– Här finns ett lager med massor av mat som FN inte distribuerar!
– Anledningen är att Israel tills för ett par dagar sedan vägrat garantera safe passage. De har inte kunnat hämta maten.

– Och varför skyller ingen på Egypten?! De har en gräns!
– De har en milslång gräns, och i den finns the Rafah Border Crossing, som IDF blockerar inifrån. FN har inte tillåtits använda den heller, av Israel.

– Hamaspropaganda!
– Varenda kotte som varit i Gaza och inte är IDF berättar samma sak. Vårdpersonal, hjälparbetare, invånare. Israeliska människorättsorganisationer. Israeliska tidningar.

Hamas stjäl maten!
FN säger att de inte gör det. Och det var inte svält innan Israel bestämde sig för att helt stoppa mattransporterna i elva veckor i det uttalade syftet att svälta folket, och sedan, efter massivt tryck från omvärlden, började köra dit alldeles för lite mat.

Men även om svältförnekarna är obehagliga är de ändå på någon fläck saliga i den okunskap de valt att simma omkring i.

De än värre människorna är visst-svälter-de-men-än-sen-folket.

– Det är väl klart att Israel inte släpper in mattransporter! Vilket land skulle göra det när man är i krig?

Facebook

Hamas kommer inte att finnas kvar

Jag får ibland frågan om hur jag kan vara så säker på att Hamas kommer att avvecklas, så jag skriver här ett inlägg så jag slipper leta fram länkarna varje gång.

Det är märkligt hur få som verkar veta om detta. Jag har hört och läst det lite nu och då av insatta analystiker, men inte sparat länkarna, och varje gång jag nämner det i en diskussion blir alla förvånade. Men som jag skriver på slutet: de har inget val.

Första gången jag hörde det var i intervjun nedan. Den ger en direktlänk till citatet. Den han intervjuar är General Secretary of the Palestinian National Initiative (al-Mubadar) Mustafa Barghouti.

Han berättar där om ett möte palestinska ledare hade i Beijing i juli förra året, där de slöt fred efter en lång tid av bråk och diskuterade en framtid. En rad representanter för andra arabiska länder var där, och kineserna medlade. Läs mer på Wikipedia.

”a comprehensive Palestinian national unity that includes all Palestinian factions under the PLO framework, and to commit to the establishment of an independent Palestinian state with Jerusalem as its capital […] with the help of Egypt, Algeria, China and Russia”

Det är denna överenskommelse som ligger till grund för det fredsavtal som nu diskuteras, där man vill etablera en palestinsk stat, som interimistiskt styrs av ledarna för Västbanken, tills val kan hållas.

I augusti kom de båda före detta politikerna Ehud Olmert och Nasser Al Kidwa överens om ett förslag till tvåstatslösning de kände att båda länderna skulle kunna gå med på, där några arabländer agerar fredsbevarande styrkor under en övergångstid. Val ska sedan hållas inom 1-3 år.

Denna plan är grunden för de diskussioner de haft i Paris i november och i New York i somras.

I skrivande stund har fredsförhandlingarna havererat. Hamas har gått med på alla krav, utom ett: De kan inte tänka sig att lämna tillbaka gisslan och dra sig tillbaka utan ett löfte om fred. Israel tänker inte lova att sluta förstörelsen av Gaza.

Hamas är ju tre delar.

Ledarna, och de flesta har dött. Idag sitter såvitt jag vet Darwish i Qatar och lär inte komma tillbaka på grund av internationella arresteringsordrar. Oavsett vad de lovat kan de inte styra det nya landet.

De stridande soldaterna, och de lär inte starta ett parti som heter Hamas.

Civila ledare, som ministrar för sjukvård och agrikultur och vad det kan vara, behöver ju utredas på individnivå. De är inte automatiskt skyldiga till terrordåden. Är de oskyldiga måste de förstås kunna ställa upp i val igen. Men det lär inte bli under den partibeteckningen.

Så hur man än vänder på det är Hamas överspelade.

Protesterna funkade – Israel backar

Israel verkar nu ha backat och släpper in mer mat. De interna demonstrationerna verkar ha hjälpt. Men också internationellt tryck.

De som fortfarande försvarar Israel sprider:

1. Hamas stjäl all mat.

Det finns inga belägg för det. Och WFPs Cindy McCain (se längre ner) har sagt att så inte är fallet. ”We know where our food goes.” De som framför detta har aldrig kommit med något bevis. Och folket svalt inte innan Israels 11 veckor långa totala blockad i början av mars.

2. Det är Hamas som skjuter på de köande.

Nej. När det gäller GHF, alltså Israels och USAs undermåliga organisation, delar de ut all mat på platser de kontrollerar till hundra procent. Inte ens israelerna själva påstår detta. När det gäller det fåtal lastbilar FN tillåtits komma in med är det samma sak. Det är Israel som skjuter. Ingen annan.

Och igen. Ingen sköts innan Israel började kontrollera matleveranserna. Det om något visar väl att Hamas inte har något sådant intresse.

3. Egypten blockerar leveranser via the Rafah Border Crossing, som är det enda hål som finns i deras milslånga gräns.

Nej. Israel tog över den passagen redan i maj förra året. De blockerar den inifrån Gaza.

4. Kolla här! En film som visar att Israel släppt in massor med mat och FN skiter i att hämta upp den.

Jag utgår från att inte FN, som skrikit sig blå om nöden i flera månader, gäspade och sa, ‘äsch, vi tar helg nu, kommer tebaks på måndag’. Antingen ljuger Israel igen och filmen visar matlager utanför Gaza, eller också, vilket är mer troligt, har de precis släppt in maten, och FN har inte hunnit dit än. Såvitt jag förstått är det en uppsättning lastbilar som kör in i Gaza och sedan kommer hjälparbetare inifrån dit och plockar upp maten.

Editering 28 juli: Det står nu klart att anledningen var att matlagret befann sig i ett område de inte kunde ta sig till eller från på grund av att israeliska beskjutningar skulle innebära livsfara.

Israel och endast Israel är ansvariga för svälten. Till hundra procent.

Hamas är skyldiga till mycket, men inte detta.

Svälten är ett led i Israels folkmord, och enda anledningen till att de nu ändrar sig är trycket från omvärlden och trycket inifrån landet.

Vi måste alla bestämma oss för vilken sida vi vill vara på.

Den som räddar liv eller den som försvarar folkmordet.

Facebook

”I now call this a genocide”

”I came here because last week for the first time, I crossed the Rubicon, and I call what’s going on in Gaza ‘a genocide’.

For me it was unbearable to admit. To pronounce the words.

But this is it.

It’s genocide.

And I cannot but support whoever protests against it.”

— Israeli man

#GodBless 🫶

Facebook

Offerbönder

Varför släpper inte Hamas gisslan?

Och varför havererade fredsförhandlingarna igen?

USA och Israel skyller på Hamas. Men det är inte så enkelt.

För att släppa gisslan och lämna landet (dvs ledningen i den mån de är kvar) kräver de ett löfte om varaktig fred och en garanti från USA om detta. De kräver också att alla FNs sextusen nödtransporter omedelbart släpps in.

När de väl lagt ner vapnen finns inget som hindrar Israel från att fortsätta med sin internering, sitt folkmord och sin fördrivning av Gazaborna. Israel har brutit avtal många gånger. Därför.

Israel å sin sida kräver ovillkorlig kapitulation och alla gisslan och tänker inte ens lova att sluta den etniska rensningen och dödandet. Deras plan är ju att ta över dagens Palestina. Det enda de kan tänka sig lova är en kortare ceasefire.

Huruvida Hamas gör rätt eller fel får var och en bedöma. Om de kapitulerar villkorslöst besparar det lidande idag, men kan skapa betydligt mer på sikt. Och Hamas är inte kända för att prioritera små liv framför stordåd. Många har redan dött för ett fritt Palestina. Några tiotusen till när vi nästan är i mål spelar ingen roll, tror jag de resonerar. De är ju psykopater, imo. Darwish har exakt samma iskalla blick, totalt renons på empati, som Netanyahu. Såvitt jag förstått sitter han i Qatar, och har förmodligen mat att äta.

Därför tror jag att Israels kalkyl, att svälta ihjäl befolkningen, skjuta prick på dem, jämna deras hus med marken och konfiskera välling så att bäbisar svälter ihjäl, är ostrategisk. Nu har de förlorat Frankrike. UK och Kanada står på tur. Och även om Trump absolut inte står på Palestinas sida är han rätt trött på Netanyahu också. Och i tacksamhetsskuld till Qatar och Saudi.

Jag tror de tänker att ju fortare folkmordet går, ju mer effektiva vi är, desto större sannolikhet att Hamas går med på en fred där vi kan göra precis vad vi vill.

För deras mål är ju inte egentligen att döda palestinierna, bara att bli av med dem. Mördandet och jämnandet av alla hus (nu 70 procent) håller de på med för att snabba på processen. Men de kan bara lyckas om de hinner i mål innan opinionen i Väst svängt så mycket att vi är beredda till sanktioner och andra påtryckningar, som att arrestera IDF-soldater när de turistar i våra länder.

Hamas å sin sida verkar dock som sagt vara beredda att låta Israel fortsätta sitt folkmord tills världen tvingar Israel till en tvåstatslösning.

Världens ledare är schackpjäser i ett horribelt spel mellan Darwish och Netanyahu.

De döende palestinska barnen och gisslan är offerbönder.

Facebook

Erkänna Palestina

Länder som erkänner Palestina på bilden.

Och jag är stolt över mitt nya hemland, som bestämt sig för att bli nästa.

Länder som återstår är till övervägande delen europeiska, dvs i Europa eller befolkningen stammar från Europa.

Sedan har vi ju Myanmar, som begår etnisk rensning på muslimer, Sydkorea som ju alltid lyder USA, och några småländer i Afrika, Latinamerika och Oceanien som jag gissar har annat att bekymra sig över. Japan överväger erkännande idag.

Palestina har en hel värld som vill se en lösning där palestinierna kan leva i fred och självbestämmande, men de länder som har nästan all internationell makt stretar emot.

Pja. Ledande politiker i UK och Kanada vill också dit.

Svårast av de stora ekonomierna blir förstås USA och Tyskland.

Jag har svårt att förstå argumentet emot.

Tre ”lösningar” varav en är fruktansvärd är idag möjliga.

En tvåstatslösning, och den förutsätter att världen med emfas visar att det är den vi vill ha, dvs erkänner Palestina.

En enstatslösning, som är den vackraste idén, men imo utopisk, eftersom en majoritet av israelerna inte lär vilja ge fyra miljoner palestinier rösträtt i sin etnostat.

Och så den vidriga versionen, där Israel lyckas med sin nuvarande plan att rensa hela området from the river to the sea på palestinier. Palestinierna är Israels urbefolkning. De har bott där i många tusen år. Det Israel håller på med är inte en gnutta bättre än det bosättarna i USA gjorde mot indianerna. Självklart ska de inte flytta till Etiopien och Indonesien.

Min konklusion är att vägen till en fungerande fred går genom erkännande och sanktioner. Och det är bråttom.

Facebook

Francesca Albanese

Francesca Albanese är en italienska som uppenbarligen heter ”fransk” i förnamn och ”albansk” i efternamn. #föräldrarmedhumor

Som FNs ”special rapporteur” granskar hon brott mot mänskliga rättigheter i Palestina, och propagerar för sanktioner – både mot Israel och mot företag som stödjer Israel, och som hon menar tjänar pengar på folkmordet i Gaza och apartheiden på Västbanken. Flera av dessa företag är amerikanska. Microsoft, Amazon och Google är med på den listan.

Notera nu att hon inte gjort något annat än skrivit en rapport, hållit några föredrag och framfört sin åsikt. Hon har inte uppmanat till våld eller på annat sätt brutit mot någon lag någonstans.

Men som straff bestämmer sig Trumpadministrationen med den ständigt välkammade Marco Rubio i spetsen för att … sanktionera HENNE istället. Mmm. USA har sanktionerat privatpersoner förr, men då brukar det handla om kriminella, som terrorister och oligarker.

Så vad innebär det?

De beslagtar hennes tillgångar i USA, vilket hon inte verkar ha några, och de nekar henne inresa, vilket kan ställa till det eftersom FNs högkvarter ligger i New York. Men det finns videolänkar och det är inte egentligen den faktiska effekten av sanktionerna som är grejen.

Syftet är rimligtvis att skrämma andra till tystnad, och kanske lite hämnd uppepå det. De anklagar henne förstås också för att vara antisemit, vilket också är ett kanonbra vapen att ta till för att skrämma andra som kanske har samma åsikt.

Dels är det bisarrt hur långt ett land som berömmer sig med att sätta yttrandefrihet högre än något annat är berett att gå för att tysta kritiken istället för att bemöta den.

Och dels visar detta på vilken avgrund som håller på att öppnas mellan FN och USA.

36 stater har på olika sätt förbjudit BDS (Boycott, Divestment, and Sanctions), i regel genom att lagstifta om att statliga kontrakt inte får gå till företag som bojkottar Israel.

Jag påstår att anledningen till att Israel så öppet och flagrant kan fortsätta folkmordet på landets urinvånare och apartheiden på Västbanken är fanatismen hos de amerikanska supportrarna.

I botten är detta till största delen religiös fundamentalism hos i huvudsak evangelikerna. Israel ska enligt deras tro vara ett land from the river to the sea. för att Jesus ska komma tillbaka, och när han gör det kommer han, lite tillspetsat, att belöna alla som jobbat för att bli av med palestinierna.

Facebook

”Det är judarnas land”

Så detta är ett inlägg jag undvikit att skriva.

Det handlar om argumentet att fördrivningen av palestinierna från deras hem från november 1947 och framåt var legitim eftersom ”det är judarnas land”.

Jag tycker egentligen det argumentet faller på sin inneboende dumhet. Ingen annan kommer undan med att säga att ”mina förfäder bodde här för tvåtusen år sedan, så därför har jag rätt att slänga ut dig ur ditt hus där dina förfäder bott så länge någon kan minnas”.

Det finns många andra länder, i synnerhet i Mellanöstern där tre kontinenter möts och vår civilisation grundades, där olika folk bott i omgångar. Anledningen till det väldigt speciella undantaget för just judar är ju att kristendomen helt bygger på deras historia. Vi i Väst har växt upp med uttåget ur Egypten och alla andra delar, mytiska eller sanna, ur Israels historia, och tycker det mejkar sense att de ska kunna bo där idag. Jag själv innan jag började tänka efter är inget undantag. Hade det varit en annan grupp människor som krävt att ett lands befolkning hade flyttat och de hade fått överta deras hem baserat på gener hade vi aldrig köpt det.

Men om vi nu låtsas att argumentet är legitimt skulle det innebära att varje människa som kan bevisa att dens förfäder i viss utsträckning bodde på ett område har rätt att slänga ut de nu boende därifrån.

Och det i sin tur väcker frågan: Har de judar som nu flyttar till Israel och automatiskt blir medborgare där bevisat detta?

De arabiska palestinska araberna är också ättlingar till de judar som bodde i landet, och till Kaananiter, som bodde där för fyratusen år sedan. Romarna utvisade nämligen långt ifrån alla. Många bodde kvar och tros ha konverterat till islam eller kristendom efter det. Fyrahundra år senare var judendom fortfarande majoritetsreligion.

Det är klart att de inte är ”renrasiga”. De har gift sig eller åtminstone fått barn med araber och säkert även andra.

Men det finns inget som säger att de judar som levat i tvåtusen år i andra länder är det heller. Även om judar i Europa och arabländerna i stor utsträckning gifte sig med varandra har det under årtusendena funnits gott om undantag.

Så ingen vet egentligen vem som är mest släkt med de judar bibeln berättar om. Palestinierna eller dagens israeler. Och det gör att även för den som är besatt av att den historiska urbefolkningen är den som ska leva där funkar inte det argumentet.

Som sagt. Det är lite plågsamt att skriva detta. Gillar inte alls att diskutera ”rasrenhet”.

Men som min favorit Ilan Pappé sa: Om människor vill känna att de stammar från någon tycker jag man ska låta dem hållas, så länge de inte använder den känslan till att mörda och fördriva andra människor från deras hem.

Facebook

Lögnen om de brutna händerna

Mohammed Nazal, 17 år, var häktad i Israel. Han är en av de fångar som släppts sista veckan.

Israel kallar dem ”terrorister”, trots att 80 procent, inklusive Mohammed, inte är dömda.

Han berättade att han blivit grovt misshandlad av vakterna som hämnd för 7 oktober. De hade riktat slag mot hans huvud med stålstänger, och hans händer, båda, hade krossats. Det hade sedan gått över en vecka, och han hade inte fått någon vård.

Triumferande gick Israelvänliga twittrare ut och visade upp en film från när han släpptes där han påstods använda händerna. Jag såg den flera gånger. Det gjorde han inte.

Sedan dök det upp röntgenbilder, och jag tänkte att detta måste ju vara enkelt att bevisa. Någon journalist borde prata med sjukhuset och fråga om de kan bekräfta att det är hans.

Och till slut gjorde faktiskt BBC just det.

De åkte dessutom till hans hem och ringde på.

Hans historia är sann. Israel sätter barn i fängelse och slår dem. Och sedan får de inte vård. Hade han inte släppts hade uppenbarligen hans händer läkt fel. Och alla vuxna människor som hånat honom och kallat honom lögnare borde skämmas.

Israel är inte en värdig demokrati. Det är ett land som kontinuerligt begår brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Ju mer som händer, desto mer frustrerad blir jag. Att Hamas är en avskyvärd terrororganisation är ingensomhelst ursäkt.

Många pratar med viss rätt om att palestinier behöver omprogrammeras i sitt hat mot judar/israeler.

Det är hyckleri att inte samtidigt nämna dessa omänskliga fångvaktare.

Facebook

När jag tappade tron på Israel

För 1½ år sedan skrev jag detta (länk till mitt inlägg på Facebook längst ner i artikeln). Jag minns det mycket väl, för det var en sorts turning point för mig. Fram till dess, och i synnerhet efter 7 oktober, hade jag varit nästan helt på Israels sida, övertygad om att Israel var en demokrati, visserligen med lite brister, som bosättningarna, men ändå avsevärt ”godare” än Hamas, som var en terrororganisation. Det senare anser jag fortfarande, förstås. Det är min syn på Israel som ändrat sig.

Och det var Mohammed Nazal som fick mig att börja den resa som slutat vid att jag numera anser att Israels ledning tagit landet till en nivå som motiverar sanktioner och massivt avståndstagande.

Han var då 16 år, från Västbanken, och satt i israeliskt fängelse. Han var en av de första som släpptes i gisslanutbyten.

Och båda hans händer var brutna när han kom hem.

Några dagar innan jag skrev inlägget nedan dök han upp i pro-Israel-twitter. De hånade honom, påstod att han ljög, skrattade åt hans skador. Vuxna män.

Mmm.

Så jag började läsa på, och ja, Israel lämnade ut ”bevis” för att han varit så att säga hel när han lämnade fängelset i form av en film från bussen som fraktade honom från fängelset till Västbanken, och där kunde man se att hans händer inte var bandagerade.

Och jag tänkte att eftersom ord stod mot ord var det synd att ingen kollade upp detta.

Men det gjorde BBC, några dagar senare, i form av ett reportage jag inte hittat på Youtube, men lägger en länk till Twitter i kommentarerna. Se det, pls!

Journalisten åkte till hans hem och såg att han mycket riktigt hade båda händerna bandagerade. Hon intervjuade honom, och det är hjärtskärande lyssning för alla med empati. Pojken är bruten. Närmast skygg. Det finns inte spår av kaxighet eller kamplust när han berättar om de horribla övergrepp han varit med om. Händerna var brutna för att han skyddat sitt ansikte. De hade piskat honom. De hade bussat hundar på honom.

Igen. Han var ett barn.

Ett barn.

”Jamen det är klart att han ljuger!” Mitt svar är ”se det och känn efter om han låter som en lögnare”. Ska tillägga att samtliga palestinier som släppts ur israeliska fängelser berättar liknande historier.

Hon åkte till sjukhuset och intervjuade hans läkare, fick hans journaler och skickade dem till brittiska experter. Och hans händer hade brutits ÅTTA DAGAR innan han släpptes. Hans medfångar hade fått mata honom och hjälpa honom på toaletten.

Vad svarar då Israel?

Att alla ljuger.

Kan de tänka sig att släppa in någon kontrollant? FN? Journalister? Något neutralt land?

Nope.

Tänker de själva utreda hans berättelse?

Behövs inte. Han ljuger. Alla ljuger. Läkarna också.

Detta var för mig en vändpunkt av två skäl.

1. Fram till dess, naiv, sure, trodde jag att Israel var åtminstone någotsånär sanningsenliga.

Men när någon man litat på blåljuger på det sättet faller trovärdigheten för all framtid. Jag utgår sedan dess från att ingenting Israel hävdar går att lita på. Detsamma gäller förstås Hamas. Men det gällde redan då. Mitt förtroende för Israels ledning är totalt förbrukat, åtminstone tills den är helt utbytt och en ny ledning erkänt vad de gjort och tagit ansvar.

2. Israel är som land kapabelt till den vidrigast tänkbara tortyr, sanktionerad av de styrande. Många fler rapporter har kommit ut. Män som blivit våldtagna med föremål inför skrattande vakter, och fått sina anusar söndertrasade. Piskade. Tvingade att ligga nakna på varandra. Mängder av fångar dör kontinuerligt, mördade genom tortyr.

Och 80 procent är inte ens dömda.

Sjunde oktober var en fruktansvärd dag.

Inga men.

Israels gärningar är lika vidriga.

Dagen när jag skrev inlägget nedan påbörjade jag den resa som lett fram till ovanstående. Det har varit plågsamt. För jag har känt samhörighet med Israel hela livet. Men nu är jag här.

Pretty please. Se klippet.

#SanctionIsraelNow